Jag valde att åka på utbyte för att jag ville ha omväxling från vardagen på Karolinska Institutet. Jag kände mig inte skoltrött, utan bara rastlös, varför plugga tillfälligt på annan ort lockade mig. Läkarprogrammet är ju den längsta grundutbildningen i Sverige, vilket lätt leder till att man fastnar i rutiner. Personligen blir jag snabbt less om jag börjar få rutin på saker och ting, varför jag tyckte att det var dags att studera lite på en annan ort och ett annat språk sådär halvvägs genom programmet.

Tyskland valde jag för att jag redan hade vissa kunskaper i tyska som jag ville förbättra. Heidelbergs universitet valde jag för att det är ett av de äldsta och mest anrika i Europa, staden var "lagom" stor (ca 250 000 invånare) och det låg tillräckligt långt söderut för att jag skulle slippa det tråkiga senvinterklimatet i Sverige. Tyskland är också tillräckligt likt Sverige för att det inte skulle bli för mycket av en kulturchock, men ändå tillräckligt annorlunda för att det skulle kännas som en helt ny miljö. Man behöver inga speciella vaccinationer eller hälsointyg för att plugga läkare i Tyskland, men jag skulle rekommendera Hepatit B-vaccination. 

KI har varit duktiga på att erbjuda information om hur man söker utbytesplats – däremot har de varit bristfälliga i att hjälpa till efter ansökan blivit godkänd. Som tur var, visade Heidelbergs universitet framfötterna och tog kontakt med mig. Jag fick hjälp av Heidelbergs koordinator för läkarstuderande som var oerhört hjälpsam i att ordna med ansökan till kurser i Heidelberg, koppla ihop mig med avdelningar där jag kunde få praktik och fixa intyg åt mig. 

I Tyskland är läkarprogrammet 6 år långt. Sista året är ”Praktische Jahr”, då arbetar man som ett mellanting mellan läkarassistent och underläkare på sjukhus och läser egentligen inga kurser.

Heidelbergs läkarprogram består av 4 så kallade Block. Respektive block innehåller ett visst antal kurser som varierar i innehåll och längd. Precis som i Sverige läser man bara en kurs åt gången och man måste ha läst så gott som alla kurser för att kunna ta examen. Däremot har man frihet att välja i vilken ordning man vill läsa kurserna. Flera kurser återkommer flera gånger per termin, så då kan man välja om man vill läsa den tidigare eller senare på terminen. Man får också lov att läsa kurser från olika block.

Det finns en ”rekommenderad” ordning på kurserna som många följer, men det går bra att avvika. Jag som går termin 6 läste Dermatologie/Venerologie med folk på termin 6, 8 och 10 utan att märka av någon större skillnad beroende på terminstillhörighet.

Relationen mellan lärare-elev, student-patient är mycket mer formell än vad den är i Sverige. Tyskarna har mycket respekt för "den vita rocken" (som faktiskt används av alla läkare i Tyskland) och läkarna är mer paternalistiska i sitt patientbemötande. Sen så Ni-ar man ju alla förutom jämnåriga och yngre, vilket också gör att relationerna känns mer formella. 

Att göra utbytesstudier vid Heidelbergs universitet har varit spännande och lärorikt. Jag har fått inblick i tyska universitetsvärlden och tyska sjukvården, vilket har gett mig nya perspektiv som jag kan ta med mig till studierna i Sverige.

Men i ärlighetens namn har det bästa med utbytet inte varit plugget eller praktiken; det har varit den vackra staden Heidelberg, den grönskande naturen, det milda klimatet, den billiga och goda maten, det trevliga umgänget och den gradvis växande längtan tillbaka hem till Sverige. Nu när jag är tillbaka i Stockholm har jag förnyade krafter och förstärkt uppskattning för Karolinska Institutet – men, en del av mitt hjärta dröjer kvar i Heidelberg.