Innan jag reste försökte jag ordna boende hos en familj i Jinan, i form av B&B eller liknande. Jag tyckte det skulle vara trevligt att få uppleva att bo och äta som i ett kinesiskt hem. Tyvärr var det inte möjligt att ordna, trots att Prof Sun försökte; jag tror faktiskt att det inte är tillåtet att ha utlänningar boende i privathem. Universitet hade därför ordnat ett rum i en speciell avdelning av ett kommersiellt hotell, avsett för universitets utländska besökare. Där fanns ett gemensamt kök och tvättstuga, som fungerade alldeles utmärkt. Där träffade jag också på en doktorand från Indien.

Mitt rum var av tillräcklig standard; det fanns ett kylskåp, dricksvatten-automat, skrivbord och alldeles utmärkt internet-anslutning. Hotellet erbjöd frukost, kinesisk variant till ett ganska högt pris, så jag lagade goda frukostar själv på mitt rum. Speciellt uppskattade jag varmvattnet ur vattenautomaten, så jag kunde göra kaffe i presso-kannan jag hade med mig från Sverige. Att hitta äkta kaffe till den, när det jag tagit med hemifrån tagit slut, var dock en av vistelsens största utmaningar. Övriga måltider åt jag ute, antingen i små restauranger runt hotellet eller på universitets studentkantin.

Jag möttes på flygplatsen i Jinan av min tilltänkta kontaktstudent och en annan student, som jag kom att kalla Morning sun. Morning sun blev sedan min kontaktstudent, eftersom den sedan tidigare utsedda skulle studera på annan ort. På kvällen bjöds jag på kinesisk middag av Vice Dean Prof Sun och träffade där den tidigare utbytesläraren Dr Wei och en tidigare doktorand vid min Karolinska Institutet avdelning. Morgonen därpå hämtades jag vid hotellet av Morning Sun, Prof Sun bjöd på te och introducerade mig för studenterna, och undervisningen började.

Shandong School of Public Health ligger i en förhållandevis liten stad, Jinan, som, misstänker jag, har få besök av utlänningar. Trots detta hade många innevånare försökt lära sig engelska, och flera gånger kom människor fram och ville prata. Det var dock svårt att klara sig i alla situationer på engelska, och jag tog till vana att be Morning sun skriva ner adresser och platser (och frasen äkta kaffe) på kinesiska på lappar som jag kunde lämna fram. Jag tycker att Jinan-borna var genomgående vänliga och förstående, och de hjälpte mig gärna tillrätta –även om vissa blev lite nervösa när de fick se mig.

Jag åt alla måltider ute, och åt mycket god mat. Speciellt uppskattar jag de tre studenter som gärna hjälpte mig vid lunchen i campus-kantinan, genom att berätta vad maten innehöll, föreslog maträtter som de trodde jag skulle gilla och berättade historier om maträtterna. Förvånansvärt nog äter man inte ris i Shandong, som anses ligga i norra Kina, utan istället vete-baserade bullar med fyllning. Man äter mycket nudelsoppa, som egentligen kommer från Japan, och frukten är fantastisk. Jag kan äta med pinnar (även stekt ägg som man serverade mig lite elakt på en restaurant), men om man inte kan det bör man ta med sig egna bestick eftersom kniv och gaffel inte finns tillgängliga på restauranger.

Jag har tidigare varit i Asien och i Kina, så jag hade ganska klart för mig vad jag skulle möta, så några större kulturkrockar upplevde jag inte.

Jinan är en vacker stad, med mycket planteringar med blommande träd utefter gatorna, ett mycket trevligt Stora torget med olika aktiviteter, flera vackra parker och snygga skyskrapor. Trafiken och avgaserna är acceptabla, och staden är mycket välorganiserad, med lokal kollektivtrafik samt regional busstrafik och snabbtåg till Beijing.

Jinan i april månad är mycket vackert, med mycket vårblommor och -träd och ett behagligt klimat. Det finns flera vackra parker där man kan promenera, t ex den Botaniska trädgården som ligger mittemot School of Public Health. Mittemot hotellet jag bodde på låg ett stort tempelområde på en bergssida. Ett annat trevligt utflyktsmål var Stora torget, där Jinan-borna samlades på kvällarna för olika sorter av fysisk aktivitet, från Tai-chi (som jag gjorde flera gånger) till sällskapsdans, inklusive asiatiska kampsporter, drakflygning och någon slags slags badminton. Det finns även en simhall. Det finns biografer (vissa filmer visas enligt uppgift på engelska odubbat), och naturligtvis shoppingområden och marknader. Staden känns mycket säker –jag var inte med om en enda obehaglig upplevelse trots att jag rörde mig mycket i staden.

I närheten av Jinan ligger Qufu, Konfucius födelsestad dit universitet ordnade en utflykt för mig, och det heliga berget Tai Shan, ett enormt tempelområde, samt berömda badorter vid kusten. Beijing nås på ca 3 timmar med snabbtåg. Det är enkelt att resa runt i Shandong; speciellt den regionala busstrafiken är välorganiserad, men en guidebok med ortsnamn i kinesiska tecken underlättar avsevärt.

Trots att jag angav vid planeringen av min vistelse att jag gärna skulle vilja träffa verksamma och doktorander vid universitetet, organiserades inget sådant möte.

Ungefär ett år innan jag åkte på lärarutbyte frågade institutionens kontaktperson om jag var intresserad av att åka till Shandong School of Public Health, då de var intresserade av en hälsoekonom. Dessutom hade Professor Sun, nuvarande Vice Dean, vid ett tidigare besök varit med på en av mina föreläsningar, och tyckt att den pedagogik jag tillämpade var intressant. Jag tycker om att undervisa, och eftersom jag uppenbarligen inte skulle behöva förändra varken min pedagogik eller undervisningsämne, accepterade jag inbjudan.

I mailväxling med Prof Sun diskuterade vi upplägget på min undervisning. Det visade sig att man önskade mycket undervisning –ett förslag på schema jag fick innehöll föreläsningar varje dag i tre veckor på 1.5-4 timmar per dag. Min pedagogik baseras på kortare föreläsningar som introducerar ett koncept, som studenterna därefter får studera med hjälp av angivet studiematerial. Materialet inkluderar uppgifter att förbereda, antingen i grupp eller individuellt, som diskuteras i klassen under nästa föreläsning. Jag hade sedan tidigare varit intresserad av en lärobok (Fox-Rushby J, Cairns J (eds). Economic Evaluation. Open University Press, 2006. [Series Understanding Public Health]), som verkade passa både min pedagogik och studenternas tidigare kunskaper, inklusive språkkunskaper, och ville gärna testa den. Eftersom Prof Sun ville ha en tydlig beskrivning av kursen, skrev jag en kursplan baserad på Karolinska Institutets kursplanemall, och skickade ca 2 månader innan avresan.

Från Shandong ville man dock ha ytterligare material om kursens innehåll, inklusive powerpoints för alla de 10 föreläsningarna, så den sista månaden innan avresan ägnade jag mycket tid åt att förbereda kursen i detalj. Prof Sun påpekade att några studenter inte skulle kunna köpa läroboken och önskade därför att jag rekommenderade alternativa studiematerial. När jag åkte hade jag därför med mig elektroniskt kostnadsfritt material som kunde kopieras till studenterna, såsom vetenskapliga artiklar och 2-3 rapporter utgivna av internationella organisationer som WHO och PAHO.  Jag lyckades även skicka studiematerialet och powerpoints för de 4 första föreläsningarna någon vecka innan ankomsten.

Innan jag reste träffade jag två studenter från Shandong School of Public Health som var på besök vid Karolinska Institutet, och de gav mig mycket information om universitet, staden Jinan och utflyktsmål i provinsen Shandong. Bland annat ritade de en karta över Kina på whiteboarden i mitt rum, så jag kunde se vart jag skulle åka. Den ena studenten, som var tänkt att vara min kontaktstudent under vistelsen, skickade flera välkomnande email. Jag träffade även, kort, utbytesläraren Wei Ma från Shandong.

Övriga förberedelser var naturligtvis vaccinationer, en ganska lång process för att ansöka om visum, och att jag köpte Lonely Planet’s guidebok över Kina. Jag kontaktade även en före detta kollega som numera bor i Beijing.

Kursen var nästan helt färdigplanerad när jag anlände, men jag insåg snabbt att det upplägg jag och Prof Sun planerat inte skulle fungera. Min pedagogik bygger på medverkan från studenterna –att de frågar och kommenterar med utgångspunkt från studiematerialet och i synnerhet instuderingsfrågorna. Ingen av studenterna hade köpt läroboken (trots att den endast kostade ca 250 kronor som Kindle e-bok), det tog över en vecka innan de hade fått upptryckt det kompletterade studiematerialet som jag skickat i förväg (även det en kostnadsfråga), och det visade sig att de hade mycket lite tid att studera kursens material eftersom de hade en annan parallell kurs. Dessutom var studenternas kunskaper i engelska mycket varierande. Jag skulle därför vilja påstå att min pedagogik var dömd att misslyckas; utan studiematerial och tid att studera och med bristfälliga språkkunskaper kan inte studenter delta aktivt i undervisningen.

Trots dessa svårigheter gick undervisningen tämligen bra. Jag tror att studenterna lärde sig mer engelska under kursens gång, jag anpassade undervisningen så att den blev mer praktisk än teoretisk, och jag reviderade (begränsade) studiematerialet. En av de sista föreläsningarna då vi tillsammans läste och kommenterade en vetenskaplig artikel över en ekonomisk utvärdering genomförd i Kina blev faktiskt ganska bra. Kursutvärderingen, som studenterna var mycket nervösa inför (de blev lugnare då jag stod bakom tavlan och därför inte såg vem som skrev vad), gav dock ett alltför gott resultat, se foto, troligen för att studenterna var artiga. Min värdering av kursen skulle hamna på OK.

Kurslokalen var väl utrustad, med dator med internet-anslutning, stor filmduk och skrivtavla. Studenterna hade även en gemensam email-adress, vilket jag tyvärr fick veta först mot slutet, dit jag kunde skicka material.

En svårighet var studenternas namn. Jag fick en lista med studenternas namn, som jag visste att jag inte skulle kunna lära mig. När jag träffade min kontaktstudent översatte hon sitt namn till engelska, Morning sun, och vi kom överens om att jag kunde kalla henne det. Jag vet också att många kinesiska studenter utomlands tar sig ett västerländskt förnamn. Jag försökte därför få kalla studenterna namn på engelska, men jag tror att vissa studenter inte uppskattade det.

Universitetet hade önskemål om omfattande undervisningstid. Trots att jag begränsade schemat vid planeringen, för att ge studenterna tid för självstudier, uppgick den till 10 föreläsningar under 14 skoldagar, på sammanlagt ca 30 timmar. Om tiden för förberedelser räknas in, bestod min undervisning av minst 3 veckors heltidsarbete.