Mitt motiv för att söka utbyte var enkelt: jag ville se mer av hur man gör i andra delar av världen där förutsättningarna inte är som våra. Under hela min tid på KI har jag tagit varje chans att se något som inte är vår svenska sjukvård. Perspektivet och ödmjukheten det ger tror jag gör en mer mångfacetterad läkare. Jag sökte mig till Sydamerika då jag tidigare rest här och ville tillbaka till kulturen och språket. Ecuador hamnade högst på listan för att jag aldrig varit där och så blev det. Här samarbetar KI med Universidad del Azuay som ligger i staden Cuenca, ca.9-10 timmar söder om Quito i buss. Informationen från KIs håll var god som jag upplevde det, lätta att hitta och läsa på om universitetet, som för de andra utbytena jag tittade på. Vad gäller informationen från värduniversitetet var den mer knapphändig men de har en mycket hjälpsam internationell handläggare som gärna svarar på frågor, så länge du själv ställer dem. Inga särskilda vaccinationer, intyg eller ansökningar behövdes göras varken från universitetets håller eller för att komma in i landet. Då jag bara var iväg 9 veckor behövs inte heller något visa (behövs om längre resa än 3 månader).

Jag var på plats en torsdag och började på måndagen. På fredagen hade vi ett möte på medicinska fakulteten med dekanen, koordinatorn, studentrepresentanter och en av läkarna som skulle handleda. Rekommenderar absolut att vara på plats några dagar innan för att hinna lära sig hitta och hur man tar sig runt i staden, det krävs dock inte från universitetens sida. Det erbjöds ingen introduktion utan jag fick träffa min handledare under mötet och instruktion om var och när vi skulle ses på måndagen, därefter var det direkt VFU. Det finns en studentorganisation vid den medicinska fakulteten och även för universitetet i stort. Jag hade dock ingen kontakt med eller via dem.

Det är billigt i Ecuador. Att gå ut och äta middag, ta en öl och gå på bio (inkl. popcorn och mer cola än någon normal blåsa klarar av) kan landa på ca.13-15 USD, vilket i svenska motsvarar ca.115-140kr. Det är lätt och billigt att resa både långväga och inom staden. Långväga bussar kostar ca. 6-7 dollar för 3 timmars resa och i staden kostar en bussresa 25 cent. Taxi är också smidigt och inom Cuenca kostar det ca.2-3 dollar resan. Det man behöver som kostar är klinikkläder och vit rock, finns att beställa över nätet om man vill fixa hemma i Sverige. Handla på marknaderna för frukt och grönt, finns hur mycket som helst och är billigare än i affären men (om du inte kan munhuggas friskt på spanska) räkna med att du betalar snäppet mer än lokalbefolkningen gör, ”Gringo”-pris.

Mitt bästa beslut under hela utbytet – jag bodde i värdfamilj. Billigast och fick direkt en trygghet i allt nytt. Den internationella handläggaren på universitetet hörde av sig och skickade alternativ kring boende. De erbjöd värdfamilj, eget boende där universitetet ordnar eller att man själv fixar boendet. Jag valde som sagt familj, för språket och ekonomin. Betalade 300 dollar i månaden för eget rum men delat badrum, alla måltider, kök, tvätt osv. Kan verkligen rekommendera det, har fått så mycket hjälp och haft möjlighet att åka på utflykter och hänga med familjen och alla släktingar. Har också kunnat ha mitt eget space vilket varit mycket värdefullt. Jag bodde i stadsdelen som heter Vergel, lagom nära till allt dock ca.15min promenad till det historiska centrumet där många restauranger/caféer/barer ligger. Det anses också vara en säker stadsdel. Cuenca är en turisttät stad så vill man leta boende själv verkar det förhållandevis enkelt, airbnb, gringopost.com och facebookgruppen #YEES är bra sidor att börja kika och höra efter på.

Studierna här är till struktur rätt lika det svenska systemet. Man läser 5 år teori och därefter följer ett år ”internado” likt vår AT efter detta följer ett år där man placeras på landsbygden ”rural” och sedan 3 år för specialist utbildning. Skillnaderna är dock många, exempelvis får man inte göra några procedurer på patienter innan år 6, d.v.s. under ”internado”. Jag hade endast klinisk rotation under utbytet vilket var väldigt givande och här får man se både sjukdomar/tillstånd och tekniker som vi inte har/använder i Sverige. Relationen till lärarna/läkarna är väldigt avslappnad och i stort sett all kommunikation sker via WhatsApp. Det låg mycket eget ansvar på mig som student i att ta kontakt och organisera hur och var man ska mötas för att börja placeringar osv. Generellt finns det många läkare/patient och det var inte ovanligt att gå rond med ca 10-14 läkare. Den medicinska kunskapsnivå skulle jag säga är minst som i Sverige, prekliniska och detaljkunskaper förmodligen något högre, ffa för studenter. Kliniken börjar de som sagt senare med.

Jag pratade sedan tidigare spanska även om jag inte kunde det medicinska vokabulären, det är tacksamt likt latinet dock så mycket är samma termer som vi använder. Många av läkarna och yngre kan prata engelska även om de flesta helst inte gör det. Du som vill lära dig spanska kommer få mycket övning. Det erbjöds inga språkkurser men var inget jag heller efterfrågade. Det finns en mängd språkskolor i centrumet där privatlektioner á 1 timmer kostar ca.10 dollar. Kulturmässigt är det generellt enkelt, folket här är öppna och välkomnande, de vill gärna lära känna och prata. Cuenca är som sagt en turisttät stad och som svensk sticker man inte ut särskilt mycket, på mindre orter blir man mer av en sevärdhet. De kulturkrockar jag framförallt mött gäller hanteringen av planering och tid, allt är mycket mer flytande här. Om du bokar ett möte eller får en tid för att börja – bli inte förvånad om ni verkligen drar i gång kanske 30 min senare, och det är i ”officiella” sammanhang. I privata – bli inte förvånad om folk inte alls dyker upp, så är det ibland och det får man lära sig snabbt. Så ta alla tidsangivelser med en rätt regel nypa salt. Här kindpussas man också för att hälsa, i alla fall kvinna-kvinna och man-kvinna, och detta gör man oavsett om man setts tidigare eller ej. Män skakar hand sinsemellan.

Det är lätt att ha fullt upp i Cuenca, finns massor att se, göra och inte minst äta! Det är en lättillgänglig stad där man kan ta sig runt nästan över allt till fots. Finns många parker som samtliga har små utegym, tips är Parque de la madre eller Parque Paraiso. I dessa och även på stadens olika tog anordnas gratis dans/aerobics-klasser så gott som varje morgon och kväll, den på Plaza San Sebastian är bra (kl.20 alla vardagar). På mornarna anordnas också Yoga, också gratis. Finns flertalet gym i stan, ett som många gringos (”viting/amerikan”) går till är JungelGym på Calle Larga i centrumet, de har både klasser och gym. Vill man lära sig dansa exv. salsa kan man ta privata klasser som kostar ungefär 10 dollar/timmen, kolla på hostelet ”La Cigale” de har koll och är också en trevlig bar. Det kryllar av caféer, barer och restauranger i centrumet. I gruppen #YEES på Facebook läggs många evenemang m.m. ut och det är lätt att ställa frågor och få tips och råd från alla expats som bor här. För en dagsutflykt är nationalparken Cajas ett måste, underbara vandringar för den som gillar det. Studentlivet var jag inte så mycket i kontakt med, blev inte helt introducerad och hade inte så mycket kontakt med andra studenter men träffade snabbt folk via olika andra aktiviteter.

Sammanfattningsvis var min tid i Cuenca en helt fantastisk upplevelse, jag fick se och göra så mycket nytt, både på och utanför kliniken. Jag hoppas och tror att jag har lärt mig att se medicinen i ett större perspektiv, lärt mig av kreativiteten som krävs med knappa resurser, det jag kommer ta med mig väl ute på avdelningarna hemma i Sverige igen. Också en stor portion tacksamhet för allt vi har här hemma. Självklart har perioden haft sina toppar men även sina dalar vilket jag också lärt av och nu vet att jag klarar av – något jag rekommenderar att utsätta sig för då jag tror det ger trygghet i andra situationer. Sydamerika och Ecuador ska upplevas på plats, det är ett magiskt land och likaså landskap, folk och mat som tål att komma tillbaka till. Kan inte göra annat än rekommendera alla som kan, att söka!