Kontakten med den internationella handläggaren på KI var jättebra och det var aldrig några problem med att förstå vad som gällde eller vad man behövde göra. Det enda som är bra att ha koll på är att det behövs ett godkänt resultat på det officiella franska språktestet DELF och det är bara ett par provtillfällen per år, så det är viktigt att göra det i tid. 

Något som drog ned upplevelsen väldigt mycket är att det internationella handläggaren på Sorbonne är otroligt otrevlig och svår att ha att göra med. Både inför utbytet och vid ankomsten (se nästa flik).

Efter otaliga telefonsamtal med flera ansvariga på KI inser både de och jag att det bästa är att gå en distanskurs på KI för att få ihop tillräckligt med poäng. Jag började därför på kursen En jämförelse av hälso- och sjukvårdssystem som är intressant men inte alls vad jag såg framför mig när jag åkte iväg. I slutändan var det ganska lagom med åtta veckors utbyte och distanskursen var rolig att göra eftersom jag då fick lite bättre koll på både svensk och fransk sjukvård.

Mottagandet på sjukhuset var jättebra och jag blev direkt involverad i ett team med överläkare (chef de clinique) och två underläkare/ST (interne). Det var inte heller några andra studenter placerade på samma ställe så jag fick vara med i stort sett på allting de gjorde.

Eftersom jag åkte med min familj och vi redan varit och bott i Paris flera gånger tidigare så hade jag inte så stort behov av introduktioner, faddrar etc.

Mitt bästa Paristips om man dricker mycket kaffe är att dricka den stående i baren, då kostar en kaffe eller noisette (med lite mjölk) runt 1,20 euro. Till lunch köpte jag ofta en macka på bageri och då får man en hyfsat stor baguette med tex tonfiskröra och grönsaker för runt 5 euro. Ofta har de också en "formule" så man kan lägga till dessert och dricka för inte så mycket extra.

Jag köpte också en cykel på Le Bon Coin (motsvarande Blocket) för knappt 100 euro, som jag sålde för lika mycket när jag åkte hem igen. Vissa gator känns rätt läskiga att cykla på med bussar och vespor överallt, men på många ställen finns också cykelbanor så det går väldigt smidigt när man väl hittar rätt gata att åka på..

Jag hade hört att det skulle vara krångligt att skaffa ett bankkonto men det gick väldigt smidigt för mig på BNP Paribas. I Frankrike får läkarstudenterna en liten lön på typ 200 euro i månaden och då behövs ett franskt konto, annars hade jag inte skaffat nåt. 

Det var inga särskilda kåravgifter eller vaccinationskostnader som jag märkte av i alla fall.

Som de flesta franska lägenheter är köket väldigt litet och den är inte riktigt lika fräsch som lägenheter hemma. Å andra sidan tycker jag det är ganska charmigt när allt inte är perfekt fixat.

Jag var placerad på en psykiatrisk avdelning och jag upplevde patientkontakten som mycket mer avslappnad än den oftast är hemma. De pratade länge med varje patient och skämtade ganska friskt även i diskussioner om allvarliga ämnen. Tänker att det kanske kan ha att göra med att läkare i Frankrike har en mer naturlig auktoritet och därför inte riskerar att tappa i respekt även om de skämtar och bjuder på sig själva.

De teoretiska kurserna (som jag alltså inte gick) tror jag är betydligt mycket mer krävande än motsvarande kurser i Sverige. En av ST-läkarna hade varit ett år på utbyte i Sverige och tyckte det var underbart lugnt i jämförelse med hennes kurser i Paris.

Det gick förvånansvärt bra att hänga med redan från början. Och även om de inte anpassade språket efter mig så försökte de hela tiden se till att jag hängde med. Det var inte heller några problem att fråga om det var något jag inte förstod.

Jag brukade skriva upp nya ord och sen kolla upp dem på Norstedts fransk-svenska lexikon i telefonen. Inför DELF-provet gick jag också sju gånger till ett ställe i Stockholm som heter Europaspråk där jag tidigare gått konversationskurser. De är jättebra tycker jag. Har inte så bra koll på om det erbjöds kurser i Paris.

Jag har varit mycket i både Paris och Frankrike och tycker väldigt mycket om kulturen där. Vet att vissa upplever fransmän som snorkiga men det beror verkligen på vart man går. I tex Batignolles där vi bodde fanns jättemånga trevliga barer, affärer och restauranger med vänlig personal. Det är säkert värre i de turistiga kvarteren.

Jag personligen reflekterade också mycket över vad i livet som är värt att lägga tid på. I Paris hade jag mycket mer fritid än hemma, både för att studierna tog mindre tid och för att vi hade ett mindre omfattande socialt liv som inte tog lika mycket tid i anspråk. Och då hade jag tid att handla på bageriet, ostaffären, vinhandeln, slaktaren, fruktaffären etc istället för att snabbhandla på coop som jag oftast gör hemma. Det var nyttigt att känna hur kul det var att gå till alla dessa småaffärer med passionerade innehavare som verkligen trivdes med sina respektive affärer.