Jag har alltid velat åka till Paris men att få bo där var som en dröm för mig.

Jag ansökte i efterhand om att få åka på utbyte, vilket var en stressfaktor i sig. Men jag fick en plats ändå vilket jag var evigt tacksam för. Boende fick man söka efter i god tid, som tur så hann jag göra allt i relativt god tid.

Jag jobbade lite extra för att samla ihop pengar och planerade min tid ordentligt i skolan för att försöka hinna med så mycket som möjligt och framför allt när detta kom väldigt spontant och jag sökte någonstans i oktober. 

Vi bokade flyg med SAS som kan vara ett tips då de har ungdomsbiljetter, där vi fick väldigt bra flygpriser. Vi valde att bo på hotell de första dagarna för att bara kunna strukturera upp saker vid ankomst.

Det var inte direkt någon som visste exakt när jag och min utbytespartner skulle komma så vi gav det ett försök att besöka universitet dagen efter vår ankomst, en onsdag, men då var ingen där och vi kunde inte få kontakt med någon. Vi fick maila vår studiekoordinator som kunde hjälpa oss nå vår studievägledare nere i Paris. Dagen efter hade vi ett intromöte med koordinatorn, när vi först såg henne var hon den mest varma kvinnan jag träffat. Hon var bara vikarie för ordinarie studiekoordinatorn. Hon fick oss att verkligen känna oss som hemma och hon hjälpte oss med allting tom saker som inte rörde skolan. Det var en utav de bästa sakerna med Paris, att vi kunde vända oss till henne närsomhelst och att hon hjälpte oss med allting vi behövde hjälp med.

Den dagen fick vi registrera oss och lite info om rutinerna på sjukhuset samt vilka dagar vi skulle vara där på sjukhuset. Det var mycket information men vi vart så tacksamma över all information vi fick.

På sjukhuset fick vi en genomgång i hur det såg ut på vår första dag och vi fick assistera på akuten. Vi upplevde att de som läste 5te året var mer stressade än de som läste sista året, därför föredrog vi mest torsdagar och fredagar när de som gick sista året hade klinik.

Paris är en väldigt dyr stad i sin helhet. Men tack vare en del sparande trots att mitt utbyte inte var så jätteplanerat så med hjälp av 10 000 kr i stipendium samt 2000kr/mån från sjukhuset och bidraget gick det att klara sig. För att kunna få pengarna från sjukhuset behöver man öppna upp ett franskt konto, vilket var väldigt komplicerat att fixa.

Jag bodde i Cité Université och standarden där på rummen var inte alls så bra. Jag fick betala ca 5600kr/mån vilket var väldigt dyrt för det utrymme jag bodde i.

När det kommer till mat tyckte jag att det var det som kostade mest i Paris. Äter man på Trocadero, Louvren eller vid Champs Elysée kunde det kosta en del. Men jag tycker att det var så värt det. Jag lagade aldrig mat hemma då jag inte var bekväm i att dela köket, och att jag tyckte det var lite omständligt att handla egna kastruller osv på så kort tid. Därför gick det åt en hel till pengar till att köpa mat ute. Och ja jag längtade oerhört till min mammas mat när jag väl kom hem efter att ha ätit ute i nästan 3 månader så kan jag säga att man inte mådde så särskilt bra.

Vid Cité Université där jag bodde fanns det en Lidl butik, jag handlade oftast därifrån då de alltid har väldigt förmånliga priser.

Trafik och transport. Jag åkte till sjukhuset och till universitet kommunalt och köpte då ett månadskort, Navigo som kostade ca 700kr/mån. Man fick en ersättning av sjukhuset på ca 350 kr vilket var väldigt fördelaktigt så spara era kvitton för månadskorten som ni ger till administrationen för att kunna få ersättning.

På kvällarna blev det en hel del uber. Uber är väldigt bra och billigt i Paris. Jag bodde ju lite utanför så det kunde kosta mer, men generellt tycker jag att det var väldigt flexibelt och framför allt säkert att kunna ta sig hem i en uber på nätterna. En resa från Cité Université till Champs Elysseé kunde kosta ca 200 kr.

Jag ansökte om boende tidigt för att möjligen ha någonstans och bo. Det var lite krångligt detta med boende då jag sökte via svenska studenthemmet. De ville ha en deposition som man inte skulle få tillbaka om man inte flyttade in och detta var innan jag ens fick mitt antagningsbesked från mitt värduniversitet. Så dagen innan eller två dagar innan julafton får vi besked om att vi har kommit in på Paris Descartes.

Jag fick betala ca 5600kr för mitt boende här bodde jag i ca 16 kvadratmeter I ”La province de France” med ett eget badrum. Första rummet jag fick alltså det var hemskt. När jag klev in ville jag nästan gråta. Det var mögel och läckage i rummet. Jag vägrade bo där så jag fick ett nytt rum som hade bättre standard.

Sängen och badrummet var helt nya och det är det jag är väldigt kräsen med. I varje våning hade man ett gemensamt kök men som jag i princip aldrig besökte då jag aldrig lagade mat under min vistelse där. Tips är att göra det och hitta vänner man kan göra det med så blir det mer en rolig grej. Jag umgicks väldigt mycket med vänner jag kände sedan innan och mina kusiner där. Sen lärde jag känna nya vänner som var på internship och de flesta jobbade inom Bank och finans som jag umgicks med.

Jag blev placerad på ett sjukhus som heter Charles Foix Hopital och det var så fördelaktigt då jag bodde söder om Paris och det tog mig ungefär 20 min att ta mig dit. Det var verkligen så himla skönt, då jag alltid varit van vid att pendla till KI i ca 1 timme. Det som kan vara lite jobbigt i Paris med det kommunala livet är att det oftast sker en hel del byten, under en kortare resväg.

Upplägget av studierna såg i princip likadant nere i Paris och på det sjukhuset vi blev satta på. I Paris är tandläkarprogrammet baserat på 6 år, varav det sista året är enbart praktik. Så vi placerades 1 dag med 5:te året och 2 dagar i veckan med studenter i sitt sista år, vilket var lärorikt.

På sjukhuset hade alla egna bås som var väldigt stora med en fin utsikt dessutom. När man hade en patient med pågående behandling gick man och fyllde i en lista på vad man ville ha. Sköterskorna gjorde i ordning all material man behövde i en box som man sen kunde hämta, detta tyckte jag var ett riktigt bra system till skillnad från det vi har på KI. Det blev automatiskt mindre spring på korridorerna och man spar tid till behandlingarna.

I Paris är studenterna väldigt framåt med tanke på att de i princip behandlar patienterna och frågar om hjälp enbart när de behöver. Här krävs inga direkta signaturer efter varje steg som på KI. Detta kan vara fördelaktigt men även mindre bra vissa gånger. Däremot har man inte lika utvecklat system med kölistor utan man får springa efter lärare vänta utanför rummen när man behöver hjälp, vilket också kunde ta en hel del tid.

När det kom till behandlingarna så var i princip inget helt sterilt förutom implantatoperationerna. Opex gjordes inte under sterilitet men man skrev ut till de patienterna Amoxicillin. När det kom till fyllningsterapier och endodonti använde man alltid kofferdam, de förstod sig inte sig att vi inte använde kofferdam när vi gjorde enstaka fyllningar, däremot tvättade man inte kofferdamen vid rensningar.

Jag hade läst franska på gymnasiet till steg 5 så baskunskaperna fanns där. När det kommer till sjukhuset vi var på så var franskan i princip obligatorisk och man kunde göra sig förstådd på de kunskaperna man hade. Lärarna kunde engelska men många utav dem vägrade prata på engelska, varav de flesta studenterna kunde engelska.

När det kom till patienterna pratade de flesta bara franska och ingen engelska alls.

Jag blev helt kär i den franska kulturen från dag 1. Språket, kulturen samt alla vackra ställen man kunde besöka utgjorde mitt utbyte i Paris.

Jag åkte dit med en vän så vi umgicks en hel del på vår fritid. Dessutom hade vi en hel del vänner från Sverige på besök. Förutom det hade jag och min resepartner familj och släkt där nere i Paris som vi regelbundet träffade. Fördelen med stället jag bodde på Cité Université var att det fanns otroligt fin natur runtomkring.

Mitt favorit ställe var Trocadero och Champs Elysée, där de hade massa bra restauranger och uteserveringar. När det kommer till nattlivet måste Paris ha varit en utav de bästa ställena att gå ut på.

Jag och en kompis tillsammans med hennes vänner bilade till Normandie en dag, för att se stranden och bada när det var som varmast i Paris. Det var en jättemysig stad.

Jag tyckte att det var en upplevelse att få åka till Paris. Man växte som person i fråga och jag fick lära mig att bo själv då jag bor hemma med familj. När det kommer till studierna tycker jag att det var vad man gjorde det till. Det fanns mycket att se men det var också väldigt jobbigt med journaler i pappersform och inte lika sruturerat som man är van vid här hemma. Tänk på att inte stressa utan se detta som en upplevelse. Jag tänkte inte på att göra kurskrav där nere utan mer att utvecklas och se en annan typ av tandvård. För jag tror det är mer betydligt än att bara stressa fram kurskraven.

Tips inför utbytet är att försöka planera VUX passen på rätt sätt och terapiplanera protetik så att du har de redo när du kommer tillbaka. Försök att ligga i med allting i tid så att du slipper med den stressen när du är på utbytet. Sen får man också tänka att man har ett helt år kvar när man kommer tillbaka.

Så jag rekommenderar Paris starkt som stad då jag blev i princip kär i staden. Det är underbart på alla möjliga fronter, och det finns verkligen mycket att se. Sen att få lära sig ett nytt språk och dessutom få behandla patienter samt att göra det på franskt vis och ta del av det är en stor merit.

Lycka till!