Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad de Chile
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 18/19
Namn: Siri Mårtensson
E-postadress: sirimaartensson@hotmail.com

Innan avresa

Först och främst – om du bestämt dig för att resa till Santiago – GRATTIS! Jag hade ett helt fantastiskt utbyte där och Chile är ett underbart land som har så mycket att erbjuda! Jag bestämde mig tidigt under utbildningen för att åka iväg på utbyte under SVK perioden termin 11 då jag tycker att utbildningens sista månader passar perfekt för just utbyte, man inte missar några obligatoriska kurser i Sverige och kan känna sig friare i val av kurser på plats. Anledningen till att det blev just Chile är främst för att jag ville få en chans att lära mig spanska ordentligt men även för att jag blev rekommenderad just Chile som spanskspråkigt utbyte av en kompis som tidigare varit där. 


 Informationen från KI inför utbytet var väldigt välorganiserad och tydlig, jag fick jättebra hjälp med alla mina frågor och med att sammanställa ansökan. Från Universidad de Chile var informationen bra och tydlig, även om det ibland behövdes en extra påminnelse för att få svar på mina mail. Informationen om vad som krävdes för ansökan var tydligt uppspaltat. Intyg behövs för spanskakunskaper, hepatitvaccination och influensavaccination (skulle uppvisas på plats, något jag dock aldrig tillfrågades om). Angående visum behövs inget studentvisum om man är i landet mindre än 90 dagar, stämpel i passet i tullen räcker (OBS tips, i tullen får man ett litet vitt kvitto och utan det är det extremt komplicerat att lämna landet, så – tappa inte bort det).

Ankomst och registrering

Om möjlighet finns att komma fram några dagar innan tror jag det är att föredra, det är en lång resa och stor omställning. Vi hade IST på fredagen och jag började på måndagen i Chile, kom därför fram söndag morgon och det gick förvånandsvärt smärtfritt. Det är lätt att ta sig till sjukhuset med tunnelbana och jag fick mail veckan innan med info om hur dags och vart jag skulle dyka upp på morgonen. 


 De ville helst att man skulle komma förbi internationella kontoret veckan innan och hämta ut sitt studentkort, men i och med att detta inte var möjligt för mig såg de till att studentkortet var på plats min första placering måndag morgon (viktigt att komma ihåg att informera om ankomstdatum så de har tid att ordna detta). När jag väl hittade fram till kontoret för ”secretario de pregrado” (ansvarig för studenterna) på kirurgen gick allt väldigt smidigt, jag fick info om kliniken, fick välja placeringar och hjälp att hitta en handledare. De var väl förberedda på att jag skulle komma.

Ekonomi

Chile är ett relativt dyrt land, bara något billigare än Sverige. Den enda obligatoriska utgiften inför utbytet för mig var influensavaccin som kostar några hundra kronor. Det går lätt att ta sig fram med tunnelbana som kostar ca 10 kr per resa och Uber är mycket billigare än i Sverige. Delade boenden (som dessutom är mycket roligare och en bättre chans att lära sig spanska) kan hjälpa till att hålla kostnaderna nere. På sjukhuset är det tradition att den mest seniora läkaren betalar och man bjöds i princip alltid på lunch/kaffe/fika (när tid för det fanns).

Boende

Sjukhuset Hospital Clínico de la Universidad de Chile ligger i området Independencia. Dagtid är det ofarligt men man rekommenderas inte bo eller vistas där när det är mörkt. Relativt många områden i Santiago fungerar så – bra på dagen, lite osäkert på natten. Jag skulle rekommendera att bo i Providencia, ett härligt, centralt och säkert område med många som hyr ut rum. Annat alternativ är att bo längre österut i lite finare Vitacura/Las Condes, men tunnelbaneanslutningarna dit är sämre och det blir en lång resa till sjukhuset där man ibland börjar klockan 7 på morgonen. Jag bodde via AirBnb hos en kvinna i 60 årsåldern, hennes dotter i min ålder och ytterligare en brittisk AirBnB-gäst i min ålder. Betalade cirka 4000 kronor per månad för rum med delad toalett i stor, fräsch lägenhet. Jag rekommenderar varmt att bo inneboende hos någon, antingen en familj eller i en delad lägenhet. Det är ett snabbt sätt att skapa ett kontaktnät, utmärkt för att öva mer spanska samt känns tryggt och roligt att ha någon utanför sjukhuset. Från Providencia tar man sig smidigt till sjukhuset, i mitt fall via tunnelbana med ett byte, dörr till dörr ca 45 minuter.

Studier allmänt

I Chile läser man sju år till läkare till en ganska hög terminsavgift. De första fem åren är väldigt teoretiska, man är ute på praktik men mer för att observera. De sista två åren arbetar man, utan lön, som ”interno”, vilket påminner om vår AT fast betydligt mycket intensivare jobb med mycket jourer. Jag tror utbildningen i Sverige börjar integrera teori och praktik mycket tidigare än vad som görs i Chile, men studenterna är väldigt pålästa och har en hög kunskapsnivå. När man är färdigexaminerad efter sju år kan man arbeta som ”medico general” eller börjar specialisera sig. Den chilenska specialistutbildningen är uppdelad på två, först arbetar/studerar man i tre år som ”becado” och blir därefter generell specialist, sen arbetar man ofta som detta i några år innan sista två åren med subspecialisering. 


Tiden jag var i Chile (nov-dec) var de flesta studenter och internos på lov och jag kan därför inte uttala mig mycket mer än så om likheter och skillnader mellan Sverige och Chile. Jag hamnade i en roll någonstans mittemellan de två, jag behövde inte arbeta lika intensivt som internos men gjorde mer praktiskt än studenterna som befinner sig tidigare på utbildningen. Praktiken påminde ganska mycket om i Sverige, fast med lite mindre fokus på patientsamtal. Jag läste dock kirurgi och gyn med mycket tid på operation, vilket naturligt blir mindre samtalsfokus än exempelvis akuten eller internmedicin. Kontakten med handledare är lik den i Sverige och utöver att arbetsuppgifterna är uppdelade är hierarkin inte speciellt stark, det är generellt en väldigt familjär stämning med ömsesidig respekt på klinikerna. Dresscode på sjuhuset är civila kläder och läkarrock, jag tog med mig rockar från Sverige för att slippa köpa här. Klädstilarna varierar från väldigt uppklätt till jeans och t-shirt, så länge det är helt och rent är det accepterat att lämna finblusen hemma. På operation fick jag låna operationskläder, men de flesta läkarna hade egna och det går att köpa scrubs här alternativt ta med.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Jag läste SVK-perioden termin 11 i Chile (totalt 8 veckor), vilket innebär i princip fritt val med fördjupning av tidigare lästa kurser. Jag ansökte om att läsa en månad kirurgi och en månad gynekologi. Generellt började dagarna vid 7-8 tiden med rond och jourrapport innan avdelningsarbete/operation/mottagning. Beroende på hur schemat såg ut slutade jag oftast någon gång mellan 13-16. 


 På min första placering på kirurgen fick jag välja placering och valde två veckor på thoraxkirurgen och två veckor på lever/gallvägar/övre GI, vilket jag är jättenöjd med! Jag fick chansen att observera och assistera operationer jag aldrig sett förut och lärde mig massor. Praktiken påminde mycket om den praktiska delen av kirurgterminen, en del operationer tittade jag på, andra fick jag assistera och göra ungeför samma moment som hemma. Kirurgerna var generellt duktiga på, och intresserade av, att lära ut och precis som hemma är nyckeln att ta för sig och fråga. Mina handledare var olika från dag till dag, antingen färdiga specialister eller ”becados” (nyexaminerade läkare under sina första 3 år på ST). 


Min andra halva av utbytet läste jag gynekologi och obstetrik. I Chile, och framförallt på universitetssjukhuset, skiljer sig gynobs väldigt från Sverige. Doktorerna har alla MVC-kontroller och förlossningar, även okomplicerade fall. Dessutom genomförs alla förlossningar sterilt på operationssal, och andelen kejsarsnitt är väldigt mycket högre. Denna kurs hade jag inte möjlighet att välja placeringar utan fick ett färdigt schema med veckolånga rotationer på exempelvis gyn-onkologi och poliklin med MVC. Det är dock en relativt liten klinik och lätt att hoppa mellan placeringar för att exempelvis inte missa spännande operationer. Det var otroligt lärorikt att gå med gynekologerna här då det innebar att jag fick öva mycket mer på de moment som i princip bara utförs av barnmorskor hemma och som vi därför inte övat så mycket på. Assisterade utöver det mycket på olika typer av gynkirurgi, kejsarsnitt och fick förlösa barn.

Språk och kultur

Sanningen är att den chilenska spanskan är väldigt svår och även om jag förberett mig med språkkurser var det lite av en chock när jag kom ner. Engelskakunskaperna är varierade och de flesta chilenare föredrar att prata spanska, vilket ju är det bästa när man vill lära sig. Det gäller bara att ha tålamod med sig själv, fråga när man inte förstår och ge det tid. Jag tog privatlektioner i spanska två gånger per vecka nästan hela mitt utbyte vilket jag tyckte hjälpte mycket och det kändes som en värd investering, hade som sagt även läst distanskurser innan jag åkte. Men generellt är exponering är den enda nyckeln om man vill ta sig framåt och lära sig. Man ska inte vara rädd för att prata, det värsta som händer är att man säger fel och det är det ändå ingen som bryr sig om, de är bara glada att du anstränger dig på spanska. Den chilenska kulturen är mestadels väldigt varm och välkomnande och det var lätt att komma in i gemenskapen på kliniken. Gemensamt hos nästan alla jag lärde känna under mitt utbyte var deras otroliga energi och intensiva levnadssätt, sena kvällar och långa arbetsdagar, tempot är högt!

Fritid och sociala aktivteter

Det finns ett studentgym på campus precis bredvid sjukhuset som är gratis och funkar jättebra. Utöver detta såg jag inte så mycket av studentlivet på campus, i och med att de flesta läkarstudenterna/internos var på lov. Mitt kontaktnät under utbytet bestod främst av doktorerna och personer jag lärt känna utanför sjukhuset.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis hade jag en helt fantastisk tid i Chile, både på sjukhuset och fritiden. Santiago är en stad med oändliga saker att göra och det är inte svårt att fylla helgerna. Jag uppskattade att utbytet var på ungefär lika villkor som hemma utan absurda krav på arbetstimmar och jourer, med tanke på stundande examen och jobb. Mitt utbyte uppfyllde många av mina förväntningar och jag fick chansen att se och göra mycket jag inte kommit i kontakt med tidigare i Sverige. Språket var en utmaning men också en av huvudanledningarna till att jag åkte dit och jag ångar inte beslutet för en sekund. Det är otroligt lärorikt att vara en del av sjukvården i ett annat land och vidga nyerna från det vi är upplärda i, oavsett vart man åker. Jag tror att min tid i Santiago har gjort mig mer sugen på att komma ut och arbeta i spansktalande länder efter examen och jag har definitivt fått en bättre insikt i hur väl fungerande arbetsbelastningen och fördelningen är i Sverige jämfört med på många andra platser i världen.