Främsta anledningen till att jag valde att åka till Mendoza var att jag ville göra ett utbyte i ett spansktalande land. Förutom detta har jag en personlig anknytning till just Mendoza eftersom min pappa bodde där under några år som liten. Jag hade alltså hört mycket om Mendoza som plats, om de många soldagarna, bergen och vingårdarna. 

Jag åkte på utbytet tillsammans med en kursare från termin 11. Vi försökte göra det så smidigt som möjligt genom att välja samma placeringar och hjälpas åt att hitta informationen vi behövde. Det var inte helt enkelt att få information innan utbytet. Informationen om våra placeringar var på förhand ganska vag, särskilt gällande upplägget och vilka sjukhus vi skulle vara placerade på. De gjorde det istället tydligt från början att det mesta skulle lösas när vi väl var på plats. Detta var både positivt och negativt, det gav visserligen en liten osäkerhetskänsla men det gjorde också att vi kunde styra våra placeringar efter var vi hittade boende och ändra upplägget för att spendera mer tid på placeringar vi tyckte var givande.

Vi var på plats väldigt kort tid innan, eftersom IST-tentan gjorde det omöjligt att komma tidigare. Resan är väldigt lång och man bör p.g.a. prisläget boka den i god tid om den inte ska bli ännu längre (vi reste dessutom innan Norwegian började flyga på Buenos Aires). Vi avvaktade lite för länge, bl.a. eftersom vi fått så luddig information kring våra placeringar från universitetet. När vi väl bokade ca 1 månad innan avfärd var mycket slutsålt, vilket resulterade i att vi blev tvungna att mellanlanda två gånger och ta nattbuss sista biten, en resa på totalt ca 60 h. 

Det fanns ingen introduktionskurs. En fadderorganisation fanns och vi blev tilldelade varsin fadder, vilka bägge var medicinstudenter på kliniska terminer. Jag fick kontakt med min fadder via Facebook några månader innan utbytet och fick svar på i princip allt jag undrade inför utbytet genom henne. Jag blev även tillagd i en grupp på facebook för utbytesstudenter på Universitet, där man kunde utbyta tips om boende etc.

Det dyraste med utbytet var utan tvekan flygresan. Väl på plats var prisläget betydligt bättre än i Sverige. Ingen kåravgift behövde betalas. Lunch ute går att hitta till vettiga priser, kring 40-50 kr per måltid. Kan rekommendera "Harto y rico", ett litet lunchhak nära Hospital Central med prisvärd argentinsk husman och så stora portioner att det räckte till både lunch och kvällsmat. På campus finns skolmatsbespisning för 7 kr (!) per lunch, men här är man sällan då det ligger i utkanten av staden. Råvaror är snäppet billigare än hemma, särskilt kött finns till betydligt lägre priser. Hyrorna är även de betydligt lägre än vad man är van vid från Stockholm. Buss kostade ca 5 kr resan inom staden.

Boende ordnades på egen hand. Vi hade inget boende ordnat när vi kom ner, utan valde att bo på hostel de första två veckorna. Det var lite lättare att leta lägenhet på plats, men fortfarande långt ifrån lätt. Den faktiskt prisnivån är betydlig lägre än om man kikar på t.ex. AirBnb. Standarden är dock relativt låg ur svenska mått mätt. Vi fick via en av utbytesfaddrarna kontakt med en privat hyresvärd som hyrde ut en lägenhet nära gånggatan Paseo Sarmiento/peatonal, vilket var ett superbra läge med närhet till Hospital Central, parkerna och till butiker och gånggator. Själva lägenheten lämnade tyvärr mycket att önska, vårt kök gick sönder första dagen och blev egentligen aldrig lagat. Vi prioriterade lägenhet med tvättmaskin, vilket jag verkligen rekommenderar eftersom man behöver tvätta sina sjukhuskläder själv. En AC är också att föredra.

Universitetets campus ligger långt ifrån city, det tar ca 50 minuter att gå från centrum. Jag skulle inte rekommendera att bo nära campus, de få gånger man behöver besöka campus är det lätt att ta buss dit. I min mening bör man bo i närheten av Plaza Independencia eller i området mellan Av. Emilio Civit och Av Aristides Villaneuva för att kunna känna sig fri att röra sig som man vill. Undvik området bakom/norr om Hospital Central då där är osäkert trots sitt centrala läge.

Eftersom utbytet är ett fristående utbyte träffar man få andra läkarstudenter eller utbytesstudenter via sina placeringar. Jag skulle därför rekommendera att man väljer ett delat boende för att göra utbytet mer socialt. De andra utbytesstudenter vi träffade på som bodde i utbytesstudentkollektiv var väldigt nöjda med det valet, ofta anordnas gemensamma middagar etc. Det finns en facebookgrupp för utbytesstudenter i Mendoza där en del boende och kontakter förmedlas.

Vi var främst placerade på sjukhuset Hospital Central, som är ett publikt sjukhus av äldre standard. Det var stor skillnad mot svenska sjukhus, både i hur systemet fungerade och i standard. Det finns en stark hierarki och Argentina är ett tydligt patriarkalt land. Lärarrelationerna varierade mellan klinikerna, vilket jag berättar mer om under nästa rubrik. Vi hade enbart kliniska rotationer, men dessa innefattade också en del seminarier i mindre grupper och hemläxor baserade på patientfall på kliniken. Som läkarstudent i Sverige förväntas du ta en mer aktiv och självständig roll än i Argentina, där man mer auskulterar och finns med i bakgrunden. De aktiva delarna utfördes också oftare i grupp, skulle man t.ex. ta anamnes från en patient var man oftast 3-4 studenter samtidigt inne hos studenten.

Dialekten i Argentina och särskilt Mendoza ÄR svår och tog flera veckor att komma in i. Jag skulle verkligen rekommendera att man i förväg sätter sig in verbformerna i ”el voseo”, eftersom detta skiljer sig avsevärt från den spanska man lär sig i skolan i Sverige. Inga specifika språkkurser erbjöds eftersom vi anlände mitt i terminen, men vi fick via universitet kontaktuppgifter till lärarstudenter vid universitetet som gav privatkurser. För oss var språket en av de största utmaningarna under utbytet, men tack och lov har man mycket gratis genom att det medicinska språket i mångt och mycket bygger på samma latinska termer. I princip ingen av läkarna kunde föra ett samtal på engelska, inte heller läkarstudenterna.

Exempel på kulturkrockar:

Överläkarna röker inomhus på rondrummet. En hel del sexism förekommer. Attityden är väldigt macho generellt i Argentina och i synnerhet på kirurgen. Ronderna inkluderar mycket ingående diskussioner av patienterna på sal inför patienten det gäller och inför alla medpatienter. Som svensk läkarstudent är man van att ha en mer aktiv roll, t.ex. assistera vid operationer. I Argentina skrivs ALLT på papper, varje patient har en egen pärm med provsvar och uppgifter i. Man går/åker buss till sjukhuset iförd sina egna sjukhuskläder (kvinnorna har skräddade byxor och klockade läkarrockar) som man också tvättar själv hemma. Är du kvinna kommer män du passerar på stan att vissla och kommentera ditt utseende och din kropp dagligen.

Eftersom vi anlände i mitten av terminen hade mycket av de officiella utbytesaktiviteterna avtagit, så tyvärr fanns det under utbytet aldrig någon möjlighet att delta i något sådant. Jag umgicks och bodde tillsammans med min kurskamrat frånKI, vilket var skönt eftersom det sociala sammanhanget inte var helt självklart på vårt utbyte. Våra rotationer följde inte riktigt några andra läkarstudenter, vilket gjorde att vi via placeringarna aldrig fick möjlighet att lära känna några andra medicinestudenter eller andra utbytesstudenter. Jag skulle rekommendera ett boende tillsammans med andra studenter, eftersom det finns få andra naturliga mötespunkter som medicinstudent i Mendoza.

På min övriga fritid umgicks jag mycket med lokala ”Medozinos” via appen couch surfing, eftersom jag ville träna spanska och lära känna kulturen mer. Jag kan också verkligen rekommendera ”Intercambio de los martes,” ett ideelt språkcafé där folk samlas på en bar varje tisdag för att utbyta sina kunskaper i spanska och engelska. Majoriteten som var där var lokalinvånare som ville förbättra sin engelska, vilket både gjorde det till ett bra språkligt utbyte men också till ett bra sätt att träffa folk från Mendoza på. Det finns gott om barer i centrala delarna av stan som är öppna samtliga dagar i veckan. Majoriteten av klubbarna låg däremot utanför staden av lagmässiga skäl, vilket gjorde att man behövde ta taxi dit (ca 40 min!).

Helgtid gjorde jag flera utflykter kring Mendoza inklusive att cykla mellan vingårdar, bada i den konstgjorda sjön Potrerillos och tog nattbussen till Santiago och Valparaiso. Jag gjorde också flertalet vandringar i Anderna och avlutade med att vandra upp till 4300 meters höjd till Plaza Francia vid Aconcagua, världens högsta berg utanför Asien.

Sammanfattningsvis är jag jätteglad att jag åkte på utbyte till Mendoza. Om man vill se ovanliga och spännande fall/statusfynd, träna sin spanska, se vården i ett annat land och samtidigt ha stabila soldagar och fritid utöver sjukhusplaceringarna så erbjuder Mendoza en bra balans. Att se vården i ett annat land ger verkligen perspektiv som jag tror är viktiga att ha med sig i sin framtida yrkesroll. Ett perfekt sätt att avsluta läkarstudierna på med andra ord!