I Danmark läste jag som sagt två kurser som var på engelska och
utformade för utbytesstudenter, vardera omfattade 10 ECTS/HP. Eftersom den
valbara perioden måste utgöra 22,5 HP så läste jag även kursen Klinisk
forensisk psykologi (7,5 HP) på distans genom KI. Mitt andra alternativ hade
varit att läsa en ytterligare kurs omfattande 10 ECTS/HP vid Aarhus
Universitet. Jag hade alltså alternativet att läsa antingen 27,5 eller 30 HP
under min valbara period. Väl i Danmark så insåg jag att det inte hade varit mer
belastande ifall jag läst den tredje kursen om 10 ECTS/HP istället, även fastän
kursen i Klinisk forensisk psykologi var mycket intressant och enkel att läsa
på distans. Det kan låta som en omfattande mängd extra studier men verkligheten
är att detta för mig varit den lugnaste terminen under programmet.
De kurser jag läste i Danmark var i alla fall,
Mentalization,
Life Stories, and Abnormalities in Psychiatric Disorders:
Denna kurs
upplevde jag var mycket intressant och det var nog den som jag kommer ha högst
användbarhet av i framtiden som psykolog. Kursen bestod i två slags ark: första
halvan av kursen handlade om ”life stories” och den andra om mentalisering.
Dessa koncept introducerades först för att sedan skifta fokus mot hur de relaterar
till sådant som trauma och anknytning samt hur de ser ut mellan olika kliniska
populationer (BPD, Schizofreni, ASPD).
Konceptet life
stories var för mig tidigare obekant och jag förmodar att det även är det för den
som läser detta, så jag tänkte definiera och berätta om det. Life stories
handlar om hur vi konstruerar vår egen livshistoria (”berättelsen om vårt liv”)
som i sin tur blir en central grund för vår identitet och personlighet.
Huruvida vår livshistoria innehåller ting som upplevd autonomi, tydlig struktur
och negativa/positiva undertoner etc. påverkar vårt välmående. Inom olika
kliniska populationer så kan vi se svårigheter och vissa tendenser i hur
individen konstruerar sin livshistoria som då leder till försämrat mående. Individer
med BPD beskriver exempelvis i högre grad än kontrollgrupper att de känner att
deras liv utspelar sig som en bergochdalbana som de inte har kontroll över.
Personer med BPD tenderar därför att uppleva låg autonomi och känner konsekvent
att de inte kan påverka deras framtid. Konsekvensen blir även att en person med BPD kan
ha en störd identitet.
Tanken bakom utforskandet
av individens livshistoria och hur hen konstruerat den är att det öppnar upp
fler ingångar för behandlingsinsatser som kan lindra symtom och ge en högre
livstillfredsställelse. Samma tanke gäller även för kursens fokus på mentalisering
som är relaterat till vår livshistoria.
Kursen var som
sagt mycket intressant i min upplevelse. Det var spännande att få introduceras
till ett helt fält som tidigare var obekant för mig och säkert för många andra.
Mycket av det hela är än teoretiskt men för mentalisering så finns dock givetvis
MBT. Mycket centralt och genomgående tema i kursen var även minne, särskilt
autobiografiskt sådant.
Eyewitness
Psychology: Focusing on Memory Development:
Till skillnad
från den tidigare kursen så var denna mer specifik och hade en starkare inriktning
mot hur kunskapen inom fältet praktiskt tillämpas (kursen innehöll inga
praktiska moment dock). Kursen var inriktad på ett något ovanligare ämne men
mycket fokus låg återigen på minne (dock andra former) likt den tidigare kursen. Jag upplever
därför att kursen trots allt gett brett användbar kunskap.
En kan fråga
sig varför fokus låg specifikt på ögonvittnen? Det beror på att det bedöms vara
den bevisföringsmetod i rätten som leder till flest antal felaktiga domar.
Samtidigt så är rättssystemet mycket beroende av ögonvittnen för att kunna
fatta rättsliga beslut. Ögonvittnespsykologi är därför centralt för ett säkrare
rättssystem. Forskningsfältet har samlat mycket kunskap och har en lång
historisk bakgrund och relation till rättssystemet.
Lektionerna
under kursen har konsekvent täckt många olika ämnen inom ramen för temat. Vi
fick lära oss exempelvis om minne och uppmärksamhet hos barn kontra vuxna,
varför vi glömmer saker, om falska och bortträngda minnen, om faktorer som
påverkar ögonvittnen, om infantil amnesi och om hur barn som är ögonvittnen
bäst intervjuas. En del har varit repetition av det vi lärt oss tidigare vid
KI, dock mer fördjupat och med en unik inriktning. Särskilt intressant var det
att lära sig om vad som påverkar ögonvittnens minneslagring och -återkallning,
samt om vad infantil amnesi beror på. Framförallt mot slutet av kursen fick vi
även ta del av övningar där vi läste faktiska rättsliga fallbeskrivningar för
att sedan analysera dessa med det vi lärt oss under kursen, vilket var ett bra
sätt att knyta ihop säcken på.