Reserapport - KI-student
Tar en liten paus på ett rehabiliteringscenter vi praktiserade på.
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Arbetsterapeut
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 17/18
Namn: Jasmine Karlsson-Ryss
E-postadress: jakaryss@gmail.com

Innan avresa

Jag har under många år velat åka till östafrika för att göra ett volontärarbete. När jag kom in på arbetsterapi-programmet visste jag direkt att jag vill åka på en utbytesresa till Uganda. Under programmets upplevde jag en stor passion för arbetsterapi och hur vi arbetar med människor. Jag kände att jag hittat rätt yrke. Därför blev det extra spännande att praktisera som arbetsterapeut-student på olika kliniker i ett land som Uganda, där kulturen i sig är väldigt olik svensk kultur och sjukvård.

Vi kunde inte välja vilket universitet vi ville plugga på, det finns bara en skola i Uganda som har arbetsterapiprogrammet och som samarbetar med KI.

Var beredd att ta mycket eget ansvar få information och råd. Vi fick mycket hjälp genom att  prata med studenter som varit där tidigare. Det är bra att vara i ute och planera i god tid gällande budget, boende, reseförsäkring, vaccin och visum.
Du behöver ta flera vaccinationer och särskilda intyg att du tagit vaccin mot Gula febern.

Ankomst och registrering

Det kan vara bra att vara på plats 2-3 dagar innan kursstart för att slå sig till ro och bli bekant med staden. Det erbjöds ingen introduktionskurs, men vi fick mycket hjälp ifrån internationella studiehandledaren från Makerere University. Det fanns ingen fadderorganisation, men vi blev introducerade till andra studenter som också skulle ha praktik – det underlättade väldigt mycket!

Jag och Carro i bilen, och Edward kör oss till och från praktiken - i vanlig ordning ;)

Ekonomi

Det är billigt att leva i Uganda. Om man ska äta riktigt bra mat kostar det 50-80 kr, annars ligger det på ca 15-30 kronor. Det är billigare att äta ute än att handla på matbutiker. 

Att ta en Uber (rekommenderas varmt) kostar max 30 kronor. Om du väljer att åka taxibuss kostar det 1-2 kronor. 

Vi köpte även kontantkort (300kr) och betalade 200-400 kr för ca 4 veckors internetdata samt påfyllning av kontantkort för att kunna ringa. Det finns bra wifi vid Makerere University och vid Acacia Mall. 

Vi gick ofta dit för att ”spara” på data. 


Det som blir dyrt är boende, vaccin, flygresa, utgift till skolan och visum;


*  Vi betalade 5600 kronor för boende i en månad.
* Vaccinkostnaden landade på strax under 1000-lappen.

* Skolavgift landade på 250 kr. 

* Visum kostar 422 kr. 

* Flygresan kostade 4600 tur och retur. 


Mitt tips är att hitta billiga flygbiljetter och billigt boende. Camel House Guest House rekommendera starkt! Vi flög med Turkish Airlines, det funkade helt okej men de hade väldigt bra mat.

Billigare att äta ute än att handla i mat i affärer. Här en typsikt ugandisk rätt vi köpte från sjukhuset. Jag tror den kostade 20 svenska kronor.

Boende

Eftersom de flesta billiga hostel var fulla valde vi att hyra ett hus via Airbnb. Jag rekommenderar att man bokar i tid. 

Jag upplevde att huset var väldigt europeiskt med tillgång till wifi, moderna toaletter, egen trädgård och varmt/kallt vatten. Huset var stort, två rum, två toaletter, öppet kök och vardagsrum med uteterass och trädgård. 

Det var fräscht till den mån den kan vara i Uganda (mycket damm utanför som flyger in och lite flugor/spindlar). 

Bredvid huset hade vi grannar hjälpte oss. För en liten peng tvättade de våra kläder. Säkerheten var hög. Betongmurar med tunga hänglås runt trädgården, samt två dörrar med två olika lås till huset. 

Vi kom att lära känna grannarna väldigt väl, vilket betydde mycket för resan och det kändes tryggt att ha dom bredvid oss. Vi bodde i ett ”undre” medelklass område. Det var mycket intressant att få bo de mer autentiska delarna av Kampala. Området bedömdes vara relativt tryggt, men man ska inte gå ut själv på kvällarna.
Men nackdelen var att den låg en bit utanför Makerere University och stadskärnan. Vi hade en egen chaufför som körde oss till våra praktikplatser. Vi betalade inte mycket för att bo i huset, men däremot blev kostnaden högre när vi åkte med vår chaufför (25 kronor om dagen).


 Det tog 15-30 minuter till sjukhuset och skolan, men ibland upp till en timme på grund av trafiken. Jag anser att det var värt att åka taxi, dels tryggare (då vi bodde utanför city) och för vi fick många gratislektioner i officiella språket luganda, och mycket större förståelse för kulturen och landet generellt.
Eftersom att det är väldigt annorlunda än Sverige var det mycket värdefull information som gjorde det lättare för oss att anpassa oss till kaosiga Kampala-livet. Denna chaufför blev vår vän och var en stor trygghet för oss under resan, och vi har fortfarande kontakt idag. Jag kan varmt rekommendera honom!

Terassen och lite av trädgården utanför huset.

Studier allmänt

Vi gjorde våran VFU i Kampala under 5 veckor. Vi var på 3 olika praktikplatser. Första veckan var vi på Spinal Ward vid Makerere Hospital, och de resterande veckorna var vi på två olika rehabcenter för barn med olika typer av funktionsnedsättningar. 

Vi hade väldigt bra kontakt med våra handledare, vi fick komma med förslag på upplägg och tillsammans forma vår praktik. Jag upplevde att vi hade fin kontakt med både patienter, personal och föräldrar. De var positiva till att vi var där för att lära oss och stötta personalens arbete. 

Jag kommer nämna några få exempel på hur en dag kunde se ut: 


Vår handledare kunde gå igenom olika patientfall, det kunde vara att berätta om ett barn diagnostiserat med autism. Han förklarade barnets beteende och sjukdomshistoria. Därefter fick vi enskilt sitta med barnet och göra olika meningsfulla aktiviteter (t. ex pärla, lägga pussel, måla) för att studera beteende samt prova på olika metoder för att öka barnets uppmärksamhet och koncentration. 


Ett annat barn hade nedsatt funktion i ena armen. Då fick vi uppgiften att hitta på meningsfulla aktiviteter för att träna upp armfunktionen. Vi utförde olika aktiviteter tillsammans barnet, t. ex bära hink med vatten i, utmanade honom att endast använda ena armen för att plocka upp leksaker och bollar (ungefär som CI-terapi) 


Under eftermiddagen gjorde vi ett hembesök och studerade ett barn när han skulle lära sig räkna. Vi observerade hans beteende när han skulle försöka koncentrera sig och lära sig siffrorna. Vi provade olika upplägg och diskuterade tillsammans med handledaren vilka anpassningar som behövde göras samt olika övningar som underlättar inlärningen för barnet. Mamman skulle då utföra dessa övningar 3 gånger i veckan, varpå handledaren skulle återkomma några veckor senare för uppföljning. 


Många barn hade olika typer av diagnoser. Därför gick vi tillbaka till gamla PowerPoints från pediatrik-kursen som vi läste under medicinska ämnen 2. Det kan vara bra att läsa på lite för att fräscha upp minnet. 

Det som skiljer sig med praktiken i Sverige och Uganda är att det finns lite resurser till barnen (hjälpmedel, individuell träning, anpassning av miljön) .

VFU:n var utmanade på ett sätt som gjorde mig starkare i rollen som en arbetsterapeut och inte bara en arbetsterapeut-student, vi fick tänka kreativt och hitta alternativa lösningar till olika. Jag upplevde vi fick ta plats. Handledarna lade stor vikt på våra perspektiv, idéer och lösningar.

Kort och gott; vi fick mycket ansvar och jag kände att växte mer i rollen som en arbetsterapeut och kände mig mindre som en student. Detta stärkte och inspirerade mig.

Imaginary kids rehabilitation centre

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI

Eftersom jag åkte under VFU:n i termin 5 kunde jag tillgodoräkna min 5-veckorspraktik i Uganda - Clinical Placement 7,5 hp. Det var till en början klurigt att få fram underlag till evidensuppgiften, men vi fick bra tips från internationella studiehandledare från KI. När man väl hade möjlighet att sitta ned och reflektera över hur arbetsterapeuter arbetade med barnen gick det bra att få fram tillräckligt med underlag som passade med den vetenskaplig litteraturen.

Språk och kultur

Eftersom vi endast hade praktik så behövde vi inte gå på föreläsningar där man pratade Luganda. Majoriteten av befolkningen pratar bra engelska så det var lätt att kommunicera med de flesta. 

Det erbjöds inga språkkurser men jag tog ofta tillfälligt i akt att få handledare, grannar, vår taxichaufför och andra personer jag träffade att lära mig Luganda. De blir väldigt glada över att man tar sig tid att lära deras språk trots att man kan prata engelska. 

Var beredd på en del kulturkrockar. Jag skulle säga att Uganda är motsatsen till Sverige. Man får vara beredd att ta allt som det kommer och att det kommer lösa sig, för det är lite kaosigt. Mitt bästa tips är våga prata med folk på luganda, vara social och intresserad då det tar bort den ”barriär” som kan uppstå. Det finns förväntningar på oss från västvärlden de flesta anser att man har mycket pengar, och är inte rädda att fråga efter det. Därför bör man vara något försiktig och alltid ha sunt förnuft. Men eftersom vi bodde i ett ”vanligt” område märktes det av extra mycket. Man bör klä sig ganska neutralt om man känner sig obekväm att folk tittar. 

Mitt bästa tips är alltså: Var öppen, tålmodig, social och ha sunt förnuft. Det tar ett tag att anpassa sig efter kulturen. Om man till exempel har avtalat en tid får man vara beredd på att personen kan komma några timmar sent, eller inte alls. I Sverige kan det uppfattas som respektlöst och ohyfsat, men det gör det inte i Uganda. Därför är det viktigt att åka med ett öppet sinne. Det fanns ett myntat uttryck som många använde: TIA (This is Africa) Man tar allt det som det kommer, saker och blir inte som man tänkt sig och det går inte  planera allt till punkt och pricka. Detta är otroligt nyttigt och lärorikt! 

Jag o och barnen. De fina personalen på rehabcentret lärde oss lite Luganda, och ibland försökte vi prata luganda med barnen. Det gick så där ;)

Fritid och sociala aktivteter

Det arrangerades inga sociala aktiviteter för utbytesstudenter. Vi lärde känna många studenter som vi hittade på olika aktiviteter med. 

Jag upplevde att det blev naturligt att ta kontakt och umgås med andra studenter. Kampala är en stressig stad med mycket trafik och högt tempo. Därför rekommenderar jag att åka på olika utflykter utanför staden, Uganda är ett vackert land med otroliga vyer och fantastisk natur. Nedan följer tips på utflykter: 


Safari vid Murchison Falls 2-dagars ”paket” med safari och besök till Murchinson Falls.
Vi såg bl. a giraffer, elefanter, flodhästar och noshörningar. 

Murchinson Falls är flera stora vattenfall som sipprar ned genom ett berg. Otroligt vackert! 


Riverrafting vid Nilen
Vacker natur runt om Nilen. Vi provade riverrafting, paddlade kanot och badade. Vi bodde i ett mysigt hostel med utsikt till Nilen. Väldigt vacker solnedgång! 


Allt detta kan bokas via International Coordinator på Makerere University. På helgerna rekommenderar jag även att åka till Clarion Hotel för god lunch och poolhäng. 


Jag tyckte mycket om den ugandiska maten, men om man tröttnar på detta så finns många guldgruvor i Kampala. Vi åt ofta på Cafesserie i Acacia Mall och på en restaurang i närheten som heter Café Javas. Jag rekommenderar även Medditariano (italienskt) och Arirang Hotel & Restuarant (asiatiskt) och Clubfive (indiskt). Missa inte god frukost/brunch på Holy Crepes! 


Sammanfattning

Resan till Uganda har varit en av de bästa resor jag gjort i mitt liv. Jag fick chansen att lära känna nya människor som jag har kontakt med än idag, och jag lärt mig mycket om hur det är att anpassa sig i ett land med en helt annan kultur. Det har varit krävande, utmanande men också fantastiskt och otroligt spännande! Jag har lärt mig hur arbetsterapi fungerar i Uganda, och det har inspirerat mig till att fortsätta resa till andra länder och volontärarbeta som arbetsterapeut. Det har varit en givande resa som gett mig de mest otroliga minnen jag håller kärt.


Ta gärna kontakt med mig om ni vill prata inför resan.  Gå in på min instagram: jasminekryss, där hittar ni fler foton och utförligare beskrivningar hur jag upplevde resan - dag för dag. 

Jag på safari!