Informationen från KI om möjlighet till utbytesstudier tyckte jag var bra. Vi fick höra om det i god tid och jag tycker att det var roligt att vi verkligen blev uppmuntrade att söka utbyte! Ibland fick jag lite blandade besked, om t.ex. tillgodoräknande av tidigare studier, men det skapade nog mer stress hos mig än praktiska problem. Jag tycker att Åsa och Magdalena var lättkontaktade och de hjälpte mig så gott det kunde, upplevde jag.

Vi behövde inga särskilda vaccinationer eller intyg för resan och vi behövde inte heller visa upp våra learning agreement förrän det var dags att åka från Bologna. Det hela kändes väldigt avslappnat från Bolognas universitets håll, vilket var skönt när vi väl var där, men lite stressigt innan. Det var t.ex. lite svårt att hitta kurser att läsa och all information om kurserna fanns inte på universitetets hemsida. I slutändan löste sig dock allt, vilket alla som hade varit med tidigare sa att det skulle göra.

Vi flög till Bologna 22 februari 2018 och skrev in oss på universitetet i Cesena (en liten stad där den psykologiska institutionen ligger, en timme med tåg från Bologna) 26 februari. 6 mars började sedan våra kurser. Vi hade helt enkelt gott om tid på oss, vilket var skönt eftersom vi inte hade fixat ett långvarigt boende. Inskrivningen på universitetet i Cesena gick fort (vi var där vid öppning på morgonen och var nästan först i kön). Sedan var det inte mer att göra eller att tänka på angående skolan förrän kursstart 6 mars - vi hade alltså massor med tid att lära känna Bologna.

Jag ville gå en italienskaspråkkurs som skulle sätta igång i slutet av februari. Det hölls dock ett muntligt förhör för att delta i kursen innan vi anlände 22 februari, och trots att det verkade som att det hade gått att lösa på annat sätt (typ vid annan tidpunkt) blev det inte av att jag läste den. Det hade jag dock gärna gjort! En person som vi pluggade en kurs med sa att italienskakursen var den bästa av alla kurser hon hade läst på Bolognas universitet. Jag vet dock inte om det säger mest om kvaliteten på just den kursen eller hennes övriga kurser.

Boendet var ju väldigt dyrt (jag kommer till det), men i övrigt var priserna lägre än i Stockholm. Ingenting utom Aperol spritz var dock hysteriskt mycket billigare än i Stockholm, men det gick ändå att leva ganska lyxigt med samma utgifter som hemma i Sverige. Ett av våra favoritmatställen hade väldigt matiga mackor för 4-6 euro och en flaska vin för mindre än 10 euro. En HÄRLIG neapolitansk margherita på valfritt bra ställe i stan kostade typ 5 euro. Vi valde därför att gå ut och äta rätt ofta.

Ett kort för att pendla mellan Bologna och Cesena kostade strax under 80 euro per månad. Det är bra att ta med i beräkningen! Att bo i Cesena blir ju förstås mycket billigare. Eftersom vi bodde centralt i Bologna promenerade vi överallt och behövde inte lägga pengar på att ta oss runt i stan. Våra vänner som bodde längre ut hade hyrt cyklar eller köpt busskort.

Vi åkte till några andra städer (Modena, Florens och Venedig, bl.a.) och bokade biljetter i förväg vilket gjorde att det blev lite billigare. Kolla trenitalia.com för att boka och därmed hålla priserna nere om ni vill turista!

Vi la inga pengar alls på själva skolan. Vi behövde inte ens köpa någon litteratur (en bok på positiv psykologi-kursen var rekommenderad/obligatorisk läsning men den behövde vi inte till examinationen), vilket ju sparade oss massa pengar (herregud, tänk vad mycket pengar som går åt kurslitteratur på KI varje termin). Vi läste vetenskapliga artiklar för det mesta.

Vår extremt dåliga italienska, faktumet att vi var studenter och att vi var ute i lite dålig tid gjorde att vi inte ens fick komma och titta på några lägenheter via casa.it. Vi fortsatte därför jakten på boende på Airbnb och Homeaway och fick flytta till Castel Bolognese, en liten "by" som ligger mellan Bologna och Cesena, i en vecka. Det var ju himla mysigt! Men väldigt jobbigt - som vi släpade runt på vår packning!!!

Det var mindre strikt med tider än på KI - lektioner startade aldrig på utsatt tid och det kunde gå ett par timmar innan vi fick rast. Annat var också mindre strikt, vi började aldrig innan 10 (jätteskönt) och vi fick inte schema till en av kurserna förrän ett par veckor innan den skulle börja i slutet av maj, vilket var lite jobbigt i och med vidare- och hemresor. Vi fick hela tiden höra, från KI och tidigare utbytesstudenter, att det krävs IS I MAGEN och att allt kommer att ordna sig, vilket det ju gjorde!

Relationen mellan lärare och elever kändes ganska avslappnad (bortsett från att alla tilltalade lärarna med professor + efternamn), precis som på KI, och undervisningsmetoden kändes igen, med mycket föreläsningar och tyvärr inte så mycket seminarier (vilket jag saknade där och saknar på KI). Vi hade dock mycket mer redovisningar än på KI, vilket var roligt!

Betygsättningen kändes ibland väldigt godtycklig. I en kurs kunde vi t.ex. få betyget 28,43 på en muntlig presentation, utan någon motivering, och det var väldigt ovanligt att få mindre än 27 poäng av 30 möjliga (lärarna visade listor med allas betyg för hela klassen), trots att 18 poäng var godkänt och många av våra kurskamrater höll i ganska värdelösa redovisningar (tycker jag) och knappt kunde skriva på engelska.

Vi behövde inte köpa någon litteratur utan kunde förlita oss på vetenskapliga artiklar (via KIB, vilket var skönt för oss, våra kurskamrater hade svårare att komma åt artiklar) och föreläsningsanteckningar på samtliga kurser, vilket jag tycker var väldigt bra, eftersom kursböcker kan vara svindyra, as we all know.

Det kändes som att ganska mycket var upp till oss som studenter - vi kunde läsa massa om vi ville men det behövdes inte för att klara examinationerna, och vi kunde bestämma lite över tider och datum som vi ville. I en av kurserna var vi på studiebesök och fick själva bestämma om vi ville göra ett eller två besök och när de skulle äga rum. Det kändes som att vi och vår trivsel värderades högt, vilket jag uppskattade men ibland också kunde störa mig på - jag kunde ibland tycka att läraren väl bara kan bestämma hur hen vill ha det och så är det färdigt med det, i stället för att vi skulle komma överens om saker.

Under studiebesöken på den psykiatriska avdelningen i Cesena pratades det mycket italienska, men vår handledare satt med och översatte på datorn under tiden, vilket fungerade bra. Det erbjöds som nämnt en kurs i italienska via Erasmus, men vi gick inte den. Däremot höll vi på lite med Duolingo, vilket hjälpte lite i vardagen. Äldre människors engelska är generellt väldigt dålig, medan nivån varierar mer bland unga.

 

Stockholm känns jäktigare än Bologna och servicen var mycket sämre i Bologna än i Stockholm överlag, men i övrigt märkte jag inte av några jättestora skillnader mellan städerna.

Det arrangerades säkert sociala aktiviteter för utbytesstudenter, men eftersom vi bodde i Bologna och inte i Cesena där vårt campus låg deltog vi inte i något sådant. De som reste 2017 var med på någon Erasmus-arrangerad resa eller något sådant om jag inte minns fel, det kan vara värt att höra med dem!

På fritiden hängde vi runt i stan som en gör :-)), spelade lite basket på några öppna basketplaner och åkte till andra städer (bl.a. Modena, Florens och Venedig). Mot slutet av utbytet var vi mycket på stranden i Rimini. Vi var också i Cesenatico och badade (FIN liten stad) och ett par gånger stannade vi i Cesena efter skolan och hängde med våra klasskompisar som bodde där. De klasskompisar som vi fick bäst kontakt med var dock de som också bodde i Bologna.

För att få reda på mer om vad som händer via universitetet och kanske hänga med på grejer som styrs upp av andra studenter är det bra att vara med i Erasmus-grupper på Facebook, t.ex. "Erasmus Bologna 2018/2019". Och att skaffa What's app, eftersom alla i Italien kommunicerar via den appen i stället för t.ex. Messenger!

Om du ska till Bologna: GRATTIS! Jag tror att du kommer att ha så kul! Sola och plugga i Giardini Margherita (en park), ät och drick gott, promenera upp till Basilica di San Luca och njut av utsikten, festa på Labas, res runt i Italien och ha det härligt!!!