Redan innan jag blev antagen på Karolinska Institutet visste jag att jag ville åka på utbytesstudier. Jag har sedan länge funderat på att flytta utomlands, och jag tyckte att detta var ett bra första steg. Jag läste på om hur man ansökte och vart man kunde åka långt i förväg. Jag gick även med i internationaliseringsgruppen för programmet för att få vara med och påverka allt om utbytesstudier. 

Men att åka just till Belgien var aldrig tanken för mig. Men när det var dags att ansöka hade många av partneruniversiteten försvunnit, och det var bara dit man kunde åka för sin praktik. Så efterforskningen om landet började. Vad gör man i Belgien? Var på kartan låg det nu igen? Och vad talar dem ens för språk? Ett nytt intresse hade blomstrat om ett land som aldrig varit mer än en plats på kartan för mig. När det väl var dags så ansökte jag direkt.

Så kom beskedet, jag har blivit nominerad till att få åka till Leuven. Jag svarar direkt, JA, klart jag vill åka. Så började allt pappersarbete som ska skickas mellan KI och UCLL. Informationen ändras från vecka till vecka. När ska jag börja? Vad ska jag göra där? Ingen har någon koll. Men allt fastställdes och jag fick kontakt med den internationella handledaren på UCLL som hjälpte mig att få all information om var och när jag ska komma för min första dag.

Jag landade på Bryssels flygplats kvällen innan början på min praktik, och en kort tågresa senare var jag i Leuven. På tågstationen blev jag upphämtad av min husvärd, som visade mig till huset där jag skulle spendera mina nästkommande tre månader. Redan morgonen efter var det dags att gå till sjukhuset, Gasthuisberg, där jag fick träffa den internationella koordinatorn och de fem studenterna som jag skulle ha min praktik med.

Jag anlände till Leuven senare än vad först planerat, vilket ledde till att jag också missade UCLLs välkomstvecka. Istället kom jag precis i tid för ESNs (Erasmus Student Network) vecka, där de internationella studenterna fick chansen att skapa sina första kontakter. Under denna veckan träffar du antagligen de människor som kommer vara grunden till vänkretsen som du spenderar hela utbytestiden med, så missa inte den chansen. Aktiviteterna som anordnades under denna veckan var i syfte för att de internationella studenterna skulle lära känna varandra och staden i sig, exempel med rundvandring på Stella bryggeriet, pubrunda och spelkväll.

Det krävdes inte många minuter innan jag hittade min väg till det kända Oude Markt, där barerna sträcker sig över hela torget och där allas kvällar senare skulle utspela sig. Liksom alla andra gator i Leuven, så ledde denna mig till Grote Markt och det gamla stadshuset, en plats som man lyckades hamna på oberoende på vilken väg som du gick.

Belgien är inget dyrt land, men inte billigt heller. Kostnaderna för både boende och mat likar de svenska priserna. Men som studentstad, har Leuven många studenterbjudanden man kan ta del av, på allt från livsmedel till cykeluthyrning. Väl där vill man ta vara på tiden, och umgås så mycket som möjligt, så att man spenderar mer på restauranger, barer och tågresor är något man får förvänta sig. Även nattematen, som är obligatorisk enligt alla belgare, med de belgiska pommesen och majonnäs i de alltid öppna gatuköken är något som kommer utgöra mer av kostnaderna än vad man tror.

Eftersom jag skulle komma senare än de flesta andra studenterna ansåg jag att det smartaste skulle vara att hitta bostad innan jag anlände i Leuven. På UCLLs hemsida https://www.ucll.be/international/student-services/housing/housing-leuven har de länkar till flera hemsidor där du kan hitta bostad. De flesta boenden är genom universitetet, så det är säkrare att göra avtal. Om man inte hittar boende innan man åker går det att göra på plats, överallt hänger skyltar med orden "Te Huur" - uthyres. Även universitetet kan hjälpa till och ordna ett rum ifall det fortfarande skulle vara problem.

Jag hittade ett studentrum i ett studenthus, där jag bodde tillsammans med 8 andra studenter. Jag hade mitt eget rum, och delat kök och badrum. De flesta boenden saknar tvättmaskin och torktumlare, så var beredd på en del turer fram och tillbaka från tvättomaterna som finns utspridda över stan. De kostar även 4-5 euro att använda, så att packa ner den där extra tröjan är kanske inte så dum idé trots allt. Standarden i mitt boende var lägre än vad du normalt hittar i svenska studentkorridorer, men läget och priset gjorde upp för det. Jag bodde nära till både centrum och sjukhuset, vilket jag tyckte var väldigt skönt. Att rekommendera är att bo i någon form av studentkorridor, då det är lättare att träffa andra studenter där, och de har ofta sina egna aktiviteter så att du alltid har dina vänner närmast runt om dig.

Trots att jag bott i studentkorridor även i Stockholm, så förvånades jag utav att det inte finns några köksredskap att låna. Det lättaste sättet är istället att gå till en av de många second hand butikerna, där du kan hitta egna för ett överkomligt pris. Att rekommendera är "Spit", som ligger nära sjukhuset, och på gångavstånd från Leuven centrum. Där kan du hitta allt som behövs för boendet som saknas.

Jag hade min praktik på Gasthuisberg, universitetssjukhuset i Leuven. Laboratoriet var stort, och de utför alla analyser som kan tänkas. Det var en bra grund för en lärorik praktik. Språket var dock ett ganska stort problem när det kom till undervisning, då väldigt få av de som jobbade och undervisade på laboratoriet pratade Engelska. Alla anvisningar och metodbeskrivningar var också enbart på flamländska, vilket gjorde det jobbigt att hänga med. Men detta förbättrades något efter att jag pratat med min mentor om problemet, och vi tillsammans hittade en lösning runt problemet.

På laboratoriet hade jag en stark kontakt med studentansvarig och områdesansvarig för varje disciplin. De gav oss information och vägledning genom de olika områdena i stort, och fanns där som stöd genom hela praktiken. Från skolan hade också varje student en lärare som fanns till för frågor under praktiken. Denna skulle också vara med vid bedömning och utvärdering efter varje disciplins slut. Men under praktiken så följde vi olika biomedicinska analytiker som visade vad som utfördes på den specifika placeringen.

Belgien är ett litet land i mitten av Europa, så det är lätt att tro att det inte finns något här att se. Men mer fel kan man nog inte ha. Trots sin storlek är landet uppdelat i tre regioner, alla med olika officiella språk; franska delen, tyska delen och där Leuven ligger, den flamländska delen. Kulturen skiljer sig stort bara mellan de olika delarna, så man kan tänka sig att det blir krockar bara dem emellan. Och med så många olika språk att hålla koll på, är det inte konstigt att engelskan hamnar efter. Undervisningen skulle vara på engelska, vilket fungerade bra delvis. Alla försökte prata, och de som var bekväma med språket erbjöd sig att hjälpa till så fort de såg att det var problem. Det tog inte lång tid innan jag började lära mig lite av deras språk, och det var lättare att följa med, både på praktiken och i vardagen.

Att kulturen skulle vara så annorlunda från Sverige hade jag verkligen inte trott, och det tog lång tid innan jag vande mig vid det. Allting som känns så naturligt hemma var nu som förbytt. Vad man hört om Belgare och deras arrogans, kan jag nu verkligen hålla med om. Också att alla belgiska studenter flydde stan för att åka hem och bo med mamma och pappa varje helg var väldigt konstigt för mig. Värt att tänka på är att när det blir söndag så är hela landet stängt, och det gäller allt från klädesbutiker till livsmedelsaffärer, så spara inte veckans mathandel till dess. 

Att alla som jag umgicks med kom från länder utspritt över hela världen gjorde att allas olika kulturer tillslut blandades. Jag tyckte det var otroligt kul att få ta del av hela världen på en sån liten plats, allting blev så tydligt med de olika kulturerna och språken. De gemensamma middagarna var mer än intressanta när vi fick smaka hemmagjord mat från alla olika länder. Och att nu ha vänner spridda över hela planeten, gör ju att jag definitivt vill resa ut mer och hälsa på dem och deras hem.

Att leta efter universitetet kan du göra länge, tills du inser att du är i det. Att kalla Leuven en studentstad är verkligen inte en överdrift. Den till synes lilla staden, hade mer att erbjuda än vad du kan tänka dig. Med Oude Markt i centrum, fylld med barer ut i varje hörn, och Grote Markt med det gamla stadshuset där du alltid lyckas hamna, vart du än är på väg, med sin lördagsmarknad.

Om du och dina vänner inte hade egna planer, så fanns det alltid något annat att göra istället för att plugga. Aktiviteter anordnades varje vecka av olika organisationer för att göra tiden i Leuven så oförglömlig som möjligt för studenterna. Framförallt ESN erbjöd otroligt mycket aktiviteter som riktade in sig på just internationella studenter. De hade sportsgrupper och spelkvällar, utflykter och rundvandringar, allt man kan tänka sig. Så att träffa andra studenter var verkligen lätt, bara man var öppen. Tillsammans med dem på upptäckte jag inte bara Leuven, utan hela Belgien, Nederländerna och Tyskland, och allt väldigt billigt.

Från universitetet kunde man köpa både idrottskort och kulturkort för en överkomlig peng. Så varför inte spendera kvällarna med att ta upp fotbollen igen? Eller testa på något helt nytt? Gå på museum, eller kvällens livespelning? Man får tillgång till allt, både lärarledda träningar och eget hopp och lek. Det är ett otroligt bra sätt att träffa andra studenter, både internationella och belgiska.

Att åka på utbyte är något du aldrig kommer ångra. Du träffar otroligt mycket nya människor från hela världen, och du får uppleva så mycket nya saker. Jag tror ingen inser hur otroligt mycket man lär sig efter att ha varit iväg på ett utbyte. Och att få slippa skolbänken i några månader och istället få göra det som du har gått genom hela utbildningen för att få göra är verkligen skönt, och du får verkligen användning av dina kunskaper. Du lär dig saker inte en föreläsare i världen kan lära dig! Jag känner mig mer än redo nu att slutföra mina studier och gå ut i arbetslivet. Så om du inte är säker på om du vill åka eller inte, ansök! Det är något du aldrig kommer ångra.