Reserapport - KI-student
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Arbetsterapeut
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 17/18
Namn: Caroline Wahlberg Brenden
E-postadress: carolinewahlberg@live.se

Innan avresa

Att åka på utbyte var en av mina drömmar redan när jag började studera på Karolinska. Jag hade länge dröm om att kunna kombinera skola med praktik i ett annat land som inte har det lika bra ställt som oss här hemma i Sverige. Se hur arbetsterapeuter jobbar i länder som är mindre utvecklat och har begränsade resurser. Samtidigt som jag ville se det där så ville jag utmana mig själv och utvecklas som person. 

Så när vi fick information om utbytet så ansökte jag utan att tänka. Jag velade mellan Uganda och Kenya men tillslut föll det på Uganda. Längden på praktiken avgjorde varför det blev just Uganda. 


När jag ansökte visste jag att flera i min klass ansökt också, vilket gjorde mig lugnare för jag visste att jag inte behövde åka ensam. När jag sedan fick reda på att jag fått platsen i Uganda så visste jag också att jag skulle åka med Jasmine från min klass. Vi tillsammans satte igång med alla förberedelser. 

Fyllde i alla papper, tog vacciner, letade boende och all information som skulle tänkas vara nödvändig inför avgång. 


Jasmine kände studenter som vart i Uganda tidigare så vi tog hjälp av dom och fick väldigt bra information. Dom hjälpte oss mycket. Det fanns fortfarande frågor som jag inte fått besvarade men man får tänka att allt inte finns svar på, utan svaren på dom frågorna får man längst vägen. 


Det man ska tänka på om man åker till just Uganda är att de är väldigt många vaccinationer man behöver ta. Jag som innan inte hade vart i ett högrisk land för vissa typer av sjukdomar fick ta alla vacciner som var nödvändiga. Ett krav för att komma in i Uganda är att ha tagit Gula febern. Detta måste man ha med sig som intyg när man ska in i landet samt skicka med när man ansöker om visum. Sen är vacciner som hepatit A och B nödvändiga att ta. Jag skulle säga att kolla med en vaccinations mottagning för vilka vacciner man exakt behöver ta. 




Ankomst och registrering

Vi kom till Uganda en dag innan vår första dag på praktiken. Vi landade i Entebbe, vilket ligget runt 1 timme ifrån Kampala. När vi landade gick vi igenom tullen och skulle växla pengar. Väl då insåg vi att mina pengar var helt borta. Jag har alltså någonstans längst vägen blivit av med mina pengar. Jag brister ut i gråt och Jasmine försöker på alla sätt hjälpa mig. Ringer hem och väcker familjen i Sverige och bestämmer att allt får lösas på måndag när allt är öppet igen. 

Vi blev upphämtade av en man som skötte huset vi skulle hyra. Han körde oss till en matbutik så vi fick köpa lite och sedan körde han oss direkt till huset. Väl där gick han igenom allt och vi fick koll på läget. Han körde oss senare på dagen och köpte simkort till mobilerna. 


Vi bokade boende via Airbnb. Vi bodde i ett hus med 2sovrum, 2badrum, kök och vardagsrum. Vi hade varmvatten och el så vi kände oss väldigt nöjda med valet av boende. Vårt boende låg dock 10-15minuter från sjukhuset där praktiken skulle vara men det var inget vi såg som ett problem fören senare under resan. 


På måndagen skulle praktiken starta och den blev lite kaosig för oss. Personen vi haft kontakt med innan vi åkte vägrade svara när vi ringde och smsade. Vi visste inte vart vi skulle ta vägen första dagen. Jag och Jasmine bestämmer oss för att åka till sjukhuset och leta reda på personen. 

När vi kommer till sjukhuset så blev vi hänvisade till olika ställen men lyckades tillslut hamna hos internationella koordinatorn för läkarprogrammet. Hon hjälpte oss med att ringa vår kontakt och han svarade direkt men vägrade svara när vi ringde. Han hänvisade oss till arbetsterapin och precis då skulle läkarstudenterna ut på rundvandring och då kunde dom släppa av oss på vägen. 


När vi väl kommer till en del av arbetsterapin så ät inte rektorn för programmet där. Så vi följer med de andra studenterna tillbaka och deras koordinator ringer honom igen. Han kommer då och möter oss efter någon timme. När vi väl hittat rätt skriver vi in oss i någon bok. 

När allt var gjort så frågade han oss vad vi var intresserade av och vi berättade. Dock hade han inte planerat något för vad vi skulle göra. När han presenterade oss vår våra handledare visste dom inte vart dom skulle ta vägen. Dom hade ingen aning om att vi skulle komma eller att dom skulle vara handledare för oss. 

Det slutade iallafall med att vi skulle vara på en avdelning för ryggmärgsskadade. Och här ifrån kanske man ska säga att den del i resterande kaos började.






Ekonomi

Inför vistelsen i Uganda hade jag inte alls tänkt ut någon budjet, utan det fick kosta lite vad det kosta. Inför resan så var jag tvungen att ta en massa vacciner som gick på runt 4000kr. Då var det allt från Gula febern till Hepatit A & B. Flyget kostade 4500kr tur/retur med Turkish airlines. Visumet kostade runt 500kr. Vårt boende kostade 1500kr per person för 5 veckor, vilket var ganska billigt. Sen var man tvungen att betala en avgift till praktiken som var runt 350kr. 

Vi hade innan växlat runt 5000kr till USD för att lättare kunna växla i Uganda till Shilling och betala dyrare saker med USD. Det man ska tänka på är att han nya USD sedlar, annars tar dom inte emot dom. 


Vi hade en egen taxichaufför som körde oss överallt. Här var det svårt att fastställa en direkt summa hur mycket det kostade men han tog mellan 20-40tusen shilling. Men för vår del var han räddaren i nöden. Han ställde upp i vått och trott och körde oss vart vi än ville. 

Billigare alternativ är att ta matato. Det är som en lite mini buss som kör överallt i Uganda. Man kan även ta bodaboda men jag skulle undvika detta det inte är en bra säkerhet och de flesta försäkringar inte kommer täcka de skador som man kan få om man hamnar i en olycka. 


Mate i Uganda är billig. Vi åt ute nästan varje dag och betalade runt 50-60kr för en måltid. Då var de ingen dålig mat utan bra mat på en bra restaurang. 


Utöver dessa kostnader så valde vi att åka på äventyr. Dessa äventyr blev river rafting i Nilen och safari. De tillsammans kostade runt 4000kr har jag för mig. Då ingick transport och boende för helgen. Man fick även några måltider men de man inte fick, fick man betala själv för. Detta är något man verkligen borde uppleva. 



Boende

När det kommer till boende så ordnade vi det själva. KI gav förslag på olika ställen man kunde bo men hjälpte inte till med någon bokning. Tyvärr var deras förslag fullbokade då det blev strul med datumen vi skulle åka. Så vi åkte en hel månad tidigare än vad som var sagt från början. Men Jasmine som jag åkte med hittade iallafall ett hus genom Airbnb som vi bokade. Huset hade 2 sovrum, vardagsrum, kök och två badrum. Varm vatten fanns i huset vilket var toppen. Det hade ven ett högt steket runt hela huset och en familj hyrde ett litet hus i samma inhägnat område. Huset låg i ett område som hette Kazo. Inte jättedåligt område men inte det bästa heller. Kazo låg ungefär 10-15min med bil från Mulago där vi hade vår praktik på Mulago Hospital.

Jag skulle rekommendera såhär på efterhand att välja ett hotell som ligger i närheten av Acacia Mall eller bo vid Makarere University. Då har man lätt att ta sig till fots eller med taxi överallt utan att hamna mitt i rusningstrafiken. Gå in och kolla på hotels.com för boende och kolla kartorna. Ta gärna reda på hur området är också, så man själv känner sig trygg. 


Studier allmänt

Första dagen för praktiken försökte vi få tag på Mr Andrew som rektorn kallas. Utan någon större lycka så bestämde vi oss för att åka till Mulago Hospital utan att veta vart han befinner sig. Efter vi frågat runt massor så hamnar vi på ett kontor hos Susan. Här möts vi av läkarstudenter. Varav två av dom är svenska och resterande är amerikaner. Vi förklarar vårt läge för Susan och hon ringer Andrew åt oss. Han svarar henne såklart. Han ber oss komma till arbetsterapi huset.Läkarstudenterna skulle få en rundtur och vi gick med dom för att dom sedan skulle droppa av oss där. 


Under rundturen fick vi se hela sjukhuset som jag inte skulle kalla ett sjukhus. Det är mer små hus placerade på en tomt. Det nya Mulago sjukhuset är under renovering och har vart det de senaste åren. Dom blir aldrig klara verkar det som. Vi går förbi olika avdelningar och hamnar vid akut avdelningen. Där ser man hur ett 20tal människor ligger i samma sal med ganska omfattande skador. En man hade en järn sak rätt igenom hans smalben. En annan hade krossad skalle med en sköterska som var helt täckt i blod. Vi kommer sedan till arbetsterapi avdelningen för psykiskt sjuka. Dock var inte Andrew där. Här ska ni veta att dom vet knappt vad arbetsterapi är så studenten som visade oss runt visste bara om detta ställe. 


Vi följer snällt med tillbaka till Susan för att säga till henne att vi inte hittade Andrew. Hon ringer honom igen och han säger att han kommer och hämtar oss. 30 minuter senare dyker han upp på hennes kontor. Vi går sedan till avdelningen som inte alls var den vi var på. Utan denna anläggning ligger något bakom sjukhuset. Väl där pratar han på, vi får skriva i en bok om vår upplevelse. Haha vi tyckte det var så konstigt för vi hade inte ens börjat jobba än och skulle skriva något bra om stället. Sagt och gjort skrev vi tack för upplevelsen. 


Där efter blev vi presenterade för mentorerna. Vi möttes av blickar och stora frågetecken. Dom ville knappt skaka hand med oss. Vi kände oss väldigt obekväma. Vi fick våra jobb kläder och sedan slutade vi för dagen. Vi skulle tillbaka dagen efter för att starta jobbet.Vi blev placerade på spinal ward (ryggmärgsavdelning) vi träffade lite patienter men för det mesta stod vi bredvid och lyssnade på vår handledare prata med patienterna då de flesta inte kunde engelska. 


Vår handledare förklara under veckan när vi frågar honom att han inte visste att vi skulle komma. Mr Andrew hade inte sagt till dom att dom skulle ha hand om studenter. Vi förstår då att det kan ha vart svårt att planerat för honom men samtidigt så kändes det som han inte ens ville veta av oss på avdelningen. Han lämnade oss själva med patienter som inte kunde engelska. Vi kunde inte kommunicera med dom på något sätt mer än gestikulera. Funkar inte speciellt bra kan jag säga. Han bad oss även använda något instrument vi aldrig gjort vilket vi förklarar väldigt tydligt för honom. Vi säger att vi inte känner oss tillräckligt säkra för att använda detta utan din hjälp. Han går då igenom hela instrumentet och tror att vi efter den genomgången ska kunna klara av det själva. 

 Jag och Jasmine står där och diskuterar medan han försvinner. Där efter letar vi upp honom och säger att vi inte kommer genomföra detta för vi inte förstår oss på den. Han börjar helt plötsligt hålla på med en annan patient medan vi står och pratar med honom.


Efter 1 vecka försökte vi få tag på Mr Andrew för att se om vi kunde byta ställe. Det var inte så mycket att göra på spinal ward för arbetsterapeuter. Vi hade fått kontakt med ett barncenter där andra Ki studenter vart förut. Han accepterar det och vi är där de nästkommande 2 veckorna. Sen mitt i allt börjar vår handledare höra av sig och undrar vart vi tagit vägen. Då har inte Andrew sagt att vi bytt ställe. 

De sista två veckorna var vi på ett annat barncenter som Andrew fixade efter att vi vart på honom ett antal gånger. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI
Mina 5 veckors praktik täckte praktiken på 5 veckor hemma i Sverige. Vår praktik i Uganda var under samma veckor som våra klasskamrater hade sin praktik i här hemma. Detta tyckte jag var bra då man inte missade någon skola hemma i Sverige och vi följde läroplanen. Vi gjorde samma uppgifter som våra klasskompisar gjorde, men vi gjorde dom från Uganda. 

Tyvärr fick vi ingen information om att det fanns språkkurser man kunde gått för att lära sig Luganda. Detta fick vi veta genom läkarstudenterna. Men vi lärde oss en del Luganda genom vår taxichaufför istället. 

Språk och kultur

Vi lärde oss en del fraser och ord på Luganda genom vår taxichaufför. Han skrev ner på papper och satt och tränade med oss i bilen medan han körde runt oss. Många av människorna i Uganda kan prata engelska då det är ett nationalspråk. Dock ska man inte bli förvånad om många inte kan engelska då klassskillnader i landet gör att fattiga inte lär sig engelska då dom inte går i skolan. 

Man ska heller inte bli så förvånad om man blir kallad Muzungu. De flesta utlänningar som kommer till Uganda och är vita blir kallade detta. Om man översätter det någorlunda på svenska betyder det "vit vandrande man". 
Vi hade massa barn som bodde runt oss och varje gång vi klev ut ur taxin sprang dom fram pekade på oss och ropade Muzungu. 
Kan bli lite störande ibland men för det mesta tyckte man bara det var en rolig grej. 

Kulturkrockar skulle jag säga är väldigt vanligt förekommande. De flesta i Uganda har religon väldigt nära sig. Många pratar om gud och häxor. Detta är något jag undvek att diskutera när man fick frågor vad man trodde på, just för att undvika stora diskussioner och att dom tror att man är konstig när man inte tror på gud. 

Men bara genom att äta deras lokala maträtter, se hur dom går klädda och hur dom beter sig mot varandra så kan man verkligen se skillnaden mellan Sverige och Uganda. 

Fritid och sociala aktivteter

När vi kom till sjukhuset morgonen vi skulle börja vår praktik hade vi turen att träffa på läkarstudenter från USA och Sverige. Detta av en slump då vår mentor inte svarade när vi försökte få kontakt med honom och vi blev visade till läkarstudenternas mentor. 
Tur i oturen så blev det början på flera nya vänskaper. 
Genom läkarstudenterna fick vi reda på att deras mentor fixat olika utflykter till dom. Så redan första helgen frågade vi om vi fick hänga på vilket vi fick. Då åkte vi på rafting i Nilen. Några helger efter det åkte vi på safari som också var bokat via deras mentor. 
Vi fick även reda på att det var någon typ av lokal dans dagen efter vi startade praktiken som vi inte blivit informerade om men som läkarstudenterna gick på som var väldigt uppskattad. 
Jag skulle säga att alla aktiviteter vi gjorde fick vi genom deras mentor och inte vår egna. Vi fick ytterst lite information från vårt egna program men desto mer från läkarnas. 

För vår del var det enkelt att få kontakt med andra studenter då vi lyckades hamna hos deras mentor när dom hade inskrivning. Jag tror dock att det kunde ha vart svårt annars. Allt beror på hur man själv är som person och hur mycket intiativ man själv tar. Vi som arbetsterapeuter hade praktiken mer på bakre sidan av sjukhuset medan andra studenter hade sin i mitten av sjukhuset. Alla går olika tider och det är stor risk att man missar varandra på det sättet. 
Men jag skulle rekommendera att gå på en restaurang som heter MAMA något, dit går många studenter och äter. 

Kampala som stad var väldigt livlig. Staden var nästan aldrig tom på folk. Varje kväll vi var påväg hem så var det fullt med folk på gatorna. En sak man inte får missa när man är i Kampala är Big Mickes. Det är en klubb som har liveband vissa dagar. Dom spelar all typ av musik och det är både lokalbefolkning och utländska som går dit och dansar. Hade en av mina bästa kvällar där under resan. Jag skulle även rekommendera att gå på Café Javas och äta deras banankaka med vaniljglass och karamellsås. Det är himlariket när man stoppar det i munnen. 

Vill man vara lite wild and crazy så åk till taxipark och gå längst marknaden där. Det är extremt mycket folk, nästan så man blev rädd. Det var dock en upplevelse man annars inte hade fått uppleva. 


Rafting i Nilen

Sammanfattning

Jag åkte till Uganda utan några större förväntningar på praktiken. Jag var inställd på att se chockerande saker som man inte ser i Sverige. Jag var bered på att se fattig dom med andra ögon. Det jag har fått vart med om och uppleva under min praktik har gett mig ett nytt perspektiv på min framtida roll som arbetsterapeut. Jag har utvecklats som människa och utmanat mig själv på ett sätt jag aldrig trodde att jag skulle innan jag åkte. Utbytet i Uganda gav mig nya vänner, nya kunskaper och nya tankesätt. Det är något jag alltid kommer vara tacksam över.