Jag har ända sedan början av utbildningen funderat på att göra ett utbyte. Mest för att få se och uppleva något nytt. Men det har hela tiden verkat som om det inte riktigt passat in helt optimalt just den eller den terminen. Jag valde att åka till Tyskland för att jag gillar landet och för att jag ville förbättra min tyska. Jag valde Heidelberg före Berlin för att jag var sugen på att plugga i en liten universitetsstad fullsmockad med studenter. Det var inte heller några problem att få en plats i Heidelberg utan LINK-poäng. Hur mitt utbyte skulle se ut var väldigt oklart när jag ansökte. Jag var medveten om att terminen i Tyskland pågick mellan april och slutet av juli och antog därför att jag skulle få vara ledig en del under den svenska vårterminen, men det slutade med att jag fick läsa hela vårterminen i Sverige ända tills det var dags att åka iväg på utbytet i början av April. Jag hade gärna sett att man planerade upplägget på utbytet lite tidigare. Att man kanske hade kunnat specialanpassa schemat med kliniska placeringar i Sverige under våren en aning så att utbytet inte blir som en extra sommarskola för de som vill läsa 2 månader extra. Utbytet gjorde att jag läste väldigt många saker dubbelt, vilket ju är jättebra, men det är skönt att vara ledig ibland också.

 

Jag listar några saker som kan vara bra att ta itu med innan det är dags att åka.

- Ibland måste man klistra passfoton på viktiga papper. Ungefär 4 passfoton borde vara tillräckligt för resan.

- European Health Insurance Card kan du beställa hem från www.forsakringskassan.se. Kortet ger dig rätt till vård till samma avgift som landets egna invånare. Man får även en försäkring från Kammarkollegiet som den internationella studenthandläggaren ordnar.

- Läkarrock samt namnskylt från KI. Då syns det tydligt att du är ERASMUS-student från Sverige och faktumet att man kommer från Sverige och KI livar alltid upp stämningen. Både studenter, läkare och patienter blir enormt fascinerade.

- I god tid innan jag skulle åka ner fick jag veta att jag var garanterad boende. Jag har hört att det ska vara betydligt svårare att få tag på boende om man läser på höstterminen. Så om du inte får boende via Universitetet kan det vara bra att börja kolla runt på annonssidor på nätet innan du åker ner.

Jag kom ner 1 vecka innan kursstart. Man klarar sig säkert på att komma ner bara ett par dagar innan kursstart, men det är ändå en del saker man måste ta itu med i början. Kontakta den tyska studenthandläggaren Susanne Nützenadel som är fruktansvärt hjälpsam och trevlig. Hon har svar på alla frågor angående undervisningen. Det var även hon som ordnade min geriatriska praktikvecka. Det man behöver ha tid till innan kursstart är att gå till en massa ställen och samla viktiga papper med stämplar. Jag har glömt bort i vilken ordning man var tvungen att gå till de olika ställena. De har även väldigt olika öppettider, så jag rekommenderar dig att söka upp öppettiderna på internet i förväg, annars blir det många turer fram och tillbaka. Gå till:

-Bürgersamt och registrera dig
-Krankenkasse
-Akademisches Auslandsamt (ligger i Altstadt på Seminarstrasse 2) och skriv in dig. Du får en terminsavgift att betala. Här kan du även ställa viktiga frågor om hur du får tillgång till internet i ditt boende från universitetet, hur du får tag på ditt Campuscard som man använder för betalning av mat i Mensorna.
-Informationsrummet vid Triplexmensa vid Uniplatz. Här har jag för mig att hämtar ut sin nyckel om man får boende via Universitetet.
-Slutligen kan det vara bra att skaffa sig ett tyskt bankkonto. Jag gjorde detta på SEB som ligger bredvid McDonalds söder om Bismarckplatz.

Första veckan innan kursstart var en introvecka för alla ERASMUS-studenter i Heidelberg. Den bestod av rundvandring på campus, i stan, frågesport och andra kvällsaktiviteter. En bra möjlighet att skaffa vänner. För medicin-ERASMUS-studenter finns även en faddergrupp som anordnar trevliga grillkvällar med annat. Hör dig för med andra medicin-ERASMUS-studenter eller andra kursare för att få kontakt med dom.

Det är billigare att leva och äta i Tyskland än i Sverige. Livsmedel handlade jag ofast på Lidl, för en mer välsorterad butik kan jag rekommendera Kaufland eller Rewe. Många livsmedel har dubbla priset i Sverige. Se upp för att köpa öl på pet-flaska, dom väger mindre, men det är 50 cent i pant på dom.

Jag betalade 247 euro per månad i hyra för ett rum som förmodligen skulle kosta 100 euro mer i många städer i Sverige.

Tyskland är inte lika mikrovågsugnstätt som Sverige. Ingen har med sig matlåda till undervisningen. Men det behöver inte bli dyrt för det. Det finns 3 Mensor(studentmatsaler) i Heidelberg. 2 i Altstadt och en i Neuenheimer Feld. Det finns alltid ett flertal rätter och prisklasser att välja på. Den billigaste menyn kostar 2,10 euro. Då får man en varmrätt, sallad och soppa. Enligt mig var den alltid bättre än skolmaten jag fick som ung. Deluxe-lunchen får man plocka från en buffé där man sedan väger tallriken och betalar sällan mer än 4 euro. Marstall Mensa i Altstadt blev just utvald till årets Mensa i Tyskland 2010, så det kan vara värt att prova den någon gång. Jag tror nog att det är byggnaden i sig, den otroligt mysiga serveringen på innergården, studentbion på måndagkvällarna med mer som gör den så populär.

Heidelberg är en liten stad. Man kan cykla överallt på kort tid. Ett terminskort för spårvagn och buss kostar 116 euro, då kan man även åka gratis till Mannheim, men jag struntade i att köpa ett sånt. Med ditt Studentenausweis kan du åka buss och spårvagn gratis efter klockan 18 på vardagar och dygnet runt på helgerna. Jag köpte en cykel på annons för 30 euro istället för terminskortet. Se upp för cykelbutikerna, de tar verkligen överpriser för sina begagnade cyklar. AEEGE har en del cyklar som man kan hyra, men det verkade som att dom var uthyrda sedan terminen innan. Annars är ebay ett bra tips för att hitta en billig cykel.

Universitetet garanterade mig boende innan jag åkte ner. Jag fick välja mellan 3 prisklasser och valde mellanklassen som visade sig vara ett rum med balkong i en korridor på 4 studenter. Vi delade på två badrum och ett kök. Enligt mig var standarden hög och 247 euro i månaden tyckte jag verkligen att det var värt. Jag bodde på Neuenheimer Feld där också de flesta medicinska avdelningarna och undervisningssalarna är belägna. Det tog mig under 5 minuter att gå till föreläsningssalen. Andra bra områden att bo på om man har undervisning på Neuenheimer Feld är Neuenheim, Bergheim och Altstadt. Handschuhsheim ligger också nära undervisningen, men lite längre bort från Neckarwiese och Altstadt där en stor del av Heidelbergs studenter befinner sig om kvällarna.

 

Om du inte har något boende när du ankommer till Heidelberg så ordnar AEGEE boende för att par nätter om du anmäler dig i förväg: http://aegee.uni-hd.de/index.php

 

Annars kan du boka boende på vandrarhem: http://heidelberg.jugendherberge-bw.de/

 

Tips på länkar för boende:

 

http://www.zwischenmiete.de/
http://www.studenten-wg.de/
http://www.zimmer69.de/de/
http://www.wg-gesucht.de/
http://www.studenten-wohnung.de/

De tyska medicinstudenterna i Heidelberg gör sin praktik på loven. Så om man på sitt utbyte i Tyskland behöver göra många veckor praktik kan man tyvärr inte plugga i en klass så som jag har gjort. De tyska läkarstudenterna måste göra 4 månaders praktik under de 3 sista åren efter preklin. De måste alltså göra större delen av sin praktik på sommarloven. De får göra sin praktik var som helst i världen, och det verkar vara många som gör sin praktik utomlands. En kort bit in på terminen hade vi 2 veckor pingstlov, en av dessa spenderade jag frivilligt på Bethanien Krankenhaus, ett geriatriskt sjukhus. Jag var mycket nöjd med veckan. Där jobbade flera unga läkare som verkligen tog sig tid för mig att lära ut och var mycket hjälpsamma.

Jag tycker att medicinstudierna i Tyskland är rätt lika de i Sverige. Den stora skillnaden är väl att de gör sin praktik på loven, så terminerna känns lite mer teoribaserade. Att det skulle vara väldigt hierarkiskt på sjukhusen i Tyskland kan jag inte hålla med om. Jag tycker att det var som i Sverige. Lärarrelationer och patientkontakter gick bra, även om det ibland kunde bli svårt med språket. I början var man rädd för att råka "dua" patienter och läkare, och det gjorde man väl ibland, men det verkade inte vara någon fara med det.

Jag lärde mig mycket på mitt utbyte. Eftersom deras utbildning har ett annat upplägg fick jag bara prova på 1 vecka med ren praktik. Annars var det som jag redan skrivit väldigt mycket föreläsningar, en del seminarier, gruppövningar och praktiska övningar i bland annat ultraljud och EKG. Varje vecka hade vi även en eftermiddag med bedsideundervisning som var mycket givande. Inför OSCE-provet köpte jag en bok speciellt utformad för förberedelserna till OSCE. Den var fylld med exempel-OSCE-stationer med väldigt detaljerade vägledningar till anamnes- och statustagande.

Jag läste tyska i 6 år i skolan och därefter läste jag tyska på univeristet i tyskland en termin. 5 år senare åkte jag till Heidelberg och jag tycker nog att jag börjar få en rätt bra känsla för grammatiken även i tal. Det som oftast krånglade för mig efter att inte ha pratat tyska på så lång tid var att mitt ordförråd kändes rätt fattigt. Jag kände att jag snabbt snappade upp många bortglömda ord de första veckorna. Efter ett par månader kändes det ofta helt naturligt att prata tyska tills man kom in på för komplicerade samtalsområden. Så här efter mina 4 månader i Heidelberg känner jag att det fortfarande är ordförrådet som gör att det ibland är svårt att uttrycka sig. Men visst, medicinsk tyska tycker jag att jag behärskar riktigt bra idag, detsamma gäller fotbollstyskan efter fotbollsfebern under VM. Till slut kändes till och med naturligt att prata tyska med de amerikanska utbytesstudenterna. Var inte rädd för att du har för dåliga språkkunskaper, man lär sig snabbt när man bor i landet.

Det fanns någon intensivkurs i tyska på 2 veckor i mars. Priset på den var ganska högt och jag var inte färdig med studierna i Sverige då, så jag kunde inte delta i den. Under hela terminen pågick också en kvällskurs i tyska som jag tror var helt gratis. Den ordnades av Akademisches Auslandsamt. Den deltog jag inte heller i, men de andra ERASMUS-studenterna verkade nöjda.

Den enda kulturkrocken jag upplevde under min 4 månader långa vistelse i Heidelberg upplevde jag under den allra första föreläsningen. Tyskarna skäms inte för att dra fram sina näsdukar och snyta sig, mitt under föreläsningarna. I genomsnitt snöt sig en tysk var 5:e minut under föreläsningarna. Det pratas förresten betydligt mer under föreläsningarna än i Sverige, så ibland kan det vara svårt att höra vad föreläsaren säger på grund av det.

Heidelberg, tysklands soligaste stad enligt Heidelbergborna, ligger på samma breddgrad som Paris. Staden har 150 000 invånare varav 30 000 är studenter. Universitetet är Tysklands äldsta och grundades 1386.

Första veckan arrangerades som sagt en introvecka för ERASMUS-studenterna. Det var AEGEE som anordnade denna. AEGEE Heidelberg har för övrigt en facebook-grupp som brukar bjuda in alla medlemmar när det är något speciellt som händer. Gå med där om du inte vill missa något. Tyskarna som är med i AEGEE har oftast själva varit på utbyte och är grymma på att arrangera utflykter, grillkvällar med mer. AEGEE anordnar även något de kallar för Sprachcafé på onsdagar i Triplexmensan. Det går ut på att folk med olika modersmål kommer dit för att prata med varandra i syfte att lära sig nya språk. Många tyskar läser kurser i svenska och vill därför gärna prata med svenskar. Om du vill bättra på tyskan kan jag rekommendera dig att gå dit. Ett begrepp som används mycket i studentstäder i Tyskland är tandempartner, det är just en sådan, en person man träffar för att öva språk med. Man turas om och pratar kanske 1 timme på tyska och 1 timme på svenska, och rättar varandra när grammatiken blir lite fel. Det är fruktansvärt lärorikt. Liknande Sprachcafé finns även på puben Brass Monkey på tisdagar. Brass Monkey kan jag för övrigt rekommendera för de som tycker om att se på fotboll. De visar tysk-, spansk-, engelsk- och CL-fotboll. I Altstadt går (sägs det) europas längsta gågata, Hauptstrasse). Det är där man uträttar shopping (om man inte tar tåget till Mannheim som är en lite större stad). Untere strasse är en parallellgata till Hauptstrasse, där ligger massvis med små pubar, det är där det är som livligast om nätterna. Om man tycker om att sjunga karaoke kan jag rekommendera O'Riley's, en irländsk pub på norra sidan av Neckar om Altstadt.

Någon gång under vistelsen i Heidelberg bör man promenera upp till slottet. Ett annat måste är Philosophenweg som är en fin promenadväg på berget mittemot slottet. På våren är det väldigt fint där med massvis av blommor och växtlighet, och utsikten ska man inte klaga på heller. I juli och augusti anordnas varje år Heidelberger Schlossfestspiele. Då spelas ett antal teaterstycken på innergården uppe på slottet, en mycket häftig upplevelse.

Det var oerhört lätt att få kontakt med andra studenter. Både ERASMUS-studenter och tyska studenter. Våren är en fördelaktig tid i Heidelberg, för då hänger alla människor på gräsängen vid Neckar, Neckarwiese. Det är en bra mötesplats. Den har allt utom bad. På dagarna kan man ligga och plugga i solen, på kvällarna kan man spela fotboll, kubb, kasta frisbee eller gå på lina (verkar vara inne i Tyskland). Och så grillar man.

Det finns ett oerhört stort sportfält på universitetsområdet, och universitetet anordnar massvis med sportaktiviteter. Problemet är bara att man måste anmäla sig till dessa tidigt på terminen, för grupperna blir ofta fulla så fort man kan anmäla sig. Det finns allt man kan tänka sig. Fotboll, kampsport, klättring, dans osv. Det första jag märkte när jag tittade på en karta över området var det stora antalet fotbollsplaner. Tyvärr visade det sig att man absolut inte fick beträda dom om man inte var medlem i en fotbollsklubb. Så, trots att det allt som oftast finns 10 tomma fotbollsplaner får man cykla till någon liten gräsplätt för att spela fotboll. Det finns dock ett par fotboll/basket-planer med ett underlag av någon sorts gummi norrut på sportfältet där man får spela.

Klättring verkar annars vara väldigt populärt i Heidelberg. Söderut i staden finns en inomhushall, annars finns det massvis med fina klippor att klättra på runt staden. En nybörjarkurs anordnas av universitetets sportförening.

Jag åkte på en långweekend till Paris. Det tar endast 3,5 timmar med tåg och kostar ca 100 euro.

Jag tror att min utbytesperiod kommer att påverka mig och mina studier vid KI genom att jag kanske gör ett till utbyte innan mina studier är över. Jag vet inte om utbytesperioden kommer att påverka mig i min kommande yrkesroll. Det var mer av en kul upplevelse för livet. Jag är lite missnöjd med att få ett förkortat sommarlov, men överlag är jag mycket nöjd med mitt utbyte och jag rekommenderar alla att söka utbyte. Jag rekommenderar särskilt Heidelberg, som hade 3 av 5 utbytesplatser tomma när jag var där. Heidelbergs läkarutbildning anses vara den bästa i Tyskland och våren i Heidelberg är fantastisk. Det finns inget att tveka på, ansök till Heidelberg!