Så du har bestämt dig för att en utbytestermin är något för dig, eller kanske har du trillat in här just för att du inte bestämt dig än. Innan jag börjar berätta om mitt utbyte till Trinity College i Dublin (TCD) vill jag passa på att förklara varför jag tror att ett utbyte är det bästa du kan göra under utbildningen. En utbytestermin kan verka läskig och kanske oroar du dig över att hamna efter med kurskrav eller plugg, och även fast en utbytestermin kan kräva lite extra planering från din sida så borde det inte vara något som stoppar dig. 

Genom att åka till en annan plats och se andra saker vidgar man sina vyer kring hur man kan bedriva utbildning, hur tandvårdssystemet kan byggas upp och hur din omvärld ser ut. Det är en unik chans att träffa andra människor med andra erfarenheter och på så sätt lära dig mer om dig själv och faktiskt även utbildningen här hemma. 

Innan avresa

Om du tagit dig igenom min inledning så finns det en chans att du, liksom jag var, är intresserad av just det anrika Trinity College Dublin (TCD). Jag hade redan från dag ett bestämt mig för att jag skulle åka på utbyte, men visste i början inte riktigt var. Så tidigt som möjligt började jag engagera mig i kåren för att maximera chanserna att fritt kunna välja var jag ville åka när det var dags.

Hur kommer det sig då att jag hamnade i Dublin till sist? Irland lockade som land med sina gröna slätter och beryktade pubkultur och Dublin hade jag hört var en fantastisk stad. Att universitetet dessutom erbjuder mer djupgående oralmedicinsk och kirurgisk utbildning än vad vi får hemma var det som till sist fick mig att välja TCD. 
Med flerårigt engagemang i studier och kårverksamhet lyckades jag under sommaren bli utvald till mitt förstahandsval tillsammans med min vän Fredrik!

Direkt i början på hösten började arbetet med att ansöka om utbytet till mottagande universitet. TCD ville ha följande på post tillsammans med ansökan:

- 3 passfoton

- KI-betyg på engelska (LADOK-utdrag med stämpel från biblioteket)

- Numret på europeiska försäkringskortet

- Underskrivet learning agreement (här skriver man de kurser som man vill läsa, mer om det senare)  

Eftersom att ansökan var tvungen att skickas per post så behövde vi se till att vara ute i god tid.

När vi blivit antagna till universitetet behövde vi skicka fler underskrivna papper, polisutdrag och blodprover (Anti-HBs, Anti –HBcore, HBsAG, Hepatitis C). Lite senare kom de även på att vi behövde skicka ett Irländskt polisformulär också som krävde en adress på Irland. Eftersom att vi ännu inte löst boende uppstod viss förvirring, men till sist bestämde vi oss för att skriva våra svenska adresser, något som fungerade utmärkt.

Under hela ansökningsprocessen hade vi kontinuerlig kontakt med de ansvariga både på KI och på TCD som gav oss ovärderlig hjälp och vägledning i det annars ganska snåriga pappersarbetet.

Efter många mail fram och tillbaks med de ansvariga på TCD, och minst lika många skickade fotografier på oss var det äntligen dags att åka. En kall februarimorgon hann vi precis med ett av de sista flygen innan flera flygplatser fick stänga av snöstormar. Vi hade planerat att komma fram två dagar innan skolstart för att hinna känna av staden, lära oss hitta lite och ordna boende (mer om detta i fliken boende). I samband med vår ankomst drog ett snökaos in över Irland som inte är vana med mer än regn och löpsedlarna täcktes med rubriker som ”Beast from the East”. Den knappa decimetern snö som inte imponerade stort på oss ledde till att de flesta affärer och alla statliga byggnader (inklusive skolan) stängde, vilket försköt vår skolstart ett par dagar. Inte oss emot som fick mer tid att vandra runt i ett snötäckt Dublin. 

När skolan väl öppnat igen blev vi varmt välkomnade av skolans erasmuskoordinator som tog oss med på en mycket komprimerad rundtur av skolans lokaler, rutiner och journalsystem eftersom vår introduktionsvecka blivit förkortad med två dagar. Vår officiella träff med kursen vi skulle gå med hade tyvärr snöat in och efter vår intro-vecka blev vi inkastade med dem på ett klinikpass, något som gick mycket bra då de mindre kurserna (ca. 35 st) var väldigt välkomnande och hjälpande. Vi blev även tagna till registreringen där vi bland annat fick passerkort, första kortet är gratis men skulle man tappa bort det kostar ett nytt 20 Euro.

Så du har bestämt dig för TCD, du vet i stora drag vilka förberedelser du behöver göra innan du åker och vad som väntar dig när du kommer fram. En viktig fråga som kvarstår är självklart den ekonomiska biten. 

Jag hade hört innan att utbytet i Irland var ett av de dyrare och var därför förberedd på att det skulle kosta en del. Jag hade sparat ihop pengar under sommaren och letade runt lite efter stipendier att söka (något jag ganska snart bestämde mig för att det var för mycket jobb och gav upp). Jag har här nedan delat upp de olika kostnaderna i några punkter:

Innan avfärd

Innan avfärd bekostades blodprov på CityAkuten i centralen och polisutdrag ur egen ficka, något som kostade drygt 1000kr. Vi bokade även flyg i god tid, vilket gjorde att vi med SAS ungdom fick flyg tur och retur med 20kg bagage för ytterligare drygt 1000kr.

Boende

Boendepriserna i centrala Dublin har nyligen gått om de i London och det är med andra ord dyrt att bo. Vi prioriterade att bo centralt och man får räkna med att betala ca. 20-25 000 i månaden för en trea. Denna kostnad kan givetvis minskas om man väljer att bo mindre eller inneboende.

Transport

Eftersom att vi bodde så centralt gick inte så stor del av vår budget åt till transport, man får dock räkna med att man behöver köpa ett kollektivtrafikkort minst en vecka då man är på ett sjukhus som ligger en bit bort. Vill man utöver det göra utflykter inom Dublin-området får man lägga till ytterligare. Inom stan är det dock gångavstånd till det mesta av intresse.

Som student kan man köpa ett studentkort för 10 Euro som ger en diverse rabatter, bland annat på kollektivtrafiken (ca. 20% billigare). Detta kort kan dock endast utföras på specifika kontor, så se till att ha lite framförhållning.

Träning

På gymmet finns ett välutrustat gym inklusive pool och klättervägg där man kan träna gratis om man aktiverar sitt student-ID. Man kan även hyra tennisbanor och rack för omkring 10 Euro per timme.

Mat

Restaurangbesök kostar ungefär samma som i Sverige och livsmedel är något billigare. Vi veckohandlade och lagade ofta mat hemma så vi hade matlådor dagen därpå. Det finns flera butikskedjor såsom Lidl, Tesco, Dunnes och Aldi med snarlika priser. Vi upplevde att Tesco hade bäst utbud, medan Dunnes ofta hade något generösare öppettider.

Trinity College hjälper inte till att ordna med boende, utan det är något man måste lösa själv, något som i ett Dublin som precis gått om London i boendepriser inte är helt lätt. 

Efter att framgångslöst försökt hitta boende hemifrån Sverige så gav vi upp och bokade några visningar och ett hotell de första dagarna. Vi fastnade för en lägenhet mitt i stan med gångavstånd till universitetet och nära till matbutiker och andra aktiviteter. Något man ska vara medveten om är att det förekommer mycket bedrägerier inom uthyrningsbranschen i Dublin, och om någon vill hyra ut till dig men inte har möjlighet att visa lägenheten (via skype eller på plats) bör man vara försiktig.

Områden

I Dublin finns stora socioekonomiska skillnader, något som manifesterar sig som finare och sämre stadsdelar. Stadsdelarna är uppdelade i siffror och generellt kan man säga att de ojämna stadsdelarna norr om floden Liffey som delar stan i mitten är sämre än de jämna i söder. Ett tips är alltså att bo i en stadsdel med jämn siffra, undantaget Dublin 1 som är stadskärnan och därmed också okej. Dublin 1 och 2 utgör innerstan och är inom gångavstånd till universitetet, Dublin 4, 6 och 8 är till stor del inom cykelavstånd, men i de yttre kanterna kan det bli lite väl långa sträckor.

Boendesajter

Boende hittas lättast via någon av de onlinesidor som finns tillgängliga. Vi använde oss främst av sidan www.daft.iedär man kan välja bland flera faktorer såsom pris, antal rum och område för att få fram en lägenhet som passar sina behov. Man måste dock vara medveten om att många uthyrare helst vill hyra ut längre än 3 månader och det kan vara lite klurigt att hitta något bra. Det bästa tipset är att maila till så många som möjligt för att öka chanserna.
Vi upplevde att priserna på airbnb blev orimligt höga för en så pass lång period och tyckte inte att vi hittade något bra där. Andra bra sidor är www.housinganywhere.comoch www.rent.ie.

Pris

Som tidigare nämndes har boendepriserna gått om London och är nu bland de högsta i Europa. Vi betalade tillsammans för vår 3:a 2250 Euro i månaden. När man kollar på hyran måste man dock vara noga med att fråga om värme, internet och el ingår i priset eller hamnar som en extra kostnad.

En av de största skillnaderna mellan här hemma och TCD är den mer hierarkiska uppbyggnaden. Lärare förväntar sig att bli kallade för sin titel (vanligen Dr. eller Professor) + Efternamn och studenterna blir väldigt förvånade om man berättar att vi kallar våra lärare vid deras smeknamn. Man märker även att alla visar sina överordnade mycket respekt, vilket är bra på många sätt, men leder till att de ofta inte vågar ifrågasätta varför hen vill göra på ett visst sätt. Rangordningen på lärare är som följer:

-       Professor: Högst i rang, alla gör vad denne säger oavsett om man jobbat i 30 år eller precis börjat studera.

-       Doctor: Färdiga tandläkare, vill oftast inte bli ifrågasatta av studenter men det skiljer sig väldigt mycket mellan olika lärare hur familjära de vill bli. Vi hade till exempel en lärare som spelade fotboll med studenterna varje vecka.

-       Senior House Officer (SHO): Har ofta varit tandläkare 2-3 år, men återkommer till skolan och hjälper till på någon avdelning för att meritera sig för specialisttjänst.

-       Junior House Officer (JHO): Nyexaminerade tandläkare som jobbar ett år på skolan som kliniska handledare, hjälper till på avdelningar och har egna patienter på akuten.

Teori

På tandläkarprogrammet på TCD har de sin teoretiska utbildning i form av Problembaserat lärande (PBL). Detta innebär att de har väldigt få, om några, föreläsningar utan istället har seminarier varje vecka där de går igenom patientfall som de fått veckan innan. Fallen är av specifika teman (ex. protetik, oral medicin osv.) och studenterna förväntas vara pålästa i rekommenderad litteratur. I teorin tror jag att det är ett bra system för inlärning då man lär sig mer när man själv tvingas hitta informationen istället för att få den serverad, flera studenter upplevde dock kunskapsluckor beroende på att fallen omöjligen kunde gå in på sådan detaljnivå som vi är vana med hemma. En annan anledning till att seminarierna inte blev så givande som man kunnat önska var att patientfallen var samma som tidigare år och samtliga fått en sammanfattning från en tidigare student, från vilken många läste rakt av.
Studenterna på skolan går tre terminer varje år, och i slutet av varje termin har de terminstentor där det kan komma frågor från hela utbildningen. När dessa tentor närmade sig steg stressnivån betydligt då de hade mycket att repetera, men det innebar också att deras teoretiska kunskap var något bättre än vad jag upplever den vara här hemma.

Praktik

Förutom de veckovisa PBL-seminarierna så sker all utbildning på kliniken och studenterna har därmed mycket mer patientkontakt än vi är vana vid här hemma. 

Studenterna förväntas ha goda kunskaper och så snart en klinisk handledare lärt känna dig är det inte konstigt om de inte längre vill kontrollera samtliga steg under behandlingen, men man måste förvänta sig att handledaren kan komma att ställa teoretiska frågor om vad du gjort och varför inför hela klassen. 

För vissa behandlingar har de andra rutiner än vi är vana vid här hemma, det kan därför vara klokt att rådfråga dina studiekamrater om du är osäker. Vissa dagar i veckan får man (med viss tur) arbeta med tandsköterskestudenter, vilket både är trevligt och skönt. Journalsystemet som används heter Salud och är inte särskilt intuitivt. Vi får en utbildning men det är ganska krångligt i början, så ett bra tips är att be andra studenter om hjälp (sköterskorna kan inget om systemet så man behöver inte fråga dem).

Även mot patienter förväntas man ha en mer formell kontakt än vad man kanske är van vid här hemma. Främst de äldre patienterna vill bli kallade vid efternamn och förväntar att man tar deras jacka och hänger upp den åt dem när de kommer fram.

Som svensk klarar man sig bra språkligt på Irland och det är inte sällan man får komplimanger över sin engelska som svensk. Innan jag åkte hade jag oroat mig för att den irländska dialekten skulle vara svår att förstå, men generellt sett pratar de flesta (med vissa undantag för äldre främst gubbar) väldigt tydligt. Det jag ibland tyckte var svårt var de tandläkarrelaterade termerna, detta kunde man oftast komma runt ganska bra genom att förklara vad man menade eller bara dra till med något. Ett ord jag fick lära mig den hårda vägen är att ultraljudet vi använder för att ta bort tandsten med inte kan direktöversättas till ultrasound (det man bland annat använder vid fosterdiagnostik), utan heter ultrasonic. Det kan en mycket förvånad tant intyga.

Gällande kulturen generellt är irländare mycket trevliga och öppna, det går snabbt att lära känna någon och man blir varmt välkomnad vart man än kommer. I skolan var alla studenter mycket trevliga och det var snarare regel än undantag att främmande studenter från alla år kom fram till oss i lunchrummet och undrade om vi var de nya utbytesstudenterna. Generellt är studenterna mycket sociala och ofta hängde de kvar och umgicks i skolan efter skoltid eller gick till en av tre pubar nära universitetet. 

Irland har på senare år blivit mer likt USA i avseende på att allt fler stämningar sker för allt möjligt. Detta manifesterar sig genom att det är större fokus på preoperativ genomgång innan man gör något alls, patienterna måste även skriva under dokument på att de mottagit informationen och samtycker till behandling. I början kändes det konstigt och väldigt allvarligt, men man kom ganska snabbt in i det.

Eftersom att vårt utbyte börjar mitt i deras termin, och några veckor efter alla andra utbytesstudenter så arrangeras inget mottagande för oss, och inte heller mycket sociala aktiviteter under utbytet. Tandläkarstudenterna har inte heller några sittningar eller liknande uppstyrda aktiviteter som vi är vana med här hemma. Som tur var är många av studenterna sociala och vill gärna hitta på saker ändå om man visar intresse. Genom att lära känna folk från alla åren så var det alltid någon som inte behövde stressa för någon presentation eller tenta och hade tid att hitta på något.

Dublin är en typisk weekendstad och under helgerna fylls staden av turister som vill gå på någon av de tusentals pubar eller se något av sevärdheterna. 

Sport

Förutom gymmet som har ett bra utbud så finns på Trinity många sportföreningar i diverse sporter. Det arrangeras också lektioner i klättring, tennis och kampsport, så är man intresserad av sport finns mycket att göra. Om man istället är typen som hellre kollar på sport så finns ett stort utbud. På skolan kan man kolla på rugby och lacrosse, och vill man se mer professionell sport så kan man gå på rugby i någon av de stora arenorna. Vill man uppleva den irländska kulturen rekommenderar jag istället att gå på en match av hurling (som är som en galen kombination av bandy, lacrosse och fotboll) eller Gaelic football, biljetter till dessa tillställningar kostar runt 20 Euro och är alltså inte alls särskilt dyra, men väldigt roliga. Biljetter går att köpa online via www.gaa.tickets.ie, men vi tyckte det var svårt att förstå vilken match det handlade om och köpte därför i biljettombud i utvalda SuperValu & Centra-butiker.

Natur

Om du istället gillar natur så finns fantastiska möjligheter i och runt Dublin. Staden är fylld av parker med exempelvis St. Stevens Green som är en fantastisk park mitt i stan och Phoenix park som är Europas största stadspark, ett bra tips är att hyra en cykel, ta med sig morötter och cykla till Phoenix park och mata hjortarna som lever där. Ett annat tips man inte får missa när blommorna börjar slå ut är botaniska trädgården.

Vill man komma ut ur stan lite så kan man ta pendeltåg norr eller söder i 

ca. 20 minuter för ca. 6 Euro enkel resa. I norr finns Howth med en fantastisk klippromenad längs vattnet där man med lite tur kan se delfiner (!) och i söder finns Bray som är en kustby med härliga glasstånd och strand. Vill man kan man gå till nästa by som heter Greystones jämte pendelspåren, en promenad som bjuder på fantastisk utsikt. Båda dessa är perfekta dagsutflykter.

Stad

Staden bjuder på oändliga möjligheter att hitta på saker, det finns massor med restauranger och ännu fler pubar och om man är intresserad av shopping finns mycket shopping att tillgå. The Temple Bar är det klassiska pub-området i stan, här finns fler pubar än man kan räkna och det är alltid någon som har livemusik. Alla studenter rekommenderade 

att vi skulle hålla oss borta från Temple Bar eftersom att det var så dyrt och turistigt vilket jag håller med om, men helt klart värt att besöka någon gång ändå för att uppleva. En 

restaurang som helt klart förtjänar att rekommenderas är The Church som är en gammal kyrka som 

gjorts om till restaurang. Här serveras mycket god mat i en spännande miljö.
Campus i sig är fantastiskt vackert och i ett av husen finns en utställning av Book of Kells samt universitetets gamla bibliotek som är väl värt att gå på. Som student kan man aktivera sitt studentkort och komma in gratis tillsammans med två gäster. Flörtar man lite med dörrvakten (läs: tar med choklad, Lindt är favoriten) får man gå förbi kön som kan vara flera timmar lång. 

Pubar

-      The Pavillion eller The Pav som den kallas är en pub belägen på campus dit det alltid går studenter efter skolan. Soliga eftermiddagar trängs flera hundra studenter i kanten av cricketfältet och njuter av det svarta guldet, Guiness.

-      The Gingerman är den andra klassiska puben för tandläkarstudenter, går man hit träffar man nästan garanterat någon från skolan.

-      The Lincoln’s Inn är den tredje puben dit tandläkarstudenterna vanligen går. Stämningen här är lite finare och på gränsen till gubbig, men med rätt sällskap har man det alltid bra här. Denna pub ligger i samma byggnad som tandläkarhögskolan.

-      The Temple Bar, förmodligen Dublins mest kända bar. Alltid överfull och dyrare än alla andra ställen (ca. svenska priser), ett tips är att gå in och hänga ett tag utan att köpa något för att ha upplevt stället.

Fish & Chips

En av landets nationalrätter är Fish&Chips som serveras på varenda pub och i varenda gathörn. Nedan kommer en lista av mina favoritställen utan inbördes ordning:

-      Leo Burdock på Werburgh Street är kanske det mest klassiska stället. Här jobbar en man som förmodligen är lika gammal som rätten själv och serverar riktigt god Fish&Chips. Det finns ingenstans att sitta på restaurangen, men man kan sätta sig på en bänk framför kyrkan på andra sidan gatan eller promenera 5 minuter till närmaste park. På senare år har detta blivit en kedja så man kan få tag på deras Fish&Chips lite här och där.

-      Beshoff Bros är nästa kedja som specialiserat sig på Fish&Chips. Deras bästa resturang ligger i Howth och det finns få saker som slår att ta med sig mat därifrån och sätta sig i solen på piren och äta efter att ha promenerat på klipporna.

-      The Stags Head ska vara en av de pubar på Irland som serverar bäst Fish&Chips, och visst är den god men också betydligt dyrare än de andra ställena. Hit går man om man vill uppleva genuin pubkultur.

St. Patrick’s day

I Mars firas Irlands nationaldag till minne av skyddshelgonet St. Patrick. Även om firandet faktiskt är mindre än i USA så lever staden upp ordentligt, en stor del av de firande är just amerikaner och turister från hela världen. Ta på dig varma kläder och köp en irländsk av en gatuförsäljare och kolla på paraden, gå sedan till någon pub och avnjut en Guiness med vänner för att avsluta dagen tillsammans med tusentals människor på någon av klubbarna. 

Glendalough

Drygt 2 timmar med buss från Stephens Green ligger Glendalough som är ruinerna av ett kloster mitt ute på landet som grundades på 500-talet. Här omkring finns härliga vandringsleder och en sjö där man kan bada om det är tillräckligt varmt. Bästa sättet att ta sig dit är med Glendalough Bus (www.glendaloughbus.com) för 20 Euro tur och retur, men se till att inte missa sista returbussen.

Trinity Ball

En av årets största händelser på Trinity är Trinity Ball. Trinity Ball är inte en bal som namnet skulle kunna antyda, utan en festival på campus dit man kommer i sina finaste kläder. På festivalen spelar artister allt från George Ezra till mer lokala talanger. Biljetterna är extremt eftertraktade och vill man gå måste man börja hålla koll på www.trinityball.ieoch TCDs sociala medier från mitten av februari för att inte missa släppet.

Övrigt

Vill man ta lite längre utflykter så rekommenderas Galway på västkusten starkt. Galway är en mysig liten stad som mer påminner om vad man skulle hitta runt medelhavet, men har ett universitet vilket håller igång det sociala livet. Hit tar man sig antingen med hyrbil eller med buss för dryga 20 Euro tur och retur. Är man på västkusten är det nästan ett måste att besöka Cliffs of Moher som är ett kustområde med klippor som kan vara upp till 120m höga som stupar rakt ner i Atlanten, en solnedgång här ska vara bland de vackraste i världen. Det går många bussar mellan Galway och Cliffs of Moher som kostar 12 Euro. Resan tar dryga 2 timmar men bjuder på vacker natur.

Surfing

Något otippat bjuder Atlanten i väster på surfing för den som är intresserad. Det finns något för alla svårighetsgrader, men under våren är vågorna inte särskilt stora någonstans. För nybörjare kan varmt rekommenderas en liten by som heter Lahinch, strax söder om Cliffs of Moher.

Att sammanfatta de tolv veckor jag spenderade i Dublin blir svårt. Under mitt utbyte har jag utvecklats både personligen och kliniskt. Jag har fått möjligheten att exponeras för saker som man mest får höra teoretiskt här hemma, jag känner mig både säkrare på att diagnostisera slemhinneförändringar och hur man ska hantera stora trauman.

Staden och skolan är båda härliga och precis lagom stora för att kunna få både personlig kontakt och ändå inte känna sig rastlös, det finns alltid något nytt att upptäcka. 

Om du fortfarande inte bestämt dig för var du vill åka så vill jag slå ett sista slag för Trinity College då de har utbildning i toppklass och du här kommer få utvecklas språkligt, stärka dina medicinska färdigheter och vässa din kliniska kompetens.