Läkarlinjen i Norge är sex år. De första fyra är teoretiskt viktade och de två sista mer praktiska. Läkarlinjen i Tromsø är uppbyggd efter ett spiralkoncept där man upprepar samma moment flertalet gånger för att under sista terminen ha ett IST-liknande upplägg med blixtvisiter på samtliga kliniker och avslutande OSCE. Upplägget är rätt likt det i Sverige och studenter har likartad kunskapsnivå vid samma utbildningsnivå. Relationen mellan läkare och studenter är även den liknande den i Sverige.
Lite vokabulär som kan vara bra att känna till:
Overleger: Överläkare, ungefär samma ansvar som i Sverige.
Spesialist: Specialist, samma ansvar som i Sverige.
LIS: leger i spesialisering, motsvarande ST-läkare
Turnus-leger: AT-läkare: två år i Norge med ett liknande koncept som i Sverige
Medisinstudent med lisens: vikarierande underläkare, kan man vara efter sin praktik under år fem. Flera femteårsstudenter jobbar extra på UNN när de skriver sitt projektarbete.
Fastleger: Husläkare. Kontinuiteten är mycket högre än i Sverige inom primärvården och de allra flesta patienter har en husläkare.
Sykepleier: Sjuksköterskorna i Norge har lite andra ansvarsområden än i Sverige, bl.a. är det en hel del ingrepp (t.ex. blodgas och injektioner) som enbart får göras av läkare.
Hjelpepleier: Motsvarande ungefär undersköterska.
Legevakta: Ett mellansteg mellan primärvården och akuten. Patienter kan inte söka direkt till akuten utan måste gå via legevakta. Det finns en legevakta precis i anslutning till UNN.
Vakt/ø-hjelp: Jour.
Sjukhuset har en behändig storlek och man får snabbt ett grepp om hur det är uppbyggt. Det är skönt att slippa springa vilse i långa kulvertar. Det är lätt att känna igen sig i sjukvårdssystemet: det är likartad uppdelning, ansvarsfördelning och arbetsgång som hemma i Sverige. Några skillnader förekommer dock. UNN är ett sjukhus med ett stort upptagsområde, framförallt till yta. De har stor beredskap för alla typer av sjukdomar och skador. En placering på UNN är således mycket spännande och varierande då möjlighet finns för att se både vanliga och ovanliga tillstånd. De stora avstånden är någonting som präglar sjukvårdsorganisationen. Tidigt under mottagningsbesök efterfrågas ofta geografisk lokalisation på patientens hemort, och tillsammans med anatomiska bilder hänger inte sällan en Nordnorsk karta på väggen. Hur nära patienten har till sjukvård är en viktig faktor när olika behandlingsalternativ övervägs. Naturen är ständigt närvarande även i sjukvården i Tromsø. Jag har fått lära mig att torskgalla är bland det värsta man kan få i ögonen och i tövädret inkommer dagligen lavin-skadade. Patienter kan behöva ställa in sina besök p.g.a. att de är insnöade i sina hem eller p.g.a. att storm omöjliggör flygtransport.
En skillnad i avdelningsarbetet är att det inte finns någon läkarexpedition. Efter morgonronden går läkarna till sina respektive kontor och arbetar. Det kan därför vara en god idé att efter morgonronden göra upp en plan med avdelningsläkarna; händer det någonting under eftermiddagen? Kommer några inskrivningar? Ska någon patient på någon undersökning? Annars kan det vara mer givande att efter morgonronden vända dig till andra delar av kliniken, t.ex. mottagning, operation, jourhavande eller akuten.
Journalsystemet heter DIPS och är efter en genomgång rätt intuitivt men något grovhugget som verktyg tycker jag personligen. Som utbytesstudent har man tillgång till journalsystemet och jag skrev själv in ett fåtal patienter men valde sedan att lägga min tid mer på praktiska moment.
Som utbytesstudent (och kanske student generellt) är de kliniska placeringarna högst baserade på eget initiativ. Det finns inget schema och ingen säger till en var man ska vara och hur länge. Man måste knacka på dörrar, vara driven och hänga på, annars finns risken att man blir planlöst stående i korridoren hela dagen. Om man inte gillar att ”störa” folk i deras arbete kan nog detta vara avskräckande. För mig passade detta dock helt perfekt. Det gav mig möjlighet att styra över min egen tid och hoppa mellan de moment som jag fann gagna min kunskapsutveckling bäst. Om en dag var lugn på kliniken och det var vackert väder kunde jag gå på tur efter lunch, medan jag kunde stanna till sent på eftermiddagen i händelse av att det fanns spännande patienter att undersöka. Svenskar är i Norge kända för att vara driftiga och vid flertalet tillfällen får man höra hur ambitiös man är om man stannar på kliniken en hel arbetsdag, märkligt kan tyckas.
Från UiT hade jag fått kontaktuppgifter till klinikcheferna på de avdelningar jag skulle vara placerad. De svarade dock inte alla på mina mejl varför jag helt enkelt fick gå till avdelningen på måndag morgon och fråga mig fram till vilket rum läkarna hade morgonmöte i och sedan presentera mig själv för staben. Jag mottogs alltid varmt men efter morgonmötet går alla läkare till sina respektive uppgifter och då gäller det att hänga på. Det finns mycket bra att få ut av placeringarna men man måste hitta det själv.
Tips för att få ut mycket av din placering:
- Var lyhörd på morgonmötet. Där går de igenom vilka patienter som ligger inne just nu. Se om det är några som verkar särskilt intressanta, notera vilken läkare som ansvarar för dessa.
- En gång i veckan är det ”stormöte” i kantinen på morgonen och morgonmötet förflyttas därmed en timme framåt. Hör efter vilken dag det är så slipper du gå till fel ställe.
- Fota av schemat som ofta tas fram på måndag morgon: där står vilken läkare som har vilken uppgift under veckan. På så sätt vet du vem du ska vända dig till om du vill se någon särskild del av kliniken. Detsamma gäller schemat för eventuella operationer.
- Prata med klinikchefen första dagen, hör efter vilka delar som finns på deras klinik, så att du vet vad du kan täcka in, be kanske om en rundvisning.
- Hör efter på måndagen om specifika tider under veckan. De är duktiga på att ha internundervisning, ibland flera gånger i veckan, och inte sällan har de läkemedelsluncher eller tvärprofessionella möten.
- Hör efter om det förekommer någon studentundervisning under veckan. De har ofta seminarier för studenter på olika utbildningsnivå vilka kan vara intressanta att delta i, samt att det är kul att få träffa lokala studenter! (se nedan).
- Fråga om utbildningsmaterial för Turnus-läkare och underläkare. Det finns ofta ett kompendium som både är en bra introduktion till arbetet på kliniken och till det aktuella medicinska ämnesområdet.
- Kolla vem som är vakt. Kan vara spännande att följa med under dagen. Om inte annat; fråga om hen kan ta ditt nummer och ringa om någonting spännande sker. Vakten är inte sällan en underläkare innan AT.
- Gå till receptionen på mottagningen. De har information om vilka läkare som har patienter vid vilka tider (och även var de har sina kontor... det är inte det lättaste att hitta).
- Ha koll på vilka praktiska moment som står i dina lärandemål. Försök bocka av dem under placeringen. Prata med någon på kliniken och diskutera hur du ska få ihop alla moment.
- Händer det ingenting spännande? Gå hem. Ingen kommer titta snett på dig. Det finns gott om trevliga caféer i stan att sitta och studera på. Annars rekommenderas starkt en fjälltur. Du lär dig ändå inte mer genom att stirra in i en sjukhusvägg.
- Ligg på, fråga, visa dig! Alla läkare jag mötte var oerhört trevliga och alla dörrar stod öppna så fort man bara knackade på dem!
Då jag enbart hade kliniska rotationer var jag inte en del av ordinarie undervisning. Jag följde inget specifikt kursprogram och deltog inte i några katedralföreläsningar. Dock hade jag möjligheten att delta i ett flertal praktiska och teoretiska seminarier i smågrupper. Dessa var oerhört lärorika och roliga! Tips till dig som planerar ett utbyte med kliniska rotationer under vårterminen: sjätteårsstudenterna cirkulerar då inför sin IST och har praktiska statusgenomgångar och sammanfattande seminarier på klinikerna.
Gällande lunch: i Norge är det klassisk ”matpakke” som gäller med smörgåsar som prefererad kost. Sardiner i tomatsås på Kneip-bröd kan du ha med dig om du vill verka som en inföding. Tillgången till mikrovågsugn är begränsad men det går att köpa varm mat i sjukhusets kantin (rätt dyrt). Lunchen äts vid tillfälle, och var den äts är beroende på klinik. Ibland på avdelningen och ibland i kantinen. Annars finns det också en caféteria i huset för den medicinska fakulteten och på campus finns flertalet (något billigare) studentrestauranger. Rekommenderar ”Bazinga” om man gillar hamburgare.
Norrmän tar sin ledighet på allvar. Vid tretiden på eftermiddagen går läkarna ofta hem. Över helgdagar är det i stort sett bara akutverksamhet på sjukhuset. Jag var där över påsk och det var i stort sett bara ”vakt” på plats ons-tis.