Resan och hotellet bokades via Ticket.se av KI. Vi bodde på ett trestjärnigt, enkelt men mycket trevligt hotell i Valetta, Castille Hotel. Trevlig personal och ett utmärkt läge intill stora hamnen. Universitet var mycket måna om att vi skulle känna oss välkomna och ordnade med transport till skolan och bjöd på plockmat till lunch. Vi kände oss mycket väl mottagna. Vi åkte en hel del buss och det var ett både billigt och smidigt sätt att ta sig fram på. Att äta ute var något billigare än i Sverige men för övrigt var prisläget ungeför det samma.

All undervisning skedde på engelska vilket fungerad bra. Malta är en gammal engelsk koloni och har kvar mycket av den engelska kulturen. Bla maten och språket! Till vardags verkar det dock som om man pratar maltesiska med varandra. Jag upplevde denna vackra ö som en blandning av europa och nordafrika med mycket historia. Många olika nationer har styrt ön under årens lopp och Malta var hårt drabbat under andra värdskriget. Korsriddarna var där under 1600-talet och många pampiga byggnader finns att beskåda. Malta är katolskt (konstigt nog med tanke på att Storbritannien styrde dem så länge) och vi fick höra att det finns 365 kyrkor på ön, en för varje dag.

Huvudstaden Valetta med sin enorma ringmur byggdes på 1500 - talet av korsriddarna och har numera inte så många bofasta invånare. Där finns flera affärsgator och många vackra gamla hus och sevärdhet . Valetta är kuperat och många hus är slitna och behöver renoveras men trots det är det än skön stämning i gränderna i "Gamla Stan" och man kan knalla runt i timmar. Städerna kring Valetta ligger så tätt att det är svårt att särskilja dem för en turist och överallt finns havet och alla båtar. En rundtur med båt i hamnarna kan rekomenderas. 

 

Vår svenska student tog oss till en fantastisk badvik St Peters Pool där vi tillbringade söndagen. Vi besökte också några vackra kyrkor i Valetta och byarna Rabat och Medina. Mycket fint finns att se och då ön är ganska liten går det lätt att ta sig fram med buss eller taxi. Hade gärna kommit ut till någon av de mindre öarna men det blåste för mycket under tiden när vi var där. Universitet ligger i ett nybyggt  stort sjukhus som har en helt annan arkitektur än övriga byggnader på ön. Vi fick veta att det var en skandinavisk arkitekt som ritat det. Jag träffade bara trevliga och hjälpsamma människor och som vi förstod det är brottsligheten låg och vi kände oss trygga.

Sammanfattningsvis var det en givande och lärorik vecka där jag fick se saker som ingen turist får möjlighet att se.

Vi följde även KIs arbetsterapeutstudent på hennes kliniska placering på en pojkskola. Skolan hade 500 elever och jobbade integrerat med elever med speciella behov både fysiska och kognitiva. Vår student hade motorisk träning med och gjorde bedömningar på några av pojkarna. Skolan drevs ursprungligen av nunnor vilka nu blivit gamla. Ett litet sjukhem hade byggts för dem och där gjorde vi också ett intressant studiebesök. Sjukhemmet var fullt utrustat med moderna hjälpmedel.

 

Vi gjord ett mycket välplanerat och intressant studiebesök på ett psykiatrisk sjukhus där vi träffade flera arbetsterapeuter. Miljön var som att kliva tillbaka till femtiotalet men arbetsterapeuternas sätt att resonera var i stort sett detsamma som i Sverige. Organisationen var mer herarkisk än i Sverige och man hade stor respekt för sjukhusledningen och det var svårt att påverka situationen för vanliga anställda.

 

Vi fick också möjlighet att komma till ett nystartat hemrehabteam som var det första på Malta. För dem var det ett nytt sätt att arbeta på med arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sjuksköterskor i team som alla gjorde hembesök och vi fick ett intressant utbyte av erfarenheter. Jag hoppas kunna hålla kontakt med några av de arbetsteraputer. En av dem var på en kongress i Stockholm förra veckan och vi fick då tillfälle att träffas och prata arbetsterapi!

Jag arbetar som distriktsarbetsterapeut på en vårdcentral och har haft förmånen att handleda internationella studenter från olika kulturer på min klinik. Det har väckt frågor kring hur det är att vara utbytesstudent, hur man jobbar i andra länder och vad man har för önskemål och behov som student. När jag fick möjligheten att ansöka om lärarutbytet så tyckte jag att det var en chans att se det från en annan vinkel.  

 

Vi var två arbetsterapeuter från Sverige som åkte och förberedelserna började med mailkontakt oss emellan och vår samordnare på KI. Kontakt togs med rektorn på arbetsterapisektionen på Maltas universitet. Vi kom överens om vilket ämne vi skulle föreläsa om för kollegorna där, "Arbetsterapeutens roll vid behandling av ätstörning".  Kontakt togs även med olika kliniker på Malta där vi önskade göra studiebesök samt med den svenska studenten. För att förbereda föreläsningen gjordes studiebesök på Centrum för ätstörningar i Stockholm samt inläsning av litteratur kring ämnet. Vi gjorde även presentationer i Powerpoint med text och bilder.

Vi blev mycket väl bemötta av alla och jag tyckte det var väldigt intressant att se att trots att förutsättningarna ser olika ut rent fysiskt och materielt så är själva arbetsterapin densamma. Den svenska studenten var mycket nöjd med undervisningen och kvaliten på föreläsningarna och jag fick också ett bra intryck av det jag såg. I det kliniska arbetet upplever jag det som om vi kommit längre i Sverige. Vi jobbar mer i team och tvärproffessionellt och vi täcker fler olika arbetsområden samt är fler arbetsterapeuter per capita. Jag har berättat om mina erfarenheter på en APT och det kommer säkert bli fler tillfällen. För min egen del kommer jag bära med mig denna erfarenhet när jag handleder studenter från andra kulturer. Jag kommer säkert hålla kontakten med några av arbetsterapeuterna jag mött på Malta och vem vet vart det kan leda!? Jag kan verkligen rekomendera ett utbyte av detta slag. Det har fungerat mycket bra och varit oerhört lärorikt.

Tillsammans med den svenska studenten deltog vi på en föreläsning om "Handens biomekanik". Föreläsningen var lätt att följa och varvat med teori och praktiska övningar. Relationen lärare/student verkade avslappnad men respektfull och kanske lite mer distanserad än i Sverige.

 

Själva höll vi en föreläsning om ätstörningar och arbetsterapi på universitetet samt berättade om våra egna arbeten. Vi hade förberett oss med powerpoints och foton. Det blev en givande diskussion och utbyte av erfarenheter.

Sammanlagt blev det ca 20 timmars undervisningstid samt många timmars förberedelse. Delta och hålla i föreläsningar ca 30%, studiebesök ca 40% och handledning av student ca 30 %.