Reserapport - KI-student
Tongariro National Park
Lärosäte: University of Otago
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 18/19
Namn: Vera Perrin
E-postadress: vera.perrin@stud.ki.se

Innan avresa

Innan avresa Jag hade aldrig varit på utbyte innan termin 11 men hade länge tänkt att det vore kul att komma iväg. Under termin 11 är utbytet bara åtta veckor och jag tänkte att det skulle passa mig bra. Jag är ganska hemkär. Nya Zeeland här länge varit ett drömresemål för mig p g a allt jag sett och hört om naturen. Dessutom hade jag en bra bild av Nya Zeeland som land och Kiwis. 


En av anledningarna till att jag ville åka på utbyte var för att förbättra min engelska men också att komma iväg och se ett annat land och dess hälso-och-sjukvårdssystem. Jag tänkte också att det kunde vara utvecklande på ett personligt plan att komma iväg. 


I Nya Zealand är University of Otago det universitetet som KI har utbyte med och jag ansökte således dit. University of Otago är det äldsta universitet i Nya Zeeland och har ett gott rykte. I sin ansökan för utbyte får man önska om man vill vara placerad på Dunedin hospital eller Southland hospital I Invercargill. Jag önskade Dunedin sjukhus där jag också blev placerad. Jag ville vara i en lite större stad (obs Nya Zeeländska mått – 130 000 personer bor i Dunedin) och ha närmre till andra platser i Nya Zeeland att åka till under helger. Invercargill ligger längst stöder ut på södra ön och om man vill åka till andra resmål är det mer omständligt jämfört med Dunedin.


De kurserna som är populärast bland sjukhusets egna studenter, såsom pediatrik och akutmedicin, kan man som utbytesstudent inte ansöka om att läsa. Det fanns ändå många andra spännande placeringar att välja bland. Jag blev tilldelad öron-näsa-hals kirurgi vilket jag var nöjd med. Alla utbytets åtta veckor läser man samma kurs. Jag har således träffat väldigt många öron-näsa-hals patienter. Fördelen med att som utbytesstudent att ha alla veckor på samma ställe är man hinner lära känna personalgruppen ordentligt. 


Informationen från KI och University of Otago var generellt tydlig. Trots det tar det mycket tid att ordna med allt pappersarbete. Det man bör kolla upp noga är visum. Tydligen får folk höra lite olika gällande vilket visum man behöver skaffa. Jag till läste på hemsidan och ringde ambassaden och fick då höra att jag skulle skaffa ett “student and trainee work visa”. Det kostade ca 3000 kr. Min rumskompis i Dunedin är från Storbritannien och han fixade inget visa över huvud taget och det har inte genererat honom några problem. Jag misstänkte redan när jag ordnade med visumet att jag nog skulle kunna klara mig utan mitt ”student and trainee work visa”, men det kändes skönt att inte behöva oroa sig. 


Man får tydliga instruktioner vad gäller vaccinationer och andra intyg som University of Otago kräver. 

De kräver att man visar serologisk immunitet för: 

-Hepatit B 

-Vattkoppor 

-Mässling, Påssjuka, Röda hund 


De kräver också: -IGRA tuberkulos

-test -MRSA-screening (max 6 veckor innan utbytet börjar. MRSA-screeningen tas från näsan) 

-Brottsregisterutdrag från Polisen (tar någon vecka) 


Tips: 

· Scanna in ditt vaccinationskort och översätt det avseende de vaccinationer universitetet kräver. Det gjorde jag vilket innebar att jag inte behövde betala för en del blodprover för att bevisa min immunitet. Jag har haft vattkoppor som barn men ett intyg på det var inte gott nog. För Vattkoppor och Tuberkulos behövde jag ta blodprover. 

· Börja med vaccinationerna och visumansökan i tid!

· Be Cityakuten posta hem provsvaren på engelska. 


Jag hade läst Sexualmedicin-kursen på 3 hp innan utbytet vilket innebar att jag kunde resa runt lite innan kursstart. Sexualmedicin-kursen var jättebra och intressant, jag kan varmt rekommendera den! 


Jag planerade mina 9 dagar semester innan utbytet hemifrån och bokade bussar mellan alla städer. Om man vill resa runt innan utbytet börjar är ett tips att boka bussar med Intercity. De var alltid i tid och om man inte har bil var det ett bra sätt att resa runt. Med det sagt vill jag dock rekommendera alla med körkort som kan tänka sig att köra i vänstertrafik att hyra bil för semestrande. Nya Zeeland upptäcks bäst med bil. Jag flög till Taupo på Norra ön för att se Tongariro National park, bussade vidare till Wellington, tog färjan till Pictown, tog en buss till Nelson för att ta mig vidare till Marhau och se Able Tasman National park. Det var min favoritplats i Nya Zeeland. Eftersom jag var där när högsäsongen var över var det inte så många andra turister där. Det var strålande sol och jag hade 400 m strand för mig själv. Det kom inte förbi en enda person på hela dagen. Det var UNDERBART. Från Marahu och Able Tasman National Park åkte jag vidare till Kaikoura där jag simmade med delfiner. Att simma med delfiner var riktigt häftigt! Och riktigt kallt. Därefter åkte jag till Dunedin för att börja mitt utbyte. Det var högintensivt semestrande med oftast en natt per stad men jag var nöjd och fick se mycket av Nya Zeeland. 


Tips på packning: 

· Det är kallare än man kan tro. Packa varma kläder. Jag hade en tunn dunjacka under en höstjacka och det räckte. Underställ användbart. 

· Op-skor om man kommer vara på op. 

· En del stiliga kläder. På kliniken har man privata kläder och man bör se någorlunda uppklädd ut, man kan tillexempel inte ha på sig blå jeans och sneakers. 

· Kläder och skor att vandra i. Att gå på haik är stor del av Nya Zeelanska kulturen. 

· Stetoskop. Däremot läkarrock som det stod i ett av informationsbreven från KI behövs inte.

Able Tasman National Park

Ankomst och registrering

Jag kom fram till Dunedin kvällen innan utbytet startade men då hade jag redan varit i Nya Zealand i nio dagar och rest runt. Rekommenderar varmt att komma till Nya Zealand några dagar innan utbytet startar. Tidsskillnaden varierar mellan tio och tolv timmar jämfört med Sverige så det tar några dagar att bli av med sin jetlag. Om man vill resa runt i Nya Zeeland kopplat till utbytet är det värt att beakta att deras sommar är mellan december till februari. Om man är där under vårterminen och vill resa runt i varmare väder bör man således förlägga semestern innan utbytet startar. 


Min första dag mötte jag den internationella koordinatorn kl 09. Jag och de två andra utbytesstudenterna som började samtidigt blev visade runt på sjukhuset. Vi fick våra passerkort och blev visade våra avdelningar. Den första veckan måste man genomföra en två timmars datakurs. I övrigt fanns ingen introduktionskurs. Jag läste öron-näsa-hals kirurgi och blev introducerad för kursadministratören för alla kirurgiska kurser. Hon kom att bli väldigt hjälpsam under mina åtta veckors utbyte. Min första dag spenderade jag mestadels med en AT-läkare som hade en lugn dag och han hade tid att visa mig hur datorsystemet fungerade och jag hjälpte honom med avdelningsarbete. 


Tips: Be kursadministratören om scheman! Fråga om när House officers (motsvarande AT-läkare) och Trainee Interns (sistaårsstudenterna) har sin undervisning. Fråga också överläkarna när den specifika undervisningen för din klinik är. Jag hade tillexempel varje torsdag em 3,5 h ÖNH-undervisning för registrars (motsvarende ST-läkare) och dessutom varje tis em en ÖNH-föreläsning för medicinestudenter. Jag var också med på en heldags undervisning om ÖNH-cancer. Det fanns ingen fadderorganisation men OUSA (Otago University Student Association) har många föreningar och kurser man kan får ta del av.

Arrowtown

Ekonomi

Över lag är kostnadsläget ungefär som hemma, det mesta är lite billigare i Nya Zeeland.


Mat: Kostnaderna i mataffärer är ungefär samma som hemma. Grönsaker och mejeriprodukter är dyrare. Fisken är bra och billig. Nya Zeeland är en stor vinproducent och det finns mycket bra viner. Alkohol köps i vanliga mataffärer. I centrala Dunedin finns det två mattaffärer, New World ligger närmre sjukhuset och Countdown är billigare. Restaurangbesök är generellt något billigare än hemma. I sjukhusets ”staff cafeteria” kan man köpa lunch för knappt 60 kr. Tyvärr är det rätt dålig mat och framförallt dålig vegetarisk mat. 


Transport: Enkelfärd med buss kostar olika för olika zoner, mellan 2-4,5 dollar för de flesta rutter. Jag åkte inte mycket buss. Bussarna går sällan! Jag köpte en cykel som jag använde en del. Det finns Lime sparkcyklar som är mycket populära i Dunedin. Att använda dem kostar ungefär lika mycket som hemma. Tips: Facebookgruppen ”Otago flatting goods”. Gruppen fungerar ungefär som en lokal blocket.se. Jag köpte min cykel i den gruppen för 40 dollar (250 kr). Det var också väldigt lätt att sälja cykeln igen innan jag skulle åka. Värt att veta om man köper en cykel är att det är det lag på att man måste ha cykelhjälm när man cyklar i Nya Zeeland. 


Vaccinationer: IGRA tuberkolustestet kostade ca 1200 kr. Blodprov för Varicella-immunitet kostade ca 200-300 kr. Besöket till ssk kostar 600 kr. MRSA-screening kostade 600 kr. Som jag tipsade om ovan så sparade jag pengar genom att scanna in och översätta mitt vaccinationskort. På så sätt behövde jag inte påvisa serologisk immunitet med blodprov för en del av sjukdomarna universitetet kräver att man har serologisk immunitet mot.

Wanaka

Boende

I välkomstbrevet från University of Otago så får man rekommendationer över olika boenden. Jag försökte få boende i en “student flat” tillsammans med andra studenter men det var fullt. Så om man är intresserad av det så bör man vara snabb med att kontakta dem då det är svårt att få boende i studentlägenhet. Jag bodde hos Mrs Drinkwater, ett privat boende som stod överst bland rekommendationerna. Jag kan varmt rekommendera boendet. Hon har plats för två studenter och man hyr ett rum i hennes hus for 175 dollar per vecka. Många har det väldigt kallt hemma p g a att hus i Nya Zeeland är så dåligt isolerade. I mitt rum var det varmt och huset är utrustat med tvättstuga och diskmaskin vilket såklart var bekvämt. Hennes hus ligger med 10 min gångavstånd från sjukhuset och jag trivdes mycket bra hemma hos henne. Hon har studenter hos sig för sällskaps skull och det var mysigt att vissa kvällar kura ihop sig framför Tv:n och titta på nyheterna eller olika kriminalserier med henne.

Queenstown

Studier allmänt

Utbildning


Läkarlinjen i Nya Zeeland är sex år. De första tre åren är pre-kliniska och de sista tre åren kliniska. När det är dags för de kliniska åren lottas studenterna från University of Otago, Dunedin School of Medicine till att ha sin praktik i Christchurch, Wellington eller Dunedin. Det är ganska långa avstånd mellan dessa städer och studenterna kan tvingas flytta mot sin önskan. Att man måste flytta mellan olika städer återkommer under läkarkarriären. Under slutet av femte året har studenterna sin sluttenta som har ett OSCE-upplägg liknande vår sluttenta. De har fler men kortare stationer än vad vi på KI har. 


Nya Zeelands sistaarsstudenter kallas Trainee Interns (TIs) och som utbytesstudent motsvarar man en TI. Det innebär att man assisterar House Officer/House surgeon (motsvarande AT-läkare) med allt från att anteckna i patienternas (pappers)journaler under ronderna till att ha preoperativa mottagningar med patienter. Vid de preoperativa mottagningarna träffade jag patienten själv och efter det gick jag och en läkare igenom vad som framkommit under konsultationen.


Trainee Interns får en liten summa betald varje månad. En student hade räknat ut att lönen motsvarade en timlön på 4 NZ dollar (25 kr). Lönen är dock uppskattad när man pratar med TIs. Det förväntas av TIs att de ska avlasta teamets House Surgeon med administrativt arbete och i och med att de får betalt ger det en starkare känsla av ansvar och att de är en del av teamet. 


Läkarkarriären Efter man är klar med sitt år som Trainee Intern blir man House Officer även kallat House Surgeon. Det motsvarar AT-läkare och de gör också kliniska rotationer liksom på svenska sjukhus. Registrar motsvaras av svenska ST-läkare. Man kan vara non-trainee och trainee registrar. ÖNH är en väldigt populär specialitet i Nya Zealand och de är svårt att få ett non-trainee jobb och ännu svårare att komma in på programmet som en trainee-registrar. Ofta jobbar läkarna som non-trainee i fem år innan de kommer in på trainne-registrar programmet. Trainee Registrar programmet tar 6 år. Under trainee-registrar programmet flyttar man mellan olika städer och man får som längst jobba två år i en stad. Inom vissa specialiteter måste man jobba en viss tidsperiod i Australien som en del av utbildningen. Efter att man är klar med trainee-registrar utbildningen gör man ett år ”fellowship”. Det görs i praktiken nästan alltid utomlands. När man är klar med sitt år som ”fellow” blir man consultant, överläkare. Det är en lång och tuff bana till att bli överläkare inom ÖNH.


Anställningsprocessen av trainee-registrars är centraliserad och processen ska av vad jag har hört vara transparant. Det är en stor nationell process och som mynnar ut i att det anställs två ÖNH-trainee-registrars i hela Nya Zeeland per år. Anställningsprocessen av AT-läkare är också centraliserad. Studenterna skickar in CV och personligt brev. Studenterna måste efterfråga tre olika överläkare att ställa upp som deras referenser. Som referens fyller överläkaren i ett formulär över hur studenten jobbat under praktiken. Studenten själv får aldrig möjlighet att läsa dessa formulär. Studenterna rankar var de helst vill bli placerade för sin AT-tjänst. Att inte få AT-tjänst direkt efter man avslutat sitt år som Trainee Intern är ovanligt. Systemet avseende detta fungerar således bättre än i Sverige där det är ovanligt att få AT-tjänst direkt efter examen i små städer och omöjligt i större städer. Mentorskapet mellan ST-läkare och överläkare verkar starkare i Nya Zeeland än i Sverige. Det verkade väldigt bra och lärorikt för ST-läkarna. Det hände ofta att ST-läkarna blev utfrågade av överläkarna. ST-läkarna måste göra två teoretisk tentor under deras trainee-registrar-utbildning. Dessa tentor ska vara på mycket hög teoretisk nivå. Under ST-undervisningen på torsdagar fick ibland ST-läkarna skriva allt de kunde komma på om ett visst tillstånd och sedan gick en överläkare och ST-läkarna igenom deras svar och vilket betyg de hade fått om det var en riktig tentafråga.Sjukvårdssystemet Sjukvårdssytemet i Nya Zeeland är ganska likt det svenska. Högkvalitetessjukvården är gratis och styrs av Distric Healt Boards. Sjukvårdssystemet är decentraliserat och finansieras mestadels av skatt, precis som i Sverige. Länderna lägger ungefär lika mycket av GDP på hälsoochsjukvård (Nya Zeeland 10,9 % jämfört med Sverige 11,7%). Köerna för vissa kirurgiska ingrepp, särskilt dyra och avancerade ingrepp, är långa. Det är huvudanledningen till varför det finns en stor marknad av privata sjukvårdsförsäkringar. Det är något som skiljer sjukvården från den svenska där betydligt färre personer har privat sjukvårdsförsäkring. Att köerna är långa för utredningar och behandlingar märker man av i den kliniska vardagen. Beställer man en röntgen ringer man alltid och diskuterar prioritet av denna med radiologen och en DT som markeras som ”urgent” kan få vänta två veckor.


Forskning

Vi har mer forskning under våra studier än de har på University of Otago. Vi har vårt examensarbete och dessutom ett EBM-projekt varje nästan termin. Det största forskningsprojektet här är ett grupparbete de gör under sex veckor. Arbetet handlar om global hälsa och gruppen ska komma på en idé för en forskningsstudie, de ska inte genomföra den som vi gjorde på KI. Generellt på sjukhuset pratades det ofta om evidens för olika behandlingar men min uppfattning var att forskning hade en mycket mindre roll på kliniken jämfört med hemma.


Interpersonella relationer och kultur på sjukhuset

Sjukhuskulturen i Nya Zeeland är något mer hierarkis än hemma. På ronderna kommer alla läkare i grupp om ca åtta personer. Överläkaren för dialogen med patienten och jag eller AT-läkaren stod tysta och antecknade i patientens journal. Man tilltalar överläkarna med Mr/Mrs/Dr Efternamn. Resten av personalstyrkan tilltalar man vid förnamn. Det finns ett bra café i sjukhusentrén, Dispencary. När man går dit är det alltid den person högst upp i hierarkin som betalar för alla. Den Nya Zeeländska kulturen är generösare än den svenska kulturen. Om läkarna säger att de ska gå och träffa Mrs Brown betyder det att det är dags för kafferast och då är det bara att hänga på.


Hygien 

Efter att ha varit på utbyte i Dunedin, Nya Zeeland, så kan jag inte låta bli att nämna hygienen. Som jag saknar de svenska landstingskläderna och hygienen! Läkarna har sina privata kläder på sig förutom på operation. Det finns inga förkläden i patientrummen och läkarna gör mycket snuskiga saker i sina privata kläder. Allt ifrån att tömma abscesser till att lägga om sår görs i privata kläder. En av mina favoritläkare på ÖNH-kliniken lät ofta fibroskopet som precis varit i patientens näsa och svalg dingla mot hans egna byxor.

Tunnel beach

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Jag läste mitt utbyte under SVK perioden på termin 11. Jag hade mina åtta veckors placering på ÖNH-kirurgen. Det var inga andra studenter där vilket gynnade mig. Jag hade stor möjlighet att assistera på operation och på kliniken kunde jag gå med vilken doktor jag ville. Jag hade ofta långa dagar men var väldigt fri i att välja vad jag ville göra. Väldigt många timmar spenderade jag i operationssalarna. Läkarna lät mig ofta göra mycket i operationssalen. ÖNH-kirurgerna gör många häftiga operationer, och ibland långa! En operation av en skivepitelcancer i parotiskörteln som metastaserat till lymfkörtlarna på halsen opererade vi 09-17.15 utan paus. Det var dock inte planerat att kirurgin skulle ta så lång tid och under de andra 8-h operationerna jag var med på hade vi lunchpaus på mitten. Är man kirurgiskt intresserad finns det stor möjlighet att få assistera på operation! När min favoritläkare ST-läkare hade dagkirurgi-listan försökte jag alltid se till att vara med honom. Jag fick självständigt excidera olika hudcancrar och rekonstruera huden med Hatcheft skin flaps. Under en operation var min handledare inte ens sterilklädd utan kollade bara över axeln på mig och guidade mig genom ingreppet. Det var så kul och lärorikt! 


Det var också väldigt intressant att vara på ÖNH-klinikens öppenvårdsmottagning. Jag fick ta patienter självständigt och även göra mycket praktiska saker så som att tömma peritonsilliter, lokalbedöva och ta biopsier från hudförändringar och fibroskopera. 


Varje torsdag eftermiddag hade var det ÖNH-registrar utbildning. Det var väldigt bra för mig med att vara med på. Ofta gick vi igenom komplicerade patientfall under mötena. En gång var det histologimöte där alla fick ett varsitt mikroskop att kolla i som var kopplat till patologens mikroskop så gick vi igenom olika patientfall. De tre ST-läkarna på kliniken höll under de flesta möten en 15-min presentation var om olika ämnen. Under ST-läkarutbildningen ingår det två stora tentor och personen som närmast ska ha sluttentan fick välja ämnen som det skulle föreläsas om. På ett av dessa möten höll jag en presentation om paryhngeala gällbagar och ursprunget till branchial cleft cysts. Jag lärde mig mycket under förberedelserna för presentationen och det var också nyttigt att hålla en presentation på engelska.Tisdag eftermiddag hade läkarstudenterna år fyra ÖNH-undervisning och onsdag mitt på dagen var det kirurgisk AT-läkar-undervisning. Det fanns mycket undervisning som inte låg schemalagd en specifik tid varje vecka utan olika dagar olika veckor. Traniee Interns har mycket undervisning i seminarieform som var jättebra. Jag vill återigen tipsa om att fråga kirurgi-kursadministratören om scheman. Fråga även överläkarna på din klinik om undervisning. Så fick jag reda på en heldag om ÖNH-cancer som var jättebra. Fråga runt! Jag gick på massa undervisning men man får leta upp mycket av det själv.


En av de erfarenheter som gjort störst avtryck på mig under utbytet är det mycket stora antalet cancersjuka patienter jag träffat. Varje måndag eftermiddag har de en multidisciplinär konferens där ÖNH-kirurgerna, onkologer, radiologer, patologer, mottagningssjuksköterskor, logopeder och dietister närvarar. Patienterna får träffa väldigt många olika personer samma dag. Under ett möte där patienten inte närvarar diskuterar alla professioner patientens tillstånd och föreslår en behandlingsplan. Därefter träffar en eller flera läkare patienten och diskuterar den planerade behandlingen med patienten. Jag har suttit med när nästan alla ST-läkare och överläkare på kliniken gett cancerbesked till patienten och dess anhöriga. Dessutom väldigt många gånger. Det har gett mig kunskap och erfarenhet omöjlig att läsa sig till. Man plockar med sig olika sätt de olika doktorerna pratar med patienterna. Jag är väldigt tacksam över att jag fått möjligheten att närvara vid så många patientmöten där svåra besked ges. Som student i svenska sjukvården har jag ibland fått höra att det inte riktigt passar att man som student är med. Det har jag stor respekt för. I Dunedin var det däremot inte varit ett enda möte där det inte passade att jag som student var med. Det har varit väldigt värdefullt. Under mina åtta veckor hade jag också möjlighet att följa flera cancerpatienter under deras vårdförlopp. Från det att patienten söker första gången och cancer misstänks och utreds, de diskuteras och vi träffar dem igen på multidisciplinära konferensen, till att assistera på deras operation och sedan träffa dem igen på nästa multidisciplinära konferens. Det har varit väldigt lärorikt.

Pingviner på Penisula

Språk och kultur

Nya zeeländskas accenten är ganska lik den australienska. Min upplevelse är att det är ganska lätt att förstå. Mycket journaler handskrivs och det var ett större problem att kunna utläsa folks handstil. Efter utbytet i Dunedin känner jag mig helt bekväm med att handlägga patienter själv på engelska och det är jag väldigt glad över. När jag tidigare haft patienter som bara pratat engelska i Sverige har jag upplevt min engelska stapplande och begränsande. Det gör jag inte längre och det känns väldigt kul. 


Någon språkkurs erbjöds ej i anslutning till utbytet men det kändes heller inte nödvändigt.


Människor är generellt trevligare och mer pratglada jämfört med svenskar. De är bättre på att småprata och komma ihåg namn. Det märker man både på sjukhuset och utanför. I den Nya zeeländska skolan så värderar de uppförande väldigt högt. Det finaste priset som elever kan tilldelas beaktar uppförande. Skolan värderar att barnen är trevliga, hjälpsamma och visar respekt för varandra. Det kanske bara är en väldigt liten del av förklaringen till varför Nya zeeländare är så trevliga men jag tycker det är intressant. Nya zeeländare är kända för att vara trevliga. Dunedin är också en mindre stad och generellt kanske folk i mindre städer är trevligare och mer hjälpsamma. Ska man bli läkare ingår det att man flyttar runt och många doktorer är vana vid att starta upp sitt liv i en ny stad. Kanske främjar det också den generellt trevliga och inbjudande kulturen. 


Tips: De flesta TIs äter lunch en trappa upp i ”staff cafeteria”. Så pröva att gå upp en våning om du kommer ensam till matsalen. Det är ok att mikra egen mat där. Det finns ett rum för TI studenter där man kan förvara värdesaker. Det ligger på våning åtta vid huvudhisshallen och om inte internationella koordinatorn visar dig dit så be henne göra det, det rummet ska vi som utbytesstudenter också ha tillgång till. Det finns två datorer i TI-rummet och ibland satt jag där och jobbade på min presentation. I det rummet träffade jag många TIs och det var ett smidigt sätt att börja prata med någon och sen hänga på när de tog lunch.

Jag och två andra studenter vid fyren i Catlins.

Fritid och sociala aktivteter

Nya zeeländarna är bra på att bjuda med en till aktiviteter. Jag tipsade ovan om olika aktiviteter som Otago University Student association (OUSA) anordnar. Det är ett bra sätt att komma ut och socialisera. Många som går på kurser anordnade av OUSA är intresserade av att hitta folk att umgås med. 


Passa på att resa runt på helgerna! Nya Zeeland är så sagolikt vackert. Queenstown och Wanaka var perfekt att åka till över Påsk när man har fyra dagar ledigt. Det fungerar bra att åka dit med Intercity Bus. Catlins upptäcker man på 1-2 dygn, men man måste ha bil vilket är hyffsat billigt att hyra. Jag hade köpt Lonly Planets Nya Zeeland-guide och den hade vi stor användning av när vi semestrade. Om ni åker till Catlins måste jag tipsa om ett helt fantastiskt Air-BnB booende, The old Church Acre. Vi hyrde denna farm där det ingick två grisar och flera höns. Det var ett jättesött hus och man fick själv hålla igång en brasa för att hålla uppe värmen i huset. Det fanns ingen el eller mobiltäckning. Vi lagade pannkakor till frukost på hönsens ägg. Jag frågade om att få två dagar ledigt för att kunna åka till Milford Sounds. Det hade fungerat att ha tre dagar men kortare än så blir för hastigt för en helg till Milford Sounds. Vi paddlade kayak i fiordarna och det var makalöst vackert. Te Anu är en bra stad att bo i om man ska se Milford Sounds. Runt Te Anu finns också många fina hiker man kan vandra. Milford Sounds är nästan ett måste att se om är på Nya Zeelands södra ö. 


Dunedin är en vacker stad och det finns mycket att se och göra på fritiden. Tunnel Beach och St Kilda Beach är perfekta dagsutflykter. Jag cyklade från North Dunedin där jag bodde till bägge ställena. Tunnel beach är ett måste, så otroligt vackert! Fint även en molnig dag. Flera museer är gratis. Runt Octagon, ett område i citykärnan, finns flera bra restauranger och barer. Där kan man också gå på bio. Jag älskade botaniska trädgården i Dunedin! Perfekt för en löprunda. Med bil eller bus kan man ta sig ut till Penisula, ett måste! Jag var där många gånger. Det finns flera haiker att gå, på stränderna ser man vilda sjölejon och på Albatross center kan man betala för att se pingviner och albatrosser. Det finns flera överprisade pingvinturer men via albatrosscenter såg vi en kväll 70 Blue Eyed pingviner, de är så gulliga! 35 dollar kostade det. Väl värda spenderade pengar. Allans Beach på Penisula är bra för att se sjölejon. Världens brantaste gata finns i North Dunedin, kul att gå till en förmiddag. Dunedin är en liten studentstad och det finns mycket gratis aktiviteter, allt från Quizkvällar till lopp i Botaniska trädgården. Min första vecka på universitet gick jag med och gillade olika facebookgrupper för att se vad det fanns för event. 


Tips på restauranger & barer: No7 Balmac – perfekt för lunch. Fin utsikt och väldigt bra mat. Market Chicken – för frukost eller lunch, såå gott!! Pequeno bar – jättegoda drinkar. Nova – många goda desserter. Mamacita – mexikanskt hyffsat billigt ställe. Jättegott!

Grisarna på vår farm vi hyrde i Catlins.

Sammanfattning

Jag är så glad att jag fick möjlighet att åka hit till Dunedin på utbyte. Det har varit värdefullt för mig på olika sätt. Praktiken har varit jättebra och jag har lärt mig otroligt mycket om ÖNH. Alla timmar spenderade i operationssalen som assistent är såklart väldigt värdefullt för mig som är kirurgiskt intresserad. Dagarna när jag självständigt fått operera bort hudcancrar på dagoperation var så himla kul. Att jag efter detta utbyte är helt bekväm med att självständigt föra hela patientkonsultationen på engelska är väldigt värdefullt för min framtida karriär. Jag är otroligt tacksam för alla cancerpatienter jag fått möjlighet att träffa och vara med under samtalen när patienter och anhöriga informeras om cancerdiagnosen.


Förutom att jag växt i min läkarroll har utbytet här varit bra för mig på ett personligt plan. Det har varit befriande att bara ha sig själv att rå om och att jag kunde spendera min egna tid som jag vill. Att göra saker jag aldrig skulle gjort hemma har varit väldigt kul. De första veckorna var jag utanför min comfort zone riktigt ofta och det var utvecklande och kul. 


Att åka till just Dunedin, Nya Zeeland på utbyte kan jag varmt rekommendera. Nya Zeeland är det vackrast land jag varit i, det är makalöst! Tycker man om att spendera tid i naturen och uppskattar vackra platser är Nya Zeeland perfekt. Människorna är jättetrevliga, varma och inbjudande och det är lätt att skaffa nya vänner. Jag är evigt tacksam och glad att jag fick chansen att åka till Nya Zeeland på utbyte och vill rekommendera alla att åka på utbyte! 


Om någon har frågor, vill ha mer information eller bilder på av Nya Zeeland – tveka inte att kontakta mig!

Wanaka