Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad Austral
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Höst- och vårtermin 17/18
Namn: August Andersson
E-postadress: august.andersson@stud.ki.se

Innan avresa

Jag hade länge funderat på att söka ett utbyte utomlands. Jag ville vänta till den senare delen av läkarprogrammet med detta, för att jag skulle ha en någorlunda gedigen klinisk baskunskap och erfarenhet av det svenska sjukvårdssystemet. Därför valde jag att söka utbyte under termin 10, då detta var sent under utbildningen men samtidigt möjliggjorde ett längre utbyte än det som är möjligt under termin 11. Vad gäller val av land så ville jag åka till en plats där jag antog att sjukvårdssystemet skulle vara betydligt annorlunda än i Sverige. Jag ville också gärna öva/lära mig spanska. Därför fastnade jag för Universidad Austral utanför Buenos Aires i Argentina. Det hade enbart varit enstaka personer tidigare som läste utbyte under termin 10 på det universitetet, och det fanns ingen färdig kursplan. Det blev därför en hel del administration för att få ihop ett utbytesprogram som skulle kunna tillgodoräknas från KIs sida. Vad gäller informationen jag fick från KI var den överlag god, även om det försvårades av att få studenter tidigare läst de kurser jag skulle läsa. Tyvärr var den ansvariga personen på mottagande universitet tidvis mycket svår att få tag på, vilket försvårade planeringen. Tillslut blev jag tvungen att läsa termin 10 utdraget över både HT17+VT18 (med kortare studieuppehåll innan och efter) för att få plats på de kliniska rotationer som krävdes för kursen. Även om detta initialt var frustrerande så gav det mig chansen att resa runt i Sydamerika innan utbytet, och därigenom förbättra min spanska. Det gav mig också mer tid till övriga förberedelser. Inför utbyte på Austral kräver sjukhuset vaccinationer mot bland annat tuberkulos och hepatit B. Även om gula febern ej finns i den delen av Argentina, så kan vaccinationen krävas för inresa om man kommer från ett endemiskt land. Som svensk medborgare är det tillåtet att stanna upp till 90 dagar utan visum. Därefter behöver man söka visum, vilket skulle medföra en hel del byråkratiskt krångel med resor in till centrala Buenos Aires och intyg från universitetet etc. för att erhålla studentvisum. Ett betydligt smidigare alternativ (om man ska stanna längre än 90 dagar, som jag) var helt enkelt att göra en kortare resa in i ett grannland under några dagar och sedan påbörja en nytt 90-dagars vistelse. Detta var dock något som Argentinas ambassad i Stockholm avrådde ifrån, kanske bör tilläggas... För den rebelliskt lagde så ligger Uruguay mycket nära Buenos Aires och det är vanligt att göra en weekendresa dit.

Ankomst och registrering

Jag landade i Buenos Aires drygt ett dygn innan första dagen på universitet. Eftersom jag redan varit några månader i Sydamerika precis innan så hade jag mestadels vant mig vid att tala spanska, och via en släkting hade jag några kontakter jag kunde bo hos i Buenos Aires. Dessa hjälpte mig med initialt boende och tips om transport. Annars hade det nog varit bra att komma några dagar tidigare; universitetet ligger en bra bit utanför staden (i förorten Pilar) och därför är det inte helt lätt att hitta dit. Min första dag hälsades jag välkommen av studentansvarige som ordnade med passerkort och visade runt mig på sjukhuset. Jag visades sedan till den avdelning jag skulle rotera på först. Utöver detta fanns ingen introduktion tillgänglig, och i nästan inga andra studenter då jag gjorde mitt utbyte till stor del under deras sommarlov. Såvitt jag vet fanns det ingen fadderorganisation.

Ekonomi

När jag gjorde mitt utbyte i Argentina hade landet gått relativt bra ekonomiskt ett antal år, och var precis på väg in i början en ekonomisk kris med kraftigt ökande inflation. Speciellt i Buenos Aires var priserna för såväl boende som att äta på restaurang relativt höga; det mesta var aningen billigare än Sverige men vissa saker enbart marginellt billigare. Jag lagade mestadels mat själv och sparade pengar på det sättet, jämfört med Sverige så är köttet både billigare och generellt av bra kvalitet. Dessutom kan man få en bra flaska rödvin även med studentbudget. Sjukhusbussarong fick man låna på sjukhuset, men ville man ha en rock så fick man köpa det själv (rekommenderas vid behov av ego-boost). Efter att jag kommit hem så har den ekonomiska krisen fördjupats påtagligt, med uppemot 40% inflation, så det är möjligt att priserna relativt svenska kronan har förändrats. De flesta betalningar sker med kontanter. Att ta ut kontanter ur en bankomat resulterar typiskt i väldigt höga extraavgifter. Har man möjlighet så vore det en bra idé att ta med USD/EUR och sedan växla detta löpande under vistelsen till pesos.

Boende

Sjukhuset ligger som sagt i förorten Pilar, där det finns enstaka barer och restauranger, men som generellt mer är ett bostadsområde där transport bäst sker med egen bil. Pendlingstiden till centrala Buenos Aires var ca 1,5-2 timmar (ena hållet). Personligen ville jag ej pendla detta varje dag utan letade boende lokalt. Jag hyrde ett rum med delat kök i närheten till sjukhuset , och betalade ca 3500 kronor per månad, vilket var det billigaste jag hittade i det området. Det fanns ett flertal hotelliknande bostäder för besökande doktorer/patientanhöriga/studenter, men dessa var avsevärt dyrare än mitt boende. Jag frågade universitet om tips angående boende men de hade enbart kontaktuppgifter till de mycket dyra alternativen. Istället rekommenderar jag att leta på anslagstavlor på campus och att leta efter ”att hyra”-skyltar i närområdet, eftersom det fanns flera privatpersoner som hyrde ut. Det bör dock sägas att Pilar inte är särskilt upphetsande, så för att kunna uppleva den fantastiska staden Buenos Aires så ska man helst se till att kunna bo centralt åtminstone under helgerna. Genom en släktings vänner som jag fick bo hos under helgen, kunde jag bo nära sjukhuset under veckan men ändå uppleva innerstaden under helgerna.

Studier allmänt

Läkarutbildningen vid Universidad Austral är 6 år lång, där det 5:e året innehåller en del kliniska moment och det 6:e året enbart kliniska rotationer. Universidad Austral är ett privat och högt ansett universitet i Argentina, och sjukhuset ett av de bästa. Detta medförde dels att utrustning och läkare generellt sett var bra. Det medförde också, enligt vad jag fick höra, att studenterna generellt sett fick utföra färre praktiska undersökningar av de inneliggande patienterna än exempelvis på de offentliga sjukhusen. Eftersom jag var där mestadels under deras semesterperiod träffade jag enbart två studenter (6:e året), men de verkade inte direkt delta i det praktiska arbetet mer än perifert med enklare undersökningar. Således var den praktiska biten av utbildningen mindre än vid KI, men i gengäld så var det mycket stort fokus på att kunna teorin väl. Efter att ha avslutat det 6:e året påbörjar studenterna sin specialisering (Residencia) där de jobbar otroligt mycket, med en stor mängd eget ansvar. Relationen mellan läkare, sjuksköterskor och studenter var över lag väldigt, väldigt välkomnande. Det var bra stämning mellan personalen på alla avdelningar jag roterade, och som student (framförallt en något exotisk utbytesstudent) blev man inbjuden i gruppen direkt. Studenter och ST-läkare visade extremt stor respekt för överläkaren, och hierarkin var mer uttalad än i Sverige. Det var absolut inga problem att ställa många frågor (tvärtom), men jag inbillar mig att det skulle krävas mycket för en ST-läkare att ifrågasätta sin överläkare. Det var också en stor mängd respekt från patienternas sida gentemot läkarna, på ett sätt vi inte längre riktigt är vana vid i Sverige. Läkarens ord var det som gällde, det var ingen diskussion om detta.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 10 på KI

Jag hade initialt hoppats kunna läsa hela termin 10 (gynekologi, obstetrik, pediatrik, SVK) som utbyte i Argentina. Hela utbytet bestod av kliniska rotationer, eftersom ingen kurs motsvarande den svenska fanns tillgänglig där. Efter ett antal månaders mailväxling fick jag veta att det ej fanns möjlighet till någon gynekologiplacering i Argentina, därför fick jag göra dessa i Sverige. Sammantaget gjorde jag alltså kliniska rotationer motsvarande obstetrik, pediatrik och SVK i Argentina. Dessa innefattade fetalt ultraljud, obstetrik, barnkirurgi, barnakuten, neonatal-IVA, inneliggande barnmedicin/infektion och en veckas projekt med en mobil barnklinik till ett utsatt område i staden Mendoza. Teori studerade jag på egen hand med hjälp av kursbok och material på KIs pingpong-hemsida. För att få kurserna tillgodoräknade så behövde jag skriva ordinarie tentamen på KI efter hemkomst. För att få reda på vilka rotationer som behövdes så diskuterade jag med respektive kursansvarig i Sverige innan avresa, för att de olika placeringarna tillsammans skulle motsvara den kliniska biten av kurserna på KI. Gällande SVK så kom jag överens med kursansvarig att välja en SVK från kurskatalogen, och därefter planera några veckors kliniska placeringar och ett vetenskapligt arbete för att efterlikna den valda SVKn. Över lag tyckte jag att de kliniska rotationerna var väldigt givande. Genom att fråga så fick jag göra betydligt mer praktiskt än vad jag tror de flesta lokala läkarstudenterna gjorde. Genom att efterfråga detta så fick jag även möjlighet att följa med till flera mer utsatta områden, och se den offentliga sjukvårdens skick/typer av patienter. Dessutom följde jag med på 1 veckas välgörenhetsprojekt till ett utsatt område i staden Mendoza. Där fick jag undersöka en stor mängd barn i olika åldrar, vars sjukvårdskontakt annars var närmast obefintlig. Att följa med till Mendoza var något som jag efterfrågade när jag var på plats i Argentina, inget förutbestämt sedan tidigare. Över lag var rotationerna väldigt flexibla, det var mycket upp till mig själv att få dem att bli meningsfulla och att hitta en lämplig handledare. När jag introducerade mig som student på 5:e året verkade de flesta anta att jag hade ytterst lite klinisk erfarenhet (sannolikt på grund av hur systemet ser ut där). Därför är det viktigt att aktivt efterfråga att få utföra praktiska saker själv.

Språk och kultur

Spanska är det huvudsakliga språket i hela Argentina. Det finns en lokal dialekt som är extra uttalad i Buenos Aires, vilket innebär användande av ”vos” istället för ”tu” (med medföljande något annorlunda verbböjning) liksom annorlunda uttal av vissa j-ljud. Många argentinare använder också mycket slang och talar fort. Därför var jag glad att jag haft några månader att vänja mig vid spanska innan jag påbörjade mitt utbyte. Över lag kunde mycket få personer mer än basal engelska, även bland yngre generationer. Detta var perfekt för mig som därigenom tvingades att öva min spanska, men man bör bara medveten om detta. Det kan dock tilläggas att jag klarade mig bra trots i början något bristfällig språkkunskaper; människor är vänliga och förklarar gärna en gång till. Kulturen är extremt social och mycket vänlig. Man hälsar med kindpussar, och hälsar dessutom på precis alla hela tiden. Att börja dagen med att gnugga kinden mot en skäggig anestesiolog kändes något ovant i början, men man vande sig snabbt. Den typen av kärvänlighet kunde man se överallt, jag blev exempelvis inbjuden till flera familjegrillningar och födelsedagsfester till personer jag knappt kände. Människorna över lag var mycket sociala och välkomnande, vilket var en av de största skälen till varför jag hade det väldigt bra i Argentina. Något av en besatthet i Argentina är att dricka ”mate”, vilket är en besk te-liknande dryck. Denna dricks genom sugrör och skickas runt i gruppen där alla delar samma sugrör. Även detta kändes rätt ovant, men lyckas man lära sig att gilla mate så får man garanterade pluspoäng från nästan alla argentinare man möter.

Fritid och sociala aktivteter

Jag hade i stort sett ingen kontakt överhuvudtaget med andra studenter. Detta var till stor del för att de var på semester under större delen av mitt utbyte, men också för att jag inte hade några föreläsningar/seminarier utan bara kliniska rotationer. Det fanns inga aktiviteter eller liknande anordnade av universitetet som jag fick höra talas om. Dock så är Buenos Aires en fantastisk stad, och det var lätt att lära känna människor på andra vägar. Personligen använde jag hemsidan Couchsurfing.com mycket, men det fanns också många olika träffar t.ex. Language Exchange-barkvällar och Expat-meetups etc. Kulturutbudet i Buenos Aires är väldigt stort och det finns alltid något slags evenemang. Staden finansierar många festivaler och liknande, vilka kan hittas på https://disfrutemosba.buenosaires.gob.ar. Det finns många olika klubbar och trevliga barer, främst i områdena Palermo och Recoleta. Allt uteliv startar generellt sent, även på vardagar. Det finns också mycket annan kultur, bland annat flera bra jazz-klubbar i främst Palermo och en klassisk opera/teater-hus Teatro Colón som har fantastisk akustik, ofta har framträdanden från stora artister och erbjuder billiga biljetter. Buenos Aires har en relativt välfungerande lokaltrafik, där alla transportmedel betalas med en plastbiljett (tarjeta ”Sube”) som laddas med kredit. Man betalar per resa, inga månadsbiljetter/dylikt finns. För att planera rutten finns en app som heter ”BA Cómo Llego”.

Sammanfattning

Jag är väldigt glad att jag åkte på ett utbyte, och att jag valde att göra det utanför Europa. Det var värdefullt att få se hur ett annat upplägg på läkarstudierna resulterar i en annan typ av läkarkompetens; ibland mindre dialogmässig och inkännande med patienterna, men ofta teoretiskt duktigare än motsvarigheten i Sverige. Jag är även väldigt tacksam över att den svenska läkarutbildningen innefattar en hög grad av praktisk erfarenhet under grundutbildningen. Vad gäller min framtida yrkesroll så var det av värde att se hur mycket sjukdomspanorama och resurser skiljer sig, ibland även inom ett och samma land. Att verka som läkare på en plats med begränsade resurser kan vara väldigt frustrerande, speciellt då man är medveten om vilka behandlingsmöjligheter som funnits vid andra förutsättningar. Utöver detta tror jag också att det alltid är nyttigt att se ett annorlunda system en det man själv är van att verka i, för att kunna ifrågasätta dogmer och strukturmodeller som man tidigare ej reflekterat över. Det har hjälpt mig att se brister och styrkor i det svenska sjukvårdssystem där jag sannolikt kommer att verka under en stor del av min karriär. Vad gäller den praktiska biten av utbytet så blev det relativt mycket administrativt arbete för att ordna upp allt. Jag fick mycket bra stöd från utbyteshandläggaren på KI men kontakten med mottagande universitet var stundtals frustrerande. Eftersom det inte fanns någon specifik kurs jag skulle läsa på Austral, blev det hela väldigt flexibelt och väldigt mycket upp till mig själv att försöka se/göra så mycket som möjligt. Detta gjorde också att det blev relativt tidskrävande att försöka tillgodoräkna mig allt när jag kommit hem igen. Men sammantaget så var utbytet värt alla djupa administrativa suckar; jag tror att det gjort mig till en lite bättre läkare, jag kan nu svära på Argentinsk spanska och jag har fantastiska minnen från Buenos Aires.