Tanken har alltid funnits där, redan från min första dag när jag gick genom portarna till Karolinska Institutet. Utbytesstudier. 

Trots att jag alltid varit intresserad av detta har idén konkurrerats ut av tanken "det är något andra gör", men under mina 3,5 år av studier ändrades tveksamheten till en självklarhet - såklart jag ska söka Erasmus! Vänner från kurserna ovan kom hem från sina utbyten och talade om deras nya perspektiv och hur de både upplevt nya länder, kulturer och universitetsvärldar. Att komma från vardagen, inte vandra samma korridorer eller fortsätta samma rutiner och se hur långt kunskaperna från KI skulle räcka var drivande till att jag ville söka. Det är så lätt att bli hemmablind, leva tryggt i sin bubbla och tro att alla andra har det som vi. Att ta steget och fylla i ansökan, nervöst trycka på skicka knappen var första steget ut ur min trygghetszon. 

Nu gick jag lite i förväg, för innan jag ordnade och donade med min ansökan fanns den stora frågan - var vill jag åka? Jag visste jag ville ha ett starkt kliniskt utbyte samt att min längtan att komma ifrån en storstad så fastnade jag för Tromsö, Norge. Tidigare utbytesstudenter hade varit nöjda och deras upplevelser gav mig känslan om att Norge verkligen skulle vara rätt för mig. När beskedet kom att jag samt kursaren(och bäste vännen) Stephanie skulle få åka iväg till Tromsö lättade den lilla gnuttan oron jag haft och därifrån började planeringen. 

Det var oerhört skönt att vara två tillsammans inför det stundande äventyret, planeringen och kommunikationen kunde vi hjälpas åt med. Via vår svenska koordinator fick vi kontakt med Norges motsvarighet och via henne kunde vi skicka in alla våra ansökningar rätt. När allt var bekräftat och klart fick vi sedan kontakt med en rådgivare på Tromsö universitet som gav oss bra och tydlig information om hur det skulle se ut första tiden samt länkar till scheman m.m. Hade vi någon fråga var det enkelt att bara slänga iväg ett mail och att ha en bra kontakt på vårat värduniversitet var otroligt skönt. Ungefär en månad innan avresa fick vi information om tider för uppstartningsmöte, att vi kunde få klinikkläder där och vilka pass vi förväntades gå på. 

Boende sökte vi på egen hand, men förmedlaren av studentbostäder var mycket bra och eftersom vi sökte i tid fick vi båda ett bra kontrakt. Så se till att söka i tid. 

28 Februari rullades de rosa överpackade resväskorna iväg mot pendeltåget och vi styrde mot Arlanda. Även flyget var bokat en god bit i förväg så det är viktigt att se över när terminen på skolan börjar. Vi hade ett avtalat uppstartningsmöte med rundtur 1:a mars och hade planerat att sen hinna komma till ordning på våra studentrum under helgen. 

På mötet gick kliniken igenom, hur det skulle fungera just för oss, dagarna var uppdelade i klinikpass samt seminarium och det som gällde för oss var att vi skulle gå samtliga klinska pass men behövde inte gå på föreläsningarna. Men vi var hjärtligt välkomna att komma. Efter all praktisk information kom klinikchefen som gav oss en rundtur på på kliniken och presenterade för vad som kändes för varenda anställd. Att kliva in på kliniken och veta att det är här vi ska vara i tre månader gav en kittlande känsla i magen och vi båda log nog som idioter. Kliniken är uppbyggd i rondeller, där det går ca 7 bås i varje rondell. Kurserna är uppdelade i 4 grupper och varje student har ett eget bås. Efter rundturen så hjälpe rådgivaren oss att registrera oss, skriva ut studentkort och göra så vi har tillgång till biblioteket. Vaktmästaren såg till att vi fick brickor för att kunna ta oss in på kliniken.  Vi hade redan fått gått med i en Facebookgrupp för vår kurs som hade ungefär 20 studenter, så de var väl medvetna om att vi skulle komma och de tog emot oss med öppna armar. Vi fick vara tillsammans med vår kurs under lunchen som visade var det fanns ett lunchrum för studenterna där man kunde lägga in sina matlådor och värma. 

Dock upptäckte vi strax att det inte var vanligt med en hederlig matlåda som man lägger in i mikron då majoriteten av våra kursare plockade upp en stor fralla med pålägg. Trots deras lite ovanliga matvanor så tog alla extremt väl hand om oss, visste man inte var man skulle leta fanns det alltid flera frivilliga som hjälpte oss. Vi började inte med någon preklinik utan fick starta igång direkt om vi så ville. De första klinikpassen valde vi dock att assistera några i vår kurs för att se hur deras arbetsgångar var och bli lite varma i kläderna. 

För att få ut patient fanns det en ansvarig för detta, och det gick att berätta vad vi behövde så försökte han hjälpa oss hitta lämpliga patienter. Det var därefter vårt eget ansvar att ringa och boka samt lägga in i vår egen tidbok. 

Boende kostnaden hade vi fått veta redan innan, den låg på 4800 NOK och då hade vi ett litet rum med eget badrum. Utöver boendet la vi pengar på ett gymkort, busskort och mat. Vi sparade in pengar på att alltid laga egen mat, försökte att gå istället för att ta bussen och hitta på billiga nöjen. Sen planerade vi saker vi verkligen ville göra utefter hur vår budget såg ut. Utöver bidraget man får från KI sökte jag även merkostnadslån från CSN vilket täckte en liten del.

Mitt tips är att se till att spara i förväg och räkna alltid med att saker kostar mer än hemma, vi hade tur att Stephanies man besökte oss och kunde importera lite billig hederlig svensk mat. 

Som tidigare sagt; var ute i god tid. Jag märkte aldrig av att det var svårt att få boende men då sökte vi i tid och vi var även okej med att bo i studentkorridor som hade gemensamt kök. Kan tänka mig att det inte är allas ideal att dela kök med 20 andra studenter som är mer eller mindre stökiga. Vi fick besked om att vi hade fått boende i någon som kallas Breivika barackerna. Det är precis som det låter Baracker, rummen var små, sängarna hårda, varmvattnet räckte ca 4 minuter 36 sekunder och köket var alltid kaos. Trots detta så trivdes vi väldigt bra, mycket på grund av att människorna där som var så oerhört välkomnande. Det blev ofta gemensamma aktiviteter som filmkvällar, våffelsöndagar och liknande. Så jag ångrar absolut inte att vi bodde där. Dessa baracker har under lång tid hotats med att rivas men har alltid blviit uppskjutet, men troligtvis kommer de försvinna tills nästa utbyteskull kommer. Vilket är väldigt tråkigt då det var ett bra alternativ när man studerar då det väldigt nära campus. Vi kunde gå varje dag och et tog ungefär 10 minuter, det tog lite längre tid till mataffärer och city men det kompenserade man genom att exempelvis veckohandla. 

Det finns många bra områden, jag rekommenderar att man letar på https://samskipnaden.no/tromso och göra lite research för områdena beroende på vilka krav och budget du har! Det finns även flera facebook grupper med svenskar som bor i Tromsö där man kan få lokala tips om folk som hyr ut privat. 

Under ditt utbyte sker studierna i Tannbygget, vilket är en egen byggnad på campus. Där finns en förläsningsal, grupprum, datorsalar och seminariumrum. Som Erasmusstudent har du bokade klinikpass flera dagar i veckan men är varmt välkommen att delta på både seminarium och föreläsningar dock är det inte obligatoriskt. Vi som tandläkarstudenter åker under vår åttonde termin och studenterna i Norge läser inte exakt samma kurser som oss, däremot har de många svenska lärare som föreläsare vilket gör det mycket lätt att hänga med. 

På kliniken har du ditt eget bås och tidbok, även här är det framförhållning som gäller och det är ditt ansvar att se till att allt är i ordning och att du är redo för dina behandlingar. Vår kull var uppdelade i 4 olika klinikgrupper, varav varje grupp hade 7-8 studenter. Grupperna hade en veiledare (handledare) och en sekretert (tandsköterska) som alltid var samma. 

Inför varje klinikpass var det samling tillsammans inom gruppen, alla presenterade vilken behandling de skulle utföra och sedan går veiledaren igenom ett aktuellt ämne. Jag uppskattade dessa samlingar otroligt mycket, då det blev som ett miniseminarium och det gav väldigt mycket. Att alltid ha samma lärare kändes också väldigt tryggt oavsett ifall det var inom protetik, endodonti eller sjukdomsbehandling. Det finns även vissa dagar då det finns specialister på plats ifall att veiledaren anser sig att det behövs. Detta var den största skillnaden på vi är vana att ha flera handledare vid varje klinikpass och ofta många olika. Det finns för och nackdelar med båda, då det väldigt bra att få flera bedömningar samt sätt att lösa problem men uppföljning av min kliniska utveckling kändes helt annorlunda i Tromsö. Min veiledare hade jättebra koll på vad jag klarade av, när jag behövde hjälp och vilka patienter hon tyckte jag skulle ta mig an. 

Efter varje pass ska man utvärdera sin kompetens i en loggbok och gradera hur väl man tyckte sig ha presterat på aktuellt pass, därefter fyllde veiledaren i betyg samt kommentera på samma rad. På så sätt fick man en överblick på alla sina behandlingar och hur man låg till. 

Arbetssättet i Tromsö skiljde sig en del från vad jag var van vid, då jag fick jobba mycket mer självständigt. Inför ett pass kunde jag stämma av med min veiledare vad jag skulle göra och sen när hon tyckte att hon skulle komma in. Under mitt första pass gjorde jag både en undersökning och en lagning, där det bara var att stämma av med veiledaren ifall jag var osäker någon gång. Det kräves inga signaturer på stegen i fyllningen utan hon kom in när jag hade det kariesfritt samt när fyllningen var klar. Däremot kom hon alltid in om jag skrev upp mig på lärarlistan oavsett vilket moment det var som gällde. 

Detta märktes även när jag började med min protetik där jag redovisade noggrant på samlingen innan hur jag skulle preparera samt vilka material jag skulle använda i detalj och varför, men det var ingen terapiplanering på papper utan det var bara att börja. Jag trivdes bra med arbetssättet i Norge men det hade mycket med att jag kände enorm trygghet till min veiledare. 

En stark fördel vi hade var att språket inte försvårade det för oss märkbart. Det fanns vissa ord och vissa patienter som var svårförstådda men i det stora hela tog vi oss fram relativt enkelt. Jag upplevde att det var lätt att komma in i och även om du inte förstår allt till hundra procent så kommer alla i Norge förstå dig. Så även om man har noll förkunskaper kommer det gå bra att följa med i utbildningen i Tromsö. Andelen svenska handledare och lärare var också förvånansvärt stort vilket gjorde att vid minste tveksamhet fanns det alltid fler att dubbelkolla med. 

Människor vi mötte i Norge kom av som lugnet själva, ofta bärandes sina sportiga bergsklättrar kläder och skidor. Vi var i Tromsö under snöperiod vilket gav oss chans att se saker som vi inte ofta ser i Stockholm. Var och varannan norsk tar skidorna till skolan, de cyklar med skidglasögon och en vanlig fråga du får är "vill du med på tur?". Utöver att vi märkte att vi var i en liten nordisk stad så var det inga större skillnader jämfört med Sverige. Förutom när det kom till hur de firar sin nationaldag, en dag som var helt otrolig för oss att uppleva. 17 Maj var en folkfest som har satt sig så på minnet att vi funderar att fara tillbaka för att fira det nästa år. 

Det fanns gott om aktiviteter för oss som studenter på Campus, varje vecka fick vi ett veckobrev som innehöll en buffé av roliga alternativ. Det anordnades utflykter, turer, festivaler m.m  Dessutom var vår klass alltid glada på att bjuda in till fest och alla studenter vi bodde med hitta på saker tillsammans. Så jag upplevde att det var lätt att hitta på saker och hitta nya vänner oavsett vad som intresserade dig. Mycket i Tromsö blir naturinriktat då de har en storslagen natur och ni får inte besöka Tromsö utan att åka runt för att se de mäktiga bergen och fantastiska dalarna. 

Det finns även en studentförening som heter Driv med festlokal nere i staden, de hittar på roliga aktiviteter och tävlingar. Läs gärna om den här: https://driv.no/  Jag och Stephanie lyckades vinna deras äggjaktstävling under påsken och deltog även i karaoke kvällar. 

En fördel med barackerna vi bodde i är att de ligger 1 minuts promenad från gymmet "Kraft", där mycket tid spenderades. När snön började försvinna mer och mer försökte vi att ta oss ut och utforska naturen med. Det finns fina skidspår ifall man kan hantera ett par skidor, tyvärr stod jag inte på en skida på hela min Norgevistelse utan ända gången jag var i skidspåret var när vi var på jakt efter norrsken. 

Mina absolut bästa tips är: ta en dag eller två att utforska staden, den är liten och mysig. 
Hyr en bil och bege dig till lättare vandringsleder för storslagen utsikt! 

Gå på eventen som lägg upp, det är kul! 
Om du bor Norskar, var inte rädd att hitta på saker tillsammans!
Om du har råd - åk på Hurtigrutten. Vi åkte till Lofoten, vandrade och sedan hem, det var något av det bästa jag gjort!