Barnmorskeutbildningen på Mulago Nursing and Midwifery school är en 4½ årig sjuksköterskeutbildning där en längre kurs i obstetrik, gynekologi och barnmorskekunskap ingår. Denna kurs är på masternivå och ligger i slutet av utbildningen. Kurserna ges inom universitetets ramar och ställer stora krav på studenternas egna arbeten. Utbildningen bekostas av studenterna själva och det är mycket svårt att få stipendium, vilket bidrar till ett begränsat antal studenter. I denna kurs var masterstudenterna enbart 6 stycken. Under maj månad när jag var i Uganda hade masterstudenterna en intensiv period med en veckas enskild inläsning inför tentamensperioden på en vecka.
Min näst sista dag av vistelsen i Uganda började masterstudenterna ett nytt avsnitt om antenatalvård. Tillsammans med min svenska kollega från KI hade vi praktiska övningar i inskrivning av gravid kvinna. Studenterna fick i uppgift att arbeta två och två. Med hjälp av rollspel fick de vara barnmorskan som skrev in den gravida kvinnan och den andra studenten fick vara den gravida kvinnan. För att få förståelse och kunskap för bådas upplevelser fick studenterna växla roller. Efter varje pass fick de också ge feedback till varandra. Till en början var de tveksamma till arbetsättet men redan efter en kort stund var de aktivia i rollspelet. När övningen var slut, var de alla överens om att de lärt sig mycket genom rollspelet och den efterföljande träningen i att ge varandra feedback.
På Mulago Hospital fanns barnmorskestudeter från Public Health Nurs College som gjorde sin VFU på förlossningen och eftervården. Dessa studenter hade en 2-årig sjuksköterskeutbildning i botten och läste nu ytterligare 2 år för att få Diploma i Midwifery. De hade blå uniformer, varför vi kallade dom de "blå studenterna". De var ofta 6-7 studenter per arbetspass på avdelningarna.
Under sin VFU skulle studenterna biträda vid 10 partus normalis (PN), vid 5 av dessa PN skulle studenterna göra hembesök, vid 3 olika tillfällen, redan under första veckan efter förlossningen. Det kunde vara svårt för studenterna att få ihop 5 PN, där kvinnorna ville ha hembesök och bodde relativt nära sjukhuset. Transporterna till den nyförlösta kvinnan fick bekostas av studenterna själva. Efter varje hembesök skrev studenterna en rapport om besöket. Denna aktivitet tog mycket tid från studenternas VFU-arbete inne på kliniken.
Studenterna skulle under sin VFU period även biträda vid 10 komplicerade förlossningar där det måste ingå säte, duplex och vård av kvinna med preeklampsi samt övervaka/passa 10 förlossningar för att uppnå målen för VFU.
Trots att Mulago Hospital har två förlossningsavdelningar med totalt ca 27 000 förlossningar per år, var det svårt för studenterna att få ihop sina förlossningar och övervakningar/passningar inom den givna tiden. Studenterna arbetade ofta både dag och nattpass i ett sträck för att klara tiden.
Den ena förlossningsavdelningen på Old Mulago ward 14, är barnmorskedriven och tar endast emot friska gravida kvinnor där förlossningen förväntas ske utan komplikationer. Så snart något utöver det normala inträffar skickas kvinnan till förlossningsavdelningen på New Mulago high risk 5 C.
På Old Mulago ward 14 förlöses ca 14-24 kvinnor per dygn medan 5 C förlöser ca 80-120 kvinnor per dygn. Grundbemanningen på ward 5 C är tre barnmorskor per pass. Avdelningen har 23 förlossningssängar för födande kvinnor. För barnmorskorna på avdelningen är det näst intill omöjligt att ge studenterna kontinuerlig handledning, reflekterande samtal och feedback. Något bättre är det på ward 14, där gav barnmorskorna studenterna viss handledning men de hade inte som tradition att ge positiv feedback eller ha reflekterande samtal.
Under min tid på sjukhuset var jag på båda förlossningsavdelningarna och på eftervården. Jag erbjöd studenterna individuell handledning och reflekterande samtal, utifrån deras olika behov och önskemål, vilket uppskattades mycket. De kom ofta och bad om råd och stöd. Studenterna hade ett ödmjukt förhållngssätt till kvinnorna och var mycket ambitiösa.
Jag hade fokus på amning och fördelarna med ”Skin to skin in the first hour after birth”, hade med mig skriftlig information och en DVD. Denna information blev en mycket uppskattad kunskap bland både studenter, barnmorskor och nyförlösta kvinnor. Jag fick kommentarer från flera studenter som: " så här vill jag göra", "detta vill jag lära mina kollegor när jag är färdig barnmorska och kommer hem till min förlossningavdelning", "jag kommer inte att glömma detta".
På båda förlossningsavdelningarna lindades de nyförlösta barnen in i tygstycken genast efter avnavling och lades i sängen bredvid mamman. Kvinnorna uppmanades amma vid senare tillfälle när de och barnet vilat. Jag såg aldrig att någon kvinna fick stöd av personalen med att lägga till barnet för att stimulera starten av amning. För att studenterna och även personalen bättre skulle förstå hur man går till väga, använde jag mig av den medtagna dvd filmen som innehåller praktiska råd vid inplementering av ”Skin to skin in the first hour after birth”. Filmen visades på min laptop i det samlingsrum där både personal, studenter och blivande mammor kontinuerligt samlades. Livliga diskussioner uppstod ofta både bland studenter och personal. När studenterna senare praktiserade ”Skin to skin in the first hour after birth” fick de oftast omedelbar respons av den nyförlösta kvinnan, som sken upp och såg stolt ut över att barnet kunde suga så kraftfullt och intensivt så snabbt efter förlossningen.
På eftervården undervisade och samtalade jag med studenter, nyblivna mammor och deras anhöriga om komplicerad amning.
I övrigt undervisade jag teoretiskt och praktiskt om bäckenbottenträning, vilket verkade vara ny kunskap för både studenter och personal.
Jag fick också möjlighet att vara med vid några studenters praktiska examination.