Studierna skiljer sig oerhört mycket från vad vi i Sverige är vana vid. Lärarrelationen är en annan, där det är mer av föredragskänsla för oss svenskar som är vana att kunna avbryta och ställa frågor, vilket inte alltid uppskattas. De första 5-10 minutrarna går ofta åt till att introducera sig själv, läraren introducerar sig och det pratas allmännt för att skapa en god stämning. Därefter till ämnet för dagen/lektionen. Detta är mycket ovanligt för oss som är vana att gå mer rakt på sak.
Det tar en stund att vänja sig vid alla olikheter, vilket naturligtvis dels är charmen med att få vara utomlands och upptäcka skillnader och likheter med ett annat land.
Under studiebesöken förekom viss patientkontakt. jag upplevde viss skillnad i integritetstänk vid möte med patienter, vilket var överraskande. Vid mitt besök i hemsjukvården, kom jag in till en man som jag fått bakgrundinfo om, när han var i färd med att sköta magen i sängen med två personal redan på plats. Jag steg på uppmaning från personal in i sovrummet och observerade då hur mannen fick motsvarande microlax och därefter får avföringen upptorkad - samtidigt som jag obekvämt försöker hålla någon sorts konversation med honom. Eftersom flera hade upplevelser som liknade, drog jag slutsatsen att man inte tyckte detta var konstigt.
Det har varit fantastiskt att få ta del av den här upplevelsen, där erfarenheter kan adderas till ryggsäcken i fortsatta mötet med patienter. Exemplet ovan belyser också faktumet att allt sker inte alltid som man är van vid hemma, utan att det nödvändigtvis är fel (utan att anta att det varken gick rätt eller fel till).
Mötet med alla japaner, både i och utanför skolmiljön, har definitivt varit det som mest har format min japanupplevelse och bidragit till min ökade förståelse för denna speciella kultur.