Jag antar att du som läser detta överväger att åka på utbyte till Iowa - DO IT! Jag ska med denna reserapport försöka måla upp vilken underbar upplevelse mitt utbyte var för mig. Mitt tips är att åka nu när du har möjligheten, oavsett vart det blir, för att KI gör det enkelt för dig att få uppleva en helt annan värld både medicinskt och kulturellt och komma hem med en massa fina minnen! 

Under hela läkarprogrammet har jag försökt att läsa så många utomlandskurser som möjligt för att jag tycker att det är otroligt kul, berikande och givande att få uppleva andra kulturer och se hur sjukvården fungerar i andra länder. Jag ansökte om utbyte på samtliga utbytesuniversitet i USA som tillät mig att närvara på examensceremonin. Jag valde USA för att jag ville åka utanför Europa och att jag hade varit där flera gånger tidigare och älskat landet. 

Att göra ett utbyte i USA innebär en hel del pappersarbete med intyg och hälsodeklarationer att fylla i, vaccinationsbevis osv. Detta är både tids- och energikrävande, så att börja i god tid. Som visum behöver man endast ESTA, vilket går snabbt och enkelt att ansöka om via nätet och kostar 150:-. Jag vill poängtera att när man väl kommer iväg så glömmer man bort allt detta för att upplevelsen är värd mödan!

Innan avresan var jag i kontakt KI:s internationella handläggare flera gånger. Hon var lättillgänglig och svarade på alla mina frågor löpande. Tveka inte att boka in ett möte om du har frågor för att det är skönt att få svar och kunna bolla med någon som har koll på läget. Även koordinatorn på universitet i Iowa var väldigt hjälpsam, skickade ut all nödvändig information i god tid och svarade snabbt på mina mail.

Jag åkte med en annan kursare som också gjorde ett utbyte på samma sjukhus. Vi anlände fyra dagar innan kursstart. Det var perfekt tid för att hinna ordna praktiska saker som mobilabonnemang, handla, upptäcka staden lite och hitta till sjukhuset. Iowas internationella handläggare hade ordnat skjuts till oss från flygplatsen (Cedar Rapids) till vårt boende. Hon anordnade även en stadsvandring där hon körde oss runt i Iowa City och visade det viktigaste som fanns att se.

Första förmiddagen på utbytet fick vi gå en introduktion där de gick igenom grundläggande kunskap inom det amerikanska journalsystemet EPIC. Vi fotograferades för studentkorten, fick en vit rock och en rundvandring på sjukhuset med information om vart vi skulle befinna oss första dagen.

Hela utbytet gick på cirka 30 000:-, inklusive en dyr helg i Chicago. Vi hittade tur-och retur biljetter med två mellanlandningar för endast 3500:-. Hyran var runt 3500:-/månad, alltså ca. 7000:- för båda månaderna. 

Ekonomiskt stöd kan man få från olika håll. Alla får ett bidrag från KI på 6000:-. Man kan även ansöka om CSN samt stipendier. Ett tips är att söka så många stipendier som möjligt, så tidigt som möjligt. Detta är en process som är väldigt tidskrävande men det var det bästa jag gjorde inför utbytet! Jag blev beviljad bidrag från två stiftelser, vilket gjorde en stor skillnad i min budget. 

Utgifterna i Iowa var främst hyran, mobilabonnemanget samt maten. 

Jag valde att köpa ett mobilabonnemang för 35$/månad med obegränsade samtal och nät så det räckte. Jag tyckte att det var praktiskt att ha ett amerikanskt nummer och mobilt nät för att kunna använda GPS:en överallt och kommunicera med de amerikanska vännerna och kollegorna jag lärde känna. Den internationella koordinatorn hjälpte oss med detta första dagen. Detta är dock inget krav eftersom det fanns gratis wifi hemma, på sjukhuset och i princip i alla restauranger och caféer.

Transporten var inget problem eftersom Iowa City är en väldigt liten stad. Mycket låg på promenadavstånd. Det tog ca. 10 minuter att promenera till sjukhuset och ca. 25 minuter att promenera in till stan. Det fanns även en gratis buss (Cambus) som åkte direkt från sjukhuset till downtown. Det fanns möjlighet att hyra en cykel för ca. 500:-. Jag kände inget behov av detta, men vissa av utbytesstudenterna gjorde det för att kunna ta sig till och från ett stort gym som låg i stan. När vi var några stycken som skulle åka någonstans tillsammans åkte vi alltid i någons bil, vilket de flesta på mitt boende hade, eller delade på en uber. 

Jag handlade främst på supermarkets som Walmart och Costco, vilket var mycket billigare än mataffärerna i stan. Det var aldrig något problem att få skjuts dit för att någon i huset alltid behövde handla. Fryst- och kylmat var mycket billigare än i Sverige, men råvaror och färska frukter/ grönsaker var dyrare. Jag köpte färdiga sallader, mackor och kalla rätter från Walmart och tog med mig som lunch några dagar i veckan, men det fanns tre olika caféterior på sjukhuset som man kunde köpa lunch för 5-10 dollars på. På internmedicin-placeringarna fanns det även lunchseminarier mån-fre med gratis mat.

Jag bodde på ett mediciskt ”fraternity” som heter alpha kappa kappa (AKK). Där bodde ca. 25 läkar-, tandläkar-, phd- och apotekarstudenter. I hyran ingick mjölk och cornflakes till frukost. Det fanns ett litet gym som jag tyckte räckte, så att jag behövde inte bli medlem på det stora gymmet ($28/månad). De allmänna ytorna var köket, gymmet, ett pluggrum/ bibliotek, ett stort vardagsrum med soffor, tv, biljardbord och bordsfotboll. Toaletten delade man med de 6-8 studenterna som bodde på samma våning. Mitt rum var möblerat med en säng, en garderob, ett skrivbord och en stol. Jag köpte även ett litet kylskåp som lätt fick plats.

Första gången jag såg huset blev jag chockad och väldigt besviken. Det var väldigt gammalt och smutsigt. Mitt rum var inte städat och hade vart obebott i flera månader så att det var dammigt och fyllt med insekter och spindelnät. Efter att ha storstädat mitt rum och bott i huset i några dagar började jag vänja mig vid det. Jag är otroligt glad att jag valde att bo där. Att ha nära till sjukhuset var väldigt skönt, speciellt då mina placeringar innebar pass med tidiga morgnar och sena kvällar. Jag promenerade till sjukhuset varje morgon och därifrån brukade jag ta gratisbussen in till stan på 15 minuter när jag var klar på sjukhuset.

Även ur ett socialt perspektiv var boendet perfekt. Det var ett jättesmidigt sätt att lära känna de andra utbytesstudenterna, eftersom att de flesta som kommer till Iowa bor på AKK. Även de amerikanska studenterna som bodde där var jättesnälla och sköna att hänga med. Det anordnades alltid aktiviteter, middagar och stora fester på helgerna och jag lärde känna många studenter via de som bodde i huset. Behövde jag skjuts var det alltid någon som var villig att ställa upp. 

Jag tyckte att det var skönt att kunna välja mellan att umgås med folk från huset och bara få egen tid på sitt rum när man ville det. Sammanfattningsvis tror jag att en stor del av min positiva upplevelse av Iowa beror på att jag valde detta gemensamma boende istället för att bo ensam!

USA:s utbildningssystem är annorlunda jämfört med det svenska. Läkarstudenterna läser pre-med i 4 år och sedan ansöker de till ett läkarprogram (”med school”) som är 4 år långt. De två första åren på läkarprogrammet är teoretiska, motsvarande våra prekliniska terminer och sedan börjar de ha kliniska placeringar. Efter examen ansöker de direkt till residency som är deras specialistutbildning. Första året som ST-läkare kallas man för ”intern” och ST-utbildningarna sträcker sig från 3 till 5 år. Efter residency kan de subspecialisera sig genom att tillägga ett eller två års ”fellowship”.

Läkarstudenterna har vissa obligatoriska placeringsblock men får välja många av sina placeringar, speciellt mot slutet av utbildningen. Deras placeringar är kombinerade med föreläsningar och de har tentor efter varje placering som examinerar innehållet. Det är höga krav på att de ska prestera under sina placeringar då de behöver rekommendationsbrev för ST-ansökan från sina handledare. Som läkarstudent kände jag att man var mer inkluderad i teamarbetet, vilket även innebar längre dagar och mer ansvar än vi hade under våra placeringar i Sverige.

Jag kände inte att språket var ett problem för min del. Det gick fort att lära sig de vardagliga uttrycken som användes av de flesta. Det var inte alltid lätt att hitta de rätta medicinska termerna, men man lärde sig nya begrepp varje dag. 

Den amerikanska och svenska kulturen skiljer sig åt på många sätt. Folk är mycket mer öppna och sociala i USA, vilket vissa kan uppleva som påträngande, men vilket jag trivs väldigt bra med. Iowa och the Midwest allmänt är kända för att ha bland den mest sociala och trevliga amerikanska befolkningen. Man pratar gärna med främlingar på gatan, busstationen, i caféer och behöver man hjälp kan man alltid få den. Jag lärde känna två läkarstudenter på mina placeringar. En av dem umgicks jag med en del på fritiden. Då Iowa är väldigt litet känner nästan alla studenter varandra, så att via henne och via dem som jag bodde med växte mitt sociala nätverk väldigt fort. Efter bara två veckor kände man många av ansiktena på sjukhuset. 

Staden i sig är inte den mest spännande men det finns många mysiga restauranger, caféer och småbutiker att upptäcka. Det finns även takterasser, många barer och en känd nattklubb där alla studenter träffas på helgerna. När jag hade tid på vardagskvällarna umgicks jag främst med folk på huset och utbytesstudenterna. Helgerna var alltid fullbokade då många sociala aktiviteter, fester och evenemang anordnades av studenterna. Jag tog även bussen till Des Moines ett par gånger (Iowas största stad) och åkte till Chicago en helg, vilket jag starkt rekommenderar!

Sammanfattningsvis tycker jag att det här utbytet var en fantastisk upplevelse. Tänker du på att åka på utbyte - GÖR DET! Jag hade ingen aning om var Iowa låg innan jag blev nominerad dit. Jag hade väldigt låga förväntningar eftersom det är en stat som jag aldrig frivilligt hade valt att besöka. Nu i efterhand har jag dock förstått att det egentligen inte spelar någon roll vart man hamnar, för att ett utbyte är mycket mer än att bara upptäcka en stad. Det handlar om att lämna sin comfort zone, träffa nya människor, uppleva en helt annorlunda kultur och bli del av den. I början var det många nya intryck och allt var spännande. Efter ett tag kom man in i rutiner, vardagslivet, hittade sina favoritställen osv. vilket var en helt annan känsla, som också var skön på sitt sätt! Jag vet att jag kom hem som en rikare person, med erfarenheter och upplevelser som jag kommer att bära med mig i resten av mitt liv, både på ett yrkesmässigt och personligt plan.