I Chile läser man sju år till läkare till en ganska hög terminsavgift. De första fem åren är väldigt teoretiska, man är ute på praktik men mer för att observera. De sista två åren arbetar man, utan lön, som ”interno”, vilket påminner om vår AT fast betydligt mycket intensivare jobb med mycket jourer. Jag tror utbildningen i Sverige börjar integrera teori och praktik mycket tidigare än vad som görs i Chile, men studenterna är väldigt pålästa och har en hög kunskapsnivå. När man är färdigexaminerad efter sju år kan man arbeta som ”medico general” eller börjar specialisera sig. Den chilenska specialistutbildningen är uppdelad på två, först arbetar/studerar man i tre år som ”becado” och blir därefter generell specialist, sen arbetar man ofta som detta i några år innan sista två åren med subspecialisering.
Tiden jag var i Chile (nov-dec) var de flesta studenter och internos på lov och jag kan därför inte uttala mig mycket mer än så om likheter och skillnader mellan Sverige och Chile. Jag hamnade i en roll någonstans mittemellan de två, jag behövde inte arbeta lika intensivt som internos men gjorde mer praktiskt än studenterna som befinner sig tidigare på utbildningen. Praktiken påminde ganska mycket om i Sverige, fast med lite mindre fokus på patientsamtal. Jag läste dock kirurgi och gyn med mycket tid på operation, vilket naturligt blir mindre samtalsfokus än exempelvis akuten eller internmedicin. Kontakten med handledare är lik den i Sverige och utöver att arbetsuppgifterna är uppdelade är hierarkin inte speciellt stark, det är generellt en väldigt familjär stämning med ömsesidig respekt på klinikerna. Dresscode på sjuhuset är civila kläder och läkarrock, jag tog med mig rockar från Sverige för att slippa köpa här. Klädstilarna varierar från väldigt uppklätt till jeans och t-shirt, så länge det är helt och rent är det accepterat att lämna finblusen hemma. På operation fick jag låna operationskläder, men de flesta läkarna hade egna och det går att köpa scrubs här alternativt ta med.