Studier i allmänhet
Jag studerade på sjukhuset Monash Medical Center, där jag gick en placering i pediatrik. Det var väldigt fritt att välja vad man ville ha för placering, men det fanns inga direkta kurser att välja emellan, på gott och ont. Jag hade tur och fick en mycket bra handledare på sjukhuset som ordnade med placeringarna åt mig. Han lyssnade precis på vad jag ville göra och försökte ordna detta i möjligaste mån. Jag har dock en känsla av att vad man får för handledare avgör mycket av hur ens upplevelse av utbytet blir, då det inte är några fastställda kurser eller direkta målbeskrivningar sen innan så kan det ju bli lite hur som helst. Jag tror dock att de kommer att se över detta och ifall ni åker dit för att gå barn- och gynkursen är det ju en annan sak. Då kommer ni mer att komma in i ett sammanhang, men andra studenter, målbeskrivningar, föreläsningar, seminarier, examen mm. Ifall ni kommer till MMC, så är den administrativa kontakten Priscille Rouillon en klippa och kan hjälpa er med allt ni undrar och behöver hjälp med.
I Australien är läkarutbildningen 5 år, de läser barn- och gynkursen under 4e året och under 5e året är de på barnavdelning en längre period om de så önskar. Fjärdeårsstudenterna är inte lika invävda i avdelningsarbetet som vi är i Sverige, de går med under ronderna men har under eftermiddagarna tid att plugga, har bedsideundervisning mm. Femteårsstudenterna är mer involverade i arbetet och hjälper till med journalskrivande, inskrivningar mm. Det var främst dem som jag gick med gjorde liknande arbete som, ungefär som i Sverige. Då jag inte gick någon specifik kurs gick jag inte med samma studenter hela tiden, men de var alltid väldigt vänliga och jag följde med dem på bra seminarier och föreläsningar som annars inte var inplanerat. Samtlig sjukhuspersonal var väldigt vänlig och det var lätt att fråga sig fram och få hjälp när man inte förstod något.
Generellt så ingick jag i avdelningsarbetet, vilket gick ut på att på förmiddagen ronda alla patienter i rimlig tid. Man går då runt tillsammans med sin intern (ung. AT-läkare) och resident (ung. vår ST-läkare) och vissa dagar med consultant (specialist). Det är pappersjournal som gäller och man lär sig snart hur detta fungerar och var och hur de vill att man ska skriva, vilket man gärna får hjälpa till med. Något märkligt med pappersjournaler först och man förstår inte direkt alla handstilar. Det är antingen intern eller studenten som presenterar patienten. Efter ronden kan man hjälpa till att skriva remisser, epikriser etc. Det uppmuntras även att ta anamnes och status från inneliggande patienter och sedan presentera fallet för sin intern eller resident och diskutera fallet. Generellt är de mer noga med hur man presenterar ett patientfall, i vilken ordning och vad som är med, så detta är bra att kolla upp och förstås bra att ha med sig även framöver. Det var även mycket fokus på undervisning och det var ofta föreläsningar och patientdragningar för samtliga läkare. Sen gick jag som sagt med övriga studenter på seminarier, bedside tutorials och föreläsningar, vilket oftast var mycket bra! På eftermiddagarna kan man hjälpa till att skriva in eventuella nya patienter på avdelningen eller vara med på någon mottagning. På mottagningarna är det inte lika vanligt att studenter börjar med egna patienter, men med rätt läkare fick man även göra detta, vilket ju är att föredra!
Det finns inga direkta krav från någon som utbytesstudent, man är där för sin egen skull och lär sig så mycket man vill och kan själv. Det är alltså inte lika hårt som exempelvis i USA, att man måste vara där under väldigt långa pass och man behöver heller inte gå några jourer. Ingen examination, utan en muntlig utvärdering med handledaren.