Reserapport - utresande lärare
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Barnmorska
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Hösttermin 08/09
Antal dagar: 21
Namn: Marianne Cronberg Willman
E-postadress: marianne.cronberg-willman@sodersjukhuset.se

Boende

Vi landade tidigt på morgonen den 29 september i Entebbe, Ugandas internationella flygplats, några mil sydöst om Kampala. Mottogs först av värmen och dofterna. Fick våra väskor utan problem. Gick genom passkontroll och betalde våra visum á 50 US-dollar. Vi väntade på bilen från Makerere University, som kom, om än något fördröjd på grund av extra kontroller för inpasserande eftersom president Musuweni var på ingång från någonstans i världen.

Tillsammans med chauffören kom också LP projektansvariglärare från universitetet. Vi transporterades till huvudstaden Kampala och till vårt boende, Makerere University Guesthouse. Det ligger inom universitetsområdet och är en fin vit enplansbyggnad med grönska omkring. Vi valde varsitt dubbelrum för att få tillgång till egen dusch. Enkelrummen hade delad dusch i korridoren och prisskillnaden var acceptabel. Frukost ingick i priset. Boendet hade vi fått hjälp med att boka via universitetet. Rummen var små men välfungerande. Tyst och lugnt. Trevlig personal. Frukosten och maten i övrigt  var enkel. Kostnaden var,  jämfört med andra ställen, åt det lägre hållet.

LP projektansvarig lärare tog oss också till ett växlingskontor. Jag hade nya 100-dollarsedlar, vilket ger bättre växlingskurs. Visa-kort går att använda.

Kostnadsläget i Uganda är mycket lägre än här hemma.

Tillsammans med LP projektansvarig lärare besökte vi och hälsade på de andra lärarna på skolan.

Fortsatte sedan till Upper Mulago och träffade där våra svenka studenter som visade oss runt på avdelningen.

Språk och kultur

All undervisning gavs på engelska, som är det officiella språket i Uganda. Brytningen kan ibland vara ett litet problem. Man får vara uppmärksam och koncentrerad för att förstå allt. Man lär sig och behöver inte vara rädd för att fråga om. Jag tyckte inte att det var något problem.

Folket i gemen är mycket öppna och tillmötesgående. Nyfikna på vem man är och varifrån man kommer. Undrar vad man gör i deras land. Jag upplevde ingen otrygghet, behövde aldrig känna mig lurad eller utnyttjad.

Det som är svårt att se är de stora klyftor mellan fattig och rik. Slummen strax nedanför sjukhuset är förskräcklig. Det är en stad i staden. De som bor där säljer till varandra för att överleva. Mammor som försöker hålla sina små barn rena i smutsen. Avloppsdikena som går mellan de smala mellanrummen mellan skjulen. Så ett annat område med lyxvillor och privatchaufförer. Att allt går att köpa för pengar blir så tydligt.

Fritid

Huvudläraren (LP projektansvarig lärare) bjöd oss till sitt hem och sin familj en söndag. Vi åt en god middag tillsammans och vandrade omkring i omgivningarna vid deras hus. Det låg mycket vacker på en höjd med utsikt båda mot Kampala och Viktoriasjön. Det blev mycket tal om regeringen, korrumption och landets utveckling. Uganda är en nation på stark frammarch men behöver ta itu med byråkrati och korrumption. Undervisningsväsendet är både allmänt och privat och alla som kan skickar sina barn till privata skolor. De har små klasser och bättre undervisning men kostar mycket pengar. Föräldrar arbetar hårt för att ha råd med skolavgifterna. De allmänna skolorna kan ha både 200 och 300 elever per klass och 1 lärare, så kunskaperna blir därefter. Man berättade att det fanns stipendier att söka men de gavs till de som redan hade allt, betyg och pengar.

Makerere university är Ugandas äldsta universitet med många fakulteter. Vi bodde granne med en nybyggd IT-fakultet.

Kampala är en stor stad, byggd på 7 kullar (fast jag tyckte det var flera). Trafikstockningar morgon och kväll var ett stort problem. Underhåll av gatubelysning och vägnät var under all kritik. Stora hål i asfalten på de flesta håll och släckta gatlampor. Det fanns gott om taxibussar (minibussar) mellan stadens olika delar. Det kostade cirka 2 kronor för många kilometrar. Taxibilar, special hire, personbilar där man med chauffören bestämde ett pris innan resan påbörjades fanns också gott om. Det vi menar med taxi med taxameter fanns också, men ganska få. De lovade en säker och trygg färd utan möjlighet att bli lurad och var något dyrare. Enda gången jag blev fundersam och aningen rädd, var på väg till Endere Troup med en special hire. Vi kom bortom all ära och redlighet, tyckte jag. Så visade sig dock inte vara fallet, chauffören tog oss precis dit vi ville och kom också och hämtade oss efter uppträdandet. Endere Troup är en sång och dansgrupp som har uppvisning av sina kulturella danser och sånger. Fantastiskt duktiga och väl värda att se och höra.

Vi besökte Kampala Museum, Kazubi Tombs, en gravplats för ugandiska kungar och African Village där kvinnor sålde sitt handarbete.

Nilens källa vid Jinja norr om Kampala är också värt ett besök. Likaså Entebbe Zoo som tar hand om djur som farit illa hos sina ägare. I Entebbe finns också Jane Goodall`s chimpanscenter. 

Dessutom finns flera nationalparker runt om i landet. Jag besökte Kibale Forest känd för chimpanstrekking och Queen Elisabeth´s National Park med möjligheter till safariturer både på land och vatten.

Som kommentar till "tillgången till fritidsaktiviteter" beror ju mycket på vad man själv gör det till men också att det är lättare att se sig om när man inte är ensam.

Övrigt

Efter lärarutbytet stannade jag ytterligare en vecka. Tillsammans med min man som rest ner, gjorde vi en rundresa i landet. Det gav ytterligare en dimesion att lägga till Ugandavistelsen. Möjligheten att se landet utanför huvudstaden, landsorten och byarna. Alla fina människor vi mötte, allt vi lärde oss om landet, alla vackra vyer. Jag har fått uppleva Uganda på flera sätt vilket berikat mig mycket.

Om jag får möjlighet, gör jag gärna om det.

Annan verksamhet

Jag deltog inte i annan verksamhet vid värduniversitetet annat än den kliniska undervisning jag bedrev.

Förberedelser

Jag arbetar som barnmorska på Södra BB, Södersjukhuset, och är ansvarig för barnmorskestudenterna på vår enhet. Jag har också på tidigare arbetsplatser varit engagerad som huvudhandledare. Jag har mest arbetat med den kliniska undervisningen men har också varit involverad i den teoretiska utbildningen på barnmorskeprogrammet på Högskolan Dalarna. Detta, mitt intresse för studenter och undervisning, gjorde att jag sökte L-P stipendiet. Detta var min andra ansökan och jag blev mycket glad över att jag nu tilldelades stipendiet.

 

Min teoretiska förberedelse bestod av att repetera läroböcker för barnmorskor och läsa på om Obstetrik i u-land.

Mailkontakt med Linnaeus-Palme projektansvariglärare vid barnmorskeutbildningen på Makerere University med förslag på lektioner.

Lektionsupplägg i form av power-point presentationer gjordes tillsammans med min medresenär, också lärare på barnmorskeprogrammet vid KI samt LP-projektansvarig.

Jag hade också med mig lektioner om praktisk obstetrik.

 

Språket som gäller är engelska. Där kände jag mig rätt säker eftersom jag arbetat ett år i Förenade Arabemiraten och då tränat mig i engelska som arbetsspråk. Hade många ord och fackuttryck med mig från den erfarenheten.

Jag skaffade mig en resehandbok om Uganda. Denna gång Brandt guidebok. Vid tidigare resor har jag alltid använt mig av Lonley Planets guideböcker som jag föredrar i jämförelse. Lonley Planet har bättre kartor och ger mer tydliga tips och råd, enligt min mening.

 

Mina vaccinationer behövde uppdateras. Det var difteri, gula febern ytterligare en polioinjektion och koleravaccin. Malariatabletter förstås.

Handsprit, handskar och förkläden medtogs också. Och billighetsvariant av "Foppa-tofflor" att använda på avdelningen. 

 

Visum betalades när vi anlänt till flygplatsen i Entebbe och var på 50 US-dollar.

 

Jag hade stor hjälp och nytta av att få åka tillsammans med LP-projektansvarig som kände till förhållandena efter utbytet från året innan.

Reflektioner

Jag tycker att det är ett stort privilegium att få ta del av andra kulturer. Att få en sådan här möjlighet att komma så nära befolkningen ger så mycket tillbaka. Allt är så annorlunda. Det som berört mig mest illa är hur man behandlar födande kvinnor. Ingen respekt, man till och med slår på dem om de inte gör som de blir tillsagda. Det finns naturligtvis båda bra och dålig personal, vi träffade också bra läkare och barnmorskor. De har en ofattbar arbetsbörda vilket förmodligen är anledningen till att det inte orkar engagera sig. Jag räknade antalet födslar per dygn i Lower Mulago´s liggare, det var ca 50-70 st. Fyra barnmorskor arbetade varje skift. Det var överfullt, det fanns bara några sängar, övriga födande låg på galondynor på golvet. Detta är en avdelning för komplicerade födslar i allmän regi.

Som motsats kan sägas att de privata sjukhusen har precis lika bra utrustning som vi och ett gott omhändertagande. Alla har inte råd att betala.

Mödra- och barnadödligheten är hög. Många har HIV/AIDS,  även om Uganda är ett av de länder där man fått ner frekvensen mycket. 6,7 % av den vuxna befolkningen (15-49 år) beräknar man är smittad.

Det är mycket positivt att se att många unga utbildar sig. Landet gör mycket för att höja sin allmänna kunskapsnivå. Ju mer utbildad befolkning, ju färre barn i varje familj, ju bättre levnadsstandard.

Lärarutbytet har återigen påmint mig om många kvinnors förhållanden i världen. Det vidgar perspektivet ytterligare i ens egen värld. Vi behöver komma ihåg att sätta vår värld i relation till andra världar som inte är lika goda. Jag vill försöka förmedla likheter och olikheter för att öka förståelsen för vår situation jämfört med deras. Jag tycker att det är av största vikt att vi arbetar vidare för att respektera kvinnor och deras familjer i födandet.

På Södra BB, min arbetsplats, har jag berättat och visat bilder från Uganda. Det har väckt stort intresse och många tankar och funderingar.

 

Undervisning

I Uganda finns två utbildningar till sjuksköterska/barnmorska. Den ena är på tre år och den andra på fem år. Vårt utbyte gällde den 5-åriga utbildningen. De studenter som går den 3-åriga, är de som kommer att arbeta "på golvet". De i den 5-åriga planerar att gå vidare till administrativa tjänster.  Det märktes tydligt vilka studenter som var inriktade mot "barnmorskeri" och vilka som inte var det. Någon uttalde en direkt motvilja, kunde inte alls tänka sig att arbeta som barnmorska. Det var ungefär hälften kvinnor, hälften män i klassen som var totalt 20 st.

Undervisningen började dagligen kl. 08.00 på skolan som låg i anslutning till Mulago Hospital. Mellan 08.00-09.00 hade man Case study eller lektion. Därefter klinisk praktik 09.00 - 12.00, vissa dagar också mellan 14.00-17.00. De eftermiddagar man inte hade klinisk praktik tillbringades på skolan med olika lektioner, seminarier och examinationer. Jag lade fort märke till att kl. 08.00 inte behövde betyda 08.00 utan många studenter kom i lugn takt betydligt senare.

Jag upplevde att lärare och studenter hade en bra relation i den teoretiska delen. Den kliniska handledningen var i stort sett obefintlig, särskilt på den förlossningsavdelning (New eller Lower Mulago)  som tog hand om komplicerade fall. Den barnmorskeledda enheten (Old eller Upper Mulago) för normalförlossningar skötte handledningen bättre. Det var också studenternas intryck.

Inställningen till kontakten med de födande kvinnorna gjorde mig beklämd. Jag vet inte hur den teoretiska undervisningen i detta ämne var men på kliniken visades ingen empati för kvinnorna.

Vår egen undervisning skedde med teoretiska lektioner om olika komplikationer som blödning, preeklampsi, sätesförlossning med armlösningar, skulderdystoci, förlängt förlossingsförlopp, värkrubbningar och förlossning med sugklocka. Vi hade powerpointpresentationer om de ämnena och uppmuntrade också till diskussioner och frågor.  Jag tycker att vi fick bra respons på våra lektioner. En del ämnen var repetioner vilket alltid är viktigt.

På skolan hade vi också praktiska övningar med armlösningar,  förlösande vid skulderdyctoci och sugsklocka. De dockor vid hade till förfogande var av dålig och gammal modell. Men alla fick praktiskt öva hur man löser armar enligt Lövseth, bli klara över vad man ska tänka på och hur man ska handla vid skulderdystoci och prova hur man handlägger en förlossning med sugklocka.

I den kliniska handledningen, som vi hade varje dag, undervisade vi de två svenska barnmorskestudenterna och de inhemska från både den 3- och 5-åriga utbildningen. Det uppskattades mycket av de olika studentkategorierna som var vana att klara sig själva och handleda varandra.  Sabines teoretiska kunskaper och mina praktiska kompletterade varandra på ett bra sätt i vårt "hands on" arbete.

Undervisningstimmar

Arbetstiden uppgick till cirka 30 timmar i veckan fördelat på cirka 2/3 klinisk praktik och 1/3 teori och praktiska övningar. Inräknat är också de samtal vi förde med studenterna om känslor och upplevelser relaterat till olika situationer de varit i, enskilt eller tillsammans med mig/oss. Diskussioner  av olika fall, kulturskillnader och bemötande avhandlades också i dessa möten.