Reserapport - KI-student
MELBOURNE AUSTRALIEN, HÖSTEN 2018
Lärosäte: La Trobe University
Utbildningsprogram: Barnmorska
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 18/19
Namn: Malin Larson Borgström
E-postadress: malin_borgstorm@hotmail.com

Innan avresa

Malin heter jag och det här är min reseberättelse från mitt utbyte till Melbourne Australien inom Barnmorskeprogrammet på Karolinska Institutet. Redan då jag började studierna på Ki och fick veta att de erbjöd utbyte började jag undersöka detta. Jag gjorde ett utbyte på fyra veckor till Tanzania när jag läste till sjuksköterska vilket jag verkligen uppskattade och hade en önskan om att få göra en liknande resa igen. Karolinska institutets val av länder och städer lät alla mycket spännande, jag kunde tänka mig att åka på alla av resorna! Just Australien lät lockande med andra sidan jorden men ändå samma levnadssätt som här hemma. Jag blev även inspirerad av en tidigare student som gjort denna resa, hon höll ett föredrag om detta och det rekommenderar jag att gå på om man är intresserad av utbyte. Att Ki erbjuder utbyte till flera olika länder upplever jag som jättebra då det ökar chanserna för fler att få åka, och jag fick även bra bemötande när jag redan i termin 1 kontaktade ansvarig för utbyte för att få mer information. Universitetet som vi gjorde utbytet med heter La Trobe University och de tog emot oss väldigt väl.


 Innan en resa till just Melbourne är det en del förberedelser som man får planera in. Boende ordnar man själv, se avsnittet om just boende. Likaså självklart även flygbiljetter. Det som tog mest tid innan var att ordna med vaccinationerna. För att få vara student på ett sjukhus med nyfödda barn i Australien behöver man ha alla barnvaccinationer som Sverige ger, och då bevis på att man har tagit dessa. Detta ska fyllas i på en speciell blankett som man får från Ki. För mig tog detta tid då jag inte hade kvar bevis på alla mina barnvaccinationer, tillslut lyckades jag beställa detta från landstingsarkivet (se länk under internt) vilket var mycket smidigt. Detta gäller för Stockholm och kostar någon hundralapp. Dessa journalkopior + de vaccinationskort jag hade tog jag med till Cityakuten på Hötorget som hjälpte mig att fylla i vaccinationsblanketten och ge mig de extra doser vaccin jag behövde. Jag behövde fylla på vissa vaccin till en självkostnad på ca 2500 kr. Innan besöket hade jag bokat en specialtid till en sjuksköterska på Cityakuten så att jag fick ett längre besök och jag skrev också om mitt ärende så att hen var förberedd. Det tar ett tag att få svar på vissa kontroller som görs t.ex. ppd-testet och immuniseringsproverna så var ute i god tid! La Trobe University vill ha intyget scannat och mejlat till sig innan ankomst, tillsammans med kopior på andra blanketter som skickas till dig av Ki som ska skrivas under.

Ankomst och registrering

Eftersom det både är lång resväg till Australien och en tidsskillnad som gör att man ”förlorar” ett halvt dygn på ditresan så rekommenderar jag att resa i tid till landet. Jag åkte från Sverige på en torsdag och min kurs i Australien började på måndagen därpå vilket jag tyckte var lagom, skönt att hinna landa lite i landet. Är även väldigt tacksam över att lärarna på barnmorskeprogrammet hjälpte oss att anpassa vår resa så att jag kunde åka lite tidigare veckan innan, och vi fick även hjälp med att göra vissa examinationer innan som vi annars skulle missat och behövt göra efter resan. Vi var även de första som fick skriva vår sista salstenta i Australien samtidigt som de i Sverige, tack lärarna för att detta ordnades.


  Första dagen på sjukhuset i Australien var ”orientation day”, vilket vi inte riktigt visste vad det betydde. Det visade sig vara först orientation i någon timma där vi kollade igenom avdelningen och gick igenom vissa papper, men sedan var det som en vanlig praktikdag på förlossningen så ta med dina arbetsgrejer redan första dagen. I Australien arbetar de i privata kläder, vi köpte mjukiskläder innan men personalen där hade även på sig finare kläder, som vanliga vardagskläder, så lite vad som fungerar. Arbetsskorna skulle vara med stängd tå, annars inga speciella regler. Det erbjöds ingen introduktionskurs mer än orientation day, och dagen därpå då vi åkte till universitetet för att skriva på sista pappret, men vi kunde hela tiden mejla med lärarna vid universitetet och det fanns även alltid någon från skolan på sjukhuset så jag kände alltid att vi hade bra stöd.

Ekonomi

En resa till Australien kostar självklart en slant vilket man måste vara beredd på, men det finns stipendier att ansöka om, se länk under internt. Boendet i Australien gick plus minus noll för mig då jag hyrde ut min lägenhet hemma i Sverige, vilket kan vara en rekommendation. Flygbiljetterna kostade ca 10.000 kr, och sedan vaccinationer för ca 2500 kr. Jag mottog några stipendier som var mycket välkomnade, jag sökte de två som barnmorskeprogrammet rekommenderar vilket Ki ger information om vid ett antagande till utbyte. Jag känner också att de andra kostnaderna som jag själv la ut för ändå var mycket värt för en sådan upplevelserik resa. Kostnaderna i Australien var ungefär som här i Sverige gällande mat, så det behöver inte bli dyrare att leva där än hemma om man inte äter ute varje dag och lagar matlådor. Vi märkte när vi kom fram att busskortet i Melbourne hade gått att få billigare med studentrabatt, något som heter student concession, jag vet inte hur svårt det är att ansöka om det men jag har lagt in en länk för det under internt. Busskortet laddas med dagar, mitt tips är att ladda för alla dagar som du kommer vara där då det blir billigare än att behöva lägga till dagar senare. Dagar dras trots om du inte använder kortet. Melbourne är trafikerat med spårvagnar/trams och till sjukhuset Mercy hospital for women går pendeltåg som tar ca 25 minuter från city, och man blippar sitt kort varje gång man går på och av (på spårvagnarna behöver man inte blippa av men det behövs på tågen). Hållplatsen vid sjukhuset heter Heidelberg, se till att du kommer på rätt tåg då det kan gå flera olika tåg från samma hållplats!

Boende

Vi fick erbjudande från universitetet att boka rum på deras campus som verkade väldigt smidigt. Jag valde att bo i en lägenhet via airbnb då jag skulle resa med en kompis och vi gärna ville bo tillsammans. Min klasskompis bodde också via airbnb i ett hus då hon reste med hela sin familj. Även airbnb fungerade jättebra, mitt boende var helt fantastiskt med pool på taket och nära både till city och sjukhuset. Standarden för mitt boende var jättebra, jag lägger in en länk till just den lägenheten under internt då jag verkligen gillade den, kan ju vara skönt att veta att det är ett tryggt boende. Som sagt både nära till city och sjukhuset, med tram och köpcentrum precis utanför (och Ikea haha)!

Studier allmänt

Barnmorskeprogrammet i Australien skiljer sig rätt mycket ifrån hur det är upplagt i Sverige. Den vanligaste utbildningen är en direktutbildning på fyra år vilket flera universitet i Melbourne erbjuder, sedan finns det ett universitet i Melbourne som har samma system som i Sverige med vidareutbildning för sjuksköterskor. Vi fick höra första dagen att vi skulle presentera oss som ”post grads”, dvs att vi redan är sjuksköterskor, och jag märkte att skillnaden i praktikdag blev rätt stor om ens handledare för dagen visste om man var post grad eller inte. Visste hon inte det så kunde dagen bli på en lättare nivå, någon gång fick jag frågan om jag vet hur man tar ett blodtryck. Men sa man att man var post grad så fick man från start mer ansvar och blev tillfrågad att göra mer saker. Med detta kommer vi in på att man alltid hade olika handledare, och så var det även för de australiensiska studenterna. Dagen började med ett uppstartsmöte där de gick igenom alla kvinnor (eller familjer på BB), och sedan delades barnmorskorna ut till rummen och sedan delades vi studenter ut. Några gånger hamnade jag med samma barnmorska men oftast olika, och de har mycket bättre bemannat än vi i Sverige, i princip varje pass var det minst en barnmorska som inte hade någon patient utan hjälpte de andra. De har även en regel på en barnmorska till en kvinna vilket är väldigt bra, du hade alltså aldrig mer än en patient i taget. Det fanns även alltid en barnmorskelärare från universitetet som arbetade på sjukhuset för oss studenter som man kunde fråga, de kom varje dag till oss och frågade hur vi hade det och det fanns ett sökarnummer som man kunde ringa dem på när som helst om det var något. Och alla familjer som jag träffade var underbara! De tyckte det var spännande att jag var ifrån Sverige och jag fick många fina samtal. 


 Så likheter med utbildningsprogrammen är att vi har liknande mål kring barnmorskeyrket, att kunna vårda den gravida, den födande och deras barn. Skillnader är mer hur vi kommer dit i och med att det är vanligast med direktutbildning i Australien. Själva praktiken blev också annorlunda än i Sverige, b.la då allt på sjukhuset styrdes av pappersjournaler. Varje kvinna hade en egen mapp, och hade hon fött flera barn kunde den vara 10 cm tjock + att hon kunde ha flera! Samt så hade barnen en egen sjukhusmapp, och alla barn fick en egen barnahälsovårdsbok som fylldes i med de första vaccinationerna och information om födelsen, och denna bok ska familjen sen ta med till varje möte på BVC för att fortsätta fyllas i, tills dess att barnet slutar gå där. Jag lärde mig en del i hur jag journalförde för hand men hade inte koll på allt. En väldigt bra grej som de hade i Australien var team som arbetade liknande som projektet ”min barnmorska” gör här i Sverige. På Mercy hospital for women fanns även deras mödravård, som heter clinic i Australien. Där arbetade flera barnmorskor som roterade mellan clinic, förlossningen och BB. Så många av de som födde på Mercy hospital hade träffat barnmorskorna innan, och kunde träffa samma personer på BB också.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 3 på KI

Under denna rubrik väljer jag att berätta om en vanlig dag på förlossningen och BB, och dess likheter och skillnader med Sverige. Som sagt så startade dagen med ett uppstartsmöte likt Sverige. Vi tog rapport från föregående pass och gick och hälsade på familjen/familjerna. På förlossningen var det väldigt mycket induktioner. Jag tror att utav de vaginala förlossningarna jag hade så var mer än hälften induktioner. Ibland var det inte heller jättetydligt varför en kvinna inducerades, ibland tyckte varken jag eller min handledare att anledningen var speciellt tydlig. Oftast jobbade vi dagpass och då innebar det ofta att man hade hand om induktioner som startades kvällen innan, vilket nästan alltid gjordes med ballongkateter. Var inte cervix redo för det så kunde de även lägga gel bakom cervix, de hade dock aldrig använt Cytotec oralt som metod. Skillnaden med dessa ballongkatetrar länderna emellan var att kvinnan i Australien kom till avdelningen på eftermiddagen/kvällen och fick ballongen, som sedan satt där tills den trilla ut utan att någon drog i den, dvs de sov oftast hela natten på BB med den i och sedan på morgonen kom de ner till förlossningen för att fortsätta induktionen med dropp. De blev väldigt förvånade när jag berättade att vi drar i våra ballongkatetrar. Så oftast började passet med att trappa upp ett oxytocindropp, de hade nivåerna att öka med 12 ml/h till skillnad från Sverige där vi ökar med 20 ml/h. De sa att de hade haft så förut men kommit fram till att detta var bättre vilket är intressant. 


 Något man sedan gjorde på alla var värkstatus, det blir man expert på efter att ha varit i Australien på utbyte. De litar inte på CTGts värkkurva utan de gör 10 minuters värkstatus en gång i halvtimmen (!). Så dagarna var mycket att man palperade värkstatus i 10 minuter, sen journalförde man och arrangerade saker med kvinnan, och sen värkstatus igen och så pågick det så. VU var mycket ovanligt, det gjordes ca var 6e timma! Jag fick totalt 10 st förlossningar under dessa tre veckor på förlossningen, vara 4 var snitt då de har en mycket högre snittprocent än Sverige. Utav de 6 vaginala förlossningarna var 2 stycken sugklockor, vilket också är vanligare. De använder även tång mycket mer än Sverige, jag missade dock att vara med på någon tångförlossning förutom då de tog ut ett av barnen under ett snitt med en tång. Dessa barn fick blåmärken efter tången över ansiktet. Och utav mina vaginala förlossningar var det bara en enda som inte använde epidural. Australiens epiduraler är mycket starkare än de vi har i Sverige, när jag berättade att kvinnorna i Sverige är uppe och går med sin blev folk mycket förvånade. I Australien blev de helt förlamade och alla förlöstes då med urinkateter i, vilket jag också tyckte var väldigt märkligt då det är en avvikelse att förlösa med urinkateter i Sverige pga bristningsrisk… I och med att epiduralerna var så starka så anpassades förlossningen på ett annat sätt, jag hade en kvinna som var retraherad och låg och pillade på sin mobil och vi väntade på att läkarna skulle komma tillbaka avdelningen från snitt pga de ville vara närvarande pga risk för stort barn, och vi väntade säkert i några timmar. Sedan kände hon (eller någon av de andra kvinnorna med epidural) inte att hon skulle krysta, så vi sa till henne med värkstatus när hon fick en värk och hon trycke på. 


 Likheter mellan länderna är att barnmorskan förlöser själv vid den normala förlossningen. Däremot fanns det inga undersköterskor, och läkarna hade en större roll vid varje kvinna trots att barnmorskan var den som höll i förlossningen. Det var även vanligt med privata förlossningar, då har den gravida gått hos samma läkare under graviditeten och denna läkare är den som förlöser. På BB delade mammorna rum två och två utan säng till partnern, det fanns några privata rum med två sängar och jag fick höra att många var just privata för att då kunde man få ett av de enskilda rummen så att ens partner fick stanna. Det var även vanligare med klipp under förlossningen vilket jag såg flera gånger. Ett fall som jag tycker är väldigt intressant var en kvinna som krystade och läkarna kom in bara för att kolla läget, och de tyckte det tog tid trots att alla mådde bra och det var progress, men läkarna sa att nu klipper vi, och precis då tryckte kvinnan ut barnet och fick ingen bristning alls! Diskuterade detta med min handledare som också tyckte att de lägger för många episiotomier i Australien. Efter förlossningen var vården lik den i Sverige, familjen fick landa och vi informerade om hud mot hud, för att eftersköta inom någon timma. Vid efterskötningen ingick det att som avslut klä på barnet och sedan linda in barnet i en filt på ett speciellt vis så att den blev som en liten puppa, precis som på film. Barnen verkade gilla det och jag har blivit expert på att också linda in, men jag kommer alltid förespråka hud mot hud som i Sverige! Jag fick höra att Sverige har en högre amningsprocent än Australien men jag träffade knappt någon som inte ville amma, och jag blev överraskad över hur duktiga de var på det! De var väldigt tidiga med stimulering, de gjorde så att barnmorskorna handurmjölkade själva ur kvinnan, inte bara visade utan barnmorskan kunde handurmjölka båda sidorna kanske tre gånger var under 20 minuter och det som kom sögs upp med en liten spruta eller skrapades av i en medicinmugg. 


 Angående BB så var det mer likt det svenska BB än förlossningsvården sinsemellan. Vi gick runt och hälsade på familjerna och tog kontroller, och mycket tid lades på amning. Skillnader här var deras pappersjournaler och BVC-journaler till barnen. Alla barn fick vid förlossningen K-vitamin som i Sverige, men de fick även första dosen hepatit B-vaccin. Denna dos var frivillig och förklarades som att den gav ett skydd de två första månaderna innan barnet fick den första utav de tre doser hepatit B-vaccin som ingår i deras vaccinationsprogram. Så det var alltså frivilligt att ge denna fjärde extra dos, vilket inte alla gjorde. Jag hade ett akut snitt och fyra (missade födseln av en) planerade snitt då jag fick en elektiv snittdag. Arbetet inför sectio påminner mycket om Sverige. Väl inne på operationssalen var barnmorskans uppgift att stå vid barnbordet som var inne på salen. Där hade hon en steril duk likt som i Sverige som hon höll i och operationssköterskan kom med barnet och gav den till barnmorskan, som tog emot med duken. Barnet hölls upp för föräldrarna av operationssjuksköterskan innan detta. Sedan fixade barnmorskan likt som i Sverige. En skillnad till var att familjen var tvungna att skriva på många olika pappersavtal. Pratade med personalen om detta och de hade haft problem med stämningar, precis som man hör talas om från t.ex. USA. Föräldrarna fick skriva på om barnet skulle på K-vitamin och hepatit-B, och inför sectio fick de också skriva på ett papper. Tror det var ännu mer papper de skrev på, t.ex. inför induktion.

Språk och kultur

Språket fungerade jättebra då jag känner mig trygg med att prata engelska och folk var väldigt trevliga och öppna. Det känns även lärorikt att fått ha haft vård på engelska då vi även inom vården i Sverige träffar många engelsktalande människor, nu känner jag mig ännu mer säker i hur jag ska förklara saker på engelska för dessa patienter. Kulturen i Australien är likt Sverige i och med att det är som ett västerländskt land, en stor skillnad var dock att vi var där under december men att det istället var sommar där med 37 grader vissa dagar haha. De var väldigt bra på att julpynta, hela avdelningen var julpyntad så jag fick ändå lite julkänsla. Annars tyckte jag att kulturen av väldigt asiatisk också, hittade inte ofta typisk australiensisk mat utan den mesta hämtmaten var olika sorters asiatisk mat, vilket jag gillar. En typisk australiensisk sak som vi åt var kakorna TimTam, och vi beställde ofta juicer på deras ”boost” vilket är som naked juicebar här hemma. Gillade verkligen också Australiens miljö, i området där jag bodde rann en flod som kändes nästan lite djungellik, och har man tillgång till att hyra bil kan man åka till många fina naturplatser.

Fritid och sociala aktivteter

Vi skrev lite med några australiska studenter som vi hade varit i Sverige på utbyte och vi hade träffats på en middag här hemma, men vi fick aldrig tid till att träffas pga det var så mycket hela tiden med skolan. Vi hade tentaplugg på kvällar och helger, men hann också med roliga saker! Melbourne som stad är väldigt modern, och jag rekommenderar att åka till city där det finns bra shopping. Mitt i stan på Elizabeth street finns ett jättestort H&M som man kan utgå från. Vi besökte Melbourne zoo som var väldigt bra, det var stort och man promenerade fint. Vi åt på en del restauranger, en mitt i city som hette ”+39 Pizzeria” med italiensk mat som var supergod. Ett tips är också att åka till St Kilda pier vid skymning, då kommer massa mini-pingviner upp efter en dag till havs, man kommer riktigt nära! Transport görs som sagt med spårvagn, på eftermiddagarna kan de bli väldigt fulla. En långhelg tog vi flyget till Sydney vilket bara tog 1 timma, det rekommenderar jag också att göra!

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är jag väldigt glad över att jag har gjort denna resa! Jag tror sådana här utbyten bara för gott med sig. Innan hade vi en oro ifall vi inte skulle få ihop tillräckligt med förlossningar, men det var inget problem! Vi fick som sagt många snitt också, dels för att de har högre snittprocent men vi fick också en snittdag. Vill också skriva att sen när jag kom tillbaka till Sverige fick jag det tufft inte pga antalet förlossningar utan för att man låg ”efter” med annat som de andra studenterna i här klassen gjorde, jag behövde (såklart) mer stöttning i början. Detta var väldigt beroende på handledare, vissa tyckte att mitt utbyte var jättehäftigt och pushade och hjälpte mig verkligen, medan jag råkade ut för någon som sänkte mig och undrade varför jag inte kunde mer. Det har varit väldigt kämpiga veckor här på slutet, jag fick byta handledare vilket var jättebra, så mitt tips är när man kommer tillbaka att ha en bra plan över vad man behöver öva på, och verkligen säga det till sin handledare! Ångrar verkligen inte Australien men hade gärna själv vetat innan att det skulle bli lite extra mycket väl hemma sen. Jag hade också kanske bara otur med den handledaren, min resekompis har inte upplevt samma sak! Och det tåls att säga igen att börja i tid med vaccinationerna, det tar längre tid än vad man tror. Kort och gott, åk på utbyte till Australien!