Att få åka på utbyte var en dröm för mig sedan jag fick höra att vi har möjligheten under vårt första år på tandläkarprogrammet. Redan då bestämde jag mig, trots att det var nästan fyra år kvar tills termin 8, att jag definitivt skulle utnyttja den möjligheten. Och med den beslutsamheten visste jag också att det skulle krävas ansvar, att sköta studierna för att alltid ligga i fas, samt engagera sig i bl.a studentkåren för att utöka sina chanser till att få sitt förstahandsval. Det här är något jag är väldigt tacksam för idag, då jag fick många goda erfarenheter på vägen, och dessutom fick mitt förstahandsval Lissabon. Jag hade aldrig besökt den här staden innan, men jag hade hört så mycket gott om den från äldreterminare och vänner som varit där tidigare. Det är nu en stad jag alltid kommer hålla varmt om hjärtat, och jag är evigt tacksam för att ha fått studera och bo där under den tremånadersperiod som kom att bli den bästa i mitt liv. 

Ansökningsprocessen till FMDUL (Faculdade de Medicina Dentaria da Universidade de Lisboa) gick smidigt till, eftersom den största delen sköttes av vår internationella handläggare på KI som hade kontakt med koordinatorn i Portugal. Vi behövde fylla i en blankett och skicka in vårt Learning Agreement för Erasmus, och det behövdes inga vaccinationer, visum eller andra intyg för att kunna åka dit. Vi fick svar från skolan lite senare än våra kursare som sökt till andra länder, men det hörde till det vanliga fick vi veta från vår handläggare på KI. 

Det vi däremot behövde hålla koll på själva var att avsluta behandlingarna på våra egna patienter på kliniken, och stämma av med våra lärare som är ansvariga för utbytet att vi låg i fas gällande de kliniska kurskraven. Detta är en viktig förutsättning för att man ska få åka iväg, eftersom det fungerar som en garanti på att man har klinisk erfarenhet inför det kommande utbytet. För att lyckas med detta gäller det att planera sina behandlingar så att man inte sparar det mest omfattande till sista perioden innan man åker, och även lämnar sina patienter informerade om att man ska vara borta under resten av terminen. Jag började planera redan i början på höstterminen, vilket gjorde att jag blev klar med det jag behövde få klart och kunde åka iväg med ett gott samvete.  

Vi tog flyget från Arlanda fredagen den 1 mars, vilket innebar att vi anlände i Lissabon 3 dagar innan skolstart. Vid ankomsten till flygplatsen var det väldigt smidigt att ta sig in till stan eftersom vi använde oss av appen UBER, som är slanten billigare än vanlig taxi. Vi betalade ca 10 euro för att ta oss in, det fanns även möjlighet att ta tunnelbanan där en enkelbiljett kostade ca 2 euro. 

Under helgen fick man möjligheten att i lugn och ro bosätta sig i lägenheten, hitta närmsta mataffär och handla in det mest nödvändiga till boendet. Vi passade även på att skaffa oss ett busskort som tog en heldag, vilket vi inte var alldeles vana vid. 

På måndagen var det dags att ta sig till FMDUL (Faculdade de Medicina Dentaria da Universidade de Lisboa). Vi fick träffa vår internationella koordinator på plats och hon såg till att vi registrerade oss via deras adminstrationsavdelning och fick passerkort, nycklar till skåp osv. Vi fick en snabb rundtur och fick träffa tandsköterskorna på kliniken som var väldigt glada över att ta emot oss. Vår koordinator var väldigt hjälpsam och informerade oss om att det var en portugisisk högtid den här tiden och därför var samtliga studenter lediga från skolan, vi skulle därför inte vara schemalagda förrän på onsdagen. Då fick vi även träffa professorn i Endodonti som var huvudansvarig för oss. Vi fick ingen introduktionskurs utan vi fick börja på kliniken direkt, det gick tyvärr inte så smidigt till i början med utdelning av klinikpartners, men det löste sig till slut. Jag hade turen att hamna med en fantastisk klinikpartner som var till stor hjälp under hela min tid på FMDUL. 

Vi blev även presenterade för studentkåren på FMDUL som var vana vid att ha utbytesstudenter på plats, de såg till så att vi var informerade om alla deras events och ville gärna ha med oss på allting. 

Generella kostnader i Lissabon, såsom kommunikation, livsmedel osv, var lägre än i Stockholm. Vi klarade oss bra med vårt CSN och stipendiet från Erasmus. Vi valde dock att utöka och ta merkostnadslån från CSN eftersom möjligheten för detta fanns då man ska studera utomlands. Var och en av oss hade också sparat ihop en hel del pengar inför resan, eftersom vi visste att vi ville göra det mesta av vårt utbyte. Det är upp till en själv hur mycket och vad man vill spendera pengar på under sin utbytesperiod. Man kan t.ex välja att äta mindre restaurangmat och laga mer mat hemma (vilket gör att man sparar in en hel del pengar), detta var vi mindre bra på i början av resan, men sedan blev vi bättre på det. Då får man även mer pengar att spendera på resorna och utflykterna som man gärna vill göra då man är ledig från skolan. 

Kommunikationen i Lissabon är väldigt bra då man bor centralt, det finns tunnelbanestationer överallt och ett busskort är billigare än det vi är vana vid. Jag betalade 30 euro för min månadsbiljett (gäller för studenter under 24 år), då ingick även pendeltågstrafiken som kunde ta en längre ut utanför Lissabon. Viktigt att veta är att det tar en heldag att skaffa sig det fysiska kortet, det kräver passfoto, studentintyg från universitetet, och de tog endast kontanter på den platsen vi gick till (kostnaden för kortet var 12 euro för oss under 24 år). Vi var oförberedda på väntetiden på ca 3 h (kölappssystem) och uppskattade vårt digitaliserade system i Sverige något oändligt. 

Att åka taxi är även billigare än i Sverige, då resorna inom staden inte gick på mer än ca 6-8 euro. Vi använde oss främst av taxi apparna Uber och Bolt. 

Vi åkte också deras motsvarande SJ snabbtåg, med studentrabatt, till Algarve (södra delen av Portugal) för ca 40 euro tur och retur. Det var väldigt förmånligt att vara student, så tips till er som ska åka nästa år; glöm inte att fråga om studentrabatter!

Vår flygresa till och från Lissabon gick på totalt ca 2500 kr. Vi åkte dit med TAP Air, och tillbaka med SAS ungdom som var väldigt billigt i jämförelse. SAS ungdom är nog det bästa och billigaste alternativet för att ta sig till och från Lissabon (gäller upp till 26 år), så om man kollar i förväg så kan man hitta biljetter som passar. 

Den enda obligatoriska kostnaden vi hade i skolan var 5 euro för att kvittera ut skåpnyckeln, som man sedan fick tillbaka när man lämnade tillbaks nyckeln vid hemfärd.

Prisexempel:

• Lunch ute: 6-10 euro
• Lunch i skolan: ca 4 euro
• Middag ute: ca 15-20 euro (likt Sverige)
• Fika: ca 2 euro
• Drink: ca 5-8 euro beroende på vart man går och vad man vill ha!
• Gymkort: vi betalade ca 28 euro per månad

Tre av oss som åkte iväg delade boende och bokade detta ca 4-5 månader i förväg via AirBnB. Det är väldigt gynnsamt att vara ute i god tid så att man kan få en bra inblick i utbudet. Vi valde att lägga ner en större summa pengar på boendet eftersom det var viktigt för oss att ha varsitt rum och bo centralt. Vår lägenhet var stor och fräsch och hade generellt sett mycket hög standard i jämförelse med de allra flesta lägenheter i Lissabon. Vi var otroligt nöjda med vår vistelse där! Vi betalade 2100 EUR/mån som blev ca 7500 kr per person, då ingick även storstädning/byte av sängkläder varannan vecka. 

Man kan hitta betydligt billigare alternativ om man så vill, men då får man räkna med en lägre standard, alt bo i studentkorridor. Man kan man få information om detta ifrån värduniversitetet och studentkåren. Bra att tänka på är att lägenheterna i Lissabon inte är byggda med värmeisolering som vi är vana vid i Sverige, så det kan bli rätt kallt inomhus, speciellt under första tiden på utbytet. Då kan det vara skönt att lägenheten har luftvärmepump/air condition för den senare perioden då det blir varmt, vilket vi hade i vår lägenhet. Annars får man ev lösa situationen med ett bärbart element och varma kläder inomhus. 

Vi bodde vid Marqués de Pombal som är ett område jag starkt rekommenderar! Kommunikationen är utmärkt, det fanns både tunnelbana och buss till i princip alla destinationer i centrala Lissabon. Marqués de Pombal är även en knytpunkt för olika tunnelbanelinjer. Vi tog den gula linjen direkt till universitet (T-banestationen Cidade de Universitaria) vilket tog ca 10 minuter, så det gick fort och smidigt. Andra områden som jag kan rekommendera är:

• Saldanha
• Baixa Chiado
• Rato
• Bairro Alto

Utbildningen på FMDUL skiljer sig från den vi går här på KI. De första tre åren består endast av teori och preklinik, och först under fjärde året får de börja behandla patienter på studentkliniken. Av den anledningen gick vi med sistaårsstudenterna (T10 då vi gick T8), eftersom vår kliniska färdighetsnivå bedöms vara likvärdig deras. Studentkliniken var öppen varje dag mellan kl 8-16, och schemat såg likadant ut varje dag med patientbehandlingar dessa timmar. På onsdag och fredag eftermiddagar samt efter kl 16 de andra dagarna hade de teoretiska föreläsningar, som vi inte behövde gå på eftersom dessa hölls på portugisiska. På FMDUL jobbar man också två och två under samtliga år, och därmed turas man om att vara behandlare och assistent varannan vecka. Vi blev tilldelade en varsin portugisisk klinikpartner, det var lite rörigt i början med själva tilldelningen, men det löste sig till slut. 

Den största skillnaden var att man inte jobbar integrerat med patienterna som vi gör på KI, utan man blev tilldelad en patient för varje ämne. På tisdagar hade vi exempelvis Operative Dentistry/Dentisteria på förmiddagen (motsvarande Cariologi, endast lagningar) och Oral Surgery på eftermiddagen (Kirurgi, extraktioner). Det hade en reception som skötte patientbokningarna.

Kliniken i sig är av väldigt enkel standard, inte alls så modern som den vi har på KI. De har endast analoga röntgenbilder som framkallas efter varje bildtagning, och ibland fattades det instrument/material som man behövde till vissa behandlingar, så man fick jobba med det fanns. Jag ansåg dock att det var väldigt bra att vi fick lära oss anpassa oss, det är så man blir en skicklig tandläkare i slutändan!

Det som var mindre bra var att de ej hade resurser till att jobba så sterilt som vi är vana vid, de hade t.ex ej handsprit utan tvättade bara händerna med tvål och vatten innan patientbehandlingarna. Även förkläden saknades, och alla studenter hade ej egna visir. Studenterna på FMDUL köper även sina egna klinikkläder och tvättar dessa hemma. Det är därför viktigt att ha med sig klinikkläder, visir, handsprit och namnbricka från Sverige. 

I Portugal är de allra flesta väldigt duktiga på engelska, mycket beror nog på att de inte dubbar film och media till skillnad från bl.a grannlandet Spanien. FMDUL har inga språkkrav för utbytesperioden, utan det räckte med att kunna engelska. Vi blev inte heller erbjudna någon språkkurs från universitetet, utan man kunde välja att gå en sådan på egen hand via de fristående organisationerna för Erasmus-studenter. Vi valde ej detta iom att det gick så smidigt att kommunicera med våra lärare och kursare på engelska. Patienterna på studentkliniken består till stor del av den äldre generationen, de kunde därför inte engelska i lika stor utsträckning, så i de fallen fick man ta hjälp av sin portugisiska klinikpartner. Jag har även läst spanska på gymnasiet, och många ord och fraser liknar varandra, så det underlättade väldigt mycket för min del. Jag passade även på att lära mig enklare frågeställningar/meningar på portugisiska för att exempelvis kunna fråga patienterna om allt gick bra, om det gjorde ont etc. 

Kulturellt sett är portugiserna väldigt öppna och sociala människor, ett bra exempel på detta var att nästan ingen beställde take away kaffe på morgnarna vid deras motsvarande Pressbyrån, utan alla stod och drack sitt kaffe på plats och socialiserade med sina medmänniskor. När vi till en början mötte nya människor blev många också förvånade när vi endast sträckte fram handen för att hälsa (som vi är vana vid i Sverige), för portugiserna själva skakar både hand och utbyter två pussar, en på vardera kind. 

Åker man till Lissabon ska man ha klart för sig att det alltid kommer finnas saker att göra på fritiden! Staden är levande i princip dygnet runt. Man kan också välja att resa runt i landet, vi åkte till Algarve under påsklovet och till studentstaden Coimbra en annan helg när vi var lediga. Det fanns diverse olika utflykter att delta på, som anordnades av den fristående organisationen Erasmus Life Lisboa. ELL anordnade olika events för Erasmus-studenterna, som vi fick veta var ca 20 000 st per år i Lissabon. Att bli medlem kostade 20 euro, då fick man vissa förmåner som gratis inträde till olika klubbar, pubrundor, barer etc, sedan fick man köpa biljetter till de utflykter som man ville delta på. Vi åkte bl.a med till den sagolika staden Sintra och de magiska stränderna i Arrábida. Rekommenderas varmt till er som ska åka nästa år!

Studentkåren vid FMDUL anordnade också olika evenemang, de hade bl.a skolfester vid uteplatsen utanför fakulteten med BBQ, musik och dans! Det var ett utmärkt tillfälle att lära känna sina kursare bättre. De anordnade också en årlig gala vid namn Dental Awards, och i år var temat Dental In Wonderland. 

Vi valde att införskaffa ett varsitt gymkort för att hålla igång under vår vistelse i Lissabon. Vi bodde bredvid ett gym vid namn FitnessHut (en kedja som finns på flertalet platser i staden) och vi köpte vårt 3 månaders-medlemskap för ca 85 euro. Vårt kort gällde endast vårt gym, som var bland de större gymmen i staden, och man kunde även delta på schemalagda pass. Lissabon i sig är en ”träningsvänlig” stad med många uppförsbackar och utegym, så för den som föredrar detta så klarar en sig bra på att träna ute också!

Den största delen av vår fritid spenderade vi på stränderna som finns ca 20 min utanför Lissabon. Favoriten var Costa da Caparica som ligger på andra sidan 25 ponte de Abril bron, här kunde man även gå på surfingkurser. Det hann vi tyvärr inte med, vilket var väldigt synd. Andra stränder vi hängde på var stranden vid staden Cascais, samt Carcavelos. 

Tre månader passerade fort och det fanns så mycket mer man hade velat upptäcka och göra, det finns alltså ingen chans att bli uttråkad i Lissabon! 

Min utbytesperiod kom att bli den bästa tiden i mitt liv och jag är otroligt tacksam för att jag gjorde detta. Jag har fått med mig så många nya upplevelser, erfarenheter och framförallt perspektiv i bagaget.  Av mina kurskrav lyckades jag kamma hem ett av kvalitetsproven i kariologi, excaveringsprovet, så resten kommer jag att få bocka av under mitt sista år på tandläkarprogrammet. Detta var något jag hade vetskap om innan jag åkte, och jag kände faktiskt att det var helt okej för min del, för de erfarenheter man fått och vänskapsband man knutit är ovärderliga. Att få bo och studera i en underbar stad som Lissabon, med sina närmsta vänner dessutom, det är någonting som kommer följa med en hela livet. Jag har träffat nya kollegor som jag med största sannolikhet aldrig skulle ha fått träffa annars, och även fått veta hur tandvården fungerar i ett helt främmande land. Jag har utvecklats i min yrkesroll, lärt mig arbeta mer effektivt med kreativa lösningar, och framförallt vuxit som person i en allt mer globaliserad värld. 

Med ny energi och motivation ser jag nu fram emot att börja mitt sista år på tandläkarprogrammet och ta nästa steg i livet!