Reserapport - KI-student
Utsikt över Kata Tjuta, en stenformation mitt i det australiensiska centrallandskapet kallat "Red center"
Lärosäte: The University of Newcastle
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 17/18
Namn: Ivan Berglund
E-postadress: ivan.berglund@stud.ki.se

Innan avresa

Idén att söka utbyte till Australien kom för mig redan under termin 1 på en mässa där man marknadsförde de olika utbytesmöjligheterna. Australien tilltalade med härligt klimat, förståeligt språk och att det sträckte sig över en full termin. Detta krävde förstås en utbytesmerit och jag beslöt mig för att engagera mig i kåren. Efter att ha uthärdat en mandatperiod som ledamot i fullmäktige var chanserna till utbyte bättre.


Nomineringsbeskedet kom därför som glada nyheter. Jag skulle få åka med min vän Miranda som jag kände sedan tidigare vilket gjorde det hela ännu bättre. Vad vi inte visste då vi nominerades av KI till utbyte i Newcastle var vilket administrativt inferno ansökningsprocessen innebar. Den mängd information som behövde redovisas till de australiensiska myndigheterna gör att de vid det här laget nog vet mer om mig än min egen mor. Detta inkluderar bland annat:


- Brottsregisterutdrag från Sverige OCH Australien.

- Vaccinationsintyg med bl.a krav på batchnummer för varje vaccination. Detta kan vara knepigt att få reda på 27 år efter att vaccinationen genomfördes.

- Läkarintyg från en specifik klinik i Sverige (lyckligtvis i Stockholm) som har mage att ta över 5000kr för 10 min läkarbesök, ett rutinblodprov och en lungröntgen.

- Redogörelse för inkomst och besparingar med kontoutdrag.


Med det sagt, att australiensisk byråkrati är en snårig djungel, vill jag ändå hävda att allt pappersvändande förstås var värt det. Jag står fast vid att det är det bästa utbytet som går att göra på KIs läkarprogram. Vi hade god hjälp med pappersexercisen av den internationella koordinatorn på University of New England (kontaktuppgifter under Internt). Se till att börja med ansökan i tid då det kan dröja med de olika dokumenten samt visumansökan.


Vi ordnade även bostad innan vi åkte ned till Australien. Se mer under boende.

Ankomst och registrering

Då vi bara hade två dagar mellan tenta i Sverige och kursstart i Australien hade vi ganska begränsat antal flyg att välja mellan. Detta innebar att vi fick ett rätt dyrt och ganska omständligt flyg med transfer i Helsingfors och Hong Kong. Så här i efterhand var det dock värt det för att inte missa T9-tentan. Samtidigt var det förstås stressigt att packa inför ett terminsutbyte under tentaperiod och flyga samma dag som tentan. Detta innebar också att vi var där bara en dag innan studierna drog igång i och med att tidsskillnaden gör helgen kortare.


Väl nere i Sydney finns det ett tåg som går till Newcastle. Är ganska långsamt men har tidvis fin utsikt och är kalasbilligt.


Dagen efter drog föreläsningsveckan igång. Vi hade blivit uppmanade att gå till huvudentrén där vi mötte de andra utbytesstudenterna; 2 danskar och 7 norrmän (2 från Bergen och 5 från Oslo). En administratör mötte upp oss och visade vart föreläsningssalen låg. Detta var allt vi fick som introduktion. På grund av administrativt strul hade vi inte heller tillgång till intranätet Blackboard så att vi kunde se vårt schema. Se därför till att de ordnar med detta innan ni kommer ned. Detta sköts helt av University of Newcastle. Läkarprogrammet heter Joint Medical Program på australiensiska.


Vi valde att inte köpa bil utan att ta bussen till sjukhuset och ibland hyra bil på helger. För att åka med bussar och tåg i New South Wales behöver man ett Opal card (motsvarande SL-kort). Detta kan köpas i spärren för vuxenvariant. För att få studentvarianten (concession) krävdes ett besök på Student services på University of Newcastle campus. Av någon anledning funkade detta för mig men inte för Miranda som gav upp efter ett tag. Därefter måste man ansöka online och kortet kommer med posten. Ett concession card ger halva priset på alla resor. Om man åker bussen till sjukhuset varje dag (3,5 dollar enkel väg) kan det vara värt lite meck.

På det 24h långa flyget till Australien

Ekonomi

Inför utbytet kostade det några hundra med vaccinationer och intyg på detta. Ytterligare några hundra för varje registerutdrag samt läkarintyget som kostar runt 5000 inkluderat lungröntgen. För en av oss var läkaren snäll och gav en tusenlapp i studentrabatt. Flygresan gick på ca 10 000 tur och retur. Detta var dock dyrare än vanligt på grund av det snäva tidsintervall som gjorde flygalternativen kraftigt begränsade.


Jag hade blivit förvarnad om att Australien var extremt dyrt. I själva verket är det mesta billigare än hemma men självklart är det ett av de dyrare utbytena man kan åka på. Vi betalade ca 6000kr i hyra för rum i delad lägenhet vilket är det enda jag kan komma på som var dyrare än i Sverige. I övrigt var mat osv klart billigare. Räkna därför med ungefär dina vanliga levnadskostander och kostnad för resor ovanpå det. Man kan betala med kort på de flesta ställen men det skadar inte att ha lite kontanter på sig som backup.

Boende

Vi fick bostad via Mark Fricker på Bar Beach Student Accomodation, kontaktuppgifter under Internt. Mark äger flera fastigheter och har oftast något ledigt. Det är som regel rum i diverse hus som hyrs ut. Flera av husen är i ganska dåligt skick men de ligger centralt och funkar att bo i under en termin. Mark kräver deposition på en månadshyra, vilket ska skickas till honom i förväg och han ger inte ut kontrakt av någon anledning. Det fungerade dock bra och han var oftast tillgänglig och hjälpsam. Även kul att träffa andra utbytesstudenter som bor i huset.


Vi fann vårt boende via https://offcampusaccommodation.newcastle.edu.au/ där fanns det många alternativ och jag fick flera svar när vi letade. Två av norrmännen bodde på Watts street där det också brukar finnas lediga rum (finns på tidigarenämnda länk). Dessa ligger ännu mer centralt och har kanske något bättre standard men hade ingen uteplats.


Sjukhuset (John Hunter Hospital) ligger ungefär 20 min med buss från centrum. Precis vid sjukhuset är det nästan omöjligt att hitta någon bostad men om man vill bo närmre finns det bostäder kring universitetet. Vi valde dock att bo i centrum då det är närmre till stränder, butiker osv. Så här i efterhand var det lätt värt det för att bo 3 min från stranden. Darby street, Beaumont street och Kings street är gator med mycket restauranger och uteställen. Östra delen av Kings street anses av de flesta vara centrum.


Vi hade innan vi kom ner fått beskedet om att bussarna var väldigt opålitliga och fungerade dåligt. Vi tyckte tvärtom att bussarna oftast gick som de skulle. Undantaget var en av avgångarna under morgonrusningen som oftast var sen. Omkostnaderna var nog liknande med buss vs. bil men vi tyckte det fungerade bra. Framförallt var det skönt att slippa allt meck med bilinköp och försäljning samt att parkering, vilket var problematiskt vid sjukhuset. För helgutflykter så antingen hyrde vi bil eller lånade av någon.

En bild på huset då fadern var på besök

Studier allmänt

Jag var över lag väldigt nöjd med studierna i Newcastle. Utbildningen i sig är lite mer traditionell; Man förväntas ha detaljkunskap på en annan nivå än hemma och man är inte lika delaktig på kliniken. Men å andra sidan är de flesta handledare engagerade och gillar att lära ut om man visar sig intresserad.


Terminen delas in i tre block: Gyn/obs, pediatrik och SVK. Detta innebär att även klassen delas in i tre delar som vardera läser dessa block i olika ordning. Varje block är 6 veckor. På SVK blocket är de två olika placeringarna 2 veckor vardera och de resterande 2 veckorna är ledighet. Innan de tre blocken inleds är det en gemensam vecka med enbart föreläsningar. Efter blocken är avklarade följer en vecka av repetitionsföreläsningar, en vecka av egen inläsning och en vecka med praktisk (OSCE) och teoretisk tentamen. 


I vårt fall började vi med gyn/obs. Här, liksom på pediatrik, har man ungefär en vecka placering på varje avdelning/mottagning. Man är ibland för många studenter på varje placering och får därför dela upp dagarna mellan varandra. Ibland görs detta av kliniken/administrationen, ibland får man organisera det själv. Det beror lite på vart man är hur mycket man får göra på placeringarna. På de olika kirurgiska placeringarna brukar man få tvätta in sig om man ber snällt. Se till att titta på videon hur detta går till, då processen ser lite annorlunda ut jämfört med hemma. På mottagningarna får man som regel inte göra jättemycket men se till att palpera så många gravida magar du kan och fråga om du kan ta anamnes osv. Utöver klinikplaceringarna får man också praktisk träning av en klinisk mentor i momentet professional skills. På gynkursen skedde detta en gång i veckan, på pediatikkursen två gånger i veckan.


För att få påbörja sina kliniska placeringar behöver man ett sjukhus ID-kort. Detta hämtas ut på universitetscampus (Callaghan). Det var rätt stressigt att organisera med detta under första veckan då man spenderar långa dagar fulla med obligatoriska föreläsningar. Optimalt vore därför att komma någon vecka innan kursstart för att ordna med sånt här. Det var dock inte möjligt i vårt fall då vi hade föregående termins tenta så tätt inpå. Men om man ber snällt kan man få gå tidigare från föreläsningen och hinna till medicinska fakultetsbyggnaden innan det stänger.


Parallellt med de kliniska placeringarna får man teoretisk utbildning, främst i form av problembaserat lärande (PBL). PBL är ett seminarium där man utgår från ett patientfall och utifrån det diskuterar ett ämne som neonatologi, abnormal vaginal blödning etc. Dessa PBL-seminarium har man en gång i veckan på både obs/gyn och pediatrik. Utöver PBL-mötena har man även studentledda seminarier. Detta innebär att man delas in i grupper och får presentera ett ämne, i vårt fall var dessa infertilitet och cerebral pares. Man var tvungen att presentera en gång under obs/gyn och en gång under pediatrik. Den teoretiska bördan tyckte jag var ganska tung, man förväntas ha en detaljkunskap som är mer omfattande än hemma. Å andra sidan tyckte jag man fick bra verktyg för att inhämta den. Vi pluggade mycket på New Space inne i stan eller på biblioteket på sjukhuset. Som regel kan man säga att vi pluggade varje veckodag och därefter vanligen kunde ta ledigt under helgen och hitta på saker.


Intranätet på University of Newcastle (som håller i utbildningen även om man officiellt är UNE-student) heter Blackboard. Detta är deras PingPong och har motsvarande funktion. Schema, föreläsnings-slides, instuderingsmaterial inför praktiska moment osv. Av någon anledning strulade detta för studenter som pluggade via UNE. Det hade dock varit en del personalbyten i administrationen innan och förhoppningsvis är det löst till nästa år. Men se till att ni har tillgång till Blackboard inför studiestart, en användbar e-postadress för detta är medicine@newcastle.edu.au .

John Hunter Hospital

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 10 på KI

Det ser ut som att vi kommer få tillgodoräknat hela termin 10, alltså gyn/obs, pediatrik och SVK. Den enda som var dåligt täckt av kursen i Newcastle var klinisk genetik och barn-ungdomspsykiatri. I fallet med klinisk genetik kunde vi läsa det som en valbar placering. BUP finns också som valbar klinisk placering där nere men det fick vi tyvärr inte möjlighet att göra. 

Språk och kultur

Vi tyckte nog båda att man lärde sig den australiensiska accenten ganska fort. Under den inledande föreläsningsveckan får man dock fokusera ordentligt för att ens jetlaggade och intrycks-proppfulla hjärna inte ska sona ut. De har en del slang och förkortningar som de själva inte tänker på. Men få personer blir upprörda även om man ber dem upprepa för tredje gången eller om de måste förklara vad något så självklart som en "roo" är för något.


Folk är som regel väldigt avslappnade och sociala. De är lätta att småprata med och tycker det är spännande med någon som är från en annan del av världen. Förutom våra nordiska utbytesvänner hade vi flera australiensiska vänner som var över och grillade och bjöd med oss på fester osv. Några fester anordnas av läkarprogrammet såsom "First incision". Även utbytesstudentorganisationen anordnade mycket fester och barrundor, se mer under "Fritid och sociala aktiviteter"


I övrigt tycker jag att den australiensiska kulturen är väldigt lik de flesta andra västerländska kulturer (de är ju trots allt britter i grund och botten). Största kulturkrocken enligt mig var nog då abort diskuterades i undervisningen. De australiensiska lagarna är mindre liberala än i Sverige. Bland annat behövs det läkarremiss för att en kvinna ska få göra abort. Vi stötte på personer som helt var emot abort.

Fritid och sociala aktivteter

Newcastle är en fantastisk stad där det händer mycket både inom och utanför universitetet. Eftersom man som läkarstudent inte är på samma campus som övriga utbytesstudenter är introduktionen inte riktigt lika uppstyrd. Man måste också mer aktivt söka upp aktiviteter som riktar sig till utbytesstudenter. Ett tips är att gå med i facebookgruppen University of Newcastle Exchange Student Network (UNESN), där de postar om olika aktiviteter. Bland annat anordnar de surflektioner och vinprovning i Hunter Valley. En annan studentorganisation vi var med i var Newcastle University Diving and Exploration Society (NUDES). De anordnar billiga dykresor och för 50 dollar får man obegränsad tillgång till dykutrustning under hela terminen. De kan även ordna billiga dykcert-kurser ifall man saknar det. De har också en facebookgrupp där de brukar posta vad som händer.

Det finns många fina stränder i Newcastle som lämpar sig för bad och surf. Undertecknad införskaffade sig en surfbräda vid utbytets början, riktigt värt enligt mig. Finns brädor att köpa i någon av stadens surffärer, alternativt på Gumtree som är Australiens motsvarighet till Blocket. För nybörjare brukar man rekommendera en "foam board". Nobbys beach lämpar sig bäst för att lära sig grunderna. 

Här är en lista på några andra saker vi gjorde:

- Seal Rocks: Superfint ställe i en nationalpark där man kan campa, bada, surfa, dyka osv. Man kan se hajar och stingrockor vid ön en bit ut från stranden. NUDES brukar anordna resor hit, annars är bil ett måste.
- Nelson Bay: Fint ställe som lämpar sig för en dagsutflykt. Kanon för hiking och har fina stränder. Buss går från Newcastle.
- Blackbutt Reserve: Naturreservat som man också kan åka på dagsutflykt. Har en djurpark med emu, känguru, wombat, koala m.m. Gratis inträde. Tillgängligt via buss.
- Hunter Valley: Ett vindistrikt där man kan åka för att prova vin på vingårdarna. UNESN anordnar en bussresa per termin hit, i annat fall är det bil som gäller.
- Sydney: Ligger 2,5h bort och behöver ingen närmre förklaring. Skitkul stad med häftiga sevärdheter, bra uteliv och trevligt folk. Mycket mindre turistigt än jag trodde det skulle vara.
- Melbourne: En möjligen ännu roligare stad än Sydney. I närheten ligger även Great Ocean Road med häftig natur och kuststäder som är värda ett besök. Kan tipsa om nattåget mellan Sydney och Melbourne. 
- Uluru: Australiens troligen mest kända landmärke, mer känt som "Ayer's rock". Solnedgången mot den rödlysande klippan var en närmast religiös upplevelse. Nationalparkens rangers har dagliga guidningar som är gratis och skitbra. Stjärnskådningen rekommenderas också varmt. Uluru är värt den tid och de pengar man måste lägga på att ta sig mitt ut på den australiensiska ödemarken. Se till att boka boende god tid i förväg då det kan ta slut. 
- Cairns: Den naturliga utgångspunkten för att uppleva Stora Barriärrevet och regnskogen. Flyga hit är klart lättast. 

Glada i hågen på wine tour i Hunter valley.

Sammanfattning

För att sammanfatta så var utbytet i Australien fantastiskt. Tveka inte en sekund att ansöka om du vill och har möjlighet. Var beredd på en omständig ansökningsprocess och ett mer teoretiskt tungt program. Men det är definitivt värt det för att få uppleva ett land med så härliga människor, så underbar natur och så häftiga upplevelser. Jag tror bestämt att det är nyttigt att få se så ingående hur sjukvårdssystemet fungerar i ett annat land och man får möjlighet att reflektera över hur vi gör saker här hemma. Man skaffar sig vänner och upplevelser för livet vilket man kan titta tillbaks på när man blir gammal och grå.