Reserapport - KI-student
Jag (till vänster) och min resepartner Marie (till höger) utan för akuten på sjukhuset.
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Sjuksköterska
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 17/18
Namn: Alexandra Gustafsson
E-postadress: Alexandra.gustafsson@hotmail.com

Innan avresa

Jag sökte utbyte i Uganda för jag ville se ett annat perspektiv på vården än vad vi har här i Sverige där vi är väldigt previlegiade jämfört med i Uganda. Jag tänkte att detta kunde få mig att växa i min roll som sjuksköterska och ge mig ett bredare perspektiv på vården. Jag har aldrig tidigare varit i något land i Afrika och tänkte därför även att detta kunde vara ett roligare val pågrund av att jag aldrig varit där. 

Informationen vi fick från KI var okej, vi visste att vi behövde vaccinera oss och lite om vad vi skulle förbereda inför resan. Vi fick med oss två eller fyra paket handskar och ett paket med förkläden att dela på. 
Andra universitet från Sverige som vi mötte i Uganda hade fått med sig PVKer samt andra material då de visste att detta är en bristvara på Mulago. Vi fick komplettera själva om vi ville ha med oss handsprit eller extra förkläden och handskar. 
Jag gick till vaccinations centret vid Hötorget och rådfrågade dom vad de rekommenderade för vaccinationer innan jag åkte, detta är något jag rekommenderar starkt. 

Universitetet Makarere var ganska dåliga på att ge information, cirka en timme innan vi skulle gå på planet fick vi reda på att vi måste boka hämtning via dom pga att detta är säkrare. Vi hade heller inte fått information om att någon skulle möta upp oss senare vid vår bostad för en guidad tur runt campus, detta kom som en överraskning medans vi packade upp. Jag skulle rekomendera att skriva till universitetet tidigt så att det har tid på sig att svara. 

 Informationen från KI var bättre jämfört med Makarere, men jag kände ändå inte att den var perfekt. Jag bokade ett möte med kursansvarige för att få mer information om vad jag kunde förvänta mig och vad jag hade för rättigheter och skyldigheter som student på Makerere. Detta möte gjorde mig inte visare och jag fick istället en felaktig bild om hur det skulle vara på sjukhuset i Uganda. 
När vi kom hem visade sig det att vi inte fått med alla papper från KI och att vi var tvugna att maila till ansvarige på Makarere och be henne signera en blankett som vi bifogade från KI där det framgick att vi var godkända. Detta är något jag tycker man kunde varit mer noggrann med innan vi åkte då ansvariga på Makarere sa att detta var något KI skulle ha gett oss och KI sa att detta var något värduniversitete skulle ha gett oss.  

Det man måste tänka på innan man åker är att ansöka om visum, vaccinera sig, ansöka om bidrag samt få alla papper man behöver. Då det blev strul med papprerna som vi skulle ha med oss kan jag rekomendera att inte förlita sig på att universitet i Makarere kommer ha de papper man behöver utan be KI att ge er alla papper som är obligatoriska för att bli godkända. 

Ankomst och registrering

Jag skulle rekommendera att flyga ner på en fredag eller lördag om man ska börja sin praktik på en måndag, det är bra att ha några dagar till att återhämta sig efter flygresan samt bekanta sig med området. 
När vi kom fram till vårt boende mötte en kille upp oss från universitetet och visade oss runt campus och sjukhusområdet. Detta var något som fixades av universitet och vi visste inget om detta förens han ringde på dörren. 

Första dagen går man till studentansvarige, där får man önska vilka placeringar man vill göra och hur länge. Önskar man att byta under veckan går detta bra, de är väldigt flexibla med detta. Man kan alltid gå upp till studentansvariga och prata om man undrar över något med sin placering. Vi blev inte erbjuda någon introduktionskurs utan fick gå direkt upp till den avdelningen vi valde att börja på. 

Ekonomi

I Uganda är allting väldigt billigt jämfört med hemma i Sverige. Man kan åka uber för cirka 20-60 kr dit man vill, ett tips är att alltid betala denna med casch annats är det stor risk att bilen inte kommer till upphämtningsplatsen. Man kan även åka matatu som är en liten mini buss, denna är väldigt billig att åka med och jag skulle rekomendera att åka med denna om man vill hålla ner kostnaderna. 
Maten är också billig i Uganda, men jag skulle ändå rekommendera att laga mat hemma ibland då detta kan hålla ner kostnaderna. Jag och Marie åt alltid lunch på sjukhusområdet på ett ställe som hette Mamas-box! Här var portionerna så stora att vi kunde dela på en tallrik och ändå bli mätta. Här serveras typisk Ugandiansk mat. 

Obligatoriska avgifter i samband med utbytet var vaccinationerna, flygbiljetterna, boendet samt visum.
Man kan söka bidrag från skolan samt vårdförbundet om man vill, jag sökte även pålägg på mitt CSN innan avresa.
Jag vaccinerade mig på CityAkuten vid Hötorget, de hjälpte mig med vad jag behövde ta för vaccinationer utöver de som blev betalda av skolan.
En tallrik med mat från restaurangen Mamas-Box

Boende

Jag och Marie ordnade vår bostad själva genom att kolla runt på olika sidor och läsa recensioner. Vi hade blivit tipsade om olika boenden i närheten av universitetsområdet, men vid vidare granskning verkade dessa inte ha en särskilt bra standard. 
Istället kom vi i kontakt med ett boende som heter Camel house. Det var ett komplex med två lägenheter man kunde stanna i. Lägenheterna hade tre sovrum med två sängar vardera i, så man fick dela rum med en person. En av lägenheterna hade tvättstuga och det var ett gemensamt kök samt vardagsrum. 
Vår host, Francis, var så snäll och hjälpsam! Under tiden vi bodde där installerade han en ny gas-spis för att vi skulle kunna laga mat lite smidigare samt tipsade oss om olika aktiviteter vi kunde göra på vår fritid.  

Det som var bra med detta boende var att man direkt kom i kontakt med andra studenter som kände området väl och viste hur man kunde ta sig lätt till sjukhuset samt vilka ställen som var bra att äta och handla mat på. Francis hjälpte en med allt man behövde och tipsade en om prisvärda safaris och andra aktiviteter som man kunde göra. 
Boendet låg mitt emot campus och det var cirka 20 minuters gångväg till sjukhuset. Bankomat och matbutik låg cirka 3 minuter bort vid ett komplex som heter ham towers. 

Om jag skulle nämna en nackdel med detta boende skulle det vara att vattnet tog slut de sista veckorna på vår resa. Detta kunde tydligen hända ibland om ingen hade kollat till vatten tanken. Men Francis försökte lösa detta så smidigt som möjligt. 

Bild på mig utanför Camel house lägenheter

Studier allmänt

Jag roterade till fyra olika avdelningar under mina veckor på Mulago. Detta gjorde att jag lärde mig mycket om flera olika områden inom den sjukvård de bedriver där. Jag fick vara på förlossningen samt akuten och malnutrition som är en avdelning vi inte har i Sverige. Jag har fått mer kunskap gällande hur det är att bedriva vård med ytterst lite resurser.

Jag har fått kunskap som jag aldrig kunnat få på ett sjukhus i Sverige då vi lever i en helt annan värld i jämförelse med hur det är där. Jag har fått lära mig mycket om mig själv och hur jag reagerar i svåra situationer, både mentalt svåra och prestationsmässigt. På malnutrition och förlossningen hade man en väldigt nära patientkontakt och fick vara stöd och ge en god omvårdnad för de mammorna och blivande mammorna som var på avdelningen. 


Sjuksköterskor som läser på Makarere läser ett år extra än vad vi gör i Sverige och de blir då direkt utbildade till barnmorskor. 

Man har kontakt med studentansvarige gällande ens placeringar, varje avdelning man är på ska godkänna din placering där för att man ska bli godkänd på kursen. Den stora skillnaden mellan KI och Makarere skulle nog vara att man är lite mer strukturerad på KI och jobbar utefter mer strikta linjer. På Mulago var det mycket saker som vi fick ansvara över själva och anta hur det skulle göras. Som tur var hade vi nära kontakt med de studenter som bodde med oss och de praktiserade också på sjukhuset vilket gjorde att de kunde hjälpa oss med många av de frågor som vi hade. 



När vi hade kommit hem från Uganda framkommer det att ett dokument saknas där det framgår om vi är godkända eller inte, enligt KI ska värduniversitetet ge ut detta och vise versa. 

Jag tycker att det kändes som kommunikationen mellan universiteten inte var så bra och att detta hade kunnat lösas innan vi åkte. 
När vi träffade andra studenter från universitet i Sverige hade de fått med sig mycket material från deras skolor, detta kunde jag tycka var något som KI också hade kunnat bidra med då vi åker på praktik i ett fattigt land som inte lägger så mycket resurser på sjukvården. Bara en så enkel sak som tejp hade hjälpt mycket. Som ett av de ledande universiteten i världen känns de som att man i alla fall kunnat bidra med en låda infarter eller iaf något mer än några paket utgångna handskar.

Jag tycker också att man skulle kunna få några dagar ledigt innan man kommer tillbaka till nästa kurs igen för att få landa lite innan man börjar med sina studier igen. Jag upplevde att mina studier under kursen efter utbytet blev lidande då jag inte kunde sätta mig in 100% i vad som skulle göras då jag mentalt var kvar på sjukhuset i Uganda. Kanske att man kan få flyga hem igen på en onsdag om kursen börjar på måndagen igen.

Jag tycker även att återkopplingen från KI var dålig, eller rättare sagt obefintlig, när vi hade kommit hem igen. Jag tycker verkligen att man ska ha en bättre kontakt med sina studenter som har varit på utbyte och ha en konversation direkt om vad som var bra samt dåligt. 




Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI
Under vår praktik på Mulago hospital roterade vi till fyra olika avdelningar. Under tiden vi hade vår praktik var det läkar strejk så detta påverkade hur våra placeringar blev då det var personalbrist och bristande rutiner. På alla avdelningar man är på ska de signera ett papper där de framkommer om man blir godkänd eller inte. Detta måste göras för att man ska bli godkänd på hela kursen.  

Den första veckan var vi på malnutritions avdelningen. Vi blev rekommenderade att vara på den avdelningen av studentansvarige på Makarere. Denna avdelning finns inte i Sverige och därför var det av intresse för oss att ha praktik där en vecka och se hur den typen av vård går till. 
På denna avdelning fick man en nära kontakt med mammorna till barnen som var inlagda på avdelningen. De var väldigt öppna och hade många frågor om hur de var i Sverige. 
Vi hjälpte till vid inskrivningar av nya patienter samt att ge mat och förbereda maten. Vi märkte ganska snabbt att vi själva fick ta ansvar för vårt lärande och vi hade ingen specifik ansvarig vilket gjorde att vi fick hoppa på den som var villig att lära oss hur det fungerade på avdelningen. Vi fick själva vara väldigt aktiva att fråga om vi kunde hjälpa till med något, eller vad de gjorde nu och varför man gjorde på de sättet man gjorde. Denna placering var minst strukturerad och vi kännde oss mest ivägen. Vi fick dock lära oss om något man sällan kommer i kontakt med hemma, malnutrition. Jag skulle ändå säga att denna placering var givande, just för att det var någonting nytt man fick lära sig om. 

Andra veckan var vi på barnakuten. Även här var det brist på läkare då de flesta var på strejk. Här fick vi en rundtur av avdelningen och sedan fick vi hjälpa till att fylla sprutor och ställa iordning ett bor med de material vi hade att arbeta med för dagen. När sakerna på bordet var slut, fanns det inget mer att tillgå. Vi hjälpte till med att hålla koll på journalföringen då allting dokumenterades på papper och lades i en individuell mapp som man sedan sparade på avdelningen. 
Vi spenderade våra dagar med en chef sjuksköterska som vi fick följa och observera hur hon arbetade. 
Det märktes av att rutiner blev bristande då de inte var full personalstyrka, men de försökte arbeta på så gott de kunde. 

Tredje och fjärde veckan var vi på vuxen akuten. På denna avdelning fanns de fler läkare som arbetade så de känndes som vi kunde få ut mer av att vara placerade här. 
Vi blev rundvisade av en sköterska och sedan var vi med och hjälpte till att ronda alla patienter och journalföra vilka som låg inne och vilka undersökningar de behövde. Det var en läkare på avdelningen som tog oss under hennes vinge och var väldigt intresserad av att lära oss vad hon kunde. Vi assisterade läkare när de skulle sy igen sår och hjälpte till att sätta PVKer samt dropp och rengöra sår. Då det fanns väldigt lite resurser att arbeta med var vi väldigt begränsade i vad vi kunde göra. Om inte patienten kunde betala för sin vård eller hade en anhörig närvarande som kunde betala, blev patienten utan behandling. Detta var något som var svårt att förhålla sig till då vi från Sverige är vana med att alla får vård oavsett ekonomisk situation. 
Här fick man lära sig att arbeta utefter väldigt lite resurser samt se tecken på en sviktande patient. 

Sista veckan var vi på förlossningen. Det var en av de roligaste placeringarna och har bidragit till att jag vill utbilda mig till barnmorska i framtiden. Här fick vi en rundvisning av avdelningen och fick sedan assistera de sköterskor som behövde hjälp vid olika förlossningar. På denna avdelning hade man mer strukturerade rutiner och en större personalstyrka. Jag har lärt mig väldigt mycket som jag inte kunde förut då vi inte har förlossningsvård under vår ordinare utbildning i Sverige. Framförallt har jag lärt mig att vara ett stöd till någon som går igenom en otroligt smärtsam situation och att sedan hjälpa henne efter när allt är klart och de sedan kanske behöver sys eller liknande. 


Språk och kultur

I Uganda pratar man både engelska och luganda. Ibland bytte de språk och pratade blandat lugnada och engelska, då var det svårt att hänga med på vad de sa. Men allmänt skulle jag säga att det går att kommunicera med alla och att alla är väldigt öppna och trevliga, så det är inget problem att be dem att upprepa vad de sa. 
Jag har för mig att de fanns språkkurser på universitete men detta var något jag fick höra från en annan student och vi blev inte erbjudna att gå på någon kurs. 

En skillnad om man jämför med att vara på sjukhus i Uganda jämför med Sverige är att läkarna vill bli tilltalade doktor och tar illa upp om man skulle glömma detta. Det var väldigt tydligt att det fortfarande är väldigt hierarktiskt bland de som abetar på sjukhuset i Mulago. Alla olika yrken har olika färger på sina kläder så att man ska se vilken proffesion de tillhör och alla läkarna har en vit rock. 

Generellt sätt tycker jag att alla människor jag mötte i Kampala är väldigt öppna och sociala. I Sverige är man mer försiktig och har en annan vårdkultur än den som finns på Mulago, men detta var något man fick acceptera och anpassa sig utefter. 

Fritid och sociala aktivteter

Vi utförde sociala aktiviteter med andra studenter som vi träffade på sjukhuset samt de som bodde med oss på Camel House. Det finns ett köpcentrum cirka 40 minuter ifrån boendet, gångavstånd, där det finns en biograf samt flertalet restauranger och barer. Detta var ett område som vi spenderade mycket tid på då de hade ett större utbud av mat i deras matbutiker samt väldigt bra restauranger.

Då vi bodde med andra studenter var det lätt att komma in i ett socialt sammanhang, alla var väldigt öppna och bjöd med en på olika aktiviteter nästan varje kväll. I början är man så trött efter alla intryck på sjukhuset att man inte orkar, men det var roligt att alla var så sociala.

Vi hade registerat oss på svenska ambassaden innan vi åkte till Kampala och via den fick vi även mail om aktiviteter som ambassaden anordnade. Bland annat var vi på en spelning med Sabina Dumba.

Vi var inne i Kampala center kanske två gånger bara. Det ligger inte långt ifrån boendet men det är så mycket folk som rör sig där att man inte orkar åka in. Men jag skulle rekomendera att åka dit någon gång och kolla runt i de olika tygbutikerna som ligger i närheten av old taxi-park. 


Om man har tid över på en helg skulle jag rekomendera att åka på safari. Det var en så häftig upplevelse. 

Sammanfattning

Jag tycker att utbytet i Uganda har gett mig ett bredare perspektiv på både vården och samhället vi lever i. Det är inte självklart för alla människor att få en bra vård och det är sjukt att folk ska behöva dö pågrund av att de inte har ekonomin att betala för sin vård. 
Jag tar definitivt med mig att man inte ska ta saker för givet. Jag tycker även att jag känner mig tryggare i min arbetsroll efter mitt utbyte i Uganda då man fick ställas inför situationer som jag kanske aldrig hade fått uppleva om jag inte åkt dit. Efter mitt utbyte vet jag att jag nu vill bli barnmorska, då förlossningen var något av det häftigaste jag har upplevt. 

Jag skulle säga att det är en av de roligaste sakerna jag gjort och jag kommer ofta på mig själv att jämföra med hur man gjorde saker på Mulago och hur man gör på sjukhus här. Detta är en erfarenhet jag tror att alla skulle gynnas utav då det är väldigt annourlunda men också väldigt givande och lärorikt att se hur man bedriver en sjukvård med ytterst lite resurser. Det känns också väldigt berikande att ha fått vara med och hjälpa samt bidra med den kunskapen jag besitter från mina studier på KI. 
Jag skulle rekomendera alla att åka på utbyte hit! Man träffar så fina människor och får uppleva en helt annan kultur, samt att man får en kunskap som man inte hade kunnat få på någon praktik i Sverige.