Reserapport - KI-student
Lärosäte: The University of Sydney
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 17/18
Namn: Johanna Palmgren
E-postadress: johanna.linnea.palmgren@gmail.com

Innan avresa

Varför utbyte och varför Sydney? 

Jag sökte utbyte för att jag ville utnyttja den sista tiden på läkarprogrammet till att komma iväg och resa, se en annan kultur och för att jag var nyfiken på att se utländsk sjukvård från insidan. Jag valde mellan olika engelskspråkiga utbyten och är väldigt glad att det blev just Sydney. Placeringarna var lärorika och det fanns mycket spännande att se, studierna är dock inte alls lika intensiva som i t.ex. USA och man hinner därför med att se utbyteslandet i större utsträckning. 


Information inför utbyte 

Det är mycket att tänka på inför utbytet. Ansökningarna sker i mycket god tid och är du inne här och läser kan jag bara uppmuntra till att läsa igenom övriga studenters reseberättelser från olika univeristet för att få en uppfattning kring vart du vill söka och sedan hitta information inför resan. Jag ska försöka lista det jag tycker verkar mest matnyttigt. Informationen från KI var välstrukturerad och det finns mycket hjälp att få av handläggarna. Vad gäller The Univeristy of Sydney specifikt så var allting mycket välorganiserat och jag hade fått kurser bekräftade med namngivna handledare redan i slutet av juni. 


Vaccinationer och intyg 

Det behövs en hel del intyg, utdrag och vaccinationsbevis både för att söka till univeristetet i Sydney och för att ansöka om visum. Det tar tid att få ihop alla intyg så jag rekommenderar att börja i tid. 


I ansökan till universitetet krävs vaccinationsintyg för alla barnvaccinationer, tuberkulos och hepatit. Hepatitvaccinationen ska ha bekräftats med serologi. Jag behövde även tetanus booster och behövde visa på genomgången varicella med serologi. Vad gäller varciella fick jag komplettera med serologi efter att ha skickat in de första papperna, det räckte inte med intyg från Cityakuten, baserat på att jag enligt mina föräldrar haft det som barn. Till ansökan behövdes också utdrag ur polisregistret både från Sverige och från Australien (oavsett om du varit i landet tidigare eller ej). Att få utdrag från Australien tog lite tid då det förutom handläggning även postades till Sverige (papperskopian fick vi sedan ha med till Sydney för att visa upp). 


För att söka det visum som rekommenderades av KI (subclass 600) krävdes hälsoundersökning, HIV- och hepatitscreening samt lungröntgen. När jag väl hade ansökt om visum behövde hälsoundersökningen utföras ganska snart därefter, och den var tvungen att utföras av en specifik klinik. När jag sökte var det Sibyllekliniken på Karlavägen som utfärdade hälsointyg för visum. Väl framme på Sydneys flygplats förväntade man sig en noggrann kontroll innan man kunde komma in i landet, likt i USA, men det var bara att gå rätt ut i Sydney. I och med att man är där under en kort period och ska genomföra studier verkar det som att även ett vanligt turistvisum torde kunna räcka för utbytet, det skiljer sig ju väsentligt gällande pris och förberedelser.

Ankomst och registrering

Jag landade kvällen innan utbytet startade och det gick förvånansvärt bra trots viss jet lag. Att allt gick bra förutsatte visserligen att en klasskompis landade tidigare på dagen och hade möjlighet att hämta nycklar till lägenheten vi hyrde. Jag skulle egentligen rekommendera att ha någon dag emellan landning och kursstart men resan är lång och det finns inte så mycket svängrum om man börjar veckan efter IST. Vi träffade koordinatorn för de valbara kurserna under första förmiddagen och hade en genomgång och rundvisning, samt ordnade med passerkort. Sedan fick vi gå till våra respektive placeringar och fick ta reda på mer praktisk info gällande tider och rutiner på kliniken via läkarna på plats. VI fick under den fortsatta tiden av utbytet information om Grand Rounds och fredagsföreläsningar från koordinatorn på mejl. Det organiserades också träffar med koordinatorn och övriga utbytesstudenter på olika platser runt om i Sydney varje vecka. För att komma i kontakt med övriga utbytesstudenter fanns det mejllista och en Facebook-grupp.

Ekonomi

Sydney är en förhållandevis dyr stad att bo i, men det är väldigt jämförbart med Stockholm. De stora kostnaderna för utbytet är visum och intyg, flygbiljett och boende. Övriga kostnader styr man såklart mycket själv, om man t.ex. väljer att åka på helgresor då man oftast behöver flyga för att ta sig runt. Vi lagade mycket mat hemma i lägenheten men man vill ju även passa på att äta ute och upptäcka Sydney när man är där.


Totalt gick intyg, vaccinationer, visum, flyg och boende på ca 31000kr. För tiden på plats hade jag utgifter på ungefär 30000kr, men det går att komma undan med mindre. För ansökan till värduniversitetet krävdes vaccination, vaccinationsintyg och serologi vilket kostade ca 1000kr. För det visum som rekommenderades av KI krävdes hälsoundersökning med provtagning och lungröntgen vilket tillsammans med kostnaderna för själva visumet gick på nästan 6000kr. Flygresa till Australien kan bli ganska kostsamt, jag bokade långt i förväg och kom undan med 10000kr för biljetten. Boendet gick på ca 7000kr/månad och då var vi fem som delade lägenhet (läs mer nedan). Kollektivtrafiken är välfungerande och man betalar för sträckorna man reser med ett maxpris per vecka, för mig kostade det ca 500kr per månad. 


Starkt tips är att söka stipendier! Jag sökte flera av de som rekommenderades av KI och trots att det tar lite tid att söka är det väl värt det och mycket bra timpenning för det nedlagda arbetet.


Tips på billiga/gratis aktiviteter 

Vill man gå till operahuset kan man gå dit en timma innan en föreställning börjar då de släpper studentbiljetter. Alla stränder är allmäna och gratis. Det finns guidade city walks och museer att besöka till lågt pris/gratis. Studentrabatt gick att få på en del aktiviteter. Under söndagar reste man väldigt billigt i hela regionen med kollektivtrafiken. 

Boende

Vi bokade boende via AirBnb. Vi var fem från klassen som åkte på utbyte till Sydney så vi kunde dela boende. Eftersom vi började våra placeringar olika veckor bodde vi först fyra personer i en lägenhet i Cammeray, vilket var ett mysigt område en halvtimmas promenad på Royal North Shore Hospital. Resten av tiden bodde vi i en bra lägenhet i St Leonards, som låg ännu närmare sjukhuset. Totalt blev kostnaden för boende ungefär 7000 kr/månad och person och då hade vi allt vi kunde behöva med balkong, utrustat kök, tvättmaskin o.s.v. i helt okej lägenheter. Något som kan vara värt att fundera över om man har sina placeringar på RNSH är att bo i Manly då det finns direktbuss till sjukhuset. Bussen tar ca en timma, men under de första veckorna när det fortfarande var riktigt varmt skulle det kanske inte ha varit så dumt att bo vid stranden.

Studier allmänt

Utbildnings- och sjukvårdssystem
Utbildningssystemet i Australien är förhållandevis likt vårt, men man kan antingen läsa läkarutbildningen som post- eller undergraduate beroende på om man börjar direkt på läkarprogrammet eller först läser en kandidatutbildning. Studenterna på The University of Sydney har mycket klinisk utbildning där det ingår att man presenterar patientfall och har olika "tutorials" under veckorna samt föreläsningar på fredagarna. Jag träffade även enstaka studenter från andra universitet i Sydney som också läste Electives och utbildningen varierar förstås mellan olika skolor. 

Vad gäller organisationen på sjukhuset så arbetar man i mycket mindre team än i Sverige. Det är även tydligt uppdelat kring vem som har yttersta ansvaret för varje patient och dessa personer kan också bli stämda om något går fel. I teamet är det consultants (överläkare) som har yttersta ansvaret för patienter, alla consultants hade sina egna "rooms" på privata sjukhus. Consultants var inte på sjukhuset dagligen utan kom in när de hade operationsdagar eller om de skulle träffa patienter på avdelning eller ha mottagning. Med på plats dagligen var Fellows (specialister) som kunde utföra fler operationer självständigt men inte gick jour på samma sätt som Registrars. Ett antal Registrars (ST-läkare) delade på nästan alla jourtimmar. De var läkarna som var bäst att hänga med för att få lära sig om operationerna och även att gå med på mottagningarna. På avdelningarna jobbade interns (underläkare) och residents (lite mer seniora underläkare ungefär motsvarande AT-läkare). För att komma in på svåra Registrarships fanns även enstaka läkare som jobbade extra år efter Residency för att få merit, ungefär som vikariat efter AT i Sverige. Om det var brist på saker att göra som student gick det att fråga läkarna på avdelningarna om de behövde hjälp med några sysslor ex. blodprovtagning och att sätta PVKs vilket läkarna skötte. Jag behövde inte skriva några anteckningar. På mottagningen var man tyvärr ofta förpassad till kandidatstolen varför jag prioriterade att vara på operation. Vissa registrars lät oss dock att träffa patienter själva initialt vilket var nyttigt.

Klädsel, rutiner m.m. på sjukhuset och på operation
Jag hade två kirurgiska placeringar och där var inte studenterna särskilt involverade i rond eller dagligt arbete på avdelningarna. Vi försökte alla vara så mycket på operation som möjligt. Det fanns möjlighet att stå med i såret, för att visa sig intresserad är det bra att vara med och preppa patienten inför op, det är operatören som tvättar och ex klipper hår och fäster huvudstöd (på neurokirurgen) samt sätter kateter och ordnar med placeringen av patienten. Det är som alltid bra att presentera sig för operationssjuksköterska och övriga i rummet samt att gå med och prata med patienten innan han eller hon tas in på rummet. 

Vad gäller klädsel på sjukhuset så använder inte läkarna scrubs utanför operation. Alla är välklädda, tänk kontorsarbete. Consultants (överläkare) brukar kännas igen på att de alltid har hel kostym på sig när de glider in för att träffa patienter när de inte är på sina privata kliniker. Skjorta och kostymbyxor räcker för övriga. Knälång kjol funkar för kvinnliga läkare. Stort minus för att det inte riktigt passar ihop med de ergonomiska skor man vanligtvis har på sjukhuset här hemma. Inte alltid så roligt att ha privata kläder i nära patientkontakt men man vande sig.

På operation byter man om. Mössan knyter man själv, krävdes lite tips om hur man skulle få till det. Ska man scrubba in inför op så tar man själv fram handskar och rock och placerar sterilt på en vagn inne på salen. Sedan tvättar man med vatten och den antiseptiska handscrub som finns (fick en genomgång av detta med operationssjuksköterska). Med blöta händer går man in på sal och torkar av med steril duk innan man tar på sig allt själv. När man tar på rocken drar man inte upp ärmarna för att man ska kunna plocka upp handskarna utan att ta i dem direkt med händerna. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Neuro surgery– tillgodoräknande SVK T11 

Jag var på neurokirurgen i fyra veckor. Vi började dagarna på intensivvårdsavdelningen eller på röntgenrond vid 7:00 på morgonen. Efter att ha rondat intensivvårdspatienterna blev det oftast en kaffepaus då avdelningspersonalen inte ville ronda före åtta. Oftast fanns det möjlighet att gå med direkt till operation eller vara med på avdelningsronden efter det. Ronderna gick undan och det var en stor mängd patienter som skulle rondas så ibland var det svårt att hänga med i alla patientfall på avdelningsronden. Det fanns mycket spännande att se på operation, vid t.ex. shunt- och dräninläggningar, subduralhematomsutrymningar och laminektomier/mikrodiskektomier var det lämpligt att fråga om att scrubba in. Många operationer gick att se på TV-skärmar på salen om mikroskopet användes. Det var spännande att se AVM-operationer, tumörkirurgi och anaerysm-operationer. De gånger man kunde vara med och assistera var det ganska begränsat vad man kunde göra, vilket inte är särskilt förvånande då det är små operationsfält och ofta känslig kirurgi. När man lärde känna teamet lite bättre och visade sig intresserad förklarade de mer kring operationer och patientfall. Jag hade dessutom ett guldläge vissa dagar då en kirurg från Cypern var på plats, han hade kommit långt i sin träning men var knappt med och opererade alls utan observerade framförallt. Han kunde förklara alla ingrepp mycket pedagogiskt vilket klargjorde en hel del. I övrigt var det teamets registrars som jag lärde mig mest av. Teamets Fellow verkade tycka att vi studenter var ganska mycket i vägen och i slutet av placeringen var vi fyra studenter (med ett team på tre registras och en fellow) vilket var lite mycket och inte förbättrade situationen med vår fellow. Min namngivna handledare träffade jag inte förrän en bit in på placeringen men han var en väldigt pedagogisk consultant och jag fick möjlighet att vara med på hans privata mottagning och att dra fallpresentation och diskutera det. Mottagningarna var kanske inte det mest nyttiga att vara med på men där fanns möjlighet att diskutera mer kring patienter och själv sätta sig in i fall och titta på CT- och MR-bilder.


Vascular surgery – tillgodoräknande SVK T11 

Kärlkirurgteamet var ännu mindre än neurokirurgen. Det var ett trevligt och avslappnat gäng (frånsett en registrar som precis skulle göra sitt prov inför fellowship och var ganska stressad inför detta). I övrigt uppmuntrade de till att vi skulle se så mycket av Sydney som möjligt under utbytet och vi fick massor av tips på matställen och saker att göra. De inneliggande patienterna var ffa satellitpatienter på olika avdelningar. Vi började ronden på samma avdelning vid 7:00 varje morgon och gick sedan runt på huset. Många som låg inne gjorde det på grund av kritisk ischemi, bensår eller för att få AV-fistlar eller aneurysm åtgärdade. Kärlkirurgen hade också hand om en del i njurtransplantationerna och vi rondade även dessa patienter som också sköttes av nefrologerna. För att se njurtransplantation får man ha lite tur men man kan förstås också be om att bli kontaktad om det dyker upp fall. Generellt använde alla på sjukhuset WhatsApp för att ha kontakt under dagarna, på neurokirurgen var vi studenter med i gruppen så att vi fick reda på information. 


Mycket av kirurgin är endovaskulär och det är inte så stor poäng att scrubba in vid de ingreppen. Jag och en Sydney-student blev ombedda att scrubba in vid ett ingrepp men det slutade med att vi inte fick plats vid bordet förrän operationen var klar och vi fick stå för komprimering av femoralisartärerna. Det flesta ingreppen blir det helt enkelt till att observera. Det var oerhört spännande att se när de behandlade ett rupturerat iliaca-anaerysm. Vi pratade mycket med anestesiologen som inte hade allt för mycket sjå då patienten var vaken och inte fick någon medicinering alls. Vid blodtrycksstegring fick patienten lite smärtlindring. Det var väldigt speciellt att vara med på en operation när patienten skulle kunna krascha när som helst men bara får ligga där vaken med lite musik och ett muntert gäng på salen i bakgrunden. Vid en operationsdag var det enbart öppna operationer och då fanns det möjlighet att assistera med suturering m.m. De quizade en del under placeringen vilket var bra. Dock märks det att de lär sig mer strukturerat i Australien. Ofta förväntades ofta ett svar enligt en mall som kanske inte var uppenbar för oss. Svara så strukturerat som möjligt helt enkelt och läs på anatomi. Mottagningarna på kärlkirurgen var bra, vi fick utrymme att träffa patienter och göra initiala bedömningar själva och det var bra att se en del vanliga patientfall och få undersöka. På kärlkirurgen kunde man även vara mer delaktig under ronden då det som sagt var ett mindre team än på neuro.

Språk och kultur

Australiensk engelska är helt underbar med all slang, uttryck och förkortningar. Att höra vad som sades genom munskydden på operation första dagarna var dock lite klurigt, men allt är trots allt på engelska. Det förekommer förstås även många förkortningar och lite annorlunda benämningar än vi är vana vid från Sverige men man kommer in i det. Det är inte så dumt att plugga på Engelska inför placeringarna och gå igenom anatomin på Engelska om man mest har de latinska benämningarna i huvudet.


Kulturkrockarna var inte stora men det fanns såklart en del skillnader från i Sverige. Allt låter generellt mycket artigare och mer formellt än i Sverige, men framförallt i kontakten med patienter. Det är då lite konfunderande att vissa av läkarna kallar varandra för idioter eller motsvarande, i vissa team var det verkligen en sådan jargong och det var inte alltid helt solklart om det var vänligt menat eller uppriktigt missnöje med kollegor...


Vad gäller kaffepauserna var det alltid den mest seniora kollegan som bjöd. Som svensk utbytesstudent kunde det kännas ovant, men det fanns inte utrymme att bjuda tillbaka, det var bara så det fungerade.

Fritid och sociala aktivteter

Sydney är en väldigt vacker stad med fantastiskt scenisk hamn och fina strandremsor. Man bör förstås se Bondi och gå längs strandpromenaden men vi var framförallt uppe vid Manly Beach som är en jättefin strand och mysigt område. Förutom att se alla klassiska turistmål var det mysigt att promenera och shoppa i Paddington, barhoppa och äta hamburgare i Newtown och äta asiatiskt i Chatswood. Det är en stor stad och det finns jättemycket att upptäcka. Under söndagar kan man passa på att göra längre utflykter då man reser billigt med kollektivtrafiken. Kan verkligen rekommendera en tur till Blue Mountains! 


Organiserade aktivitetet och kontakt med andra utbytesstudenter

Att få kontakt med övriga utbytesstudenter var enkelt, det fanns både mejllista och en Facebook-grupp där planerade aktiviteter lades upp. Utbytesstudenterna träffades en gång i veckan för olika sociala aktiviteter. Vanligen möttes alla upp för middag och barhäng på olika platser runt om i Sydney.

Blue Mountains National Park

Sammanfattning

Alla borde åka på utbytesstudier! Jag tycker att det är viktigt att se andra sjukvårdssystem och förstå att vi väljer att göra på ett sätt som man ofta bara accepterar som det enda sättet. Jag har fått möjligheten att gå med fantastiskt duktiga läkare i Sydney och jag har fått inspiration inför kommande yrkesliv.

Sydney Harbour Bridge och Luna Park