Jag började med moment psyke - psykiatri och beroendelära som första kurs. Jag hade hela min kliniska placering på sjukhuset Pitié Salpêtrière på en avdelning som var inriktad på rehabilitering av patienter med akuta och kroniska neurologiska sjukdomar. Vi var mellan 3 till 7 läkarstudenter från olika terminer på avdelningen och patientantalet varierade mellan 20-25. Alla läkarstudenter fick ett antal patienter att ha ansvar för under placeringen. Man var bland annat ansvarig att läsa på om, ronda "sina" patienter varje dag och skriva och skicka remisser.
Överrapporteringen från sjuksköterskorna började kl 9:00 i läkarrummet. Ibland hade vi som uppgift att presentera våra egna patienter under överrapporteringen och ibland fick man bara lyssna och anteckna. Därefter fick varje läkarstudent ett antal arbetsuppgifter som specialistläkaren ville ha gjort under dagen. Det kunde bland annat handla om remisser, specifika undersökningar/tester av patienterna eller att ringa och konsultera med andra specialiteter. På denna avdelning var en stor del av pappersarbetet skriven för hand. En utmaning var att tyda tidigare daganteckningar skrivna av andra läkare. Men precis som allt annat vande man sig även att skriva för hand och tyda fransk handskrift. Jag tog mycket hjälp av google translate för att skriva daganteckningar och remisser. Jag tyckte om att man själv fick gå in till patienten och ronda då man fick möjlighet att personligen skapa kontakt med patienten och i lugn och ro utföra statusundersökningar. En nackdel med detta upplägg var att det inte fanns något utrymme att få feedback på sina praktiska färdigheter från läkaren om man uttryckligen inte frågade efter det. Många gånger hjälptes vi åt mellan studenter för att öva och ge feedback till varandra. Om det fanns något i status som avvek rapporterade man detta till spec läkaren. Man kände ett ansvar för patienten, samtidigt som man visste att läkarna på avdelningen bar på huvudansvaret. Jag tycker att man hade en god kontakt med specialistläkaren som jobbade på avdelningen men överläkaren var mycket mer reserverad i sin kommunikation med oss. Jag tror att det kan vara så att de inte har något officiellt ansvar för studenter och därför inte engagerar sig i undervisning.
Varje vecka under min placering hade vi fredagsseminarium med specialistläkaren på avdelningen. Varje gång var det ett patientfall som lästes upp och därefter fick vi som grupp ta anamnes, status och föreslå undersökningar. Det fanns ofta undersökningsbilder eller andra resultat som vi fick turas om att tolka. När vi som grupp hade listat ut rätt diagnos avslutades seminariet med behandling- och rehabiliteringsförslag. Jag uppskattade mycket dessa seminarier då man verkligen fick tid att gå igenom en diagnos i ett lugnt och öppet klimat. Detta var en av få tillfällen där det fanns tid undanlagd för enbart undervisning.
En trappa under mottagningen fanns det två anslutande avdelningar: fysioterapi och en arbetsterapi. Ett annat uppdrag som läkarstudent var att följa sina patienters utveckling i deras rehabilitering. Man kunde därför ofta få följa med ner och prata med fysio- och arbetsterapeuterna.
Utöver sittronder i läkarrummet hade vi även varje tisdag en generell rond med överläkaren av alla patienter på avdelningen. Under dessa ronder var det inte vi läkarstudenter som hade kontakt med patienten utan då fick man lyssna på överläkaren och anteckna.
De flesta dagar slutade runt 13:30 då vi hade en överrapportering av våra patienter till läkarna på avdelningen.
Eftersom sjukhuset Pitié Salpêtrière ligger i nära anslutning till universitetet UPMC valde jag att cykla dit för självstudier.
Min andra och sista placering var psykiatri på Saint-Antoine. Här var vi endast två läkarstudenter på tre nyexaminerade läkare och två överläkare. Det fanns större möjligheter för en till en undervisning och ett lugnare klimat generellt. Dagen började även här med en sittrond med överrapportering från sjuksköterskorna. Man hade inte lika stort ansvar för patienterna som på neurologiavdelningen utan ronden till patienterna gjordes tillsammans med ansvarig sjuksköterska, läkare och läkarstudent i ett team. Ronden tog oftast hela förmiddagen och en stor del av tiden ägnades åt patienten. Jag hade en väldigt god kontakt med läkaren på avdelningen och fick vara med en dag på psykiatriakuten och även följa patienterna på deras ECT behandlingar.
Fredagsmornar inleddes med ett intressant patientfall från den föregående veckan som presenterades i grupp av överläkare, läkare och läkarstudent. Jag tycker att det fanns fler undervisningsinslag under denna placering än den föregående med högre pedagogisk medvetenhet från både läkare och överläkare. Det fanns ett öppnare klimat för diskussion och frågor kring patienter och andra medicinska frågor. Läkaren som hade ansvar för mig försökte i slutet av varje dag ägna några minuter till reflektion och frågor om dagen som jag uppskattade mycket. Om jag hade fått göra om min placering hade jag gärna försökt hitta tillfällen då jag kunde få mina praktiska färdigheter i psykiatrisk anamnestagning utvärderade och även ta mer ansvar för ett antal patienter som på neurologiavdelningen.
Att skriva daganteckningar var mycket enklare på detta sjukhus då många administrativa delar var datoriserade.