Jag var på plats två veckor innan kursstart, vilket var väldigt bra. Jag hade tid för att ställa om jetlag, leta boende och njuta av sommarvärmen ett tag innan skolan drog igång. Första veckan på universitet hade vi en introduktionsvecka med endast utbytesstudenterna. Detta var väldigt fokuserat på en generell introduktion, medan jag och min klasskamrat jag åkte med, kände ett behov av introduktion för specifikt sjuksköterskor då vi inte visste hur upplägget var med deras motsvarighet till KTC, visste inget om vår praktik eller hur vi skulle göra med alla papper vi skulle fixa till praktiken väl i Australien (vilket är flera stycken). Men i alla fall, sedan började alla sjuksköterskor en vecka tidigare än resterande program. Detta visste vi inte heller om, utan en dag insåg vi bara att vi hade skola dagen efter utan att någon hade sagt detta till oss, och dessutom hade det vid denna tidpunkt varit väldigt krångligt för oss att ens lyckas skriva in oss på rätt kurser.

Om du ska åka på exakt samma utbyte som jag- på Monash University i Clayton- rekommenderar jag dig att ta kontakt med Giselle Kett vid ankomst. Hon arbetar på skolan med att hjälpa internationella studenter och höll även små lektioner för oss om hur vi skulle göra de första uppsaterna vi hade. Sedan när vi skrivit dem fick vi även varsitt privat möte med henne där hon hjälpte oss med grammatiken och engelskan i själva uppsatserna, som ofta kan bli fel när engelska inte är ens första språk. Giselle Ketts email är: giselle.kett@monash.edu

Hon är supertrevlig och den som hjälpte oss som mest på Monash under hela terminen faktiskt. 

Vi hade en kurs från gamla systemet och en kurs från nya systemet, vilket jag avråder starkt. Detta visste vi inte om innan, men det kommer nog inte vara ett problem i framtiden när de gamla kurserna fasas ut. Skillnaden mellan dessa är att de har olika upplägg, så när det var paus i ena var det mycket i den andra, men sen lyckades de ändå pricka in att ha inlämningar samtidigt. Detta innebar att vi hela terminen hade två tentor att skriva samtidigt när vi väl hade tenta, vilket var ganska överväldigande då man är van vid att ha bara en kurs i taget i Sverige. Men i Australien läser man flera Units under en termin, vissa till och med tre stycken. Vi läste två lite större units. 

På Monash behöver man 50% godkänt av lärandemålen för att klara tentan, vilket är en ganska stor skillnad då vi på Ki är vana vid 70% på tentor och 100% på hemtentor. Men deras system är mer byggt på att det är lättare att få godkänt- men om man inte får godkänt kan man inte göra omtenta. Jag skulle säga att jag under terminens gång har haft det väldigt hektiskt- och även om det är lättare att få godkänt så har det ändå varit mycket att göra. Det är mycket engelska att lära sig, förstå sig på uppgiften, hur man skriver akademiskt på engelska och sedan praktiken. Praktiken i sig var rolig och spännande, och mycket är likt som det fungerar i Sverige.

 Men däremot så behandlas man som student ganska mycket som luft, och hiarkierna är väldigt starka. Ex blev jag tillsagd att jag inte fick sitta på en specifik stol en gång för att det var en sjuksköterskas stol.. Generellt skulle jag säga att Australiensisk sjukvård är sämre än svensk ur hygienaspekt och så vidare, men det är underbart duktiga på patientkontakt och relationer till sina patienter. Men som student är det ganska likt som i Sverige, man får göra saker, och de flesta sjuksköterskor är väldigt trevliga förutom att man ibland blir behandlad lite som luft. 

Språket tar sin tid, särskilt alla medicinska engelska termer. Jag fick lätt panik första veckan i skolan och kände att ”detta kommer ju inte gå”. Men ta det lugnt! När man kommer in i det så går det bättre. Gör en ordlista med engelska medicinska termer och googla alla förkortningar (det finns MÅNGA) och allt direkt när du stöter på nått du inte förstår så kommer det med tiden gå lättare. Det är också fördelaktigt att spendera tid med personer man måste prata engelska med, även om det kan kännas tryggt med svenskar, så försök träffa personer att prata engelska med!

På Clayton finns det väldigt många olika grupper att gå med i för specifika intressen, vilket jag rekommenderar att göra om man hittar en som passar en. Jag har under terminen umgåtts med personer jag av en slump känt hemifrån och sedan andra utbytesstudenter, och sedan genom vänner har jag träffat personer från Melbourne som jag nu bor hos under sommaren. Det kan vara lite svårt att få kontakt med personer från universitetet, då det är lite som kulturen är hemma skulle jag säga. Men om man går med i grupper är detta nog lättare. 

I Melbourne finns det alltid något som händer, matmarknader och gigs och så. Staden är väldigt härlig på det sättet. Men ja, häng på campus i grupper som man kan gå med i under Oriontation week om man inte känner någon från innan. Sedan kan man hitta vänner via facebook grupper som svenska i melbourne tex- eller facebook gruppen för utbytesstudenter!

Såhär i efterhand måste jag säga att denna terminen har gått så snabbt, varit utmanande och spännande. Jag har tagit med mig erfarenheter som gör att jag har större förståelse för min roll som sjuksköterska, och hur denna roll fungerar i ett annat land. Det känns även väldigt häftigt att veta hur sjuksköterskejobbet fungerar i en engelsk- språkig kontext. Jag vill i framtiden absolut prova arbeta som sjuksköterska utomlands!