Jag visste redan innan jag antagits till Karolinska Institutet att jag ville ansöka till utbytesstudier. Jag hade redan spenderat ett år i USA och en sommar i Frankrike, och längtade efter en ny utmaning. Trots detta så trodde jag aldrig att jag skulle besöka Belgien. Det var inte på min bucket list och inte hade jag stött på en enda belgare i mitt liv heller, men ändå var det där jag hamnade tillslut. Vad kan man göra där? Vilket språk pratar man? Vad är det för folk som bor där? Helt plötsligt hade jag en massa frågor om ett land som aldrig intresserat mig förut. Efterforskningen började och snart började ett land som tidigare endast varit ett namn på en karta att ta form. Jag studerade deras trassliga historia, hopsmälta kultur och unika språk, och kom tillslut till slutsatsen att man inte ska luras av Belgiens lilla storlek för det är ett land med mycket att erbjuda.

Vi landade på Bryssels flygplats och efter en kort tågresa anlände vi i Leuven där vi begav oss ut för att upptäcka vårt nya hem i den lilla staden i centrala Belgien. Om alla vägar leder till Rom, så leder alla gator i Leuven till rådhuset och kyrkan belägna i mitten av staden. Dessa kommer man att se från alla håll och vinklar och används därför flitigt som mötesplats inför utekvällar såväl som fikastunder. Det var även hit vi tog oss den där första dagen. Vi förundrades över rådhusets halvfärdiga arkitektur och kyrkans unika klockspel. Vi vandrade runt på måfå den dagen, och hade mot dagens slut, utan att vi visste det, sett det mesta av Leuvens sevärdheter. 

Introduktionsveckan som UCLL anordnade gav erasmusstudenter en chans att skapa de första kontakterna i deras nya sociala krets. Passa på att lära känna så många som möjligt under denna vecka då de förmodligen kommer utgöra grunden för din umgängeskrets under utbytet. Under veckan anordnades aktiviteter vars syfte var att ge studenterna en bra start till utbytet genom att exempelvis informera om UCLL, Belgiens kultur och Leuvens studentliv. De anordnade bland annat rundturer i det karaktäristiska stadshuset och ett besök på Stella Artois bryggeri som ligger i staden.

Belgien är inte billigt, men inte dyrt heller. Priserna på mat och boende liknar de svenska med undantag för alkohol som är betydligt billigare. Leuven är däremot en studentstad, vilket innebär att det finns gott om studenterbjudanden. Från större besparingar, såsom lägre avgifter för internetuppkoppling och cykeluthyrning, till rabatterade priser på livsmedel i mataffärerna. Det finns även flertalet second-hand-affärer. Pengarna man sparar rekommenderar jag att lägga på dagsturer till andra belgiska städer, eller till närliggande länder, då tågen är billiga och lättillgängliga.

Man har eget ansvar att hitta boende, men till skillnad från Stockholm så har Leuven boende i överflöd. Jag anlände i Leuven med en resväska och en bokning på ett vandrarhem, och lyckades hitta ett boende under första veckan via universitetet. Lappar med ”te huur” och kontaktuppgifter pryder både dörrar och fönster kring varje hörn, så om man inte redan kan flamländska så är ”te huur” (uthyres) garanterat det första man lär sig. Men något som är värt att tänka på är att trots antalet lediga boenden så är det många hyresvärdar som söker efter studenter som ska hyra i minst sex månader, vilket kan leda till svårigheter att hitta boende för en kortare tid. Mitt råd är att börja söka direkt vid ankomst, framförallt via KU Leuvens hemsida (https://www.kuleuven.be/english/studentservices/housing-leuven) där alla godkända rum och lägenheter, både privata och universitetsägda, annonseras. Det finns även facebook-grupper där andra studenter hyr ut medan de är på ett eget utbyte. Det kan vara frestande att skriva bostadskontrakt innan ankomst då det kan vara en stor stress att åka till ett nytt land utan att veta var man kommer bo, men avstå från det. På grund av den stora efterfrågan så är det inte ovanligt med bedrägerier eller rum som inte uppfyller den standard som utlovats.

Jag bodde i en byggnad likt en studentkorridor med gemensamt kök, dusch och toalett. Det fanns även gemensamma utrymmen med tv och pingisbord samt en tvättmaskin och torktumlare, vilket de flesta boenden saknar då det är standard i Belgien att, som student, tvätta hos föräldrarna eller på en tvättomat. Det kostar mellan 4–5 euro per maskin plus kostnaden för att torktumla, och detta var trots att jag hade tillgång till en i byggnaden. Jag skulle rekommendera att bo i en studentkorridor eller i ett privatägt hus som delas med andra studenter av den anledningen att det ger en chansen att komma närmare den belgiska kulturen. Det är lätt hänt att man endast hänger med andra utbytesstudenter och det kan hindra en från att lära känna värdlandets egna invånare. 

Jag, som aldrig bott i en studentkorridor i Sverige, överraskades över att det inte fanns någon köksutrustning att låna. Studenterna förväntas ta med eget, men har man inte plats eller lust att ta med sig hemifrån så finns det secondhand butiker i Leuven. Jag rekommenderar ”Spit” som ligger på gångavstånd från Leuvens centrum. De har ett stort utbud med billiga priser, och så länge man inte ställer höga krav på sina redskap så duger de alldeles utmärkt for en kortare period. Det var även på ”Spit” som jag köpte den sparsamma inredningen till mitt rum.

Vi gjorde vår VFU på Drottning Astrids Militärsjukhus i Bryssel. Vi var placerade på klinisk kemi och mikrobiologi, samt en liten del på toxikologi. Det var ett litet labb som framförallt fick screening-prover från militären eller prover från deras avdelning för brännskadade, vilken är bland de största i världen. De var inte vana med att ha studenter på labbet, vilket resulterade i att vi inte hade en tydlig handledare under vårt VFU utan fick ta eget initiativ för att sysselsätta oss. Detta hade både sina för- och nackdelar. Fördelen var att vi utvecklade vår förmåga till att ta egna beslut och arbeta självständigt, vilket även inkluderade problemlösning. Nackdelen var att då vi fick bristfälliga instruktioner lärde man sig inte lika mycket som man kanske gjort under en VFU hemma. Det fanns heller inga tydliga instruktioner till labbets personal vad vi skulle göra under vår praktik så vi hade väldigt fria tyglar till vad vi ville fylla våra dagar med. Dock så begränsades vi av att halva labbet bara pratade franska och få metodbeskrivningar fanns på engelska. Däremot så kunde jag använda mina begränsade franskakunskaper för basal kommunikation samt tolkning av metodbeskrivningarna, vilket gjorde språkbarriären till ett mindre problem än vad den annars varit.

Belgien är en till synes väldigt litet land och då är det lätt att anta att den inte har mycket att upptäcka. Det är dock något man snabbt inser inte stämmer.

Med tre officiella språk (flamländska, franska och tyska) så förstår man direkt att kommunikation är besvärligt, och ovanpå det så har olika regioner väldigt distinkta dialekter som försvårar kommunikation inom språken. I lunchrummet används flitigt både franska och flamländska och det är fascinerande att höra hur en hel konversation utbyts där den ena parten endast pratar franska och den andra endast flamländska, eller de situationer där en hel grupp hoppar mellan språken. Som gammal franskastudent så uppskattade jag möjligheten att öva mina färdigheter, men språkkunskaper är ingen nödvändighet om studierna utgörs till största delen i Leuven där flamländska är det som används och nivån på engelskan är högre. Rekommenderar dock att lära sig lite flamländska innan avresa då det uppskattas av belgarna, men också för det hjälper för att läsa och uttala skyltar, gatunamn och instruktioner. 

Det är inte bara språken som skiljer landets olika delar åt, utan även kulturen. Detta var speciellt evident för oss som jobbade i Bryssel men bodde i Leuven. En tågresa på 20 minuter resulterade i både språk- och kulturbyte. I Bryssel där majoriteten pratar franska känner man ett större inflytande av den franska kulturen, medan Leuvens invånare känns mer lika holländare och tyskar. 

Exempel på kulturella skillnader att vara beredd på är puss på kinden vid hälsning, ej handskakning vid första mötet, tvättomater och ett unikt källsorteringssystem som är viktigt att man lär sig använda då det förväntas av en om man bor tillsammans med andra. Något att tänka på när man planerar sina helger är att hela landet stänger ner på söndagar, till och med mataffärer har stängt. Man bör alltså inte planera att göra sin storhandling denna dag och kanske överväga att flytta den där dagsturen till Brugge till lördag istället. De har såklart även egna helgdagar och traditioner, varav "Sinterklaas" var definitivt det som stack ut mest då det var ett julfirande väldigt olikt det svenska. Kom även ihåg att under ditt utbyte så heter det inte "French fries", utan "Belgian fries"! 

Letar du efter universitetet? Du kommer få leta länge innan du inser att du står i den. Att säga att Leuven är en studentstad är att underdrift. Låt dig heller inte luras av dess lilla yta eller låga invånarantal, det finns mycket att göra förutom att plugga. Det är alltid någonting på gång, från fest i Oude Markt till lördagsmarknad på Grote Markt. 

Studentföreningarna anordnar ofta aktiviteter som alla är välkomna till. Något typiskt för det belgiska studentlivet, som är en obligatorisk upplevelse för en utbytesstudent enligt mig, är ”Cantus”, vilket är en dryckeslek som involverar mycket sång, dans och uråldriga regler som alla belgare kan. De anordnar även helgresor till andra belgiska städer och rundturer i Leuven. Det finns även goda möjligheter att dra ihop ett eget gäng och besöka andra Belgiska städer då avstånden är korta och priserna överkomliga. 

Som student kan man även köpa för en sparsam slant sportkortet, vilket ger en fri tillgång till majoriteten av Leuvens sportutbud. Intresserad av att prova kampsport, dans, gymnastik eller varför inte klättring? Kanske taggad på att spela fotboll eller badminton igen? Man får tillgång till allt, så man kan med gott samvete äta dom där extra pralinerna. Det är även ett utmärkt tillfälle att lära känna andra studenter, såväl andra utbytesstudenter som belgare. Man kan även köpa kulturkortet som ger en tillgång till museum och liknande i Leuven om inte sport lockar. 

I Leuven är det cyklarna som äger vägarna. Det finns gator breda som vägar endast för cyklister och hela parkeringshus endast för cyklar. Leuven är tillräckligt litet för att man kan ta sig överallt på cykel utan att det tar mer än 10 minuter så en cykel är verkligen ett måste enligt mig! ”Velo” hyr för 25 euro ut cyklar till studenter för hela skolåret. De lagar dessutom punkteringar, trasiga lampor och annat som kan ställa till det utan någon extra kostnad. Jag hade även ett busskort som man kan köpa av skolan för 25 euro, även det för hela skolåret, men jag använde det sällan. Oftast var cykeln snabbare än bussen, och det är en speciell känsla att cykla över kullerstensgatorna med vinden i håret likt lokalbefolkningen. Ett varningsord är dock att repetera cykellagarna innan man sätter sig på sadeln. Detta är viktigt både för din säkerhet och budget, då man måste betala för att återfå en bogserad cykel.

Jag skulle rekommendera alla att bo utomlands någon gång under sitt liv. Jag tror inte att man förstår hur mycket man lär sig under ett utbyte utan att ha varit på ett och jag tycker inte att det mest betydelsefulla är det som nöts in vid skolbänken. Det är en unik upplevelse som främjar lärande på en väldigt personlig nivå och trots att jag har bott utomlands en längre tid två gånger tidigare så kom jag fortfarande hem och insåg hur mycket jag hade vuxit. Jag tror inte att man kan komma hem och känna att det var bortkastad tid. Därmed är mitt sista råd till de som står och funderar på att åka att anta utmaningen och åk! Du kommer lära dig sådant som ingen bok eller föreläsare i världen kan förmedla oavsett var du åker!