Reserapport - KI-student
Lärosäte: Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 18/19
Namn: Isabelle Wemar
E-postadress: isabelle.wemar@stud.ki.se

Innan avresa

Jag valde att åka på utbyte för att jag ville ha omväxling från vardagen på Karolinska Institutet. Jag kände mig inte skoltrött, utan bara rastlös, varför plugga tillfälligt på annan ort lockade mig. Läkarprogrammet är ju den längsta grundutbildningen i Sverige, vilket lätt leder till att man fastnar i rutiner. Personligen blir jag snabbt less om jag börjar få rutin på saker och ting, varför jag tyckte att det var dags att studera lite på en annan ort och ett annat språk sådär halvvägs genom programmet.


Tyskland valde jag för att jag redan hade vissa kunskaper i tyska som jag ville förbättra. Heidelbergs universitet valde jag för att det är ett av de äldsta och mest anrika i Europa, staden var "lagom" stor (ca 250 000 invånare) och det låg tillräckligt långt söderut för att jag skulle slippa det tråkiga senvinterklimatet i Sverige. Tyskland är också tillräckligt likt Sverige för att det inte skulle bli för mycket av en kulturchock, men ändå tillräckligt annorlunda för att det skulle kännas som en helt ny miljö. Man behöver inga speciella vaccinationer eller hälsointyg för att plugga läkare i Tyskland, men jag skulle rekommendera Hepatit B-vaccination. 


KI har varit duktiga på att erbjuda information om hur man söker utbytesplats – däremot har de varit bristfälliga i att hjälpa till efter ansökan blivit godkänd. Som tur var, visade Heidelbergs universitet framfötterna och tog kontakt med mig. Jag fick hjälp av Heidelbergs koordinator för läkarstuderande som var oerhört hjälpsam i att ordna med ansökan till kurser i Heidelberg, koppla ihop mig med avdelningar där jag kunde få praktik och fixa intyg åt mig. 

Ankomst och registrering

Tyskland är ett byråkratins land. Därför skulle jag rekommendera att åka till Heidelberg två eller tre arbetsdagar innan utbytet börjar på riktigt, bara för att hinna registrera sig på universitet på plats, fixa studentkort, få en tillgång till universitets internetplattformar. 

Det erbjuds introduktionskurser i tyska, vilket jag inte tog. Om jag hade haft mer tid innan jag började mina utbyteskurser, och känt mig mindre bekväm med min tyska, hade jag kanske prioriterat det. Det erbjöds också en kort 2 halvdagarskurs som var en introduktion till Heidelbergs läkarprogram som utbytesstudent, vilket jag tyckte var väldigt lärorikt. 

Fadderorganisationen Erasmus Student Network anordnar många aktiviteter som man kan ta del i och snabbt lära känna folk. 

Ekonomi

Euron är ganska stark i jämförelse med svenska kronan för tillfället, men mat och varor kostar generellt lite mindre i Tyskland. Därför skulle jag säga att det inte är speciellt dyrt att plugga i Tyskland. 

På universitet tillkom en registreringsavgift på cirka 800 kr per termin, men i övrigt inga andra obligatoriska avgifter. Lokaltrafiken kostar en del – en terminsbiljett kostar 1800 kr – men Heidelberg är en väldigt cykelvänlig stad, så det är definitivt lönt att skaffa cykel. Det finns en cykeluthyrning som heter VRN Nextbike som är gratis för studenter tack vare att universitet har ett avtal – väldigt smart och smidigt. 

Standard i Tyskland är inte att ta med lunchlåda, utan att äta i universitetscafeterian. Där kostar en fullständig lunch 2,15 € vilket är väldigt överkomligt. Maten är inte gourmet, men mättar bra, därför åt jag i cafeterian så gott som varje dag. 

På det stora hela skulle jag säga att jag varken gick back eller plus i min ekonomi när jag pluggade i Tyskland, även om jag unnade mig att äta ute, åka på utflykter och shoppa lite mer än vad jag brukar i Sverige. 

Boende

Heidelbergs universitet har en studentbostadskö där utbytesstudenter prioriteras. Tyvärr varade mitt utbyte februari-maj, vilket inte klaffar med Heidelbergs sommartermin april-juli. Därför fungerade det inte riktigt att få bostad via universitetet. 

Det finns diverse grupper på Facebook där man kan lägga ut och hitta annonser för hyresbostäder, men det är ganska mycket arbete att få kontakt med någon där. Därför använde jag mig av Airbnb, vilket var dyrare, men smidigare. Hyrorna för de billigaste Airbnb-boenden låg på 5500-6000 kr per person per månad. 

Studier allmänt

I Tyskland är läkarprogrammet 6 år långt. Sista året är ”Praktische Jahr”, då arbetar man som ett mellanting mellan läkarassistent och underläkare på sjukhus och läser egentligen inga kurser.


Heidelbergs läkarprogram består av 4 så kallade Block. Respektive block innehåller ett visst antal kurser som varierar i innehåll och längd. Precis som i Sverige läser man bara en kurs åt gången och man måste ha läst så gott som alla kurser för att kunna ta examen. Däremot har man frihet att välja i vilken ordning man vill läsa kurserna. Flera kurser återkommer flera gånger per termin, så då kan man välja om man vill läsa den tidigare eller senare på terminen. Man får också lov att läsa kurser från olika block.


Det finns en ”rekommenderad” ordning på kurserna som många följer, men det går bra att avvika. Jag som går termin 6 läste Dermatologie/Venerologie med folk på termin 6, 8 och 10 utan att märka av någon större skillnad beroende på terminstillhörighet.


Relationen mellan lärare-elev, student-patient är mycket mer formell än vad den är i Sverige. Tyskarna har mycket respekt för "den vita rocken" (som faktiskt används av alla läkare i Tyskland) och läkarna är mer paternalistiska i sitt patientbemötande. Sen så Ni-ar man ju alla förutom jämnåriga och yngre, vilket också gör att relationerna känns mer formella. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 6 på KI

Jag har bara läst två kurser – Dermatologie/Venerologie och Infektiologie/Immunologie. Båda kurser var lärorika och motsvarar hud- respektive infektionsmomenten på kursen Klinisk medicin vid Karolinska Institutet. 


Jag har fått veta på förhand att kurserna i Heidelberg är nog för att täcka alla obligatorier på KI (exempelvis seminarier, bedside teaching) med undantag för delexamination 4 (infektion) och delexamination 6 (hud). Delexaminationerna måste jag skriva vid KI i efterhand.


Vad gäller närvaro på kurser i Heidelberg är en bra tumregel: allt förutom föreläsningar är obligatoriskt. Det här varierar såklart från kurs till kurs, så det är bra att höra sig för innan man skolkar ett seminarium och måste ta igen. Dermatologie/Venerologie är cirka 33% av kursen obligatoriska moment, medan det enda obligatoriet på Infektiologie/Immunologie är sluttentan. Seminarierna på båda kurser kände jag var väldigt värdefulla. 


Vad jag har förstått finns det en betydligt större mångfald bland examinationsformerna i Heidelberg än på KI. Som tur var, var båda sluttentorna som jag skrivit flervalsfrågor, vilket underlättar mycket språkmässigt.


På Dermatologie/Venerologie var sluttentan ett mentometerseminarium, där en kort fråga och/eller bild visades upp och man skulle välja rätt svarsalternativ. Det var en ganska avslappnad examinationsform, enda nackdelen var att man inte kan gå tillbaka och klura på alternativen utan man var tvungen att svara inom 90 sekunder.På Infektiologie/Immunologie är provformen också elektronisk. Man sätter sig i en datorsal och får en inlogg. Därefter ska man svara på flervalsfrågor och ibland använda sig av fritext.

Språk och kultur

Trots att jag inte tog någon förberedande kurs i tyska gick det väldigt bra att läsa kurser på tyska, särskilt eftersom de flesta medicinska begrepp vi använder i Sverige också används i Tyskland eftersom det är baserade på latin och grekiska. Dessutom är det lättare att hänga med när man bara behöver lyssna och ofta ser orden framför sig på föreläsningspresentationen. 

Språket var lite svårare på kliniken eftersom jag inte bara behövde förstå utan också svara och prata själv, men så fort man lärt sig standardfraserna gick det smidigt. Människorna i Heidelberg har generellt ingen stark dialekt, både läkare och lärare pratade väldigt klart och tydligt. Däremot kunde det vara lurigt med vissa äldre patienter som inte bara talade dialekt, utan också hade dålig hörsel. 

Tyskarna är väldigt överseende med att man som utbytesstudent är bristfällig i språket och klagar sällan på uttal eller grammatik. Dessutom verkar det som att svensk brytning på tyska är lätt för dem att förstå. 

Fritid och sociala aktivteter

Heidelbergs universitet erbjuder gruppträningar och gympass i idrottslokaler på västra delen av campus. Det finns ett väldigt stort utbud och många av passen är helt gratis. 

Det anordnas också aktiviteter för utbytesstudenter med jämna mellanrum av Erasmus Student Network och en annan organisation som heter AEGEE. Lättaste sättet att hålla koll på vad som händer är genom Facebook.

Heidelberg är en väldigt vacker och anrik stad. Innerstaden Altstadt är består nästan helt av 1500-1800-talsbyggnader, massiv av shopping, caféer och restauranger. Det är ett populärt resmål, men trots turismen känns Altstadt väldigt genuin och inte alls lika fylld av turistskräp som Gamla Stan i Stockholm. 

Sammanfattning

Att göra utbytesstudier vid Heidelbergs universitet har varit spännande och lärorikt. Jag har fått inblick i tyska universitetsvärlden och tyska sjukvården, vilket har gett mig nya perspektiv som jag kan ta med mig till studierna i Sverige.


Men i ärlighetens namn har det bästa med utbytet inte varit plugget eller praktiken; det har varit den vackra staden Heidelberg, den grönskande naturen, det milda klimatet, den billiga och goda maten, det trevliga umgänget och den gradvis växande längtan tillbaka hem till Sverige. Nu när jag är tillbaka i Stockholm har jag förnyade krafter och förstärkt uppskattning för Karolinska Institutet – men, en del av mitt hjärta dröjer kvar i Heidelberg.