Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Iowa
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 18/19
Namn: Susanna Haverinen
E-postadress: susanna.haverinen@stud.ki.se

Innan avresa

Jag hade alltid tänkt att jag ville åka på ett utbyte under min studietid, framför allt för att se hur ett annat sjukvårdssystem fungerar men också för att få uppleva en annan kultur. 


Anledningen till att jag sökte mig till University of Iowa var att deras utbildning har ett gott rykte (och jag ville inte slösa mitt utbyte på ett ställe där jag inte lärde mig något), att tidigare reseberättelser från universitetet var mycket positiva, men framför allt då utbytet var en unik chans att få besöka the Midwest. 


Informationen om utbytet på UIOWA var bra, det fanns information om utbytet både på KIs hemsida (under fliken Utbyte på T11 SVK) och på UIOWAs egen hemsida (https://medicine.uiowa.edu/md/student-support/visiting-student-information-and-application). 


Dock kändes det hela tiden som om information var bristfällig, som om jag missade saker. Detta då mina medstudenter som skulle till andra universitet i USA verkade ha mycket mer pappersarbete än jag. Dock visade det sig att detta berodde på att Iowa i jämförelse med andra studieorter var väldigt smidig att åka till. Det man egentligen behövde ordna var ansökan; bestående av ett ansökningsformulär (International Medical Student Visitors Clinical Rotation Request Form – detta skickades till mig av UIOWAs handläggare efter att jag fått nomineringen från KI), ett passfoto, ett CV på engelska, ett LADOK-utdrag, ett vaccinationsskyddsformulär (MMR, hepatit B, TDP, TBC, varicella och influensa) samt ett hälsointyg. Handläggaren för utbyten på KI ordnade alla försäkringspapper. Det kan vara bra att tänka på att vaccinationsformuläret kan ta lite tid att ordna; man måste beställa sina vaccinationskort från stadsarkiven, lämna blodprov för att påvisa antikroppar mot vattkoppor (om man inte är vaccinerad) och därefter behövde dokumentet intygas av en läkare med en officiell stämpel (vilket jag gjorde hos min vårdcentral). Hälsointyget däremot bestod bara av några ja/nej-frågor och behövdes bara signeras av en läkare, så det kunde en handledare under min praktik göra. 


Efter ansökan är inne är det inte så mycket mer man behöver ordna. Man ansöker om visum enligt ESTA, och studiehandläggaren från Iowa skickar senare ett brev som intygar att man kommer studera hos dem men är student på KI och därför ej behöver studentvisum. 


Något som det är bra att vara medveten om är dock att Iowas kurser pågår från mitten av månaden till mitten av nästa månad, och att det är en uppehåll under december. Detta innebär för studenter som söker till Iowa under SVK-perioden T11 under höstterminen att man inte kan slutföra sina studier under november och december, utan antingen läser en kurs innan jul och en efter jul och missar då examenshögtiden (och antingen firar jul i Iowa eller flyger fram och tillbaka till Sverige) eller att man skjuter upp utbytet till efter jul och tar två efterföljande kurser under vårterminen och därmed förskjuter sin examen några månader, vilket jag gjorde. Detta tyckte jag KI var dåliga på att informera om.

Ankomst och registrering

Man behöver inte anlända till Iowa många dagar innan utbytet börjar (om man inte vill resa runt lite innan, se fliken fritid). Det finns inte jättemycket som pågår i Iowa City (framför allt inte under vinterhalvåret) och tiden för utbytet räcker gott för att se Iowa med omnejd. Jag kom fram till Iowa lördag eftermiddag helgen innan mitt utbyte började (studievägledaren i Iowa ordnade med skjuts från busstationen) och på söndag träffade jag henne och hon visade mig och en annan utbytesstudent runt i stan. Hon såg till att vi fick en ordentlig introduktion, att vi visste var vi skulle vara på måndag morgon, hur vi skulle orientera oss på sjukhuset, gav oss vita rockar, tog med oss att handla matvaror och bjöd oss på lunch. 


På måndag morgon hade vi EPIC-training (introduktion till sjukhusets journalsystem). Detta tog fram till lunch, och efter detta gick vi till respektive kliniker och därifrån fick vi ytterligare mer specifik information om deras rutiner och när vi skulle komma nästa dag. Det är bra att kolla upp vilka som är ST-läkare på ens avdelning innan måndag, detta står på placeringslistan som skickas ut från universitetet, då det faller på dem att “ta hand om en”, och det kan vara bra att komma överens om var man ska mötas efter EPIC-utbildningen.

Ekonomi

Det är inte så mycket som man kan spendera pengar på i Iowa. Generellt så är priserna rätt så lika Sveriges priser, vissa saker är lite dyrare och visa lite billigare. T.ex. är det billigare att äta och dricka ute, medan vissa typer av matvaror i affären är dyrare. Det fanns inga obligatoriska avgifter på plats, dock blev det lite dyrt med vaccinationskostnaderna innan avresan.

 

På plats var det hyran (se fliken boende) på 400 dollar/månad, SIM-kort för 39 dollar/månad, och mat som egentligen kostade pengar. Därtill kan man ju alltid spendera mer eller mindre pengar under sin fritid, men detta är ju anpassningsbart efter ens egna budget. I Iowa City behöver man verkligen ingen bil eller busskort, utan kan gå överallt (eller få skjuts av rumskompisar då många har egen bil) och mellan universitetet och centrum går det gratis bussar måndag till lördag, vilket är smidigt om man vill slippa konka matvaror. 


Jag hittade rätt så billiga flygbiljetter till Chicago, men inrikesflyget till Iowa City (eller Cedar Rapids som flygplatsen heter) var mycket dyrare. Jag bestämde mig dock för att spara pengar genom att ta en Greyhound buss till Iowa istället för att flyga. Det kostade 20 dollar och resan var ca 4,5 timme lång, i jämförelse med flyget som kostade ca 2000 kr och tog 1,5 timme. Dock kan jag varna att busstationen låg i ett lite ruffigare område i Chicago. Jag kände mig aldrig otrygg, men jag åkte mitt på dagen, och jag skulle nog inte rekommendera att man vandrade runt ensam med alla sina tillhörigheter i det området efter mörkrets infall. 


Förutom att välja buss framför flyg kan man hålla nere kostnaderna genom att laga lunchen hemma och ta med sig till sjukhuset. Dock finns det mycket matställen på sjukhuset, och de var inte så dyrt att äta där, och då jag många dagar gick hemifrån kl 4.15 och kom hem kl 20.00 så ska jag erkänna att jag ofta köpte lunch. Dock finns det mikros att använda i studentrummet, så det är ett tips att nyttja dessa då man har tid att fixa mat på fritiden.

Boende

När jag fick mitt antagningsbesked via mail från kontaktpersonen i Iowa så fick jag tre alternativ gällande boende. Det fanns två fraternities som låg nära campus som erbjöd rum till utbytesstudenter, samt så kunde man bo i en egen lägenhet längre ifrån campus, vilket dock var dyrare.  


Jag beslutade att bo på ett av studenthusen som hette AKK (Alpha Kappa Kappa). Det var billigare än det andra alternativet, dock ingick inte mat (vilket för mig inte gjorde något). Kontaktpersonen hade informerat studenterna i huset att jag skulle komma, så jag behövde bara maila deras "president" och meddela exakt när jag skulle behöva boendet, så ordnade de ett rum åt mig. 


Hyran var som jag tidigare nämnde 400 dollar/månad (jag fick hämta ut en check på Walmart för att betala hyran), vilket som jag förstod det billigaste alternativet om man ville bo nära campus. Huset låg ca 15 min promenad från sjukhuset, och ca 10 min promenad från närmaste busstation där man kunde ta gratisbussarna till centrum. 


Kort om boendet i sig: Det bodde ett tjugotal studenter i huset, de flesta var läkarstudenter, men det var även PhD-och tandläkarstudenter. Det hade inga Greek-traditioner i huset, förutom några stora fester varje år som läkarstudenterna i stan brukade gå till (dock ingen under min tid där). 


Boendestandarden var lägre än man skulle förvänta sig i Sverige. Alla boenden fick hushållsuppgifter man skulle utföra varje vecka (annars fick man betala 5 dollar i vite). Min uppgick var att torka av allt i köket tre gånger i veckan och packa undan disken. Det var egentligen inga problem, dock var det ganska uppenbart att många inte gjorde sina uppgifter, då till exempel toaletterna och duscharna var ganska smutsiga emellanåt, och det inte verkade som någon någonsin dammsugit heltäckningsmattan i korridorerna. Mitt fönster gick inte att stänga helt i det första rummet jag bodde (bytte efter en månad när en annan utbytesstudent flyttade ut ur sitt rum), så det var inte helt optimalt när det var minusgrader ute. 


Dock var det trevligt att lära känna de andra studenterna, så med det i åtanke skulle jag inte rekommendera någon att fixa boende själv. Dock var jag och hälsade på det andra studenthuset som tog emot utbytesstudenter (Phi Rho Sigma), och jag skulle säga att det boendet nog var mer prisvärt, fastän det kostade 580 dollar/månad. Det var renare, bättre sammanhållning bland studenterna, och inkluderade 13 måltider per vecka (är säker på att de gemensamma måltiderna bidrog till att alla boende där lärde känna varandra bättre). 

AKK-huset som jag bodde i.

Studier allmänt

Det finns flera skillnader mellan det svenska och amerikanska utbildningssystemet. Om man ska bli läkare så läser man först fyra år pre-med på college och söker sedan till läkarprogrammet (med school) som också är fyra år långt. Som jag förstod det från de studenter jag pratade med så kan upplägget på olika läkarprogram i landet variera mycket, men de flesta har teori de första åren och sista året praktik. I Iowa hade de två år av teori och två år av praktik, men det hade ändrats ganska nyligen med en förlängd del praktik. 


Mycket av läkarstudenternas praktik är självvalda block, framför allt mot slutet av utbildningen. Varje block examinerades med en skriftlig tenta. Därtill gör studenterna under utbildningen flera USMLE-prov, och resultatet på dessa avgör deras chanser att få önskad ST. Deras prestationer på praktikblocken är dock också väldigt viktiga, då rekommendationsbrev från handledare behövs i deras ST-ansökningar. 


Efter läkarprogrammet så har de ingen motsvarighet till AT, utan söker ST-utbildningar (residency) direkt. ST-utbildningarna är mellan 3-5 år långa. Efter man specialiserat sig kan man subspecialisera sig ytterligare genom så kallade fellowships, som är ett eller två år långa. 


Mitt utbyte bestod helt och hållet av praktik, som egentligen var ganska lik praktiken i Sverige. Jag blev överraskad över hur mycket man fick göra på sjukhuset även i USA. Jag hade nog trott att jag inte skulle få prata med/röra patienter (jag hade den förutfattade meningen att sjukhuset skulle vara rädd för att patienterna stämde dem då), men så var det inte alls. Den stora skillnaden mellan praktiken i USA och i Sverige jag upplevde var dock att ST-läkarna var mer närvarande och mer villiga att lära ut hela tiden. Hade vi en paus i vårt arbetsrum/matrum (som delades av flera kirurgspecialiteter) så satt det alltid någon ST-läkare och lärde ut oss studenter (vi var ca 5-7 stycken som var uppdelade bland kirurgerna) om deras specialitet, visade CT-bilder, gick igenom läkemedel etc. Man lärde känna läkarna man gick med väl på grund av detta, då man var där så långa timmar och de hela tiden umgicks med oss studenter.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Upplägget efter att jag fick veta att jag blivit antagen till utbytet var att jag fick läsa igenom universitetets kurskatalog (motsvarande våra SVK:er, fast större utbud). Därefter fick man rangordna de man önskade sig. Universitetet varnade att de prioriterade sina egna studenter före utbytesstudenter, och att det därför var otroligt att jag skulle få mina förstahandsval, så det är något att vara beredd på. Jag fick dock mina förstahandsval: 

Advanced General Surgery (4 veckor): Jag visste inte innan utbytet riktigt vad detta innebar eller vilken avdelning jag skulle vara på. Veckan innan jag skulle börja fick jag ett mail från administratören på kirurgen och fick rangordna avdelningarna som det fanns möjlighet att bli placerad hos (de som hade plats för en till student). Jag fick välja mellan kirurgisk onkologi, brännskadeenheten, kärlkirurgen och transplantation. Jag fick mitt förstahandsval, kärlkirurgi. Där fick jag vara en del av deras team, pre-ronda, ronda, bedöma konsultremisser från akuten, vara på deras mottagning och vara på operation och interventionell angio. Alla kirurgiska specialiteter hade Grand Round på tisdagar, med M&M och sen en ca timme lång föreläsning om olika ämnen varje vecka. Förutom dessa så hade jag inte någon teoretisk utbildning. Det fanns ingen direkt examinering, men vi "äldre" studenter behövde lära ut sutureringsteknik till andraårsstudenter en förmiddag för att bli godkända på vår placering. 

Sub-internship in Surgery (4 veckor): Min andra månad var jag på Emergency General Surgery. Jag mailade själv till kirurgens administratör och bad att bli placerad där, då jag efter en månad i samma arbetsrum som alla ST-läkare visste att de som var där var väldigt bra. De andra placeringarna man kunde välja mellan var plastikkirurgi, minimal invasive surgery, och de som fanns tillgängliga för Advanced General Surgery. Egentligen var det inte så stor skillnad på de två kurserna. Ronderna skedde på samma sätt, man tog konsultremisser på akuten och spenderade mesta tiden i operationssalen. Som sub-intern så skulle man i teorin ta ännu mer ansvar, skriva remisser, journalföra, etc. Dock hade EGS redan fyra ST-läkare, så jag behövde inte göra så mycket admin, utan min handledare sa att jag skulle få ut mer på operation och skulle vara där så mycket jag kunde, så det var jag. Inte här heller fanns det någon examination, utan det var bara att en handledare skulle skriva på att man varit närvarande, utfört ett bra arbete och inte hade några brister i sin teoretiska kunskap, så blev man godkänd. 

Under båda placeringarna så fick man göra mycket praktiskt. På ronderna fick man presentera patienterna, ta anamnes, lägga om sår, dra dränageslangar, ta bort stygn/staples, kolla blodflöde med Doppler etc. Både kärl- och akut allmän kirurgi var konsultenheter också, så jag fick varje dag följa med till akuten om det fanns nya patienter till oss, och när det inte var ont om tid till att vi skulle skynda oss till operationer så fick jag ta hela anamnesen och göra undersökningen på patienten. Vi stod på operation från ca 9 till ca 18-21 (man hann emellanåt få lunch emellan operationer, men inte alla dagar, så det kunde vara lite påfrestande), och jag fick alltid stå steril och assistera. Man fick oftast sy ihop såren, och under tiden för operationerna passade överläkaren/ST-läkaren på att lära ut(/förhöra en på) bl.a. anatomi, fysiologi och patologi. Jag var ganska stressad över att de läkarna skulle vara otrevliga innan jag började, att de skulle förlöjliga en om man inte kunde svara på någon fråga eller så, men den atmosfären fanns inte alls på sjukhuset. Om de tyckte att man inte kunde något tillräckligt detaljerat så bad de en läsa på till nästa dag, men mer än så var det inte.

Det som var bra var att man fick göra så mycket praktiskt och se alla olika operationer. Det som var mindre bra var timmarna. Det beror säkerligen på om man väljer internmedicin eller kirurgi (studenterna sa att praktiktimmarna på medicin var som vanlig kontorstid), men det var ganska körigt att under två månader börja 4.45(allmän akut kir)/5.30 (kärlkirurgen) och sluta mellan 18-21. 

Jag har verkligen lärt mig massor om anatomi, patologi och operationsteknik, då det verkligen var ett helt annat krav där att man skulle kunna både baskunskap, patientens data utantill (vilket jag tyckte var lite överdrivet) och teorin bakom och tillvägagångssättet på operationerna man följde med på. 

Språk och kultur

Jag skulle säga att det egentligen inte fanns någon språkbarriär alls i Iowa. Alla pratade engelska, och det var inga problem att förstå dem. Under min första vecka var jag ganska förvirrad då alla konstant använde förkortningar om allting, men man lärde sig snabbt de förkortningar som användes i den specialitet där man var placerad. Jag blev också tröstad av de andra studenterna som erkände att de också hade svårt med alla förkortningar (framför allt då olika läkare använde olika förkortningar), men vi hjälptes åt och kom in i det tillsammans (och så fanns det alltid chans att fråga/googla fram vad någon oklar förkortning stod för). 

Kulturen var inte heller speciellt annorlunda än i Sverige. I allmänhet var folk mer öppna i USA, och det var inget konstigt med att de pratade med främlingar, vilket man i början var lite ovan med, men snabbt vande sig med. Den stora skillnaden på sjukhuset var att man på mottagningen skulle ha sina egna kläder, vilket i alla fall jag tyckte kändes rätt så underligt när man är så van vid att byta om när man ska träffa patienter. 

Fritid och sociala aktivteter

Det fanns inga specifika sociala aktiviteter för oss utbytesstudenter. Jag umgicks med folk från sjukhuset eller mitt boende, och följde med på aktiviteter med dem, bland annat line dancing, pubrundor och studentkårens evenemang. Jag förstod från dem att universitetets amerikanska fotbollslag var mycket populärt, men det var inte säsong under vintern så jag hade inte möjlighet att se dem spela (det var dock något som alla rekommenderade, så om du är där under säsongen så se till att gå på en match!). Det var lätt att få kontakt med andra studenter eftersom man bodde med så många, och för att det alltid fanns studenter i samma situation på sjukhuset som man delade arbetsrum med. 

Universitetet hade en idrottsanläggning med gym och simhall på andra sidan sjukhuset från där jag bodde, och man fick lite rabatt där med sitt studentkort. Dock hann jag aldrig prova gå dit pga mina timmar på sjukhuset. På AKK fanns det dock ett litet gym på nedre våningen, men cross trainers och fria vikter, så det var smidigt att ha i sitt hus så man kunde träna när man ville (och hade tid). 

Iowa City var en ganska liten stad och det fanns inte jättemycket att göra där. Dock fanns ett utbud av olika restauranger, pubar, fik och butiker som man kunde vara på under helgerna. Dessutom så fanns det lite olika destinationer utanför stan som man kunde ta sig till. Des Moines (Iowas huvudstad) var ca 2 timmar bort med bil, så dit åkte jag en gång med några rumskompisar. Sen åkte jag och en annan utbytesstudent till Amana Colonies en eftermiddag, vilket var några byar från 1800-talet. Där fanns lite olika hantverksbutiker, fik och restauranger, och var en trevlig utflykt inte långt från stan. 

En helg åkte vi också till Chicago. Vi åkte buss 4,5 timme till stan och turistade, åt god mat, gick på museum och såg en musikal. Jag kan verkligen rekommendera det, antingen en långhelg under utbytet (jag bytte min fredag mot en lördag kommande vecka) eller innan/efter utbytet. 
Chicago

Sammanfattning

Så för att sammanfatta: Att åka till Iowa var väldigt smidigt. Man blev väl omhändertagen på plats och det var en otroligt lärorik upplevelse. Dock skulle jag inte rekommendera precis alla att åka. Man är trött i slutet av T11. Många av mina klasskompisar, och jag också, var ganska klara med att vara en kandidat och suktade efter mer självständighet i rollen som snart examinerad underläkare. Om du vill söka utbyte här så bör du vara beredd på långa timmar, sömnbrist, att svansa efter ST-läkarna, begränsad fritid och kallt/ruggigt väder (om du åker vintertid). Jag skulle framför allt inte rekommendera att söka kirurgiska kurser om man inte är villig att offra sin sömn och delvis sitt psykiska mående under några månader. 

Men om du är motiverad att åka, kör! Det är en otroligt chans att se ett annat system inifrån, att träna på sin engelska och att få nya vänner för livet. Utbytet har gjort mig till en bättre läkare då jag lärt mig otroligt mycket specialiserad kunskap och definitivt fått mig att uppskatta våra arbetstimmar på ett helt nytt sätt.