Motivation

Jag sökte utbytet då jag tycker att det är spännande att uppleva sjukvården i olika länder, och för att det är väldigt roligt att få leva i en annan kultur ett tag. Dessutom ville jag öva upp min gymnasiespanska igen, och Spanien är det land som finns att välja på för utbyte under T9. Jag valde Madrid då jag tänkte att katalanskan i Barcelona kanske vore en lite för stor utmaning, och då det är en central och livlig stad med stort utbud av aktiviteter och goda möjligheter att resa runt i landet. I ärlighetens namn tittade jag inte så mycket närmare på Universidad de Oviedo, men egentligen tycker jag att regionen Asturias är fantastiskt vacker, och skulle kanske ha trivts bra där också. 

Kommunikation 

Under förberedelserna för kursen fick jag alltid snabba svar från KIs sida, både från ordförande för temakollegiet och från internationella koordinatorn. Jag diskuterade placeringar och tillgodoräknande med kursansvarig, och fick Learning Agreement snabbt och smidigt fixat med internationella koordinatorn. I kontakten med Universidad de Complutense (UCM) var det däremot lite svårare. Det största problemet var att jag liksom tidigare studenter som åkt under T9, ville göra kortare placeringar på ögon och öron-näsa-hals, och längre tid på psykiatri samt neurologi. Oficina Erasmus på UCM menade dock att detta var helt omöjligt och att jag endast kunde göra 3 placeringar om 4 veckor i så fall, och det slutade med att de slutade svara på mina mejl. Lite hjälp fick jag av att känna en annan student som tidigare varit på utbyte på samma universitet, som försäkrade mig om att det skulle gå att lösa i vilket fall som helst. Jag bestämde mig för att kontakta vicedekanen på sjukhuset direkt, som svarade att det rent praktiskt inte borde vara några problem om bara universitetet gav klartecken. Något förvirrad bestämde jag mig för att åka och lösa det på plats, också enligt rekommendation från tidigare student, trots att det inte alls är så jag gillar att planera egentligen. Det var ju trots allt meningen att utbytet skulle vara en personlig utmaning. 

Förberedelser

Inga vaccinationer behövdes inför utbytet, dock vill universitetet ha ett utdrag ur belastningsregistret för de kliniska placeringarna (vilket du bör få mejl om, jag fick mejl under sommaren). Jag beställde ett internationellt utdrag från polisens hemsida, vilket kostade 180kr. Det går eventuellt att beställa ett svenskt utdrag, översätta det och få det signerat av internationella koordinatorn på KI om en vill spara de pengarna. Det är förstås bra att ha med sig sina försäkringskort, några extra passfoton och passkopior skadar inte då det ibland efterfrågas men det är lätt att fixa på plats också. Jag hade med mig ett personbevis från Skatteverket, som dock aldrig kom till användning. Som EU-medborgare bör en ansöka om uppehållstillstånd för vistelse över 3 månader i Spanien, liksom vilket annat EU land som helst. [Här] finns mer information om detta. Ett tips är att beställa tid för att skaffa sitt busskort redan innan ankomst, för att kunna hämta ut kortet så snabbt som möjligt. Tid kan beställas på denna hemsida, och månadskort är supervärt – framför allt om du är yngre än 26 år. (Det sägs att förbokning krävs, vilket jag gjorde, men jag har hört att vissa har kunnat beställa ett nytt kort även utan förbokning så det kan vara värt att testa – eventuellt på flera olika ställen - vid behov)

I korthet 

• Madrid är en spännande stad med bra geografiskt läge 
• Enkelt att kommunicera med KI, kontakta gärna temakollegiumordförande tidigt
• Lite krångligt och oklart med UCM, men det löser sig, förhoppningsvis
• Ta med utdrag ur belastningsregister. Försäkringskort, ev passfoto, passkopior, personbevis
• Kan vara värt att beställa tid för personligt busskort innan avresa 

Jag var på resande fot innan utbytet, och anlände till Madrid samma dag som universitetet höll sin introduktionsföreläsning (4e september). Denna är inte obligatorisk, men trevlig för att få en bättre bild av hur allting funkar – dessutom delas det ut tygpåsar, anteckningsböcker och smått och gott på plats. Efter föreläsningen hölls ett nivåprov för de som ville gå en 2 veckors spanskakurs (rekommenderas!) För mig var det inga problem att slängas rakt in i allting,och det var ganska enkelt att lära sig hitta i staden, men det kan förstås vara skönt att komma lite tidigare för att fixa med boende, busskort, bekanta sig med staden och liknande. 

De kliniska placeringarna skulle ha börjat 17e september, detta fördröjdes en aning för min del pga de oklarheter som uppstått kring placeringarnas längd, vilket dock så småningom löstes på plats i direktkommunikation med berörda vicedekaner. 

På universitetet kan en skaffa ett studentkort - Tarjeta Universitaria Inteligente (TUI-UCM/Carné UCM) för tillgång till bibliotek och liknande, jag skaffade aldrig det kortet och behövde det inte heller, då jag inte var på campus särskilt mycket. Det fanns något slags faddersystem som en kunde ansöka om när en skickade in sin anmälan till universitetet, jag ansökte inte om detta och vet därmed inte hur det fungerar. Dock är Erasmus Student Network (ESN) allmänt väldigt aktiva, och det är lätt att få hjälp med att komma igång på universitetet. La Casa del Estudiante finns också för att hjälpa studenter på UCM, jag sak dock säga att jag inte lade särskilt mycket tid på att förstå alla dess funktioner. Det hölls i vilket fall en del aktiviteter i början av terminen just för att integrera nya studenter. 

I korthet

• Introduktionsföreläsning – ej obligatorisk (ppt bör läggas ut online), men kan vara bra
• Du måste skriva provet för att få delta på spanskakursen, vilket rekommenderas 
• Ankomstdatum beror på dig, jag tycker inte stora marginaler är nödvändigt 
• Studentkortet Carné UCM är inte nödvändigt, men har nog sina fördelar 
• Finns aktiviteter för att välkomna nya studenter, Erasmus Student Network och La Casa del Estudiante

Överlag hade jag inte särskilt många oväntade eller extra utgifter, utöver att jag nog gjorde betydligt mer saker än vanligtvis i Stockholm. Den som vill bör kunna hålla nere kostnaderna utan problem, och inte omöjligt att leva och unna sig en del roligheter på 500€ i månaden. 

Aktiviteter 

Medlemskap i ESN kostade 10€, vilket en värd investering om en är intresserad av att delta på de många sociala events som anordnas – eller för att komma in gratis på fester. Det finns generellt ett stort utbud av plånboksvänliga aktiviteter i staden, och dagar/kvällar då diverse muséer och dylikt är avgiftsfria. Det finns klubbar och fester som är gratis (eller gratis beroende på tid), medan andra kostar 20€ eller mer. 

Mat & boende 

Maten, liksom det mesta, i Madrid är betydligt billigare än Stockholm, dock blir det lätt runt 10€ per måltid om en äter ute, fastän det går att hitta billigare ställen förstås. Jag lagade mest mat hemma, och handlade från en närliggande Carrefour samt små frukt- och grönsakshandlare. Största kostnaden är förstås boendet, mer om det längre ned. 

Transport 

Busskortet i sig kostar 4€, och månadskort för ungdomar <20år kostar 20€/månad för Madrids alla zoner. Jag hade inte klarat mig utan månadskort fastän en kan promenera långt, men beroende på bostad- och sjukhusläge kanske det är en möjlighet. För den som vill utforska landet kan också komma ganska långt i Spanien för 20-30€ med långfärdsbussar. 

I korthet

• Medlemskap i ESN (10€) rekommenderas 
• Billigare än Stockholm, men om en exv äter ute mycket blir det ändå dyrt (surprise?) 
• Busskort är supervärt, framför allt <26 år 
• Går att leva och ha kul billigt med medvetna val

Leta boende 

Jag bodde hos en kompis mina första veckor i Madrid medan jag letade efter ett rum att hyra – på tidigare reserapporter förstod jag att det inte var så jättemycket mening med att leta långt i förväg (beroende på förstås vilken typ av bostad en tänker sig – jag bestämde mig ganska tidigt för att det nog skulle bli något slags kollektiv, eller inneboende). Jag spenderade ganska mycket tid på att leta igenom olika plattformar för att hitta ett prisvärt rum med okej läge. Tyvärr existerar inte längre hemsidan jag ville länka er, men den [här] sammanfattar i alla fall ett gäng plattformar som finns. Jag använde dessutom www.badi.com, som även finns som mobilapp. Det kan vara bra att ha kontakt med andra utbytesstudenter också, då många söker någonstans att bo (=möjlighet att gå ihop och hyra något), och andra kan erbjuda rum. 

Jag hittade mitt rum på www.idealista.es, en av de största och mest kända sidorna som jag förstår det. Dock ligger det uppe många lägenheter som inte finns tillgängliga, och jag fick lära mig att en inte ska vara för petig till att börja med, utan skicka meddelanden vitt och brett (gärna på WhatsApp). Dock kan det ju vara bra för en själv att fundera över vad en tycker är viktigt när det kommer till språk i huset, gemensamma aktiviteter, ljudnivå i huset, städning, fester, besökare och liknande. 

Mitt boende 

Jag blev erbjuden den andra lägenheten som jag var och tittade på, och flyttade således till en lägenhet i stadsdelen Puente de Vallecas med en ensamstående mamma, hennes 10-åriga dotter och deras lilla hund. Jag frågade en kompis från Madrid vad han tyckte om stadsdelen innan jag tackade ja, och han sa att det var jättebra, och nära där han kommer ifrån. Jag fick ett möblerat rum med stora fönster och tillgång till resten av huset inklusive diskmaskin och tvättmaskin, samt en stor gemensam takterass för 290€ i månaden, inklusive vatten och el, vilket är väldigt väldigt billigt. Jag vet att många betalade dubbelt så mycket för sina rum, mer centralt. 

Mitt område 

Senare fick jag höra av ungefär alla som jag pratade med att Vallecas är ett ökänt och hemskt farligt område som en absolut inte borde besöka. Jag trivdes dock hur bra som helst, både med min familj och med området. Jag brukade dessutom promenera till mitt sjukhus, vilket tog ca 40 minuter. Puente de Vallecas är ett arbetsklassområde med ganska stor andel invandrare, så det finns fullt med affärer och restauranger från runtom i världen. Inte ett ställe som turister/expats brukar hänga i, men jag tycker nog ändå att det var lite skönt att bo utanför de mest centrala delarna, och tyckte att det var ganska mysigt där. Sen stod det ofta folk utanför vår port och rökte marijuana, vilket en av mina grannar tydligen sålde, men de utgjorde inte direkt någon fara för mig. Jag vet inte om jag hade tur som aldrig råkade ut för något, eller om många andra har för mycket fördomar om området. Bara att se folks miner varje gång jag sa att jag bodde i Vallecas var nog nästan värt det. Men en försiktigare person kanske väljer att googla stadsdelen innan den flyttar dit. 

I korthet

• Lättast att hitta boende på plats / nära avresedatum, ev med tillfälligt boende i början 
• Jag använde mest www.badi.com och www.idealista.es (två relativt billiga alternativ, kanske inte de säkraste dock – och lättast om du kan kommunicera på spanska) 
• Fundera över vad som är viktigt för dig, men kontakta många! 
• Min månadshyra var 290€ inklusive ”gastos” (väldigt billigt) 
• Obs att Madrids olika stadsdelar är kända för olika saker...

Jag gjorde endast kliniska placeringar under mitt utbyte, på det stora sjukhuset Hospital General Universitario de Gregorio Marañón, mer detaljer om detta i nästa sektion. Dagarna på sjukhuset var ofta ganska korta, exempelvis 9-14, men olika från klinik förstås, vilket passade bra för att hinna med självstudier av teorin. I början satt jag ganska mycket på biblioteket och läste under eftermiddagarna enligt den kursinformation som fanns på PingPong. Det fanns även en hel del röda dagar, och klämdagar är även populärt där, vilket passar bra om en vill göra en längre utflykt eller liknande. De flesta ställen har också korta föreläsningar/fallpresentationer 1-2 gånger i veckan, där vi var välkomna om vi ville. 

Läkarprogrammet i Spanien 

I Spanien är läkarstudierna 6 år, och sedan görs en stor tenta vid namn (examen) MIR. Med resultatet från denna tenta söker läkarstudenterna till sin residencia, vilket då är AT/ST. Jag fick uppfattningen om att läkarstudenterna får göra mindre praktiskta saker jämfört med i Sverige, dock varierade det från en placering till en annan. Det som fascinerade mig mest var att studenterna jag träffade hade sina teori- och praktikblock helt orelaterade till varnadra, vilket innebär att de exempelvis kunde läsa öron-näsa-hals (teori) termin 7 och sedan ha ÖNH-placeringarna termin 10, eller vice versa. De hade allt som oftast föreläsningar en dag i veckan – studenten jag hade psykiatriplaceringar med gick på ortopediföreläsningar på fredagar. Liksom på KI hade de vissa sammanhängande placeringar, medan andra var spridda över terminen. Detta innebar att jag ibland hängde med samma studenter i en månad, medan jag var nästan själv med läkarna andra gånger. 

Läkarna i Spanien 

AT/ST-läkarna, residentes, jobbar relativt självständigt på akuten och på avdelningen med handledning av specialisterna. På mottagning däremot hände det ofta att de i princip satt bredvid specialisten och auskulterade, tillsammans med oss som studenter. Dessa residentes var ofta inte mycket äldre än en själv, och överlag har de varit väldigt trevliga, roliga, och positiva till att undervisa. De flesta specialisterna har förstås också varit väldigt sälla trevliga, men där känns hierarkin lite tydligare. Läkarna hade dock överlag en nära kommunikation, främst genom WhatsApp, med varandra, och en hel del sociala aktiviteter tillsammans (framför allt de yngre). Det interdisciplinära arbetet var kanske inte lika tight som vi ser här. Patienter och anhöriga hade också ett stort eget ansvar, och med betydligt kortare tid per patient än i Sverige upplevde jag att vissa mottagningsbesök kunde gå lite väl snabbt, och inte särskilt mycket enligt den patientcentrerade kommunikationsmodell som vi har lärt oss. Hygienrutinerna var kanske inte heller riktigt som vi har lärt oss, där vi flöt omkring i läkarrockar, somliga med ringar på fingrarna och klockor runt handleden. 

Klinikplacering i Spanien

De allra flesta läkare var positivt ställda till att förklara saker för mig, antingen på spanska eller engelska, och de flesta verkade också uppskatta ens nyfikenhet och frågor. Jag tror att en kan få göra betydligt mycket mer om en är bättre på att ta för sig och ta initiativ än vad jag var, och detta kan nog vara lättare om en går med samma läkare, gärna en som verkar trevlig, under en längre tid. Oftast fick jag en ungefärlig plan, men sedan kunde jag välja ganska fritt vem jag ville gå med och liknande. För mig var en begränsande faktor också språket trots att jag förstod relativt väl – dels min osäkerhet inför att ställa frågor på spanska, och dilemmat mellan att prata engelska för att förstå bättre, eller att prata spanska för att öva. Jag tror definitivt att placeringarna blir bättre ju bättre du pratar – eller ju mer självsäker du är inför att prata, åtminstone. 

I korthet

• Korta dagar, går väl ihop med självstudier (eller andra roliga saker) 
• Spana in vilka röda dagar / klämdagar som finns för att planera därefter! 
• Lätt att bli kompis med AT/ST-läkare (residentes) - Hygien och kommunikation aningen annorlunda 
• Ta initiativ, gå gärna med samma läkare om du hittar en som du gillar

Språket 

Min rostiga gymnasiespanska var kanske inte helt redo på en termin i Spanien, men överlag gick det ändå bra att hänga med. De flesta läkare kan ju engelska, även om inte alla är särskilt entusiastiska över att prata, och jag försökte ändå alltid kommunicera på spanska och förbättra den så mycket jag kunde. 

Spanskakursen som erbjuds i början av terminen rekommenderas varmt. Det är fyra timmar varje dag under två veckor. Jag fick välja för- eller eftermiddag, och förmodligen passar eftermiddagar bättre om datumen krockar med dina kliniska placeringar. Dessutom får du tillgång till onlineplattformen Erasmus+ OLS (Online Linguistic Support) redan innan ditt utbyte börjar, och jag önskar att jag hade använt denna mer för att fräscha upp minnet och lära mig lite nytt. I övrigt lär en sig förstås väldigt mycket av att umgås med människor i allmänhet, och i Madrid finns en uppsjö av tandem-aktiviteter, ”language exchange” och andra sociala events med inslag av språkövning. Eller så kan en utmana sig själv och helt enkelt delta på aktiviteter som hålls på spanska. 

Kulturen 

Jag tänker att Spanien har en ganska rik kultur med influenser från många håll, också med ganska mycket geografiska skillnader. Det gör det extra kul att utforska olika städer och regioner, och det finns mycket att lära sig vad gäller allt från historia och religion, till mat och musik till konst och mode. Jag upplevde inga dramatiska kulturkrockar, fastän det förstås finns många skillnader mellan kulturen i Stockholm jämfört med Madrid. 

Utmaningar 

Det jag kanske hade svårast för var kommunikationen med universitetet och byråkratin, och jag var så lycklig, och nästan förvånad mot slutet av mitt utbyte, när de på KI alltid svarade snabbt och konstruktivt på mina mejl. Vänner från Madrid sa också ofta till mig att mejl inte fungerar särskilt bra som kommunikationskanal, och att många faktiskt är trevligare och mer hjälpsamma när du pratar med dem i verkligheten, jämfört med mejl. Dessutom fick jag ofta höra att mycket av byråkratin egentligen inte är så krånglig, och att många saker i praktiken är mer flexibla än olika papper, instruktioner och riktlinjer ger sken av. Apropå flexibilitet händer förstås också att deadlines och tider inte hålls av andra, inklusive universitetet, vilket ibland är jobbigt för en punktlig tidspessimist som mig, fastän jag jobbar på att vänja mig vid detta och ta saker som de kommer. 

En av få saker hade svårt att acceptera var dygnsrytmen och mattider, som det här med att äta lunch efter sjukhusdagens slut, ofta runt kl 15-16. Jag försökte skjuta på middagen till 20 eller 21-tiden, ”vad tidigt du äter!” sa då 10-åringen som jag bodde med. Många sociala aktiviteter började också ganska sent på kvällen, och nattlivet i Spanien är förstås ganska annorlunda jämfört med här. I början låg jag ofta redan i sängen när jag fick meddelanden av kompisar om undrar om jag ville följa med ut, vid midnatt eller senare. Det kanske var en extra stor omställning för mig som i princip aldrig går ut i Sverige, men jag insåg att jag kanske skulle behöva ställa om min tanke om när dagen är slut för att kunna vara lite mer social. Egentligen var det hela inte något stort problem för mig, mest en rolig kontrast. Jag älskade dock att det var så mycket liv och rörelse under natten, inte bara fester utan med människor i alla åldrar ute på gatorna. 

I korthet

• Spanska är lite klurigt för den som inte kan så bra, men en klarar sig ändå 
• Spanskakursen i början av terminen rekommenderas (igen!) 
• Erasmus+ Online Learning Service rekommenderas också 
• Finns många aktiviteter för språkinlärning i Madrid 
• Mejlkommunikation funkar inte alltid bra, i person brukar det bli bättre 
• Ibland hålls inte tider... 
• Lunch och middag äts ofta ganska sent (men siesta är inte så populärt som många tror) 
• Kvällsaktiviteter och nattliv tenderar att starta sent 
• Det finns mycket roligt att utforska i kulturen!

Fritid och sociala aktiviteter lär vara det minsta av dina bekymmer i Madrid, eller så är bekymret att det finns alldeles för mycket saker att göra. 

Erasmus Student Network

ESN har som tidigare nämnt massvis med aktiviteter, både större resor och lära-känna-varandra-event i början av året, och veckoaktiviteter som danslektioner, teater och språkkafé, liksom olika fester. Här är deras Facebooksida, och det lär säkert skapas både Facebookgrupp och Whatsappgrupp för varje termin. Trots att jag inte deltog på särskilt många event med dem tycker jag att det är värt att hålla koll på, inte minst för att lära känna folk och då chatterna kan ge matnyttiga tips, och svara på frågor - som du kanske inte ens visste om att du hade. 

Andra studenter

Det finns mycket utbytesstudenter, och människor i allmänhet i Madrid, och det bör inte vara jättesvårt att hitta vänner där. Det är kanske lite svårare för oss på sjukhusen att få kontakt med andra studenter, men du kommer träffa andra utbytesstudenter under spanskakursen (om du går den), och en del spanska studenter på sjukhuset, så det finns goda möjligheter där också, utöver ESN. Jag fick många goda vänner på en hike som några studenter bjöd in till via en ESN-relaterad WhatsApp-grupp. Vi fortsatte sedan hänga regelbundet under hela terminen, vi fikade massor, reste en del, och träffade varandras kompisar. 

Aktiviteter och kultur 

Det finns också en massa andra företag som anordnar aktiviteter som riktar sig just mot utbytesstudenter i Madrid, nästan dagligen finns någon slags språkkaféevent, var och varannan helg anordnas gruppresor till andra städer, och varje vecka hålls massvis med fester, promenader och andra träffar. Jag hörde om det mesta genom Facebook eller genom vänner, två exempel på företag är Smart Insiders och Se Habla Español (jag vet alltså inte om de är bättre än något annat, utan bara som exempel!). En kompis från Madrid tipsade mig också om att skaffa en Joven Bono Cultural, JOBO (läs mer här, gäller upp till 26 år) för att ta del av Madrids kulturella utbud. Det finns förstås gott om muséer och attraktioner som en kan besöka oavsett. 

Organisationsarbete 

Själv gick jag med i spanska Röda Korset (där jag tyvärr inte hittade något passande projekt) och Asociación Internacional de Ayuda Humanitaria (AIAH), en organisation som jobbar för att hjälpa flyktingar i Madrid, då jag egentligen är mest van vid att spendera min fritid med olika projekt och organisationer. Det var förstås också ett bra sätt att öva på språket och träffa olika människor. 

Träning 

Jag hade tänkt hitta något gym, ta danslektioner, eller liknande, men tiden flög iväg så det hände aldrig. Dock finns det ju många parker i Madrid för den som vill ut och röra sig lite, och en hel del berg runt staden som är relativt lätta att ta sig till och väldigt trevliga att promenera i. Jag och vänner pratade länge om att ta oss runt på cykel också, då det ganska enkelt ska gå att hyra, men detta hände heller aldrig. 

Resor 

Som tidigare nämnt reste jag också ganska mycket till andra städer under helgerna, och Spanien har massvis med mysiga och historiska städer! Jag hann med Gijón och Oviedo i Asturias, Salamanca, Ávila och Segovia i Castilla y León, Toledo i Castilla la Mancha, Zaragoza i Aragón, Sevilla, Córdoba och Granada i Andalucía, samt Barcelona och Lleida i Cataluña. Jag hade velat besöka många fler städer och ställen, men det får bli en annan gång. Jag reste framför allt med bussbolaget ALSA (www.alsa.es), vilket var relativt billigt, enkelt att köpa, och inte allt för obekvämt. Många gånger blev det nattbuss för att spara tid. BlaBlaCar funkade också bra. 

Högtider och firanden 

Det hålls en massa olika firanden och festivaler i Spanien under året, tyvärr lyckades jag missa många av dessa, men det är nog annars en rolig grej att försöka timea! Jag lyckades åka till Zaragoza under Fiesta de Pilar, men Carnaval de Cádiz, Feria de Sevilla eller Las Fallas i Valencia hade ju varit spännande. En snabb google-sökning bör dock ge bättre tips än vad jag kan. Även i Madrid har varje stadsdel sitt eget firande någon gång per år, och stora högtider firas förstås överallt. 

I korthet

• ESN har många aktiviteter 
• Kontakt med andra studenter mindre naturlig när vi är på sjukhus, men egentligen inte svårt 
• WhatsApp och Facebook kan vara användbart för att hålla kontakten och hålla koll på vad som händer 
• Många aktiviteter som riktar sig just mot utbytesstudenter, det finns garanterat något att göra varje dag 
• Möjligt att gå med i någon organisation för att jobba med specifika frågor 
• Mycket spännande finns utanför Madrid, och det behöver inte vara dyrt att resa (rekommenderar ALSA och Blablacar)

Jag är väldigt glad och tacksam över att jag fick möjligheten till att göra detta utbyte. Jag tror att det har påverkat mig framför allt på ett personligt plan, vad gäller att gå utanför sin comfort zone, prioriteringar och sätt att leva livet, kulturell förståelse och liknande. Utbytet blev på många sätt krångligare än jag hade tänkt mig, men i slutändan löste sig ju också, och på sätt och vis är det en positiv erfarenhet att få jobba med sådan problemlösning. Ett tag efter hemkomsten var jag lite orolig över att jag inte har lärt mig olika praktiska moment, som oftalmoskopi, fibroskopi och otoskopi, lika bra som mina kursare hemma, trots att jag fått se mycket annat som de kanske inte sett, men nu har jag kommit fram till att det nog inte är något livsavgörande. 

Det har varit väldigt kul att få jobba lite med spanskan, och det är definitivt någonting som jag hoppas att jag kan fortsätta förbättra. Jag tycker också att det är spännande att lära mig mer om olika sjukvårdssystem, att titta på fördelarna och utmaningarna med sättet som sjukvården fungerar, att jämföra olika medicinska utbildningar och liknande, trots att jag inte vet om jag någonsin kommer använda den kunskapen praktiskt. Det lär en förstås också att uppskatta saker som fungerar bra i ens eget land. Sist men inte minst har det varit ett fantastiskt rolig termin i Spanien, där jag har fått träffa många härliga människor, njuta av livet (och vädret), och lära mig att det mesta löser sig till slut. 

Sista tipset

Jag tycker definitivt att du ska åka på ett utbyte, och rekommenderar utmaningarna till trots Madrid som ett alternativ. Har du frågor är det bara att höra av dig!