Jag fick tidigt i ansökningsprocessen lista sex kurser som jag kunde tänka mig att läsa. Då jag känner störst dragning till psykiatri valde jag ut ett antal olika kurser inom det området som mina toppval och la utöver dessa till en medicin- samt en pediatrikkurs. Därefter dröjde det många månader innan min kontaktperson återkom i ämnet. Det visade sig att det var knepigt att placera mig på önskade kurser utifrån det tänkta upplägget, dvs. två olika kurser á fyra veckor. Jag blev till en början placerad på två olika psykiatrikurser á två veckor, en två veckor lång pediatrikkurs samt två veckor urologi (det sistnämnda var ej listat bland mina sex val). Värt att nämna är att jag som utbytesstudent inte behövde ansöka till kurserna på samma sätt som de inhemska studenterna, utan min kontaktperson skötte det åt mig. När min studentprofil sedan var skapad i studentportalen gjorde jag där de formella kursanmälningarna enligt instruktioner från kontaktpersonen. Cirka två månader innan avresa fick jag besked om att jag trots allt inte skulle få plats på pediatrikkursen utan att min enda möjlighet var att läsa ytterligare två veckor urologi. Det slutade således med att jag läste två tvåveckorsperioder av urologi under utbytets första respektive sista två veckor.  Däremellan läste jag två veckor Community Psychiatry och två veckor Emergency Psychiatry. 

Trots att jag inte helt och hållet fick de kurser jag hade önskat kände jag mig laddad och optimistisk inför mina två månader i den kanadensiska sjukvården. Min kontaktperson gjorde ett hästjobb för att jag skulle få de kurser jag ville ha och jag gissar att framförhållningen kommer vara bättre när nästa KI-student ska göra samma utbyte.

Inför den första urologikursen tilldelades jag en handledare (alltid en överläkare) för första respektive andra veckan och dennes schema blev mitt schema, bortsett från var dags början då samtliga studenter på urologen rondar med ST-läkarna. Dessa ronder startar kl 6 på urologiavdelningen på det sjukhus där man är placerad. Som student "ansvarar" man för att journalföra under ronden, vilket var mycket förvirrande min första morgon då jag inte alls hade fått någon introduktion eller genomgång av rutinerna. Jag fick dock mycket hjälp och stöd av läkarna såväl som andra studenter vilket gjorde att jag snabbt kom in i arbetet. Efter ronden letar man upp sin handledare(eller annan person enligt överenskommelse). Under kursen roterar man mellan operation, "clinic"(mottagning) samt mindre procedurer såsom cystoskopier och ESWL. Operationerna jag närvarade vid kunde vara allt från större ingrepp som njurtransplantationer till de av mindre storlek så som TURP:s. En besvikelse var jag att inte fick skrubba in mer än några enstaka gånger, vilket berodde på att andra prioriterades framför mig (typ ST-läkare) eller att ingreppet i sig helt enkelt inte tillät det (typ robotkirurgi). 

Mottagningspassen var den mest lärorika delen av urologiplaceringen. Där träffade jag patienterna själv för anamnestagning och eventuell undersökning varpå handläggning diskuterades med handledaren och besöket avslutades sedan gemensamt. Jag fick under dessa pass möta patienter med ett brett spann av urologiska sjukdomar och jag erhöll god träning i handläggning av nedre urinvägssymptom hos män respektive kvinnor. 

Urologkliniken i Edmonton har sitt säte på Kaye Edmonton Clinic intill universitetssjukhuset men bedriver verksamhet på flera sjukhus i staden vilket gjorde att jag var placerad på flera olika ställen under kursens gång. Detta såg jag som en av kursens fördelar då jag fick chansen att upptäcka en större del av staden. 

Den andra tvåveckorsperioden på urologen inföll under jul- och nyårshelgerna vilket medförde ett lite annorlunda upplägg jämfört med de två första veckorna. Personalstyrkan var decimerad, mycket av den elektiva verksamheten var pausad och jag hade ingen dedikerad handledare. Jag hoppade runt mellan de göromål som fanns och fick en del ledigt vilket jag ej klagade på utan jag passade istället på att upptäcka vad jag dittills missat av staden. 

Dagarna på urologen varade i regel mellan kl 6 och kl 16. 

Den första av två psykiatrikurser jag läste var Community Psychiatry vars innehåll enligt min uppfattning beror på vilken handledare man blir tilldelad. Den mest rättvisa svenska översättningen av kursens titel är nog öppenvårdspsykiatri, men min handledare var ansvarig för ett antal inneliggande patienter vid mentalsjukhuset Alberta Hospital Edmonton vilket föranledde ett antal besök där varje vecka. Förutom att träffa och följa arbetet kring de inneliggande patienterna, följde jag min handledare på dennes mottagningspass vid olika kliniker i och utanför staden. Jag både auskulterade och tog egna patienter. Under kursens två veckor fick jag träffa patienter med en varierad sjukdomsbörda inklusive depressions- och ångestproblematik, psykossjukdom, beroende, ätstörningar samt neuropsykiatriska tillstånd. Jag närvarade också vid några ECT-behandlingar samt planerades närvara vid ett par hembesök vilket av olika anledningar dessvärre inte blev av. 

Jag hade samma handledare under hela kursen vilket jag upplevde som mycket positivt, kanske för att denne var en oerhört bra lärare. Vi hann med mycket "privat" undervisning i och med mängden bilåkande mellan klinikerna (dessa kunde ligga 30-40 minuter utanför staden). Detta upplevde jag såklart som väldigt annorlunda jämfört med de kliniska placeringarna i Sverige, där man ofta inte hinner skapa någon relation till sina lärare/handledare. Jag är dock medveten om att upplägget kan leda till jobbiga veckor om man får en dålig handledare som man inte trivs med. En egen bil hade under denna kurs underlättat, men jag och min handledare träffades alltid på en plats dit jag kunde ta mig med tåg/buss. Morgnarna var inte heller lika tidiga som på urologen, dagen startade aldrig tidigare än kl 9 och slutade oftast kring 16.30.  

Den andra psykiatrikursen var förlagd till psykakuten på Royal Alexandra Hospital (ligger i nära anslutning till tåget) och jag arbetade med samma team under kursens två veckor. Teamet bestod av ett par överläkare och en ST-läkare samt ett antal skötare och sjuksköterskor. Jag träffade egna patienter som jag sedan rapporterade till någon av överläkarna varpå vi avslutade gemensamt hos patienten. Således klassiskt studentarbete på en akutmottagning. Likt den första psykiatrikursen var denna kurs mycket intressant och lärorik för mig med ett starkt psykiatriintresse. Jag såg vad man kan förvänta sig att se på en psykiatrisk akutmottagning: Akuta psykoser, suicidförsök, diverse intoxer, panikattacker m.m. Därtill var stämningen bland läkare och övrig personal mycket trevlig och min närvaro kändes uppskattad. Arbetstiderna var i regel mellan kl 8 och ca kl 16.

 

Ingen av kurserna jag läste innehöll någon särskild examination, utan min insats bedömdes i det "Assessment form" som KI försåg mig med innan avresa. Detta fylldes i av handledaren vid respektive kursslut. 

Något att tänka på är att mejla kursansvarig för respektive kurs några veckor innan kursstart för att se till att få all nödvändig kursinformation. Ett välkomstmejl med sådan info skickades ut från urologen men för övriga kurser jag läste fick jag själv initiera kontakt för att erhålla uppgifter om handledare, tider etc.