Efter snart fem år av studier på KI så var det dags att söka ett utbyte. Redan tidigt in på utbildningen så visste jag att jag en dag skulle vilja åka till USA för att få uppleva deras sjukvårdssystem på riktigt. Man har ju en bild som konstant förmedlas via media kring landet i allmänhet och sjukvården i synnerhet. Vidare bygger en hel del av det vi lär oss på forskning och guidelines som kommer från USA, varför jag ville ta reda på hur det faktiskt fungerar i det stora landet i väst.

Jag hade inga större preferenser kring vart jag ville åka mer än att jag ville vara i en storstad, varför Chicago passade perfekt med en befolkning som motsvarar nästan hela Sveriges. Jag kände inte till så mycket om universitetet och sjukhuset vid ansökningstillfället, men tydligen så är de topprankade inom landet, något som betonades noggrant redan vid gränskontrollen på Chicagos flygplats. ”Detta bådar väl gott?” tänkte jag.

Direkt när platsen tilldelats mig från KI så började den långdragna processen med att genomföra ansökan till Northwestern, en process som var omständligare än jag trott på förhand. Mycket av detta bottnar i att informationen på deras hemsida motsäger sig beroende på vart man kollar, att man från KIs håll inte hade mycket information att bidra med samt att deras handläggare i stort sett aldrig svarade på mail (denna är nu utbytt sedan min ansökan och den nya verkar vara mycket mer mån om att svara).

Först börjar arbetet med att bestämma vilka kurser man vill läsa. Man läser två kurser à fyra veckor. Northwestern erbjuder en uttömmande kurskatalog där man kan fördjupa sig inom nästan alla områden av intresse, ett långt större utbud än vad KI erbjuder. Varje kurs har sina egna krav på vad studenten ska uppfylla vid ansökningstillfället. Många av dessa kräver ett rekommendationsbrev från en professor inom området. Definitionen av professor i USA skiljer sig från den vi vanligen använder oss av här hemma. Tydligen så räcker det med att man är specialist som är engagerad i undervisning för att kunna titulera sig professor. För att vara på den säkra sidan kan det ändå vara bra att försöka ordna rekommendationsbrevet från någon som även har den titeln på svenska. Jag gjorde så att jag kontaktade en professor som hade föreläst för oss, förklarade situationen och satte honom i kontakt med kliniska handledare som kunde gå i god för mig, vilket fungerade utmärkt.

För varje kursperiod så rangordnar man tre kurser man kan tänka sig att läsa. Problemet är att alla kurser inte går alla perioder, och det går inte att veta när kurserna går. Jag försökte maila handläggaren men hon svarade som sagt aldrig på mail. Försök ta reda på detta för att vara strategisk i hur du lägger upp ansökan (kurs X kanske går period 2 men inte 1. Om du då lägger upp den för ansökan till period 1 så kastar du bort möjligheten att läsa den).

För varje kursperiod ska en separat ansökan göras, så alla original ska finnas i duplikat. Ansökan kräver att man genomför en onlineutbildning i amerikansk sjukvårdsjuridik (HIPAA-certificate). Det finns massvis av sidor som erbjuder detta. Jag gjorde min via https://blxtraining.com/hipaa-training/ vilket kostade $10 och tog ca 10-15 min att genomföra. Man måste fylla i en amerikansk adress, jag fyllde i universitetets. Intyget kommer via mailen.

En hälsodeklaration ska också ifyllas (i duplikat). Har man följt allmänna vaccinationsprogrammet och tagit hepatit B vaccin så har man i stort sett allt man behöver. Det man behöver ordna med är eventuellt en tetanus-booster. Jag lyckades ordna detta kostnadsfritt hos Cityakuten som KI-student, men vet att vissa var tvungna att betala för detta. Man behöver dessutom skicka in en antikroppstiter på hepatit B vaccinationen. Har man tagit vaccinet via KI så finns detta provsvar att hämta ut kostnadsfritt hos Cityakuten. Annars kan man betala för att få provet utfört. Det var inga problem att skicka in provsvaret på svenska. Hälsodeklarationen ska sedan skrivas under av en läkare. Antingen betalar man för det på någon vaccinationscentral, eller så ber man en handledare att skriva under.

Northwestern godkänner inga TB-prover tagna utanför USA. Smidigaste är att testa sig veckan innan utbytet börjar hos deras studenthälsa. Detta prov ingår i den försäkring man tecknar hos dem.

Utbytesperioderna börjar på måndagar. Jag kom fram sju dagar innan utbytet började för att hinna ta TB-provet och få det utsvarat innan kursstart, men man kan även ta provet onsdag veckan innan och hinna börja i tid. Efter att provet var taget så fanns det inget att göra fram till kursstart, förutom onlinekurser i deras journalsystem Epic, så jag passade på att åka till New York för att fira Thanksgiving.

Det anordnades ingen introduktionskurs och det fanns ingen fadderorganisation som styrde upp något för utbytesstudenter, utan det är upp till en själv att upptäcka sjukhuset och staden.

Första dagen på placeringarna började med möte med kurssekreteraren för att få lite introduktionspapper, information om deras verksamhet samt upplägg kring de kommande fyra veckorna

USA var dyrare än vad jag på förhand hade förutspått, och Chicago är en av de dyrare städerna i landet på grund av de höga skattesatserna. Matvarupriserna var många gånger dyrare än hemma i Sverige, framförallt på hälsosamma alternativ och speciellt i centrala stadsdelar.

Den enda obligatoriska avgiften var deras försäkring som låg på ca 450 $ för båda kurserna. I priset ingår den obligatoriska TB-testningen.

För att hålla utgifterna nere rekommenderar jag att man söker stipendier. Kolla upp tidigt när deadlines är så att ni inte missar möjligheten att söka. Förslag på stipendier som KI-studenter fått pengar ifrån (datum inom parentes var ansökningsdatum för 2018):

1. Under 25: http://www.felixneubergh.se/ (1 september - 31 oktober)
2. http://www.stiftelseansokan.se/Pages/Levin.aspx (1 juli - 1 augusti)
3. https://www.whitlocks.se/ (1 juli – 1 september)
4. http://www.anerstiftelsen.com/utbildning/
5. http://www.galostiftelsen.se/Studiestipendium (Studieresa: 1 september – 30 september samt Högre stipendium 1 november – 15 januari)

Jag spenderade ett flertal timmar på olika sidor så som zillow.com, rotatingroom.com, housinganywhere.com etc i försök att hitta boende. Problemet är dock att de flesta vill att man hyr mellan specificerade datum eller längre än 3 månader.

Valet föll till slut på airbnb.com, vilket är den sida som de flesta andra som åkte till USA också bokade via. Jag betalade ca $1650 i månaden för en fullt utrustad lägenhet på 2 rok på ca 60 kvm som även hade gym i fastigheten. Denna låg på ca 4 min gångavstånd från Northwestern Memorial Hospital. Enligt residents på sjukhuset så ligger priserna ungefär på denna nivå i detta område. Jag kollade på rum som inneboende samt boenden längre norrut, men det rörde sig endast om någon tusenlapp i månaden, och då skulle man även behöva lägga tid och pengar på kollektivtrafiken.

Chicago är en metropol med en extremt välmående stadskärna. Tyvärr är staden även ökänd för sin gängkriminalitet och blev för några år sedan utsedd till ”the murder capital”. Rekommendationen jag fick är att undvika de södra och västra stadsdelarna av denna orsak. Gränserna är något oklara, men söder om Soldier Field och väster om Rush Hospital bör undvikas. Norrut så är det fritt fram. Logan Square, Wicker Park, Lincoln Park samt Lakeview är alla trendiga områden dit många unga flyttar när de påbörjar sitt yrkesliv i Chicago med ett stort utbud av restauranger, barer och nöjen. Gold Coast och Streeterville är mer fashionabla distrikt som ligger nära de centrala sjukhusen.

Utbildningssystemet i USA skiljer sig väsentligt från det i Sverige. I USA går majoriteten från high school till universitetet. En kandidatexamen (undergrad) på fyra år är obligatoriskt innan man ansöker till medical school. Läkarutbildningen är fyra år lång, där de två första åren är prekliniska. År 3 och 4 är kliniska med större involvering än vad vi är vana med i Sverige. En amerikansk läkarstudent ses som en del av teamet och förväntas ta egna initiativ och aktivt delta i patientens vård. Efter examen söker man till residency (motsvarande ST) som är mellan 3-5 år beroende på specialitet. Första året är oftast ett basår som motsvarar AT och man kallas då för intern. De senare åren är man resident och mot slutet kallas man senior resident och har större ansvar. Vissa väljer att göra en subspecialisering, sk fellowship, som varierar i längd och då är man en fellow. I USA görs ingen distinktion mellan specialist/bitr. överläkare/överläkare, utan efter slutförd specialisering så är man attending.

Sjukvårdssystemet är mer hierarkiskt i USA, med större respekt/fruktan för överläkare, som också är friare i hur de väljer att behandla sina patienter jämfört med i Sverige där vi följer rutiner och PM i större utsträckning. Större emfas läggs på prekliniska kunskaper och de senaste forskningsrönen, och som student förväntas man kunna mycket av detta under ronder och diskussioner med läkarna, känt som ”getting PIMPed (put in my place)”. Detta görs dock oftast på ett vänligt och pedagogiskt sätt i syfte att få studenten att läsa på det som anses vara viktigt. Residents brukar gå bra att tilltala med förnamnet, men attendings ska tilltalas med Dr. Efternamn, så länge de inte gett sitt godkännande. En del uppgifter som sköts av ssk/usk i Sverige görs av läkare i USA, och det är därför bra att ha koll på saker som såromläggning, patienttransporter, PVK-sättning, provtagning etc. Detta är dock väldigt sjukhus- och avdelningsberoende.

I Chicago så talar folk i lagom takt utan en särskilt stark dialekt vilket gör att det mesta av kommunikationen går bra. Det som kunde vara problematiskt var skillnaden i läkemedelsnamn och framför allt alla förkortningar, som gjorde det näst intill omöjligt att förstå journalanteckningarna. Ni kommer få en länk till dokumentet ”Success on the Wards” som innehåller en lista över de vanligaste förkortningarna. Jag rekommenderar att ni printar ut denna eller en liknande att ha i fickan för de tillfällen ni kommer läsa journalanteckningar.

Folk i USA är generellt trevliga och sociala. Många är nyfikna på svenskar och flera av framförallt överläkarna känner till Karolinska på grund av forskningen. Det jag fått lära mig är att man ska undvika att nämna politik och religion, framför allt nu sedan Trump blev president och det är sällan man hör dessa ämnen diskuteras.

Värduniversitetet arrangerar inga aktiviteter för utbytesstudenterna vilket gör att man kan bli lite isolerad på fritiden, speciellt om det inte finns några andra läkarstudenter på samma placering. Man kan försöka knyta kontakt med deras residents och haka på deras event och aktiviteter. Annars finns det ett svenskt museum med tillhörande förening i Chicago som man kan kontakta om man får lite hemlängtan (http://swedishamericanmuseum.org/2.0/), samt en Facebook-grupp ”Svenskar i Chicago”.

Chicago är en storstad som erbjuder allt man kan tänka sig och lite till. Det finns många bra muséer, exempelvis The Art Institute of Chicago. Vill man se levande underhållning så finns Chicago Theatre som har utmärkta föreställningar. Chicago är även känt för sin säregna ståuppkomik som man kan se på bland annat Second City. Är man en sportentusiast så har staden lag inom alla stora sporter och på matchdag så ser man ofta passionerade fans som går supporterklädda genom gatan.

När jag åkte under vintern så var det ganska luftigt med tid i schemat. Dels var man ledig i 2-3 veckor efter examen, Thanksgiving i början, samt 2,5 veckors uppehåll mellan jul och nyår. Detta gör att man har gott om tid till att antingen upptäcka staden på egen hand eller resa till andra ställen inom landet. Jag passade på att resa till Dallas, Minneapolis, New York, Portland samt Los Angeles och fick således se många olika delar av landet.

Slutligen vill jag bara säga att detta utbyte var det bästa jag gjort under min studietid, både ur lärosynpunkt, men även hur pass roligt jag haft utanför praktiken. Chicago är en enormt häftig storstad som jag tror att vi i Sverige många gånger tyvärr förbiser. Ta verkligen chansen att få uppleva denna magnifika stad! Den mängdträning man får under sina placeringar är perfekt inför kommande tjänster och ger verkligen perspektiv på hur vi i Sverige skulle kunna förbättra vår studentundervisning. Dessa upplevelser kommer jag ha med mig under resten av min karriär och jag är ytterst tacksam mot KI som gett mig denna möjlighet.