Jag valde att flyga med KLM via Amsterdam. Denna rutt var smidig med dagflyg ner och nattflyg hem. Resan gick utmärkt både dit och hem. På flygplatsen blev jag hämtad mitt i natten och körd till det aktuella boendet på Nufu house.Denna transport ordnade Makerere
University.

Vi bodde på Nufu house som var en stor villa inom universitets området med lummig trädgård ca 20-30 min gångväg till Mulago hospital. Frukost ingick i priset som var ca 170 kr/ dygn. Vi hade eget rum, stort och ljust med skrivbord, internetkontakt och gemensam toa och dusch samt ett enkelt kök.
Vi bodde under denna period endast 5 personer i huset, det var lugnt och trevligt, lite som ett kollektivboende, alltid någon att prata med på kvällen om man så önskade.
Fördelen med att bo inom universitetsområdet är att det är gångavstånd till sjukhuset samt att det är ganska grönt, lummigt och ingen nämnvärd trafik.Trafiken är annars ofta problematisk och kaotisk i Kampala.

Växlingskursen var att 10.000 Shilling var värt ca 30 kr.

Edge house är ett annat alternativt boende. Det ligger i närheten av Nufu house, inom universitetsområdet. Där har de flesta delat rum med flera, de har enstaka enkelrum med självhushåll, delad toa och dusch. Ett enkelrum där kostar 15 dollar/natt
Ett annat alternativ är Makerere Guesthouse, även det inom Universitetsområdet. Här har de flesta tidigare utbyteslärare bott och det var det alternativ de rekommenderade. Kostnaden för ett enkelrum.85.000 Shilling/ natt inkl frukost.
Ett annat alternativ i närheten av sjukhuset är Mulago hospital guesthouse.

Första dagen gick jag till Mulago hospital och hälsade på vår kontaktperson. Jag blev visad runt på sjukhuset av min kollega som då  hunnit orientera sig med hjälp av våra två studenter. De hade redan varit på sjukhuset i några veckor.

Adresser till boende:
Mulago guest house: mulagohgh@yahoo.co.uh
Edge house via: lucpalia@gmail.com
Makerere gusethouse:guesthouse@projects.mak.ac.ug

Engelska är det officiella språket i Uganda. Det finns ett 40:tal lokala och regionala språk varav luganda och swahili är störst. För det  mesta är språket inga problem, en del mammor på sjukhuset pratar dock inte engelska, men det finns alltid någon personal som kan översätta.
Den engelska dialekten kunde vara ett litet problem innan man vänjer sig men ett större problem var att många pratar mycket tyst.

Förlossningsvård som vi är vana vid var inte att tänka på. Antingen födde kvinnan vaginalt eller via kejsarsnitt. Vid komplikation sattes patienten upp för snitt men det kunde många gånger dröja timmar eller dagar för att snittet skulle bli av och då hade patienten många gånger hunnit föda på något annat sätt under tiden.
Kvinnorna var ensamma vid födandet. De kunde inte ha anhöriga med då det låg  flera kvinnor i en öppen sal. Kvinnorna måste själva ha med sig såväl sängkläder, kläder samt ombyte såväl till sig själv som till barnet. Mat och dryck till patienter på sjukhuset måste ombesörjas av anhöriga.

Den största kulturchocken är dock den otroligt stora skillnaden på ekonomiska resurser i ett land som Uganda, som t.ex. att se under vilka förhållande kvinnor / män och barn med lite pengar får leva under och den vård hon / han erbjuds och får. Det kan var svårt att hantera och veta hur man ska kanalisera.   

För en västerlänning var människorna  mycket vänliga och hjälpsamma; alltifrån personal på sjukhuset till mannen / kvinnan på gatan, t.ex. om man hade svårt att hitta vägen fick man ofta sällskap för att hitta.

Värduniversiteten ordnade första veckan ett besök på ett barnhem. Barnhemmet låg i utkanten av Kampala och det inrymde ca 80 barn med en liten trädgård med lekplats och flera stora rum. Det var beklämmande och sorgligt att se dessa små barn som ville klänga på oss för att få mänsklig kontakt.
Universitetet ordnade även med en resa till en dansuppvisning i afrikansk dans.
Kvällarna användes till att förbereda lektioner, eller läsa in sig på något men även att gå ut och äta med studenterna, oftast på Indisk restaurang då många Indier bor i Uganda och driver restaurang.
Internet fungerar men långsammare än vi är vana vid i Sverige.

Det går fint att jogga  på morgonen innan värmen blir för stark och att simma i någon pool var också ett bra alternativ till motion.

Vi blev även hembjudna en söndag  till vår kontaktperson.Hon bodde utanför Kampala i ett  hus med utsikt över Viktoriasjön.

En helg åkte jag  forsränning / rafting på Nilen. En varning dock; det fanns risk för bilharzia. Tabletter mot detta kunde köpas på apoteken.

Jag tog ut semester fjärde veckan. Då åkte jag på safari till Queen Elisabeth National Park samt  på gorillatrekking i Biwindi Nationalpark i sydvästra Uganda.

Tips och råd: Ta med Dollar i 50 eller 100 sedlar för att växla snarast. Köp en karta över Kampala! Ficklampa, liten börs för pengar för dagen, bra kasse/väska att bära allt i till och från jobbet (kläder, skor, handskar, förkläde,vattenflaska). Klocka, för att hålla reda på tiden vid upplivning, auskultation av fosterljud mm. Mobiltelefon (olåst) för att köpa SIM-kort på plats, då blir det mycket billigare att ringa i Uganda samt även att ringa till Sverige.

Sammanfattningsvis är jag otroligt tacksam för att jag fått göra detta utbyte som givit mig en tankeställare till det vardagliga och att spänna bågen yrkesmässigt.

Klinisk verksamhet :
Den praktiska handledning skedde på avdelning 14, på Old Mulago, som är den barnmorskeledda avdelningen med  förväntade normalförlossningar samt avdelning 5C, på New Mulago, som var avdelningen för komplicerade förlossningar och på avdelningen för familjeplanering.

Efter en kort rundvandring på avdelningarna fick jag klara mig själv men med gott stöd av studenterna på avdelningarna. Barnmorskorna var mycket vänliga och hjälpsamma men de hade ont om tid för att vidareutveckla samarbetet kring handledning.

Ett sätt att orientera sig var att delta på morgonronden, men det var ibland svårt att förstå vad som sades då man ofta pratar ganska tyst i Uganda. Vi ett tillfälle låg 28 patienter i salen i värkarbete, och öppna fönster med ljud av både vind och trafik gjorde att man absolut inte hörde allt vad som sades. Det kunde även vara svårt att förstå vad som skrevs i i journalerna som var handskrivna.

När jag såg annonsen om att få åka på klinikhandledarutbyte bestämde jag mig för att söka. Jag  har alltid haft ett internationellt intresse och har tidigare arbetat som barnmorska under två år i Nicaragua samt ett kort uppdrag i Venezuela. Detta var dock för många år sedan.
 
I maj 2010 fick jag besked om att jag blivit antagen för att åka till Uganda hösten 2011. Avresan blev sedan uppskjuten, det slutade med  jag åkte i maj 2012. Att det blev senarelagt hade med upplägget av utbildningen i Uganda att göra, samt att KI, barnmorskeprogrammet, inte hade några studenter som skulle åka på utbyte förrän under våren 2012.
Jag fick även möjligheten att börja arbeta på barmorskeprogrammet på KI som lärare. Detta blev i sig en god förberedelse inför Uganda. Jag fick en ombytt roll nu då jag skulle åka ut som lärare från KI.

Förberedelserna bestod i att uppdatera mig i suturering, säte, VE, tång mm. Mina främsta erfarenheter de senaste åren är från mödrahälsovården. Jag förberedde även några lektioner.

Vaccinationer:
Jag fick gula febern och malariaprofylax. Jag valde att ta Malorone, det dyrare preparat, då jag inte ansåg det var värt att under denna kort period "må dåligt", som man kan göra av det alternativa, billigare, preparat som finns.

Visa ordnas enklast vid ankomst på flygplatsen i Entebbe, det kostar 50 dollar.
Det är viktigt att ta med släta fina 50 dollars sedlar alternativt 100 dollar sedlar för att sedan växla till  ugandiska Shillings på plats, helst på flygplatsen, då det är svårt att klara sig utan Shilling.

Jag och en klinikhandledare från KI åkte ned. Värdlandet hjälper vanligen till med bostad men den bostad som erbjöds oss var  inte optimal så min kollega som åkte ner drygt en vecka tidigare hade redan ordnat ett boende i ett trevligt hus tillsammans med andra utbytesstudenter.

Utbytet var mycket positivt för mig.

Jag planerar att informera studenter samt mina kolleger på skolan, även på min tidigare arbetsplats, om utbytet i Uganda.
Vi undervisar barnmorskor som ska kunna jobba i hela världen, och inte bara i Sverige.

En reflektion av utbytet  i Uganda är att det var i de mindre grupperna där vi, via samtal och diskussion i klassrummet, som de verkligt intressanta mötena uppstår student / lärare.  En diskussion  som som fördes handlade om rätten till abort kontra förbud mot abort som råder i Uganda och vad det innebär för kvinnan. En annan diskussion handlade om människors lika värde och om homosexualitet, som är strängt förbjudet i Uganda.

Likheterna människor emellan är större än olikheterna. Vi har samma behov av att bli respekterade, få bra vård oberoende av var vi bor.

De utbildningar jag blev involverad i var en fyraårig utbildning till  Bachelor of Nursing och en Masterutbildning.

Jag blev introducerad för en lärare på skolan, som jag skulle samarbeta med. Hon förmedlade kontakt med  Masterstudenterna som ville träna inför en examination inom mödrahälsovård. Masterstudenterna var barnmorskor som tidigare gått en 4-årig sjuksköterske / barnmorskeutbildning och gick nu en Masterutbildning inom barnmorskeyrket, en fördjupning inom yrkesområdet. Masterstudenterna ville träna på barnmorskebesöket på mödravården.De delades in två och två, en fick spela barnmorska den andra patient. De tränade på kommunikation / information, yttre palpation, symfys - fyndus mätning och fosterljud. Därefter fick de ge feed-back till varandra.

Dagen efter gjorde vi sedan examination av studenterna. De fick en timma per student för sin presentation och uppgift.
Det var verkligen en intressant och eftertänksam övning men tidsödande. Två lärare och en timme per student. Jag tänker mig att på KI har vi upp till 37 studenter. Om vi skulle examinera dem på samma sätt med två lärare så skulle det ta en vecka.
En annan reflektion är att det finns mycket att lära av detta, man får verkligen en uppfattning om var och en och man ser dem i "praktiken" på ett annat sätt. Examinationen inkluderade även en slutfråga, en frågeställning av mer komplicerad art, exempelvis hur du handlägger patient  som är hiv-positiv, alternativt högt blodtryck / preeklampsi i v 32, eller något om graviditetsdiabetes. 

Därefter följde två heldagar med examinationer av sjuksköterskestudenter som gick sista terminen på 3:e året. Examinationen var på samma tema som ovan beskrivits med Masterstudenterna; mödravårdsbesök, patientens första besök (som i Uganda kan vara när som helst under graviditeten). Det är rekommenderat att göra  fyra besök på mödravården under graviditeten i v 16,24,32 samt v 36. När kvinnan kom till förlossningen var man tacksam om hon varit på något besök under graviditeten.

Jag hade även lektioner / föreläsningar om mödrahälsovård, ungdomsmottagning, antikonception samt om gynekologisk cellprovtagning för livmoderhalscancer. Tillsammans med lärare från skolan på sjuksköterske / barnmorskeprogrammet hade jag även information och praktiska övningar angående spiralinsättning, gynekologisk palpation samt om p-stavs insättning.
Teorin varvades med studenternas praktik på avdelning för familjeplanering.

Relationen mellan lärare och studenter verkar vara mycket god och vad jag uppfattade var stämningen mycket avslappad och trevlig. Den teoretiska kunskapen studenterna fick uppfattade jag som mycket bra men glappet mellan teorin och praktiken var stor på grund av brist på resurser och handledning. Det fanns mycket studenter men lite ordinarie personal som handledare.

KI hade två barnmorskestudenter som även fick en del handledning samt viss undervisning i suturering, säte och armlösning.

Vi, min kollega och KI-studenterna, tillämpade hud mot hud, mor / barn, efter förlossningen. Barnskötningen består av att väga barnet och packa in det i de filtar och lakan som mamman har med för att sedan lägga barnet bredvid sig. Att då klä av barnet och lägga det hud mot hud gjorde att barnet  kom till att suga ganska snart efter förlossningen och mammorna reagerade mycket positivt på detta.

Den första veckan gick åt till att introduceras, orientera sig och lära känna rutinerna på avdelningarna och personalen på skolan, samt mer formella samtal med kontaktpersoner och  lärare.
Andra veckan hade vi / jag examinationer, i princip 3 heldagar, och dessemellan handledning på avdelningarna. Tredje veckan hade jag mer egna föreläsningar samt praktiska övningar med lärare och studenter på skolan.
En tredjedel av tiden var teori eller praktiska övningar / examinationer på skolan och resten var handledning på avdelningarna.
Arbetstiden var på Mulago hospital var  08.30 till 16.00 måndag till fredag.

Det krävdes även  förberedelser av examinationer och föreläsningar då jag inte var förberedd från Sverige på alla de uppgifter som sedan kom. Jag sa heller inte nej till någon uppgift då jag uppfattade det som mycket positivt att komma in på skolan och samarbeta med lärarna där.
Utslaget på 3 veckor var undervisningstiden minst 10 timmar i veckan.
En hel del tid gick även åt till samtal med de närvarande studenterna som KI hade på plats angående reflektioner och upplevelser relaterat till arbetssituationen och det kulturella mötet med och i vården på sjukhuset.