Redan innan jag ansökte till sjuksköterskeprogrammet så har drömmen om att en gång få möjlighet att uppleva en annan kultur från insidan funnits. Att få träffa människor från andra delar av världen som delar ett av mina stora intressen, nämligen viljan att få göra gott och dela andra människors liv kändes som en möjlighet som bara inte fick gå förlorad. När jag skickade in min ansökan kändes det som att stora förhoppningar och drömmar fanns samlade i kuvertet som skickades till utbytesavdelnigen på Karolinska institutet. Jag kunde knappt vänta tills jag skulle få svar om just jag skulle få möjligheten att uppleva utbytesstudier.

Att det blev just Hongkong och Kina däremot var inte lika självklart. Anledningen varför jag valde att ansöka till Hongkong berodde till stor del på att landet kändes långt bort (och därför väldigt exotiskt och spännande). Jag var redan innan jag påbörjade utbildningen medveten om att möjligheterna att studera utomlands fanns, men jag fick både information från ki samt hade läst om utbytet på ki:s hemsida. När jag väl fick besked att jag blivit nominerad till en plats var det dock med väldigt blandade känslor.  I den stunden befann jag mig på en semesterresa till Thailand för att fira min 25-års dag och  plötsligt började rädslan smyga sig på. Från att ha mer eller mindre postat en ansökan med bara förhoppningar om ett roligt utbyte började rädslor som ” Är jag tillräckligt bra på engelska för att klara av detta?” och ” Tänk om jag åker dit och inser att det inte alls är vad jag tänkt mig?” växa i mig. Jag funderade mycket när jag låg där vid poolen i ett 35-gradigt Thailand i februari 2017. 

Då jag fick beskedet om en nomineringsplats mer ett år innan avresa var det lite tidigt att ansöka till värduniversitet fick jag reda på av utbytessamordnaren. Jag som var laddad till tänderna fick lägga lite band på mig och vänta ända in i november innan det var dags för mig att ansöka till värduniversitet. Utbytessamordnaren var helt fantastisk och jag fick snabba svar på alla mina frågor och tillsammans hjälptes vi åt att ta reda på de svar som behövdes från utbytesuniversitet. Däremot när det var dags för mig att ansöka till värduniversitet var det väldigt korta deadlines. Jag fick reda på väldigt sent i processen att för att göra praktik inom sjukvården i Hongkong behövdes ett intyg att jag antingen var vaccinerad eller har Ig G antikroppar mot vattkoppor. Jag fick därför 3 dagar innan avresa själv söka upp en vaccinationsmottagning som snällt nog tog emot mig under deras drop-in vaccinationstider en lördageftermiddag i mitten av maj där det skrevs en beställning på ett blodprov som kunde bevisa detta.. Trots att provsvaren inte hunnit komma innan jag påbörjade min praktik gjorde universitet i Hongkong ett undantag och lät mig påbörja praktiken ändå. Så för dig som åker nästa gång till Hongkong ordna ett vattkoppsintyg tidigt!!!  

Då jag redan innan utbytet pratat med utbytesstudenten som var i Hongkong året innan visste jag att prisläget var ungefär som i Sverige. Jag var tvungen att betala ett studentkort för 400 svenska kronor men som jag sedan i slutet av utbytet fick tillbaka när jag lämnade tillbaka studentkortet. Jag fick sedan som jag tidigare skrivit betala för att få ett intyg att jag haft vattkoppor när jag var liten. Det kostade 1200 kronor.

De vardagliga kostnaderna i Hongkong upplevde jag som Sveriges prisnivå. Då jag backpackat mycket förut är ett av mina hetaste tips att satsa på en stor näringsrik frukost och en större mer näringsrik måltid per dag (lunch eller middag) samt att de övriga måltiderna äta lättare måltider samt granola bars. Jag äter alltid kosttillskott när jag reser för att på så sätt se till att jag får i mig tillräckligt med näringsämnen. För min del åt jag alltid en bra frukost, en rejäl lunch på min placering samt granolabars på eftermiddag och nudlar med tonfisk på kvällen. Då jag inte bodde på en plats där jag kunde laga min egen mat gick det inte så bra att hålla nere kostnaden på det sättet men jag fick reda på att de billigaste matbutikerna i Hongkong var wellcome och parknshop. Jag brukade ofta köpa yoghurt och nudlar i en av dessa butiker för att sedan förvara dessa vid min hostelsäng samt i hostelets kylskåp.

Vad det gäller saker att göra finns det så mycket att uppleva och upptäcka som inte kostar pengar. Exempelvis om man gillar att vandra (och står ut med 30 gradig värme och hög luftfuktighet såklart) finns det både möjlighet att gå till den mest kända utskicksplatsen Victoria peak och den kända budda statyn. Att vandra i parker och gå på den kända nattmarkanden tempel market kostar inget heller (så länge du inte köper saker såklart men som definitivt inte är ett måste för att få en fantastisk upplevelse). Däremot om du inte tänker dig för i Hongkong är det lätt att pengarna rullar fort. Om du t.ex. tar linbanan upp till Buddha statyn eller åker bergbanan upp till toppen får du betala en slant.

Innan jag gav mig av till Hongkong var det utlovat att jag skulle bo i en studentkorridor. När jag väl kom fram kändes det inte bra för mig att bo nästan helt ensam i en studentkorridor där de flesta andra studenterna höll på att åka tillbaka hem för några veckors ledighet innan sommarterminen skulle börja. Jag valde därför att bo på ett vandrarhem istället, i en sovsal för 8 kvinnor. Jag bokade själv via booking.com och provbodde där 2 nätter för att känna efter om det kändes bra att bo där.  Jag bestämde mig för att bo på vandrarhemmet hela min utbytesperiod. Jag gjorde ett avtal med vandrarhemmet så jag fick betala billigare pris per natt än de övriga gästerna som bodde på vandrarhemmet bara några få nätter. Jag betalde ungefär 160 kronor per natt för min sovsalssäng.

Förutom att det ibland var lite rörigt i rummet och att de flesta andra tjejerna som bodde där var backpackers som var ute sent på kvällarna (även på vardagar) trivdes jag väldigt bra i sovsalen. Jag störde nog dock några backpackers varje morgon när mitt larm ringde kl. 05.30.  Jag träffade konstant nya människor från hela världen och gjorde roliga saker utöver den tiden jag var på praktik. Ibland gick vi och åt middag ihop, ibland gjorde vi heldagsutflykter och ibland hade vi bara långa diskussioner om allt möjligt.

På vandrarhemmet var standarden hög, lite trångt men väldigt rent. Den mesta av inredningen bestod av IKEA-möbler så det kändes på det stora hela som att komma till Sverige då jag såg svenska på många platser varje dag. Som min goda vän Boat (personal på vandrarhemmet sa): ” We want it to feels like home, for real”. Vandrarhemmet låg centralt till vid den kända hamnen i Hongkong och precis intill en park som jag ofta tog en promenad i när jag behövde lite lugn och ro. Personalen var otroligt trevliga och gjorde alltid sitt bästa för att alla gästerna skulle må så bra som möjligt.  När den otroligt snälla städaren fick höra att jag gjorde läxor sittandes i min säng (för att jag skulle kunna få lite lugn och ro) ordnade han ett litet uppfällbart bord som jag kunde sitta vid. Bordet underlättade så mycket för mig.

Då jag under mina 5 veckor besökte många olika platser var det både nära och långt ifrån vandrarhemmet jag bodde på så restiden varierade mycket. Campusområdet däremot var inte så långt bort, ungefär 10 minuter från vandrarhemmet. Jag var dock inte speciellt många gånger på campusområdet då hela utbytet bestod i ett praktikutbyte. Jag bodde i det centrala området Tsim Sha Tsui Så mitt tips är att du som nästa student som ska göra ett utbyte i fantastiska Hongkong och ordna boende själv att välj ett centralt boende där det är lätt att ta sig runt i Hongkong. Välj i första hand ett boende där det är lätt att ta sig till turistattraktioner och där du träffar mycket andra människor (om du gillar det) snarare än ett vandrarhem som pront ligger nära stället där du ska göra din placering.

https://www.booking.com/hotel/hk/rainbow-lodge-hk.sv.html?aid=311094;label=rainbow-lodge-hk-XNJoEOPPbk4Rhp9or2yfBQS260862363298%3Apl%3Ata%3Ap1%3Ap2%3Aac%3Aap1t1%3Aneg%3Afi%3Atikwd-75132685403%3Alp1012239%3Ali%3Adec%3Adm;sid=30c7f85038eb82699d3f402ddf0c9972;dest_id=-1353149;dest_type=city;dist=0;hapos=1;hpos=1;room1=A%2CA;sb_price_type=total;srepoch=1535125638;srfid=f663190dda528938d0ad572694afb7f1e3df32adX1;srpvid=fc776f02be75044a;type=total;ucfs=1&#hotelTmpl

Studierna vid Ki har varit uppbyggt så att sjuksköterskeeleverna har haft en handledare som varit kliniskt aktiv sjuksköterska på avdelningen som vi befunnit oss på därför var det just spännande att få möjlighet att kunna jämför hur det är med en lärare från universitet som fallet var i Hongkong. Att kunna knyta an teoretiska modeller ansåg jag var lättare då en lärare med konstant utbildning och forskningsfokus var på plats men kultur på en vårdavdelning och att kunna förstå de oförutsagdbara situationerna tyckte jag har givit mig mer under mina praktikperioder i Sverige än under min praktik i Hongkong. Läraren som var med oss på avdelningen var också mycket mer omhändertagande än de handledare jag mött under mina praktikplaceringar i Sverige. Jag behövde exempelvis aldrig ta egna initiativ till vad som skulle göras utan fick av läraren veta vad som skulle göras. Att ta mer och mer plats som student som en naturlig del av bli mer erfaren och få mer trygghet på en avdelning fanns inte utan jag fick snällt vänta på att bli tilldelad arbetsuppgifter. När en av studenterna behövde gå på toaletten följde de övriga studenterna med och läraren tog sig en välbehövlig paus.

Under den första veckan lärde jag mig att lärar/ studentrelationen är väldigt annorlunda i Sverige jämfört med Hongkong. När läraren pratade lyssnade man och lärarens ”föreläsningar” kunde hålla på i timmar. Ibland inne på avdelningen och ibland (om man hade tur) kunde dessa långa samtal ske i fikarummet. Jag lärde mig så otroligt, otroligt mycket. Däremot var det ofta svårt att ha en konversation med läraren. Att försöka ge sin egen åsikt i frågan eller att ställa direkta frågor var näst intill omöjligt om inte läraren frågade en direkt riktad fråga till en elev. Då jag var enda utbytesstudenten i gruppen var jag den enda eleven som reagerade på detta och jag försökte vid ett antal tillfällen lite försiktigt frågade de övriga studenterna om det är vanligt att läraren brukar prata så långa perioder i sträck. De berättade för mig att så var fallet och att det är så det fungerar här. Läraren hade ofta ”förhör” med en elev åt gången och det var riktigt hård bedömning. Vi fick ofta i uppgift att under förmiddagen (vid tillfälle) läsa på om ett specifikt patientfall som vi sedan under eftermiddagen skulle beskriva för läraren. Läraren ”förhörde” sedan eleven och fyllde sedan på med förbättringsområden. 

Jag kände verkligen att teori och praktik därför på ett enkelt och lättförståligt sätt kopplades samman då det som upplevdes på avdelningen genom lärardiskussionerna ledde till en djupare förståelse. Det var även en möjlighet att diskutera händelser och situationer som blev eller som inte blev som eleven tänkt sig och hur dessa kunde göras bättre inför nästa gång. Även här lärde jag mig otroligt mycket men första tillfällerna när jag fick höra hur mycket jag behövde förbättra och inte en enda sak jag gjorde bra under ca 45 minuter. Jag upptäckte dock väldigt snabbt att läraren gjorde precis likadant med alla elever. Jag frågade vid ett tillfälle en elev som jag hört fått väldigt många förbättringsområden på den läxa som måste tagit henne minst 6 timmar om hon blev ledsen. Hon kollade på mig och sa ” Vad menar du? Det är ju bra att han säger vad jag måste förbättra!”. Så efter att ha blivit rejält hårdhudad kunde även jag se det positiva i att få så mycket direkt feedback och under mina tre veckor på avdelningen lärde jag mig mer än bara att läsa patientjournaler på engelska. 

Eftersom de praktiska utmaningarna kopplades samman med teori kändes även de läxor vi förväntades göra som nära sammankopplat till det jag som student faktiskt upplevde på avdelningen. Jag kände att jag på så sätt hade stora möjligheter att utvecklas både teoretiskt och praktiskt. Jag lärde mig allt från traktastomisugningar, omläggningar av kirurgisår jag aldrig varken sett eller gjort förut och öva på att omsätta omvårdnadsprocessen till praktik under fler tillfällen än vad jag fått under alla mina placeringar i Sverige. Dock, jag har aldrig varit så trött efter en praktikdag som jag var varje dag när jag runt 18 tiden äntligen fick lägga mig ner i min vandrarhemssäng med värkande ben och en lätt huvudvärk men jag ångrar inte det en sekund.

Då Hongkong är en gammal brittisk koloni pratar majoriteten av alla Hongkongs invånare väldigt bra engelska (även om patienterna på sjukhuset föredrog engelska och hade lite svårt att ibland förstå vissa frågor på engelska). Språket var därför inte en speciell stor svårighet för mig i dagligt tal. Då jag rest mycket tidigare var det inte speciellt svårt för mig att prata varken med de övriga studenterna på praktiken eller på det vandrarhem där jag bodde. Däremot upplevde jag det som svårare under tiden på kirurgiavdelningen. Då jag inte riktigt kände att jag kunde alla medicinska termer på engelska upplevde jag det som svårt att läsa vissa av patientjournalerna. Som tur var hjälpte de övriga studenterna mig mycket så trots att det tog lång tid att läsa vissa anteckningar, som dessutom ofta var handskrivna vilket gjorde det ännu svårare att läsa, så gick det bra att hänga med. Jag kände däremot inte att jag kom in i det så mycket så att jag kunde läsa journaltexterna utan att behöva anstränga mig men med ett öppet sinne för att lära sig mycket så fungera det tillräckligt bra för att kunna följa med de andra studenterna i deras tempo.

Under del två under utbytet (vårdcentral, hemsjukvård samt studiebesök) kände jag däremot att jag hade fått tillräckligt med kunskaper för att kunna läsa mer eller mindre obehindrat anteckningar från patienternas eventuella inläggningar samt tidigare journalanteckningar.  Under den tiden jag var på utbyte erbjöds inga språkkurser arrangerade av universitet.

Kulturskillnaderna var stora. Jag upplevde ofta kulturen som väldigt ”direkt”. De personer jag mötte sa väldigt tydligt och klart vad de menade på ett inte alltid så vänligt sätt. I början upplevde jag detta som något frustrerande och hårt men relativt snabbt uppskattade jag att personer var direkta med vad de menade och att jag slapp undra över underförstådda meningar som var kulturellt knutna. Exempelvis fick jag snabbt veta att den bussarongen jag tagit med mig från Sverige ansågs vara för urringad, detta löstes dock snabbt med hjälp av en namnskylt som också kunde göra den bussarongen jag brukar under praktik i Sverige till ett helt okej arbetsplagg även i Hongkong. 

Hongkong ligger i Guangdongprovinsen där det bor uppskattningsvis 7 miljoner invånare. Temperaturen varierar mellan 14 grader i januari till 31 grader i juli. 

Då jag ankom till Hongkong mellan vårterminen och sommarterminen samt inte bodde i studentboendet hade jag förutom de jag träffade på praktiken inte så mycket kontakt med andra studenter. Jag umgicks mest med de personer som jag träffade på vandrarhemmet. Då jag bodde i ett gemensamt rum med andra människor var det en naturlig mötesplats att träffa nya människor från hela världen. Även det gemensamma utrymmet var en naturlig knytpunkt. För mig var de nästan mer utmanande att få vara själv när jag behövde det. När jag behövde vara ensam drog jag för mitt skynke  för min säng eller så smet jag iväg till mitt favoritcafé där jag kunde äta en ”full vegetarian breakfast, all day long” och en coca cola drink med chokladglass i, café paradise:

https://www.openrice.com/en/hongkong/r-cafe-paradise-prince-edward-western-meatless-menu-r446743 

Praktiken varade från måndag till fredag på kvällarna gjorde jag läxor, såg på film i det gemensama utrymmet eller pratade med någon jag träffat. På helgerna gjorde jag ofta längre aktiviteter med personer jag träffade på vandrarhemmet. Ett måste under ett besök i Hongkong är att se Hongkong ovanifrån, Victoria peak är ett måste. Dit går det som sagt både att vandra till och att ta bergsbanan till. 

https://www.tripadvisor.se/Attraction_Review-g294217-d311573-Reviews-Victoria_Peak_The_Peak-Hong_Kong.html 

Jag uppskattade även mycket Victoria harbour i Hongkong där det varje kväll kl. 20.00 visades en ljusshow.

Att sjunga kareoke var verkligen en upplevelse och ett måste i Hongkong. Här blandades amatörer med riktiga proffs för att i privata rum sjunga kareoke. Jag sjöng i 4 timmar och hade en helt fantastisk kväll med mina nyvunna vänner. Det gick även att äta mat där och jag åt helt fantastika nudlar.

Maten i Hongkong är fantastisk. Fick tips om denna länk som lokalborna använder själva för att hitta bra restauranger.

I Hongkong finns fantastiska Dim sum som är en av de traditionella rätterna i Hongkong. Här ligger även den billigaste Michelin stjärna restaurangen i världen som serverar just dim sum.

https://guide.michelin.com/hk/en/hong-kong-macau/tim-ho-wan-sham-shui-po/restaurant

Ett besök på tempel market är ett måste under ett besök i Hongkong. Här kan du köpa alltifrån en sushimagnet till fjällräven ryggsäckar och allt däremellan. 

https://www.tripadvisor.se/Attraction_Review-g294217-d315245-Reviews-Temple_Street_Night_Market-Hong_Kong.html

Universitetet ordnar en hel del aktiviteter fick jag berättat för mig men då jag inte var där under pågående termin deltog jag inte i aktiviterna så jag vet tyvärr inte om aktiviterna är bra eller inte.

Under min utbytesperiod upplevde jag att det största bidraget till min utbildning och min blivande roll som sjuksköterska var att verkligen få uppleva och se en annan kultur genom att få lyssna, observera och ställa frågor. Att omvårdnad handlar om att kunna möta andra människor är kunskaper jag tränat på redan innan utbytesperioden men att befinna mig i en annan kultur gav mig ett helt nytt perspektiv och en större förståelse för vad det innebär att verkligen försöka förstå och möta alla människor precis där de befinner sig just nu. Att få lyssna till både övriga studenter men även patienters upplevelser och erfarenheter öppnade verkligen för en större förståelse för andra människor. Förväntningarna på vården var också många gånger annorlunda än i Sverige och jag tror att det kommer att bidra till att standardfrågan: ” Vad förväntar du dig av ditt vårdbesök?” kommer få en helt annan betydelse nu för mig än tidigare då jag verkligen fått uppleva att denna för mig tidigare så självklara fråga inte alls behöver vara det för någon från en annan kultur.

I Sverige bor många människor med olika bakgrunder och då jag själv är född och uppvuxen i Svergie var det en väldigt nyttig erfarenhet att vara ”den från Sverige” som inte förstod hur saker och ting fungerar. Ibland kunde jag uppleva mig själv som lite påhängsen och jobbig. Jag tror därför att min utbytesperiod i Hongkong kommer bidra till att jag i min framtida roll som sjuksköterska på ett ännu mer inlyssnade sätt kommer kunna möta andra människor från andra kulturer och kunna ta in fler perspektiv. 

Mina studier vid KI kommer påverkas genom att jag med en större självklarhet kommer att lyfta kulturperspektivet även om jag sedan tidigare upplever att perspektivet redan finns. Däremot precis som inom de flesta områdena inom omvårdnad finns det stora individuella skillnader mellan människor och det är viktigt att komma ihåg att allt inte enbart är kultur. Att uppväxtvillkor samt vad personen upplevt sedan tidigare är viktiga byggstenar att känna till för att kunna genomföra god omvårdnad samt förstå vad god omvårdnad innebär för den specifika individen är dock viktigt att komma ihåg.