Reserapport - KI-student
Lärosäte: Addis Ababa University
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Hösttermin 18/19
Namn: Rrezarta Rama
E-postadress: rrezarta.rama@stud.ki.se

Innan avresa

För några år sedan var jag på ett IFMSA-utbyte i Sudans huvudstad Khartoum och lärde känna en massa läkarstudenter där. Många av dem hade rest till Etiopien och menade på att om jag ville resa runt i Östafrika så var Etiopien the place to go, med massa vacker natur och en väldigt cool huvudstad där det finns mycket att göra. Dessa uppmaningar hade jag i bakhuvudet när jag fick höra att det fanns en plats över för att göra utbyte via KI vid Addis Ababa University i Etiopien. Från min korta tid i Sudan hade jag också fått mersmak för att lära mig mer om hur man kan bedriva god vård med knappa resurser, så detta, tillsammans med att Etiopien verkade vara ett spännande land i sig, gjorde att jag blev väldigt taggad på att åka på detta utbyte.

 

Inför avresan var jag tvungen till att fixa boende (mer om detta nedan), visum, vaccinationer och kontakten med utbytesuniversitetet. Jag åkte med en annan student, vilket var skönt för vi kunde stötta varandra i vad som kändes som en ganska osäker planering, eftersom kontakten med värduniversitetet ofta var halvbra. Dock vill jag poängtera att allt kommer lösa sig! Det är mindre komplicerat än det verkar, men tyvärr dröjde det ganska länge innan vi fick ordentligt svar på om vi var antagna eller ej för utbyte på AAU. Initialt var vår tanke att vi skulle söka studentvisum, varför det var angeläget att få antagningsbeskedet. Pga fördröjningarna valde vi istället att söka vanligt turistvisum för 3 månader online. Detta var superenkelt, och de frågade inga frågor vid ankomst på flygplatsen i Addis, så det är inte ”farligt” att söka turistvisum istället för studentvisum trots att du är där som student. Ett stort observandum är att det finns fejk-hemsidor för att skaffa e-visum som tar ut en extra avgift, vilket min medresande vän gjorde misstaget att betala, och som är i princip omöjligt att få återbetalad. Den korrekta hemsidan att söka visumet på är https://www.evisa.gov.et/#/home Eller om hemsidan inte är aktuell när du söker utbyte så kan du hitta en aktuell länk via etiopiska ambassad-hemsidan). Det finns även möjlighet att skaffa turistvisumet direkt vid ankomst till flygplatsen, utan att ha fixat med eVisum-papper på förhand, vilket ska funka lika bra men ta lite extra tid bara vid ankomst. Ha adressen dit ni ska bo första natten nära till hands, det kommer behövas anges vid ankomst på flygplatsen oavsett om du skaffade visum på förhand eller ej. Skulle man av någon anledning behöva utöka sitt visum så har jag förstått det som att man ska ta sig till "Head Office of The Main Department for Immigration and Nationality Affairs", men att räkna med att det kommer ta lite tid att få till förlängningen pga byråkratiskt tjafs.

 

Angående vaccinationer så behöver man ha de vanliga som man oftast fått som barn, men det är även smart att ta meningokock-vaccin, Hep A och B och tuberkulos (visst, vaccinet är dåligt, men tuberkulos är otroligt vanligt i Etiopien så det är värt det lilla skydd man får, tänker jag), samt även tyfoid och kolera vaccin för att undvika magsjuka. Gula febern förekommer knappt i landet enl de läkare jag pratade med i Addis, men pga att det kan behövas bevis på att man är vaccinerad mot Gula febern efter vistelse i Etiopien när man ska resa till vissa andra länder (vet inte exakt vilka länder som har detta krav för att man ska få visum, men tror det borde vara närliggande länder till Etiopien) så kan det vara värt att vaccinera sig mot gula febern ändå, om man ska resa vidare direkt efter Etiopien eller resa till de länderna nån gång i framtiden. 


I Addis Ababa finns det ingen risk för Malaria, men så fort man lämnar huvudstaden så ligger de flesta städer <2500m över havet, vilket innebär risk för malaria (speciellt under regnperioden som verkar vara starkast juni-september). Malarone, som ju har minst biverkningar och som man behöver ta kortast period finns inte att köpa på Etiopiska läkemedelsmarknaden, så det kan vara smart att få malarone på recept innan man lämnar Sverige, om man ska resa utanför Addis (vilket jag definitivt tycker att man ska göra). Även myggsprej och myggnät rekommenderas att tas med från Sverige eftersom det är svårt att få tag på i Etiopien. 


Om man har ljus hud och behöver solkräm, så ta med detta hemifrån för det är svårt att hitta i Addis! Solen ligger inte på supermycket just i huvudstaden, så man kan komma undan utan solkräm om man är försiktig de första veckorna innan man byggt upp ett grundskydd.

Ankomst och registrering

Första dagen tog vi oss till Black Lion Hospital (Tikur Anbessa Hospital) för att hitta the Deans Office. Detta visade sig vara ganska svårt och vi fick hela tiden olika anvisningar om hur vi skulle ta oss dit. Vi hade inte lyckats boka en tid på förhand pga uteblivet svar på email (visade sig att vi hade mejlat fel person dessutom; en ny Dean hade tillsats sedan vi hade fått vårt antagningsbesked), så när vi tillslut hamnade rätt så fick vi reda på att personen ifråga gått för dagen och kunde anträffas tidigast nästa dag. Detta orsakade inga större problem annat än att vi missade en dag på kliniken, men för att underlätta för sig själv skulle jag nog försöka ankomma till Addis senast torsdag kväll veckan innan man börjar sina placeringar för att på fredagen hinna hitta The Dean och ha allt i god ordning innan man påbörjar sin första dag på kliniken. 

När vi väl fick träffa the Dean och Associate Dean fick vi själva önska vilken specialitet vi ville ha placeringar i och hur länge. Deras förslag var att vi preliminärt skulle gå till en specialitet och sedan återkomma om vi ville förlänga/förkorta placeringen där, samt bestämma oss för vart vi ville gå därnäst, på löpande basis. Vi behövde alltså inte ha en fast plan att följa rigoröst. Däremot visade det sig vara väldigt viktigt att sköta formalierna med den Department dit man skulle. Från the Associate Dean erhöll vi inför varje placering papper på att vi var utbytesstudenter på så kallad externship och att vi hade tillåtelse att vara på en specifik specialitet under ett visst antal veckor. Med detta papper skulle man sedan gå till "The head of the department" inom den specialiten för att introducera sig och få nån typ av anvisning på vart man skulle gå. Även detta möte kunde vara lite krångligt att få till, ofta var man tvungen att återkomma dagen efter för att kunna introducera sig ordentligt etc. OBS mycket viktigt att göra detta, då man kan hamna i trubbel om man tar sig direkt till avdelning utan ett okej från ledningen. 

Fadderorganisation verkar det tyvärr inte finnas någon.

Ekonomi

Obligatoriska utgifter är vaccinationerna (ca 2000kr för mig, och OBS att det finns 15% studentrabatt på vissa ställen!), visumet (ca 700kr), och flygresan (ca 7000kr). Jag betalde sammanlagt ca 15000kr för boende för 3 månader men man kan säkert komma undan billigare (se nästa rubrik för detta).

(följande priser har jag konverterat från etiopiska Birr till kronor för förståelse. 1krona=3birr)

Beroende på hur långt från skolan som man bor så kan man behöva byta mini-buss några gånger för att ta sig till skolan vilket kan kosta mellan 1kr och 10kr per dag. Att ta taxi är också en möjlighet och kostar mellan 50 och 100kr per dag (till sjukhuset och hem) om man reser själv, vilket kan vara värt ibland om man inte orkar stå i bussköerna som kan vara väldigt långa och oförutsägbara från dag till dag. Skulle man av någon anledning vilja hyra bil så kostar det ca 60kr om dagen plus bensin.

Lunch kan man äta vid antingen nåt av sjukhusets restauranger för ca 10kr, eller vid nån av de närliggande restaurangerna (med betydligt bättre kvalitet) för ca 30kr. Middag, som man kanske käkar på någon trevligare restaurang kan kosta mellan 50 och 100kr per person.

Boende

I vårt möte med the Dean visade det sig att de kunde hjälpa till att fixa boende till oss i form av korridorsrum på sjukhusets campus. Om detta skulle ha varit gratis eller ej vet jag inte (tippar dock på max 500kr/månaden), men vi tackade nej till detta då vi redan hade fixat på boende på egen hand, innan information att korridorsrum fanns tillgängliga för oss hade framgått. I efterhand tänker jag att trots att korridorsrummen var av dålig standard (oklart också om det var egna rum eller säng i delat rum som erbjöds) men det kan ju vara intressant för vissa att bo så, och om inget annat så är det värt att ha ett rum på campus där man kan lämna sina värdesaker medans man är på sjukhuset, då detta ej är möjligt på annat vis (finns alltså oftast inge låsbara rum eller  skåp att förvara saker på, på avdelningen)

Jag och min medstudent från KI bokade boende genom AirBnB. Lägenheten låg i ett condiminium (lägenhetsområde) i Arrat Kilo (40 minuters gång eller en kvart med bil från Black Lion), var möblerat med 3rok, varmvatten, vattencontainer för när vatten inte fanns tillgängligt (dock inget elaggregat för när det inte fanns el) plus städning 3ggr/veckan, vilket kostade oss ca 5000kr per person och månad. De vi lärde känna i Addis menade att detta var på tok för dyrt, men när vi väl på plats utforskade vad det fanns för möjligheter till liknande levnadsstandard för en person som inte vill köpa egna möbler eller bo inneboende hos folk man ej känner, så visade det sig ändå vara ganska rimlig hyra att betala på de forum som fanns tillgängliga för oss som ej är locals. Känner man någon som kan förmedla kontakt så lär man kunna hitta ett rum att hyra betydligt billigare. Vissa menade på att vi betalde ca 3ggr mer än vad som var möjligt att finna.

Studier allmänt

Grundutbildning+ Internship= examen

I Etiopien pluggar man generellt 6 år plus ett års Internship (rotationer på internmedicin, kirurgi, pediatrik och gyn/obs). Innan interships har studenterna mycket lite eget ansvar, men har både kliniska placeringar och föreläsningar samt "bedsideundervisning" (ekvivalent av våra seminarier på KI, utan praktiska element). Speciellt gyn/obs upplevde jag att studenterna behövde kunna otroligt mycket mer teori än vi behöver i Sverige; tex var det viktigt att lära sig mycket om sannolikheter (t.ex. vad är den exakta risken i "%" för uterusruptur vid vaginal födsel efter ett kejsarsnitt, resp. efter tre kejsarsnitt). Eftersom man har mindre resurser för akuta situationer och mindre utredningsmöjligheter för att bekräfta/utesluta farliga diffdiagnoser, så måste man hela tiden ha bra koll på exakta risker för olika farliga tillstånd och väga dessa mot varandra när man tar beslut. 

Under internship har man plötsligt stort ansvar för patienter. Man har hand om många patienter och ska då göra en stor del av det jobb som både underläkare och sjuksköterskor gör i sverige. Man läser på om patienter, föreslår diagnoser och behandling på ronderna, rätter PVKer och räknar tex kontraktioner. Man har en tenta inför varje placering som ska vara väldigt svår och som man måste klara för att få börja sin placering.

General Practitioner

Efter internship tar man examen och då måste man göra ett antal år som General Practitioner (GP), oftast i mindre städer eller på landsbygden. Där kan man ibland vara den enda läkaren på flera kilometers avstånd, vilket förklarar varför Gyn/ob och pediatrik tar så mycket större plats i deras internship än de gör i våra AT.

Under sina GP-år så betalar man av sin grundutbildning, kan man säga. Utbildningen var gratis men om man inte fullföljer sina GP-år så blir man stämd att betala stora summor pengar till staten, som alltså ska motsvara utbildningens pris. Detta betyder att om man vill åka utomlands och jobba efter examen i Etiopien så måste man vara rik och betala ur egen ficka för den utbildning man tidigare gått. Detta verkar vara ett system gjort för att minska så kallat "Brain drain".

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag gjorde endast kliniska placeringar, så det förekom varken schemalagd undervisning eller examinationer. Däremot följde vi med på seminarier med studenterna och olika föreläsningar för ST-läkarna. Allmänt så förväntades vi inte ta samma ansvar som the Interns, trots att vi officiellt också kunde räknas som sådana, eftersom vi inte fick schema för vilka avdelningar vi skulle bemanna. 

Gyn/obs

Här var det fritt att välja var jag ville uppehålla mig på för avdelning/mottagning/sjukhus, men jag kan rekommendera att man är längre tid på samma ställe så att man hinner komma in i rutinerna och därmed får göra fler egna undersökningar etc. En bra idé är att hitta någon ST som verkar extra taggad på att lära ut och ha dig vid sin sida, för det var så jag lärde mig mest. 5 veckor var vi på förlossningen och hann på så vis läsa in oss på teorin ganska bra, och mycket djupare än vi behövde när vi gick obs-kursen på KI. Jag fick även assistera på kejsarsnitt någon gång och förslösa några barn mot slutet (!). 3 veckor var jag även på gyn/obs-akuten och där fick se många intressanta fall och hoppade mellan olika handledare när vi såg att någon annan hade fått in ett nytt intressant fall. Några enstaka dagar spenderade jag även med ST-läkare (som jag hade lärt känna på Black Lion) på Zewditu Hospital och Ghandi Memorial Hospital. Ur perspektivet handledning så är gyn egentligen inte bästa specialiteten att göra placeringar på eftersom det är den jourtungaste specialiten och läkarna i allmänhet kunde vara väldigt trötta och därmed mindre motiverade att handleda. Däremot så fick man göra både mycket status och assistera om man visade framfötterna och själv bad om att få göra saker.

Pediatrik

Här var jag kort tid: 2 veckor, varav en vecka på Neonatalvården och en vecka på barnneuro-mottagning. ST-läkarna var väldigt trevliga och svarade gärna på frågor. Även här var det mycket upp till en själv att bestämma var jag ville vara och hur mycket frågor jag ställde för att lära mig. Det fanns flera specialiserade mottagningar och avdelningar på sjukhuset att välja mellan.

Neurologi

Neurologi fanns inte med som alternativ bland klinikerna som KI listar att man kan göra placeringar på, på AAU. De som finns listade av KI är de specialiteter där AAUs studenter gör internships, men eftersom vår internship där hade mycket lösare premisser än deras, så var det i praktiken möjligt för oss som utbytesstudenter att göra kliniska placeringar inom vilken specialitet som helst. The Neurology Department (som har mottagningar på både Black Lion och Zewditu Hospital) är bara ca 10 år gammal, vilket innebar att många som inte arbetade där felaktigt trodde att neurologi inte var en egen specialitet i Etiopien och på Black Lion. De två veckor jag spenderade där var superbra, för jag hittade en riktig stjärna till handledare som tog mig under sina vingar och lärde gärna ut allt han kunde. På neuro fanns det ett luftigare schema med fria eftermiddaagar ibland, och föreläsningar, praktiska genomgångar för ST-läkarna ibland. Det var otroligt lärorikt, och jag önskar att jag hade spenderat längre tid på Neuro. Jag råkade dessutom vara på plats en av veckorna då sista-års ST-läkarna examinerades, vilket innebar att det fanns flera framstående neurologer från andra länder närvarande. De hade som jobb att vara med och examinera ST-läkarna, men spenderade också en hel del tid på att föreläsningar, seminarium och klinisk handledning under tiden de var där.
Neurologiplacering: Jag står med ST-läkare och undervisas av gästläkare som tar neurostatus på ett av dagens klurigare fall på mottagningen. (Retuscherat patientens ansikte med svart färg för att skydda hens identitet)

Språk och kultur

All undervisning och kurslitteratur som användes var på engelska. Även ronderna var officiellt på engelska, men ibland kunde man börja diskutera saker på Amariska. Den största kulturskillnaden på kliniken var nog hur ronderna gick till. Först och främst så var massa studenter och ST-läkare med och skulle lyssna på det som sades om varje patient. Under ronden kunde frågor ställas till någon av åhörarna, och man förväntas kunna svara på detta för att inte behöva skämmas eller ombedas läsa på och presentera om den aktuella diagnosen eller ämnet nästa dag. Tack och lov hoppade de alltid över oss som var utbytesstudenter, vilket är rimligt med tanke på att vi inte lärt oss att svara på frågor på det viset (samtliga gånger jag försökte förbereda svar ifall att frågan skulle ställas till mig, fick jag total black-out i huvudet). Det största problemet vid ronderna var att folk pratade otroligt tyst, oavsett "rang". I samtal med en av mina handledare fick jag till svar att det kändes pinsamt att tala högt och ta för mycket plats. Det var oklart för mig om detta verkligen stämde in i samhällets kultur i övrigt, eller om det bara var en grej relaterad till sjukhuskulturen.

Fritid och sociala aktivteter

Jag känner inte till fritidsaktiviteter kopplade till univerisitetet i sig, men däremot fanns det väldigt mycket att ägna sig åt i staden i allmänhet. Jazzklubbar (t.ex. Jazz Village på Ghion Hotel på torsdagar), livespelningar (på t.ex. Alliance Ethio-Francaise), traditionell musik (t.ex. på Fendika Azmari Bet på fredagar). Det fanns biografer(engelskspråkiga på Edna Mall och Century Mall) och massa andra möjliga aktiviteter att ägna sig åt. Om man vill vara lite för sig själv så kan man gå till Botanical Garden i Gulele eller ta en minibuss till Entoto Mountain, njuta av den friska luften och den fina naturen. 

Jag själv lärde känna många utanför sjukhuset via skateparken som jag besökte, som låg i Mekanisa. Även via sociala medier i olika facebookgrupper verkar det gå att hitta vänner (eller tips på var man kan hitta det man vill hitta i Addis, som man inte lyckas googla sig fram till): Expats in Addis Ababa är en sån bra facebook grupp.

Viktigast av allt att poängtera här, är att jag rekommenderar det otroligt starkt att ta några veckor ledigt innan eller efter utbytet för att resa runt i landet i övrigt. Det finns så himla mycket olika typer av natur och även historiska byggnader etc att se runtomkring i landet, och jag ångrar att jag hann se så lite. Jag planerar redan att åka tillbaka för att hinna se mer av landet!

Skateparken i Mekanisa

Sammanfattning

Detta utbyte, och de andra utbyten jag har varit på under min tid på KI har definitivt påverkat mig väldigt mycket. Det är viktigt att förstå hur vården kan fungera utomlands, för vår utbildning gör ju det möjligt för oss att jobba i de flesta länder, och vi bör därför vara rustade till högre grad för att vara just en "Läkare i Världen". Det intressantaste tycker jag är att få sätta sig in i hur man behöver tänka om man plötsligt skulle ha begränsade möjligheter till labbprover och undersökningar. I övrigt så tycker jag också att det alltid är berikande att lära känna människor som har andra livserfarenheter än oss själva: om inget annat så för att kunna relatera bättre till de många olika typer av människor vi i framtiden kommer möta som patienter i vår kliniska vardag här hemma.