Jag har tidigare studerat utomlands och vet hur kul och lärorikt det kan vara. När jag fick höra att möjligheten att åka på utbyte fanns blev jag intresserad direkt. Information om utbytesstudier fick vi rätt tidigt under utbildningen vilket var bra för att hinna fundera på om man är intresserad av att söka, men även så man kan börja spara ihop pengar tidigt. Det mesta av informationen som behövs inför utbytesstudier finns på KIs hemsida.

Jag har alltid velat åka till Tokyo och studera och därför var den här kursen perfekt för mig. Dels var den under sommaren så det blev som ett kombinerat utbyte och semester. Dessutom har man chansen att välja läsa den valbara kursen i T6 också eller eventuellt söka restplatser till ytterligare ett utbyte i T6. En annan fördel med utbytet i Tokyo var att det inte krävdes mycket administrativt arbete utöver att skicka in ansökan. Inget visum behövs och inga speciella vaccinationer. Den enda vaccination som eventuellt kan tas är mot Japansk encefalit, men den behövs egentligen bara om man planerar att åka ut på landet. Hepatit A och B kan också vara bra, men dessa hade jag sedan tidigare.

När vi väl blivit nominerade fick vi bra information från KI med info om vilka papper som var viktiga att ta med sig, samt om försäkringar och lite annan nyttig info om KI. Man får även reda på lite om den roll som representanter för KI vi har under utbytet. Då vi fysioterapistudenter får reda på nomineringarna rätt sent så kan det bra att så fort som möjligt börja kolla på flyg och boende för att kunna hitta biljetter till bra pris och ha större chans att hitta bra boende.

Det finns stipendier att söka inför utbyte till Japan. Jag sökte inget då sista dagen för att ansöka hade gått ut för många av stipendierna innan vi fick antagningsbeviset från Japan. En av de studenter jag reste med hade dock chansat och skicka in en ansökan ändå och fick ett stipendium på 20 00 SEK. Med andra ord kan det vara värt att prova!

Vi var tre fysioterapistudenter som åkte tillsammans. Vi valde att åka så att vi hade ungefär en vecka ledigt innan kursstart i Tokyo. Detta var bra för att ge oss tid att vänja oss vid det varma klimatet, den nya miljön och tidsskillnaden. Det var väldigt skönt att ha några dagar på sig att kunna utforska staden i lugn och ro.

Det kan vara bra att ta reda på var boendet ligger och hur man åker dit innan man lämnar flygplatsen om det är så att man inte har tillgång till internet och kartor eller liknande. Det finns portabelt Wi-fi att hyra på flygplatsen, men det kan vara bra att kolla om boendet har portabelt Wi-fi som ingår så man inte hyr ett i onödan. Det finns även fritt Wi-fi på flera tunnelbanestationer och tunnelbanetåg som man kan använda sig av.

Naturligtvis kan man också fråga någon om vägen. Står du som turist och ser vilsen ut kan du nästan räkna med att en japan kommer fram till dig och frågar om du behöver hjälp.

Priserna i Tokyo är inte så farliga som man ibland kan höra, de är ungefär som i Stockholm och ibland lite billigare. Det går att hitta billig och god mat på stan eller i snabbköp och livsmedelsaffärer. Vi lagade inte mat själva någon gång under vår resa, kanske inte det mest ekonomiska, men väldigt smidigt. Beroende på boende kan det vara lite svårt att laga mat om man bor flera tillsammans då köksutrymmen ofta är rätt små. Överlag är frukt dyrt, vilket är lite synd. De dagar man är på campus kan man äta billig och god lunch i skolans matsal. Det finns många rätter att välja på och det mesta kostar under 500 yen (ca 45 svenska kronor).

Att åka kommunalt i Tokyo är ofta ett måste om man inte älskar att gå. Det är en stor stad och långa avstånd. Tunnelbanesystemet kan verka komplicerat i början, men man förstår hur allt funkar rätt snabbt. Det är en rekommendation att skaffa ett Suica eller Pasmo-kort. De är kort som man laddar på med pengar och blippar när man går in och ut genom spärrarna på stationen. Kortet kostar 500 yen i deposition när man lämnar tillbaka kortet (för de som blir förälskade i staden går även att behålla kortet samt det saldo som finns, det gäller i 10 år). Det är ingen skillnad mellan de två korten och man kan även använda dem till att betala med i flera automater och restauranger.

I Tokyos tunnelbana och tågnätverk betalar betalar man olika mycket beroende på hur långt man åker. Ett tips är därför att försöka hitta boende nära skolan så kan man hålla resekostnaderna nere och att ta med sköna skor så man kan gå. Men om man vill utforska staden eller områden utanför staden är tunnelbana det smidigaste alternativet. En bra app som jag laddade ner och använde mig mycket av var Tokyo Rail Map, det går även att använda sig av google maps, men den kräver tillgång till internet.

Trots att de flesta affärer och även restauranger tar kort, så är kontanter fortfarande nödvändigt att ha med sig. Kontanter behövs bland annat för att ladda på tågkortet, vilket kan behövas göra ofta. Det kan vara bra att hålla koll på hur ofta man laddar på sitt kort så du har en uppfattning om hur mycket du gör av med. Jag har själv ingen aning om hur mycket jag gjorde av med, men det är nog mer än tusen svenska kronor och då gick jag oftast till tunnelbanan i Nishi-Nippori på vägen hem från skolan så jag sparade ett byte och en resa på 2 stationer (165 yen) med monorailtåg.

Vi valde att ordna boende genom Airbnb efter att ha läst tidigare studenters reseberättelser. Flera av de som åkt tidigare hade valt att bo vid Nippori-stationen då det är lätt att komma dit från Narita flygplatsen samt att det är enkelt att ta sig till skolan därifrån. Vi sökte efter boende i det området men hittade inget. Till slut bestämde vi oss för en lägenhet som låg mellan stationerna Shin-Okachimachi och Kuramae ungefär 20 minuters gångväg från den stora stationen Ueno (det finns även ett zoo med pandor här) dit man kan komma direkt från Narita-flygplatsen på ca 50 minuter med tåg. Vi bodde även ca 20 minuter från ”Electric Town” Akihabara där det bland annat finns mängder med manga, anime, tv-spel, elektronik och maid-cafés.

Området vi bodde i var lugnt och hade många trevliga restauranger och affärer. Det fanns även ett japanskt sento (badhus) i närheten av vår lägenhet som man kan gå till om man vill koppla av med ett varmt bad. Lägenheten som vi hyrde var väldigt liten (ca 20 kvadratmeter) men hade i princip allt som vi behövde; kök, toalett, dusch/badkar, AC och tvättmaskin. Dock inga sängar eller stolar, så vi sov på futon-madrasser på golvet och satt på golvet och åt i sann japansk anda. Kostnaden för boendet var för oss totalt ca 9000 kronor för hela vistelsen på 6 veckor per person. Om man är ute i god tid kan det säkert gå att hitta billigare, men för de som åker under sommaren 2020 kan troligen priserna vara högre p.g.a. sommar-OS.

De mer praktiska momenten i skolan kunde exempelvis vara deltagande i gruppträning för äldre eller manuell muskeltestning på äldre tillsammans med japanska studenter. Vi fick även testa lite tekniska hjälpmedel som används av arbetsterapeuter, träffa på rehab-sälen Paro och bygga egna larmknappar.

De flesta av lärarna var från Japan, men vissa föreläsningar var med lärare från andra länder också. Föreläsningarna var uppdelade med olika teman eller ämnen, vissa om arbetsterapi andra om fysioterapi, omvårdnad eller interprofessionellt lärande. Majoriteten av lektioner och föreläsningar hade vi med endast KI studenter (fysioterapeuter, arbetsterapeuter och sjuksköterskor), men under den andra veckan kom det en grupp med arbetsterapistudenter från Temple University i USA som då också var med på föreläsningarna.

Vi hade innan avresa fått höra att det kunde vara vanligt med en hierarkisk relation mellan lärare och studenter i Japan. Detta var inget som jag märkte av. Både de japanska och utländska lärarna var lätta att prata med, bortsett från svårigheter med språket. Det är möjligt att många av lärarna hade överseende med att vi utlänningar inte har så bra koll på japanska seder och att de därför hade en mer avslappnad attityd mot oss. I de moment när vi hade lektion tillsammans med japanska studenter såg man däremot att de har en lite annan relation till lärarna om ändå mer avslappnad än jag hade föreställt mig.

Det som jag kände var den största svårigheten i Japan var språket. Inte för att det är svårt att klara sig med engelska (det var även ett plus att jag läst kinesiska tidigare), tvärtom finns det gott om skyltning på engelska i tunnelbanan, på stan och i affärer. Många restauranger har även engelska menyer och de flesta japaner kan i allafall ett par ord engelska. Men jag kände dock att det hade varit ännu mer givande om jag hade kunnat språket. Dels för att kunna prata med japanerna och socialisera, men även för att få ut mer av föreläsningarna och allt som Tokyo har att erbjuda i form av mat och aktiviteter. Det känns som man går miste om rätt så mycket eftersom när man inte kan läsa eller förstår vad som sägs.

Kulturen är väldigt betydelsefull för japanerna. Detta märks rätt tydligt och kan nog för vissa kräva lite omställning. Dels märks det i hemmen, att sitta och sova på golvet kan för vissa ta lite tid att vänja sig vid. Jag var lite stel och öm första dagarna, men sedan vande jag mig.

I Tokyo finns det gott om färgglada skyltar och affischer som talar om hur man bör uppföra sig. Japaner är måna om att inte störa eller besvära sina medmänniskor omkring sig. Därav pratar man inte i mobilen på tunnelbanan, undviker att prata med stark röst, röker inte när man går på gatan utan håller sig till de rökrutor som finns. Jag blev lite förvånad över att det fortfarande är tillåtet att röka inomhus på vissa restauranger och barer. På flera caféer finns det avskilda avdelningar för de som röker och de som inte röker.

Det finns gratis wi-fi på vissa tunnelbanestationer och i vagnarna på vissa tunnelbanelinjer. Det finns även på 7 Eleven, Starbucks och en del andra små supermarkets. Så om man skulle tappa bort sig på stan utan tillgång till internet så kan man söka upp något av dessa ställen för att ta reda på var man är.

Toaletter finns också nästan överallt. Till skillnad från offentliga toaletter i många andra länder (inklusive Sverige) så är dessa fräscha och gratis. Det finns toaletter i alla tunnelbanestationer och i nästan alla parker i stan. Även flera supermarkets och de flesta restauranger har gratis toaletter.

Det fanns gott om fritid under utbytet. Beroende på vad man har för intressen går det att spendera den tiden på olika sätt naturligtvis. Jag valde att skaffa ett gymkort på ett lokalt gym (då gymmet på skolan var inte var så bra) och spenderade rätt mycket tid på gymmet. Det var även ett sätt för mig att kunna socialisera lite med japaner som delar mitt intresse för träning.

Vi var även med på lite aktiviteter och utflykter tillsammans med studenterna från USA och med andra internationella studenter. En av utflykterna var till Mount Takai som är ett berg ca 1 timme med tunnelbanan från Shinjuku. Det är ett smidigt alternativ till Mount Fuji om man gillar att gå på tur. En annan helg var några av oss med och spelade tennis med asiatiska utbytesstudenter.

Utöver detta finns det massor med lokala festivaler, museer, barer, karaoke, spelarkader, caféer, marknader, affärer mm. som man kan utforska på sin fritid. Vi kom under midsommarveckan och passade på att fira svensk midsommar med ett gäng svenskar och sverigeintresserade japaner i regnet i Yoyogi-parken. Det är svårt att ha tråkigt i Tokyo.

Det är rätt lätt att få kontakt med andra internationella studenter på campuset. På Arakawa-campus, där våra kurser hålls, är det mest utbytesstudenter från asiatiska länder. Många av dem är masterstudenter och har bott i Japan en längre tid. De kan ofta prata rätt bra engelska och har ofta bra tips på aktiviteter och annat som man kan göra.

Jag är mycket glad över att jag fick chansen att åka på utbyte till Tokyo. Att få spendera 6 veckor där och verkligen uppleva staden har för mig varit underbart. Jag har lärt mig mycket om den japanska kulturen, deras sjukvård, deras syn på rehabilitering samt de om de utmaningar som den japanska sjukvården står inför med bl.a. deras åldrande befolkning.

Utbytet har gett mig många oförglömliga minnen och jag har skaffat mig nya bekantskaper. Utöver detta har jag även fått erfarenheter som jag hoppas kunna ha nytta av kliniskt samt i min framtida yrkesroll som fysioterapeut. Att få chansen att spendera tid med studenter från andra professioner och höra om hur de jobbar är något som jag hoppas kunna ha nytta av i framtiden.

Det här har definitivt varit en av höjdpunkterna med utbildningen och jag uppmanar de som vill och kan att ta chansen att åka på utbyte - du lär inte ångra det.