Anledningen att jag från första början sökte mig till Oman och Sultan Qaboos universitet var att jag ville komma till ett arabisktalande land. Det visade sig då att Oman var det enda landet i mellanöstern som KI hade ett etablerat utbyte med för termin10 och/eller 11. När jag sedan fick beskedet om att jag fått utbytet var allt väldigt smidigt. Jag lyckades till och med lösa det så att jag fick göra utbytet under vårterminen(termin 11) istället för under hösten(termin 10). Både KI samt SQU var mycket behjälpliga i denna process. Kontaktpersonen på SQU och handläggaren på KI har hela tiden funnits tillgängliga för att svara på mina frågor. 

Det man bör tänka på med ansökan är att den sker via brev och att postsystemet inte används så flitigt i Oman, så man bör skicka ansökan i god tid. Det var också bra att ta med sig en del kontanter då alla kort inte alltid fungerade. VISA fungerade generellt bättre än mastercard. Vad gäller vaccinationer var det inga speciella vaccinationer man behövde för att vara på sjukhuset jämfört med att åka till Oman generellt. Visum ordnas av SQU, ett studentvisum som de mailar eller som finns hos passkontrollen. Man kan också vara i Oman med ett turistvisum som måste förnyas efter 30 dagar.

Det är inte nödvändigt att anlända tidigare än dagen innan kursstart. Man blir hämtad på flygplatsen, blir skjutsad till boendet och får hjälp med att fixa allt. Om man vill kan det förstås vara skönt att anlända några dagar tidigare för att hinna lära känna kvarteret man bor i och kanske hinna hyra en bil. De flesta utbytesstudenterna på universitetet, även från andra länder, bor i samma två lägenhetskomplex så man lär snabbt känna varandra.

Bra att göra vid ankomst är att skaffa simkort. Det går snabbt men man behöver sitt pass. Det är också klokt att ladda på data då det inte finns wi-fi i lägenheten. Däremot finns det wifi på närliggande cafe och på vissa områden av campus. Bra att känna till är också att det inte går att ringa, med messenger, whatsapp eller skype om man inte har en VPN-tunnel.

Detta är inget dyrt utbyte när jag har jämfört med dem som varit på andra platser. Under min tid i Oman var valutakursen 1 rial ungefär 21 SEK. 1 rial =1000 baisa. Boendet som skolan erbjöd var lite drygt 2000 kr/mån och det finns shuttle buss som kör gratis till och från sjukhuset/universitetet. Man får också kuponger för att kunna få frukost/lunch och middag i sjukhusets personalmatsal. Dessa kuponger räckte gott och väl. Det är främst kringkostnader som utgör de stora utgifterna. Flyg tur och retur 5000-7000 sek. Hyra bil 150-200 rial/månad. Att hyra bil är något jag rekommenderar att man gör, ffa för helgutflykter då det knappt finns någon lokaltrafik, ALLA kör bil. Det är också ett smidigt sätt att ta sig till och från skolan då bussen endast går bestämda tider. Att ha en bil är inte någon stor utgift då bensinpriserna är en femtedel eller kanske ännu mindre än vad de är i Sverige.

För träning och pool finns det ett gym på campus som är gratis för studenter. Det finns också en massa gym runt om i Muscat både med klasser och för fria vikter och maskiner.

Boendet valde jag att få tillhandahållet via Universitetet, och det är jag väldigt glad över. Det var i ett lägenhetshus i ett område bredvid universitetsområdet som hete Al Khoud 6. Jag delade lägenhet med två tyska utbytesstudenter som också var läkarstudenter. I hela byggnaden i övrigt var det bara utbytesstudenter och det var kul att lära känna folk från hela världen. Det var också smidigt att åka med universitetsbussen till och från skolan/sjukhuset. Man hade ett gemensamt kök och 2 badrum på 3 personer. Köket var välfungerande och det kändes som ett tryggt boende.  I området fanns också mataffär, cafeer, uttagsautomat och restauranger.

I Oman läser man på läkarprogrammet i 7 år. Sedan gör man 1 år internship innan man gör sin residency (ST). De studenter som jag mötte var främst 6:e årets studenter då de läste gyn/obs. De började med några veckors teori innan några veckors placering i olika team. Teamen bestod av studenter, interns, residents och färdiga specialister/överläkare. Inom teamen hade man utöver gemensamma ronder också inplanerade seminarier eller bed-side undervisning.

Jag upplever att det i Oman var fler studenter per handledare än vad det har varit under undervisningen på KI. I övrigt var undervisningen mycket likt KI med fokus på både teoretisk och praktisk kunskap, men även förhållningssätt till patienten samt vikten av vetenskaplighet. Då Oman har en annorlunda relation mellan läkare, patient och juridik var patienterna genomgående tvungna att skriva under att de blivit informerade och godkände olika ingrepp etc.

Jag upplever att det var en mycket internationell atmosfär på sjukhuset. Delvis för att så många av de anställda hade olika nationaliteter men också då många gjort delar av sin utbildning i annat land än sitt hemland. Jag upplevde även att en stor del av läkarstudenterna såg fram emot att göra ett utbyte och att utbyten kändes mer som regel än undantag.

Generellt kunde kvinnor och män delta på lika villkor frånsett min placering på gynekologi och obstetrik. De manliga studenterna från Oman hade mycket svårt att få vara med ens vid ronden och träffa patienterna. Och jag tror att jag aldrig såg/märkte att någon manlig student undersökte någon patient. Däremot fanns det en manlig gynekolog på kliniken. I samhället i stort finns det dock mycket som är annorlunda när det kommer till jämställdhet. Exempelvis hade de kvinnliga studenter som bodde på campus mycket begränsad möjlighet att röra sig utanför campus.

Studierna generellt var över förväntan. Samtliga handledare som jag hade var mycket angelägna om att jag skulle få ut det mesta av min tid med dem. De frågade i början vad jag ville lära mig och vad jag förväntade mig. Visst var det lite rörigt emellanåt då jag kunde ha olika handledare från dag till dag men det slog aldrig fel att de var angelägna om att lära ut.

Det officiella språket i Oman är Arabiska men en stor del av den offentliga verksamheten sköts på engelska. Detta beror till viss del på att en mycket stor och betydande del av Omans befolkning är invandrade från andra länder, främst Indien, Pakistan, Malaysia och Sri Lanka. Dessa människor utgör också en stor del av arbetskraften. Således skedde samtliga journalanteckningar och möten på sjukhuset på engelska. Studenter emellan och i kontakten med de flesta patienterna var det förstås ofta arabiska, men det utgjorde en möjlighet för mig att försöka lära mig lite arabiska. På sjukhuset jobbar det både män och kvinnor inom alla yrkeskategorier. En stor del av den omanska befolkningen bär mycket traditionella kläder och många kvinnor bar sjal för att täcka sitt hår. Detta var dock inget som förväntades av mig. Även på sjukhusen arbetar så pass många människor från olika kulturer, så var det ingenting märkvärdigt att inte bära sjal som täckte håret.

Oman är fyllt av aktiviteter för den som vill ha en spännande fritid. Jag åkte på utflykter så gott som varje helg med vänner jag lärde känna, både vänner från Oman men också andra utbytesstudenter. Den långa kusten ger en möjlighet till vattensport och naturupplevelser, bl a åkte jag och kollade på havssköldpaddor.  Det finns också riktigt maffiga berg att bestiga och klättra i och också en öken som jag rekommenderar att man spenderar en natt i.

Min vistelse i Oman är något som jag aldrig kommer glömma och jag kan verkligen tänka mig att åka tillbaka och jobba. Det är ett öppet och varmt land som verkligen välkomnar. På sjukhuset fick jag träffa inspirerande professorer och läkare som ville lära ut. Sjukhuset kändes dessutom progressivt och de uppdaterade hela tiden sina riktlinjer och det var en lyx att som student få delta vid diskussionerna.  Jag kan varmt rekommendera detta utbyte.