Jag har länge haft en stor kärlek till Nordnorge i allmänhet och till Tromsø i synnerhet. Som liten bodde jag en period i Tromsø och jag har arbetat med valforskning i Vesterålen och på Lofoten i omgångar efter gymnasiet. Det är någonting med det arktiska klimatet och landskapet; det karga, dramatiska och nästintill ogripbart vackra. Om vintern framkallar norrskenets ljusspel över snöklädda vidder en känsla av att befinna sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet, och om sommarnätterna vandrar man i en tavla av varmt släpljus som får bergsväggarna att glöda. De enorma måsarna cirkulerar kring fiskebåtarnas master när de är på väg in från ishavets oberäkneliga nycker. I hamnen möts de hårdbarkade fiskarna och talar på korthuggen och släpig nordnorska om kveita och skrei, om vind- och väderförhållanden och muttrar åt de entusiastiska turistflockarna på Hurtigruta som ligger förtöjd nästgårds. Naturen är ständigt närvarande i människors liv. Naturen är inte bara någonting man njuter av eller nyttjar för rekreation, naturen sätter ramarna för vardagen. Naturen är samtalsämnet vid lunchbordet och huvudämnet på löpsedlarna. I en sådan miljö kan man inte låta bli att hänföras av vår vackra planet, det blir en konstant kontemplation kring samspelet mellan det inre och det yttre. Ett bakgrundsbrus av närvaro om man så vill.

Att möjligheten bjuds via Karolinska och LINK att få tillbringa några månader uppe i Tromsø anser jag är fantastiskt och jag valde således att ansöka om en plats för kliniska rotationer under termin 9. Att ett utbyte inom norden dessutom gav merit för ett framtida utbyte kändes som en trevlig bonus. 

Som för det mesta var man tvungen att ta sig igenom en hel del pappersarbete inför utbytet. Jag hade dessutom otur i lottningen inför mina kliniska placeringar i Sverige varför det blev strul med ordningen på det jag skulle läsa och hur jag skulle få ihop alla mina kurser. Med hjälp av den internationella handläggaren och medhjälplig kursadministration på T9 gick det ändå att få till genom att jag fick hoppa mellan olika spår. 

Kontakten med UiT var väldigt bra. De var vänliga, hjälpsamma och lösningsorienterade. Det var struligt när jag skulle anmäla mig till deras kurser då de hade tekniska besvär med sin hemsida. Med detta fick jag dock stöd från snabbt svarande koordinatorer på UiT. Jag anmälde mig till kursen MED-8 v som är en allmän kurs för kliniska rotationer. Tips till dig som funderar på Tromsø – det hela kan verka lite rörigt från början, men se till att be om hjälp, då reds många frågetecken snabbt ut!

De dokument som de ville att jag hade med var följande: 

-      Negativt MRSA-test: Inför utbytet behövs även ett negativt MRSA-test (Norge är nitiska på multiresistenta bakterier), någonting som i Sverige kan kosta upp mot 1000 kr att få. Genom kontakt med UiT bestämdes att jag kunde ta det vid ankomst till Tromsø och således slippa att betala. Detta kräver dock att man är i Tromsø några dagar innan ankomst. 

-      Tuberkulos-test: om man varit i någon av länderna i en bifogad lista

-      LADOK-uttdrag: går att skriva ut från internet

-      Brottsregisterutdrag: får beställas från polisen (tar någon vecka)

-      Självdeklaration: skickas till en från UiT

-      Tystnadspliktsdokument: skickas till en från UiT

De flesta dokument ville de att jag tog med i pappersform vid ankomst. Det går bra att ha dem på svenska. 

Till Tromsø kan man ta sig på flertalet sätt. För den som har tid rekommenderas bil via Sveriges östkust, genom Lappland och en liten sväng genom Nordfinland eller nattåg till Narvik och buss därifrån. På dessa färdsätt kan man verkligen framhäva resan som ett mål. Annars går det flyg, både direkt och via Gardemoen, vilket blev transportmedlet för mig denna gång. Att få kliva av flyget vid Tromsø lufthavn och få insupa den klara fjälluften kändes som en befrielse. Trots att fjällen enbart var synliga i horisonten och det mest var asfalt runt flygplatsen. Det regnade dessutom kallt och blåste kuling. Jag fick skjuts från flygplatsen och bodde första natten hos en vän i stan. Det går dock bussar regelbundet, både till stan och till UiT som inte tar mer än 10 min. 

Dagen därpå mötte jag upp den internationella handläggaren på UiT för ett avtalat möte. Universitetet och sjukhuset ligger precis bredvid varandra varför jag fick en rundvandring av båda anläggningar. Jag fick även passerkort och tillgång till skåp. Man får använda eget medhavt lås till skåpet och omklädningsrummen är könsneutrala. Jag anlände på en onsdag och började mina placeringar på en måndag. Jag rekommenderar att ha några dagar till godo för att fixa alla praktiska ting, i synnerhet om man planerar att ta MRSA-provet vid ankomst. För att ta MRSA-prov ska man gå till Legevakta som ligger i anslutning till UNN. Man behöver boka tid i förväg för detta genom att ringa till dem. Vid ankomst till Legevakta får man sedan ett norskt personnummer på vilket de registrerar ens MRSA-svar. De kommer sedan att skicka hem provsvaret till en på post. Man behöver därför veta vad man har för adress, inklusive postnummer. Jag fick mitt svar på tre arbetsdagar. 

Förutom passerkort till sjukhuset kan man även fixa ett universitetskort. Detta gör man på universitetsbiblioteket som ligger i en byggnad strax söder om sjukhuset. Det går på ett par minuter. Med detta kort har man tillgång till studielokaler senare om kvällarna samt att man kan nyttja studentrabatter på flera ställen i stan. Jag kan även rekommendera att skaffa medlemskap på stadsbiblioteket nere i stan. Detta kostar ingenting men gör att man kan använda biblioteket även när det är obemannat. Biblioteket är en fin miljö att studera i med fönsterplatser som vetter mot Tromsdalen, Tromsdalstrind och Ishavskatedralen. 

Norge är som bekant dyrt, och Nordnorge är om möjligt ännu dyrare. Att den norska kronan var låg när jag var där hjälpte något. Det kan vara en god idé att hyra ut sitt boende hemma om man har möjlighet. Det går dock att komma undan i vardagen hyfsat billigt om man pysslar lite. Det är kontantfritt på många ställen och man klarar sig bra på sitt kort (se till att ta bort eventuella regionsspärrar bara). Om man behöver kontanter finns en bankomat nere på storgata nära torget. Norrmän är mycket förtjusta i sin app VIPS vilket är en copycat till SWISH. Så om man umgås med norrmän får man påminna dem om att man inte har möjlighet att vipsa dem. 

Boende är onekligen en stor kostnad (se nedan). 

Mat: att äta ute är dyrt, men Tromsø hat gott om bra restauranger om man vill lyxa till det. Gällande matbutiker så finns det flertalet lite större (och billigare) en bit utanför stan. Coop, Bunpris, Kiwi och Spar. Även inne i stan finns ett antal mindre matbutiker och man kan hitta prisvärd mat om man köper det som finns på extrapris. Nere på storgata i stan finns även en orientalisk matbutik som har helt ok priser. På söndagar är de flesta butiker (inklusive matbutiker) stängda. Se därför till att ha framförhållning. Om det krisar har Joker ofta öppet. Rekommenderas att ta med sig en ost från Sverige om man är ostälskare. Gulosten i Norge är smaklös och dyr. Äter du fisk däremot kommer du vara i himlen! Färskare fisk till rimligt pris går inte att finna! Alkoholhaltiga drycker upp till 4,7% kan köpas i matbutiker fram till klockan 20. Utöver detta finns Vinmonopolet där starkare drycker kan inhandlas. Alkohol och socker är kraftigt beskattat och är således dyrt.

Transport: Ett busskort kan köpas för ca 500 NOK per månad. Med detta kan man åka i Tromsø med omnejd. Vill man åka längre från stan kan man köpa enkelbiljetter. Det finns gott om bussar i hela Troms fylke. Busskort kan köpas t.ex. på WITO på storgatan. Det finns även en app: ”Troms mobillett” där kan man ha ett virtuellt busskort eller köpa enkelbiljetter. Appen ”Troms reiseplanlegger” är bra för att planera sina resor och hitta busshållplatser. Det står inte alltid på busshållplatserna vilka linjer som går där. Minns att bussarna går mer sällan på söndagar och helgdagar. Är man längre ut på landet förväntar busschauffören att man ska vinka in bussen när den kör förbi. 

Shopping: Är personligen ingen storshoppare men generellt är kläder, böcker och prylar i största allmänhet något dyrare än i Sverige. Vill man köpa friluftsutrustning av norsk kvalitet kan det vara marginellt billigare jämfört med Sverige, men det är rätt saftiga prislappar till att börja med. 

Aktiviteter: Konserter, inträde till museer, gymkort och andra typer av aktiviteter kostar ungefär som i Sverige. 

Boende i Norge är generellt dyrt. Särskilt i en universitetsstad. Att bo på Tromsøya är behändigt med nära till UNN/UiT och till stan, men det finns bra transport till Kvaløya och Tromsdalen också. Priserna är generellt sett dyrare på Tromsøya. 

Via Samskipnad.no kan man söka om studentbostäder. Denna sida uppfattade jag som något oklar och man behöver vara ute i god tid för att få boende. Jag träffade dock flera utbytesstudenter (bland annat från Sverige) som bodde i dessa typer av studentstäder och var nöjda. Ett tips är också att mejla kontaktpersonerna för hemsidan och be om hjälp. Även om sidan är krånglig är de snabba i kontakten. Jag var lite sent ute för att hinna få boende via förmedlingen. 

Ett alternativ är att vända sig till Finn.no (typ som blocket) där lägger folk ut lägenheter, rum och plats i kollektiv. Rummen varierar kraftigt i pris, men det är svårt att komma under 5000 NOK. Det är inte alltid som el och internet ingår i priset. Se också till att rummet är möblerat.

På facebook finns det flera sidor där privatpersoner hyr ut eller letar bostad. Sök på ”bolig Tromsø” eller ”leie Tromsø”. Det var på en sådan sida jag hittade mitt boende. Jag hyrde privat av ett äldre par och hade väldigt tur. Bodde ensam på 50 kvm med 5 min promenadväg till stan, med havsutsikt och tillgång till bilparkering, cykel och tvättmaskin. Detta för 5000 NOK i månaden, inklusive el och internet. Sådan tur kan man kanske inte räkna med, men det är värt att kika runt på olika sidor. 

Läkarlinjen i Norge är sex år. De första fyra är teoretiskt viktade och de två sista mer praktiska. Läkarlinjen i Tromsø är uppbyggd efter ett spiralkoncept där man upprepar samma moment flertalet gånger för att under sista terminen ha ett IST-liknande upplägg med blixtvisiter på samtliga kliniker och avslutande OSCE. Upplägget är rätt likt det i Sverige och studenter har likartad kunskapsnivå vid samma utbildningsnivå. Relationen mellan läkare och studenter är även den liknande den i Sverige.

Lite vokabulär som kan vara bra att känna till: 

Overleger: Överläkare, ungefär samma ansvar som i Sverige. 

Spesialist: Specialist, samma ansvar som i Sverige. 

LIS: leger i spesialisering, motsvarande ST-läkare

Turnus-leger: AT-läkare: två år i Norge med ett liknande koncept som i Sverige

Medisinstudent med lisens: vikarierande underläkare, kan man vara efter sin praktik under år fem. Flera femteårsstudenter jobbar extra på UNN när de skriver sitt projektarbete. 

Fastleger: Husläkare. Kontinuiteten är mycket högre än i Sverige inom primärvården och de allra flesta patienter har en husläkare. 

Sykepleier: Sjuksköterskorna i Norge har lite andra ansvarsområden än i Sverige, bl.a. är det en hel del ingrepp (t.ex. blodgas och injektioner) som enbart får göras av läkare. 

Hjelpepleier: Motsvarande ungefär undersköterska. 

Legevakta: Ett mellansteg mellan primärvården och akuten. Patienter kan inte söka direkt till akuten utan måste gå via legevakta. Det finns en legevakta precis i anslutning till UNN. 

Vakt/ø-hjelp: Jour.

Sjukhuset har en behändig storlek och man får snabbt ett grepp om hur det är uppbyggt. Det är skönt att slippa springa vilse i långa kulvertar. Det är lätt att känna igen sig i sjukvårdssystemet: det är likartad uppdelning, ansvarsfördelning och arbetsgång som hemma i Sverige. Några skillnader förekommer dock. UNN är ett sjukhus med ett stort upptagsområde, framförallt till yta. De har stor beredskap för alla typer av sjukdomar och skador. En placering på UNN är således mycket spännande och varierande då möjlighet finns för att se både vanliga och ovanliga tillstånd. De stora avstånden är någonting som präglar sjukvårdsorganisationen. Tidigt under mottagningsbesök efterfrågas ofta geografisk lokalisation på patientens hemort, och tillsammans med anatomiska bilder hänger inte sällan en Nordnorsk karta på väggen. Hur nära patienten har till sjukvård är en viktig faktor när olika behandlingsalternativ övervägs. Naturen är ständigt närvarande även i sjukvården i Tromsø. Jag har fått lära mig att torskgalla är bland det värsta man kan få i ögonen och i tövädret inkommer dagligen lavin-skadade. Patienter kan behöva ställa in sina besök p.g.a. att de är insnöade i sina hem eller p.g.a. att storm omöjliggör flygtransport. 

En skillnad i avdelningsarbetet är att det inte finns någon läkarexpedition. Efter morgonronden går läkarna till sina respektive kontor och arbetar. Det kan därför vara en god idé att efter morgonronden göra upp en plan med avdelningsläkarna; händer det någonting under eftermiddagen? Kommer några inskrivningar? Ska någon patient på någon undersökning? Annars kan det vara mer givande att efter morgonronden vända dig till andra delar av kliniken, t.ex. mottagning, operation, jourhavande eller akuten. 

Journalsystemet heter DIPS och är efter en genomgång rätt intuitivt men något grovhugget som verktyg tycker jag personligen. Som utbytesstudent har man tillgång till journalsystemet och jag skrev själv in ett fåtal patienter men valde sedan att lägga min tid mer på praktiska moment. 

Som utbytesstudent (och kanske student generellt) är de kliniska placeringarna högst baserade på eget initiativ. Det finns inget schema och ingen säger till en var man ska vara och hur länge. Man måste knacka på dörrar, vara driven och hänga på, annars finns risken att man blir planlöst stående i korridoren hela dagen. Om man inte gillar att ”störa” folk i deras arbete kan nog detta vara avskräckande. För mig passade detta dock helt perfekt. Det gav mig möjlighet att styra över min egen tid och hoppa mellan de moment som jag fann gagna min kunskapsutveckling bäst. Om en dag var lugn på kliniken och det var vackert väder kunde jag gå på tur efter lunch, medan jag kunde stanna till sent på eftermiddagen i händelse av att det fanns spännande patienter att undersöka. Svenskar är i Norge kända för att vara driftiga och vid flertalet tillfällen får man höra hur ambitiös man är om man stannar på kliniken en hel arbetsdag, märkligt kan tyckas. 

Från UiT hade jag fått kontaktuppgifter till klinikcheferna på de avdelningar jag skulle vara placerad. De svarade dock inte alla på mina mejl varför jag helt enkelt fick gå till avdelningen på måndag morgon och fråga mig fram till vilket rum läkarna hade morgonmöte i och sedan presentera mig själv för staben. Jag mottogs alltid varmt men efter morgonmötet går alla läkare till sina respektive uppgifter och då gäller det att hänga på. Det finns mycket bra att få ut av placeringarna men man måste hitta det själv. 

Tips för att få ut mycket av din placering: 

-      Var lyhörd på morgonmötet. Där går de igenom vilka patienter som ligger inne just nu. Se om det är några som verkar särskilt intressanta, notera vilken läkare som ansvarar för dessa. 

-      En gång i veckan är det ”stormöte” i kantinen på morgonen och morgonmötet förflyttas därmed en timme framåt. Hör efter vilken dag det är så slipper du gå till fel ställe. 

-      Fota av schemat som ofta tas fram på måndag morgon: där står vilken läkare som har vilken uppgift under veckan. På så sätt vet du vem du ska vända dig till om du vill se någon särskild del av kliniken. Detsamma gäller schemat för eventuella operationer.

-      Prata med klinikchefen första dagen, hör efter vilka delar som finns på deras klinik, så att du vet vad du kan täcka in, be kanske om en rundvisning. 

-      Hör efter på måndagen om specifika tider under veckan. De är duktiga på att ha internundervisning, ibland flera gånger i veckan, och inte sällan har de läkemedelsluncher eller tvärprofessionella möten.

-      Hör efter om det förekommer någon studentundervisning under veckan. De har ofta seminarier för studenter på olika utbildningsnivå vilka kan vara intressanta att delta i, samt att det är kul att få träffa lokala studenter! (se nedan).

-      Fråga om utbildningsmaterial för Turnus-läkare och underläkare. Det finns ofta ett kompendium som både är en bra introduktion till arbetet på kliniken och till det aktuella medicinska ämnesområdet.

-      Kolla vem som är vakt. Kan vara spännande att följa med under dagen. Om inte annat; fråga om hen kan ta ditt nummer och ringa om någonting spännande sker. Vakten är inte sällan en underläkare innan AT. 

-      Gå till receptionen på mottagningen. De har information om vilka läkare som har patienter vid vilka tider (och även var de har sina kontor... det är inte det lättaste att hitta).

-      Ha koll på vilka praktiska moment som står i dina lärandemål. Försök bocka av dem under placeringen. Prata med någon på kliniken och diskutera hur du ska få ihop alla moment.

-      Händer det ingenting spännande? Gå hem. Ingen kommer titta snett på dig. Det finns gott om trevliga caféer i stan att sitta och studera på. Annars rekommenderas starkt en fjälltur. Du lär dig ändå inte mer genom att stirra in i en sjukhusvägg.  

-      Ligg på, fråga, visa dig! Alla läkare jag mötte var oerhört trevliga och alla dörrar stod öppna så fort man bara knackade på dem!

Då jag enbart hade kliniska rotationer var jag inte en del av ordinarie undervisning. Jag följde inget specifikt kursprogram och deltog inte i några katedralföreläsningar. Dock hade jag möjligheten att delta i ett flertal praktiska och teoretiska seminarier i smågrupper. Dessa var oerhört lärorika och roliga! Tips till dig som planerar ett utbyte med kliniska rotationer under vårterminen: sjätteårsstudenterna cirkulerar då inför sin IST och har praktiska statusgenomgångar och sammanfattande seminarier på klinikerna. 

Gällande lunch: i Norge är det klassisk ”matpakke” som gäller med smörgåsar som prefererad kost. Sardiner i tomatsås på Kneip-bröd kan du ha med dig om du vill verka som en inföding. Tillgången till mikrovågsugn är begränsad men det går att köpa varm mat i sjukhusets kantin (rätt dyrt). Lunchen äts vid tillfälle, och var den äts är beroende på klinik. Ibland på avdelningen och ibland i kantinen. Annars finns det också en caféteria i huset för den medicinska fakulteten och på campus finns flertalet (något billigare) studentrestauranger. Rekommenderar ”Bazinga” om man gillar hamburgare. 

Norrmän tar sin ledighet på allvar. Vid tretiden på eftermiddagen går läkarna ofta hem. Över helgdagar är det i stort sett bara akutverksamhet på sjukhuset. Jag var där över påsk och det var i stort sett bara ”vakt” på plats ons-tis. 

Norskan är som bekant mycket lik svenskan (bara vackrare). Nordnorskan är långsammare och grövre än riksnorskan med en del alternativa ord som kanske inte är helt intuitiva till en början. Jag som bott och verkat i Nornorge trivs bra med språket och jag tror att det för de flesta går fort att komma in i. Norrmännen är dessutom väldigt vana med svenskar och ”försvenskar” gärna sin norska om de märker att man inte hänger med. En del norska medicinska facktermer kan vara bra att lägga på minnet så att man inte förvirrar patienterna. Även läkemedelsnamnen är ofta så lika de svenska att man kan gissa sig till vad de är (dubbelkolla dock alltid om du är osäker). Några exempel är Paracet (Alvedon), Albyl (Trombyl) och Marevan (waran). Någon språkkurs erbjöds ej men kändes inte heller nödvändig. 

Nordnorge har även en samisk population och i samhället gör det sig påmind på många sätt. Många skyltar står både på norska och samiska, på UNN är det genomgripande så. Den samiska kulturen är intressant, har man möjlighet finns det flera intressanta utställningar om detta (se nedan). 

Kulturen, inklusive de sociala strukturerna på sjukhuset, är i mångt och mycket väldigt lik den svenska. Generellt sett har läkarna mer kontinuitet i sin patientkontakt och patienter reser väldigt långt, ibland flera dagar, för ett läkarbesök. Tiderna för läkarbesöken var mer flytande än jag var van vid, och många patienter verkade finna sig i att vänta i timmar för att träffa sin läkare. Kanske för att de ändå rest så långt? 

Tromsø är en universitetsstad och dessutom ett nav för turistindustrin. Tromsøbor är därmed vana med en mångkulturell miljö och med att människor kommer och går, genom t.ex. säsongsarbete. Detta sätter prägel på pulsen i staden. Eftersom jag bodde själv och inte var del av någon studentkull var det upp till mig att hitta människor att umgås med och p.g.a. människors välkomnande attityd gick det mycket lättare än jag hade förväntat mig. Jag har fått flera nya vänner, framförallt inom musiker- och teaterkretsar som jag är oerhört glad att jag lärt känna. Så våga gå fram och prata med folk i byn eller på UNN! Det är ett av mina största tips. 

Tromsø med omnejd är en plats som har allt. Det är inte för intet som det kallas för ”nordens Paris”. Oavsett om du söker offpist-puder, kulturhistoria, dans och musik, gastronomiska upplevelser, häpnadsväckande vandringar eller mysiga caféer och barer så har du allt bara ett stenkast från sjukhuset. 

UiT: Genom UiT får man ett veckomejl med vad som händer på universitet och i staden. Att delta i dessa aktiviteter är även ett sätt att träffa andra studenter. Här erbjuds även språkcaféer om man mot förmodan har svårt att hänga med i norskan. På UiT är det mycket som sker om man väljer att engagera sig. Studentkåren heter ”Driv” och där finns det teatergrupper, körer, idrottslag m.m. Jag sjöng själv i en studentkör en liten stund, de var väldigt välkomnande och släppte in en i gemenskapen direkt. Driv har även en egen lokal nere på Storgata i stan. Där serveras mat och dryck till studentpris (fortfarande dyrt) och de har många spelningar. På helgerna är det röj på dansgolvet! 

Friluftsliv

Tromsø omringas av fantastisk natur, oavsett om man upptäcker den till fots, på skidor, i bil eller i båt. Ut på tur – aldrig sur, är sannerligen ett motto som är inpräntat i folksjälen. Naturen är dock farlig och man ska inte ge sig ut i obanad terräng utan att veta vad man gör. Håll koll på väderprognoser och ”skredvarsel” samt prata med turistinfon i hamnen eller personalen på ”Tromsø outdoor” för att få reda på var det är säkert att ta sig. Det finns gott om turer man kan boka i grupp också via de otaliga turistkontoren i stan. 

Skidor tar du med fördel med dig eller hyr. Det går även att låna via stadsbiblioteket (endast i Norge som skidor går på lånekortet...). På Tromsøya finns det hur mycket skidspår som helst i ”lysløypa”, som används flitigt av lokalbefolkningen för träning, rekreation eller helt enkelt som transport. Många på sjukhuset skidar till och från jobbet. 

Toppturer är fantastiska att göra, när jag var där var det tyvärr extrem skredfara varför det inte blev så många toppturer. Via fjellheisen (kostar ca 100 NOK) kommer man enkelt upp till en fin fjällstuga som fungerar som en startpunkt för flera toppturer; från den enkla ”Fløya” till den utmanande ”Tromsdalstrind”. Norska turistforeningen är generellt sett till väldigt god hjälp. Deras hemsida är matnyttig vad gäller friluftsliv i allmänhet och för 650 NOK kan man bli medlem och få tillgång till nycklar till diverse fjällstugor. Det finns många många vackra toppturer, gå in på UT.no och läs på om vad som passar dig! Här finns bland annat information om turers svårighetsgrad och längd. 

För kortare strapatser finns det mycket vackert att se bara på Tromsøya. Lysløypa är som sagt en höjdare året runt. Därifrån kan man också ta en minitopptur upp ”Varden” – øyas högsta punkt. Promenaden längs öns södra del runt sydspissen och telegrafbukta är oerhört vacker, och på sommarhalvåret är det en populär badplats. Här är även den årliga buktafestivalen som jag själv aldrig haft möjlighet att besöka. Prestvannet är en sjö på toppen av ön, här är det mindre ljusföroreningar och det är en bra plats för att skåda ”nordlyset” på vinterhalvåret. 

Med busskortet kan man ta sig en bra bit ut i naturen. Jag rekommenderar ett besök till Ersfjordbottn för dramatiska landskap och fina turer. Hit går också många norrskensturer. Har du några dagar ledigt och kan lägga händerna på en bil är möjligheterna till natursköna upplevelser närmast oändliga. Sommarøya är en favorit, men egentligen spelar det ingen roll i vilken riktning man kör – naturens under slår en med häpnad oavsett väderstreck. 

För den som gillar fart och fläkt finns det kurser i havskajak, eller varför inte ta ett besök till ”Kroken” för att få pumpa puder? Till kroken räcker ett vanligt busskort.

Barer, caféer och klubbar

Det finns ett stort uppslag av barer, caféer och klubbar i Tromsø. Staden är väldigt levande och dess begränsade storlek gör det behändigt att röra sig från ställe till ställe. Man stöter lätt på vänner och bekanta vilket gynnar tillväxten av en umgängeskrets. Nedan listas några av stadens utbud:  

-      Verdensteatret: en gammal teater som visar kultfilmer, har konserter, spelar LP-skivor och serverar pilsner. En absolut favorit bland lokalbefolkningen (och mig), blandat klientel och dansgolv på helgerna.

-      Café Sånn: Bar i samband med kulturhuset. Sammetsfåtöljer, kandelabrar och kristallkronor. En bra plats för en AW eller en kopp kaffe. 

-      Café Lugar 34: Ett veganvänligt superhemtrevligt hipstrigt fik som har stadens godaste GT och ständigt hembakta kakor. Lokala förmågor kommer ibland in och spelar på det halvstämda pianot. En favoritmiljö för eftermiddagsstudier. 

-      Huken Brygg: Klassisk ölbar som är ett typiskt ”mellanställe” innan det blir dans. 

-      Café Circa: Goda och relativt prisvärda pizzor. Peppigt dansgolv med ”trance”-tappning på helgerna. Kom i tid för att slippa betala inträde. 

-      G: en lokal bar där du träffar de ”äkta” nordborna. Barsk miljö där öl hävs snabbt. Medelålder ca 50, men många intressanta samtal. Öppet på söndagar. 

-      Gründer: Dans, dans, dans. Kan rätt bli stökigt om helgerna. Låg medelålder men bra drag. 

-      Blå rock: Rockbar med mycket spelningar. Genuint nordnorskt. 

-      Bastard bar: liknar egentligen blå rock. Rockmusik och lager.

-      Risø bar och mat: Stans bästa kaffe. Alltid fullt. Men perfekt för en frukost om man börjar senare någon dag (tips den dagen då det är morgonmöte en h senare).

-      Kaffebønna: En kedja med helt ok kaffe, har dock generösa öppettider och uteservering när vårsolen börjar titta fram. 

-      HT bar: Baren till Hålogalandsteatern, är öppen i samband med föreställningar. Trevlig miljö, särskilt om du (likt jag) bor lite söder om staden.

-      Jordbærspikerne: café på översta våningen inne i Nerstranda köpcentrum. Inte så inspirerande miljö, men fantastiska panoramafönster över Tromsdalen. 

Sport

Friluftsliv är idrottsaktiviteten som dominerar. Det finns dock flertalet gym där man kan skaffa tillfälliga medlemskap. För den som är medlem på SATS har de ett centrum i stan. Alfheim simhall ligger strax söder om staden, rekommenderas. Precis bakom ligger Alfheim stadium om man vill titta på TIL när de spelar. 

Kultur

Det är rikt kulturliv i staden. Lokala spelningar och jam på barer förekommer i stort sett varje kväll. För mer ”uppstyrd” kultur kan man gå på kulturhuset eller Hålogalandsteatret. Jag hade förmånen att hinna gå på både en orkesterkonsert på kulturhuset och en teater på HT. Båda ställena har även angränsade barer som rekommenderats ovan. 

Det finns många spännande museer på Tromsø. För förstagångsbesökare tipsar jag varmt om Polaria där man får lära sig om det arktiska klimatet. På Tromsø museum finns flertalet utställningar om historia och miljö. Ishavskatedralen är värt ett besök, kostar 80 NOK att gå in, men annars kan den beskådas från utsidan. Glasmålningarna är fantastiska. Tromsø domkyrka är också värd att sticka in huvudet i.

Sammanfattningsvis: det finns mycket att göra på fritiden i Tromsø. Ut på tur när du har möjlighet! Och bara genom att ramla ner på byn en fredagskväll kommer du säkerligen ramla över något spännande event!