Jag har under tidigare perioder bott och arbetat utomlands. Det har varit erfarenheter som jag har funnit värdefulla, lärorika och spännande på ett professionellt så väl som ett personligt plan. När jag fick veta att det fanns möjlighet att göra ett utbyte via KI såg jag ännu en spännande chans till att få möjlighet att se och lära mig mer om ett annat land. Men också att få veta mer om hur man jobbar med fysioterapi utanför Sverige. 

Jag har länge velat åka till Japan. När jag fick reda på att det fanns en möjlighet till utbyte i Tokyo blev jag genast intresserad. Att utbytet var i form av en kurs såg jag också som en fördel, dels för att den innehöll många spännande studiebesök på olika vårdinrättningar men också att det gavs möjlighet att träffa och interagera med studenterna på skolan.

Information

Jag upplevde att vi fick bra information kring utbytet både innan ansökning och innan avresa från KI. Det som dock var synd att vi fick reda på nomineringarna sent, vilket gjorde det svårare att hitta billigt flyg och boende. Ett tips är att kolla upp stipendier. Det finns ett att söka på sweden japan foundation. Jag hittade detta just efter ansökan hade gått ut så kolla upp i tid så kan det vara ett alternativ. Även KI erbjuder ett stipendie som alla som åker kan få bidrag från. Efter nomineringen gick allt väldigt snabbt. Inom en vecka hade vi bokat både flyg och boende.KI anordnade också en träff men information för alla som skulle åka på utbyte vilket gav möjlighet till att få svar på frågor om man hade några. Vi fick även tillfälle att träffa sjuksköterskestudenterna och arbetsterapeut studenten som skulle åka tillsammans med oss fysioterapistudenter. Förberedelserna inför utbytet med Japan upplevde jag som väldigt smidiga. Det man behöver ha med sig är försäkring och “letter of invitation” (ett slags antagningsbevis) ifrån värduniversitetet i Tokyo. Samt ett “learning agreement” för att få det påskrivet på plats av ansvarig lärare i Japan. Allt detta fixade utbytessamordnaren och KI åt oss. Så det var bara att se till att ta med det i resväskan :). Någon vecka innan avresan fick vi schemat för kursen mejlat till oss också. 

Vaccin

Jag hade skydd för Hepatit A och B sedan innan. Dessa kan eventuellt kan vara bra att kolla upp om man inte har det. Vaccin mot Japansk encefalit finns att ta om man eventuellt planerar att resa runt mycket på landsbygden. Detta var inget jag tog, jag kände att det skydd jag hade sedan innan räckte bra. Jag kompletterade med lite myggmedel istället. Om man äter receptbelagd medicin kan det vara bra att kolla upp innan. För viss medicin behövs tillstånd från tullverket i Japan om man ska stanna i längre än 30 dagar. Bra information finns att få via Japanska ambassadens hemsida.

Jag landade i Tokyo på lördag morgon och kursen startade följande måndag. Vi hade kontakt med en japansk student som hade varit på utbyte på KI under våren så visade oss runt i stan under söndagen. Hon bjöd in oss till en barbecue vilket var fint och gav oss en liten uppfattning om olika stadsdelar samt hur vi enklast tog oss runt med tunnelbanan.

Det hade eventuellt varit skönt att ha någon till dag på plats innan, men jag tyckte ändå att jag kände mig relativt utvilad på måndag morgon.

Första dagen på Tokyo Metropolitan University 

Det var lätt att hitta till skolan, vi hade fått en karta både över campus och vilken tunnelbanestation vi skulle vilket underlättade. Första dagen började med en introduktion då vi träffade admin ansvarig som gick igenom schemat och kursupplägget. Vi fick inloggningsuppgifter och en rundvandring på skolan. Vi fick även lära oss att skriva våra namn med japanska tecken vilket var lite av en utmaning:)

Under lunchen fick vi tillfälle att äta tillsammans med några av de japanska studenterna. De visade oss hur lunchrestaurangen fungerade samt berättade lite om skolan och var allmänt nyfikna på Sverige. Helt klart ett bra första tillfälle att få fråga och veta mer om skolan. Två av studenterna var också ansvariga för en välkomstfest som de hade anordnat för oss nästkommande kväll.

Tokyo är ganska dyrt, tyvärr. Priserna skiljer sig inte så mycket från Sverige. Sen finns det ju så mycket kul att se och göra också vilket inte heller underlättar för plånboken:).

Att åka tunnelbana är ganska dyrt om man åker mycket, då man betalar för hur långt man åker. Vissa linjer kostar mer än andra. Man köper ett kort som man laddar på med pengar så dras det allteftersom man åker. Vi fick reda på att man också kunde ladda kortet med ett månadskort på en fast sträcka på tunnelbanan. Detta var ett bra alternativ för mig som bodde i stadsdelen Shinjuku (ungefär 40min från skolan) Detta sparade mig en del pengar.

Det går också att äta billigt om man vill. Seven eleven och Familymart finns överallt och säljer billiga sushirullar och annat gott som fungerade bra som lunch. Att köpa lunch i skolans restaurang var också ett bra budgetalternativ. Generellt säljer matbutikerna färdigrätter såsom sashimi, sushi och nudelrätter som var både billigt och gott. Det fanns en matbutik alldeles i närheten av skolan man lätt kunde gå till under lunchen. 

Tokyo har i likhet med Stockholm stadscyklar som man kan köpa ett månadskort till för en billig peng. Detta kan vara ett kul sätt att upptäcka de centrala delarna på istället för att åka tunnelbana hela tiden. Det var inget jag provade men det var många som använde dem, och generellt mycket folk som cyklade runt i stan också.

Jag och en klasskompis hyrde en lägenhet ihop i stadsdelen Shinjuku. Vi hittade den via Airbnb. Jag tyckte att det var värt att bo centralt, även om jag tror att de andra från KI som bodde nära campus sparade in mer pengar på tunnelbana och något billigare boende.

Vår lägenhet var bra standard. Vi kunde laga mat hemma, vilket också kunde dra ner matkostnaderna något. Vi hade också tvättmaskin vilket var otroligt värt! Då det var väldigt varmt och fuktigt I Tokyo behövde vi tvätta ofta. Kan därför starkt rekommendera att ha tvättmaskin i lägenheten.

Vi hade någon form av undervisning nästan varje dag. Det var lite olika upplägg. Den examinerande uppgiften som gällde för kursen var en gruppuppgift som vi skulle skriva tillsammans, ur våra olika proffessioners perspektiv. Det är bra att ha denna uppgift i åtanke under de olika lektionerna samt studiebesöken, då man kan ta tillfället i akt och diskutera och ställa frågor för att få en grund till uppgiften. 

Vi hade en hel del lektioner tillsammans med de japanska studenterna vilket var väldigt kul. De mest givande var de praktiska momenten, tex en lektion tillsammans med fysioterapeutstudenter då vi skulle testa muskelstyrka på några pensionärer som kom till lektionen. 

En skillnad från undervisningen i Sverige är att det är mycket envägskommunikation under lektionerna, dvs lärarna instruerar och håller föreläsningar. Det uppstår inte frågor eller diskussioner mellan lärare och elever på samma sätt som jag är van vid i Sverige. Något annat som skiljer sig är att lärarna tilltalas med “professor” och dennes efternamn. Ibland var det svårt att veta om det var okej att ställa en fråga under pågående föreläsning då det inte var så vanligt förekommande. Men det brukade gå att känna in och alla var väldigt tillmötesgående och om man gjorde det på ett vänligt sätt verkade det inte vara några problem.

Fysioterapiutbildningen i Japan är fyraårig. Eleverna hade mycket egna studier och var i skolan ungefär tre dagar i veckan. 

Studiebesöken vi gjorde tyckte jag var mycket intressanta. Vi fick bl.a. besöka ett rehabiliteringssjukhus, vara med på hembesök samt besöka en ortopedklinik. Det var intressant att få komma hem och möta patienter i deras hemmiljö och se hur några hem i Japan ser ut. Ett patientbesök var extra minnesvärt. En patient vi besökte hade en bra kontakt med arbetsterapeuten som tog med oss dit. De hade tillsammans med patientens mamma rest till Danmark och hade gjort en film om resan som vi fick kolla på under besöket. Mamman hade också slagit på stort och bjöd oss på maträtt efter maträtt. Hon hade pyntat med svenska flaggor, och bjöd på tårta. Även den med svenska flaggan på:). Vi fick även hemlagad sushi, frukt, godis, kaffe och ett antal andra rätter. Vi var minst sagt mätta när vi gick därifrån!  Sån otroligt fin upplevelse. 

Något som representerar min bild av sjukvården i Japan är skillnaden mellan det traditionella och det högteknologiska. Aromatiska oljor används tex mot smärta, något som man inte ser inom sjukvården i Sverige direkt. Samtidigt var de benproteser vi fick se väldigt avancerade tillsammans med en rad andra apparater och hjälpmedel som användes inom rehabiliteringen. 

Kommunikationen var inte alltid helt lätt. Jag tror att många av oss upplevde detta frustrerande att vara “lost in translation” till en början men allt eftersom blev det en spännande del av upplevelsen av utbytet. 

Det var inte många som var bekväma med att prata engelska. Men alla elever var väldigt hjälpsamma trots språksvårigheter. Med kroppsspråk, några extra frågor för att förtydliga och google translate kommer man långt :).

Lärarnas nivå på engelska varierade också. Men alla lektioner var oftast förberedda med informativa powerpoints och med handouts så det gick att hänga med för det mesta. Några lektioner var på japanska, då hade de antingen fixat med tolk alternativt att några studenter satt med och översatte åt oss. Det fungerade helt okej, men tyvärr var det nog en hel del information som gick förlorad på detta sätt. 

Något som var både ovant och oväntat var att vi ofta fick presentera oss, nästan varje lektion under första veckan. Det var gärna med mikrofon och ofta ville de höra om fritidsintressen och vad vi gillade bäst med Japan. Dessa väldigt korta presentationer slutade ofta med applåder vilket var lite otippat men kul. 

Som jag nämnde tidigare anordnades en välkomstfest åt oss vilket kändes väldigt fint. Vi blev bjudna på mat och de hade arrangerat med traditionell musikunderhållning där studenter spelade olika instrument.

Många av studenterna var aktiva i olika idrotter vid skolan. Volleyboll, fotboll och baseboll verkade vara populärt. En student vi fick kontakt med höll på med taekwondo och bjöd in oss till att prova på i skolans gymnastiksal en eftermiddag. Vi fick vara med på ett träningspass ihop med andra studenter och sedan avslutade de med en uppvisning för oss. Väldigt kul och svårt! I gymnastiksalen fanns också en del fria vikter och lite redskap som vi fick använda oss av efter och innan lektioner om vi ville. Så det finns möjligheter till träning på skolan för den som vill. dock ingen AC så det blev rätt så svettigt!

Några av professorerna och studenter från fysioterapeutprogrammet bjöd även ut oss på middag en kväll. De var verkligen så måna om oss och att vi skulle ha det bra under vår vistelse. De erbjöd sig till och med att följa med och guida oss hem från andra sidan stan efter middagen, även om de själva bodde åt andra hållet. Detta var inget vi kände att vi behövde men bara omtanken var fin tycker jag. Det säger mycket om gästfriheten vi upplevde under vår vistelse.