Jag var intresserad av att göra ett utbyte redan i början av läkarprogrammet. Jag hade läst mycket franska tidigare och visste att jag ville till ett fransktalande land. När jag jämförde de olika alternativen (Paris, Grenoble, Strassbourgh, Laussanne) så såg jag att Grenoble passade väldigt bra att göra just med tanke på att hinna med de olika praktikmomenten som krävdes från KI. Där fick man vara på varje praktikplats i en månad och sedan byta, medan i Paris skulle man behöva vara 3 månader på samma praktikplats, och därmed inte hinna med alla fyra olika moment som ingår i termin 9 (ÖNH, oftalmologi, psykiatri och neurologi). Sedan har jag hört från vänner att Grenoble är en väldigt trevlig studentstad och väldigt nära natur och berg som går att upptäcka på fritiden. Detta lockade mig mycket mer än att vara i en storstad som Paris. 

Från KI så utnyttjade jag möjlighet att träffa utbyteshandläggaren för att höra om de olika ställena och att tillsammans diskutera oss fram till vad som skulle passa mig bäst. Det är bra att veta innan man söker till utbyte att man kommer behöva lägga en hel del tid på pappersarbete för ansökan och att det är du själv som är ansvarig att få in all information du behöver för utbytet. KI har en bra och tydlig checklista för vad man ska komma ihåg. Om man är säker på att man vill ut så är ändå detta arbete värt det, det kan jag saga helt klart i efterhand när jag vet vad jag fick för all den tiden. 

Jag bokade möte med kursansvarig för termin 9 redan ett halvår innan mitt utbyte för att veta vad som skulle krävas av mig för att få tillgodoräkna utbytet. Inför mötet hade jag ett förslag på vad jag ska göra på utbytet och fick där veta vad jag behövde göra i tillägg till det. Jag hade valt att göra fyra månader utomlands med en månad på respektive kursmoment. Utöver det skulle jag delta i två veckors psykundervisning innan resan samt göra tre jourer efter hemkomst och skriva tentamen hemma på KI. 

Hemsidan av Grenobles universitet var svårorienterad enligt mig. Vi skulle välja praktik och kurser från värdsuniversitetet, men jag använde mig av information som vi fått om Université Grenoble Alpes (UGA) via handläggaren på KI, och jag behövde inte ta reda på så mycket på UGAs hemsida i slutändan. Det mesta av kontakten med handläggaren från UGA skedde efter vi kommit dit, och innan sköttes mycket av kontakten via vår svenska handläggare på KI. 

Vaccinationer var obligatoriska, vi fick en lista från värdsuniversitetet UGA med exakt vad som krävdes, där innefattat en lungröntgen. Svaret på den fick vi ta med oss tillsammans med dokument av alla vaccinationer vi tagit. Dem visade vi upp på ett läkarbesök som var bokat för oss innan praktiken skulle börja. Detta var för att vi skulle få rätt att börja praktiken I Frankrike, som en hälsokontroll. 

Jag reste med en till kurskamrat som också fått utbytesplatsen till Grenoble. Vi deltog båda i undervisning på KI två veckor vid terminsstart och hade därför bara en helg på oss att resa till Grenoble. Vi anlände lördag kväll och på måndagen hade vi den inbokade hälsokontrollen/vaccinationskontrollen samt möte med utbyteshandäggaren på UGA. Där träffade vi 4 andra Erasmus studenter som började samtidigt som oss (i februari), det är möjligt att det är större grupper som börjar i januari. Vi fick information och broshyrer, men det var något mycket information och inte alltid så relevant. Det bästa med det mötet var att vi fick kontakt med de andra Erasmus studenterna som både blev en startbas för social kontakt i Grenoble samt att vi tillsammans hjälptes åt att ta reda på det som behövdes för praktiken och utbytet. Från handläggaren var det viktigaste att vi fick information om tid och plats för varje ny praktikplats start. I övrigt blev vi inte närmare introducerade till campus eller sjukhuset. Vi lärde oss snart att vi fick ta mycket initiativ själva. 

Jag hade en del kontakter innan från Grenoble och övervägde att leta efter ett privat kollektiv - vilket det finns gott om i staden. Men i slutändan bestämde jag mig för att ansöka boende via CROUS (studentbostadsorganisation) som garanterade plats om man ansökte innan deadline. Detta fick vi mejl om direkt från UGA efter vi blivit antagna av värdsuniversitetet. Där kunde vi önska vilket område vi ville bo i samt vilken prisklass vi föredrog. Man fick välja mellan korridor med enkel standard, korridor med mer normal standard, studentrum eller kollektiv i studentbostad. Jag och min kurskamrat valde samma område och nivå på standard och fick plats i samma kollektiv (trots att vi valt korridor normal standard) med två andra studenter, en engelsk och en marockansk. Jag kan rekommendera vår bostad som låg mycket centralt och var trevligt: Home des étudiants, och även två närliggande med samma reception: Maison des étudiants A och B. Standarden är ganska enkel och renlighet blir vad man gör det till och beror på vilka man delar med också, men för oss fungerade det mycket bra. Jag uppskattade att vara i ett kollektiv. Vi bestämde oss från början att prata franska mellan varandra trots att ingen var fransk. Det blev också väldigt trivsamt då vi gick in med inställning att lära känna varandra istället för att hålla oss mycket för oss själva. Vi hade Erasmus vänner som bodde i CROUS bostäder närmare campus som inte var lika trevliga, men ändå helt acceptabla. 

Vi hade gångavstånd till stadens centrum, en kvarts resa med spårvagn till campus och 20 minuters resa med spårvagn till sjukhuset. Vi bodde nära stadens mest populära park där jag spenderade mycket tid både själv med studielitteratur men också med vänner.

Jag gjorde mitt utbyte termin 9, vilket innefattade momenten öron-näsa-hals, oftalmologi, neuro och psyke. Mitt utbyte innefattade fyra praktikmånader, en månad på varje specialitet. Upplägget var som sådant att vi hade praktik på förmiddagarna och eftermiddagarna var fria för egna studier. På så sätt deltog vi inte i någon teoretisk undervisning på universitetet i Grenoble, utan bara i praktiken. Det satte krav på oss som utbytesstudenter att i mycket stor grad ta ansvar för vår inlärningsprocess. 

Läkarprogrammet i Frankrike består av 6 års utbildning och efter det "residence" i ca fem år som motsvarar vår specialisering. Det är ganska lätt att komma in på utbildningen men deras första år är mycket tuff och består av mycket krävande studier och ett prov "les concours" på slutet där 80% av studenterna gallras bort och 20% får gå vidare till andra året. Det första året får göras om en gång till innan man får ge upp på läkarkarriären. 

De två första åren är prekliniska likt Sverige, där kommer studenterna mycket lite i kontakt med patienter. Några enstaka dagar totalt. Från tredje året placeras studenterna ut på praktik, där de får vissa ansvarsområden som att skriva röntgenremisser och sköta annat pappersarbete. De är placerade tre månader på samma avdelning där de lär sig efterhand att bli del av avdelningsarbetet allteftersom. Detta innebär ju att alla inte hinner vara på alla olika avdelningar under utbildningen. Några är obligatoriska för dem medan vissa har de möjlighet att be om visst önskemål, men för de mesta placeras de ut av universitetet där det finns plats. På praktiken är gruppen av "les externs" (läkarkandidaterna) en blandning av årskurs 3-6, och alla har lite blandad erfarenhet av vilka andra kunskaper de fått innan. Mer erfarna studenter brukar hjälpa de nyare. Mest handledning och kontakt har man med "les interns" (de läkare som går sin residence och specialiserar sig). Överläkarna och professorerna ser man sällan, men de kan komma på en rond i veckan och då testa studenterna på vad de kan, ofta ganska auktoritärt. Då är det krav på att alla studenter ska kunna presentera minst ett av patientfallen på avdelningen. 

Trots att de har praktik tillsammans över årskurs gränserna så är deras teoretiska kurser inom årskursen, på eftermiddagar eller kvällar. De är inte kopplade nödvändigtvis till just den specialiteten som praktiken de är på, vilket var en orsak till att vi som utbytesstudenter inte deltog i kurserna. Praktik och teori var alltså inte särskilt integrerade utan behandlades som separata delar av utbildningen. 

Vi som utbytesstudenter hade en ganska fri ställning i kliniken jämfört med de franska studenterna. Ibland kände man sig ganska överflödig, särskilt i början då språkkunskaper hindrade oss från att kunna göra arbete på avdelningen. De franska studenterna delade upp ansvar för patienterna på avdelningen mellan sig. Det enklaste var därför att haka på en fransk student för att följa med på det den gjorde. Beroende på praktikplatsen så varierade kraven på oss Erasmus studenter mycket. En del brydde sig knappt om vi var där och en del hade krav på att vi skulle vara där varje dag. På ställena där de brydde sig mindre blev det viktigare att själv visa intresse och ändå komma dit och be om att få gå med någon. 

Under månaden av praktik på varje ställe fick vi ta reda på vad som fanns att se och göra på respektive praktik. Ofta innefattade det avdelningsarbete, operation och mottagningar. Det var bra att försöka få en vecka av varje för att få variation och lära sig mer. Ju mer aktiv och intresserad man var, desto roligare var det att vara på praktik och desto mer lärde jag mig och fick ut av praktiken. 

Vid varje praktik så hade vi krav från Erasmus programmet att göra en presentation av ett patientfall, en "observation pédagogique". Den presenterades på förbestämt datum. Den skulle göras på Power Point och presenteras helst på franska för oss Erasmusstudenter (franska studenterna fick ofta krav att presentera på engelska). Det gjordes ibland framför de andra studenterna, men i vissa fall endast för professorn. Vid varje praktikplats skulle vi även få en blankett ifylld för närvaro och bedömning av vår insats. Vi bad ofta om att fylla i den under sista veckan på varje praktik av en läkare som vi följt lite mer eller av läkaren som bedömt vår muntliga presentation vid samma tillfälle. Det är viktigt att hålla i de papper och blanketter som du får ifyllt då det kan vara svårt att få tag på läkaren senare. Jag hade en blankett som jag nästan inte fick tag på för läkaren sa att hon skulle ta med den till sitt kontor och fylla i senare. Tack vare en snäll fransk student så fick jag tag på den sista veckan av mitt utbyte, tre månader efter den praktiken. 

Franska studenterna upplevde jag som mycket trevliga när man själv tog initiativ att prata med dem. De är hjälpsamma, men har inte alltid tid att förklara allt de gör eftersom de har vissa uppgifter att få färdigt på avdelningen. Ofta hade de gruppchatter på messenger där de skrev till varandra om vad som hände på praktiken och om det var något seminarium eller någon kurs som hölls. Det är ett tips att be att få komma med i dessa gruppchatter där du själv också kan ställa dem frågor i ett mer informellt format än att bara prata med läkarna. 

Eftermiddagarna gick åt egen inläsning. Det var utmanande att själv läsa in all teori, då jag lär mig generellt väldigt bra genom föreläsningar och seminarier. Men det var lärorikt också. Jag hade med mig kursböcker från KI, och läste för det mesta i dem. Jag lärde mig mer aktivt då jag fick leta upp information själv, och ju mer jag läste desto lättare blev det att hänga med i praktiken trots att den var på franska och jag läste på svenska. Om jag hade kunnat hade jag velat förbereda mig med att läsa på lite innan utbytet, men det är svårt då man konstant har något annat att läsa på terminen innan. Allt som allt vill jag säga att det är fullt möjligt att lära sig på egen hand men att disciplinen och egen motivation är extremt viktig för att inte dras till att använda tiden till enbart fritidsaktiviteter som det finns gott om i Grenoble. 

Även om det på plats i Frankrike var ett ständigt äventyr av att efter hand ta reda på och få veta vad som krävdes av oss och var vi skulle vara och vad vi skulle göra, så var det väldigt tydligt från KIs sida vad som krävdes. Det jag kommit överens om med kursansvarig från KI var exakt det jag i slutändan förväntades göra för att tillgodoräkna terminen. Det jag fick göra var att vara med två veckor på psykundervisning innan min resa - eftersom psykiatri får större plats i programmet i Sverige än en månad. Utöver det gjorde jag tre jourer efter hemkomst: psykjour, länsakuten samt beroende jour. Tentamen skrev jag på KI. 

Min nivå på franska låg ganska bra redan när jag åkte, runt B2. Jag hade studerat mycket franska tidigare samt även bott i fransktalande land i Afrika som liten. Ändå var det en betydligt handikappande faktor att inte tala sitt modersmål. Det gick ganska bra att förstå mycket, men att kommunicera och att processa det man hört snabbt och dra slutsatser gick sämre. Däremot upplevde jag en enorm förbättring av min franska efter mitt utbyte - till min glädje eftersom det var en av huvudorsakerna jag ville åka. På slutprovet låg jag på C1 nivå på Erasmus OLS provet. Det var skönt att vi hade lägre krav som utbytesstudenter, då det skulle vara orimligt framför allt I början att klara det som franska studenterna gjorde. 

Som Erasmusstudent erbjöds vi gratis franskakurs, en kväll i veckan. Det tyckte jag var roligt, värdefullt och lärorikt. Det var precis lagom att ha en gång i veckan och inte mer. Där fick jag även träffa andra utbytesstudenter inom andra områden än läkarstudier, från många olika länder. Nivån på gruppen var anpassad efter OLS provet jag gjort innan jag åkte. Därför var nivån väldigt bra för mig, tillräckligt utmanande men så att jag hängde med. 

I övrigt som jag nämnt så försökte jag att prata franska mellan andra utbytesstudenter också, som dem jag delade kollektivet med. Det upplevde jag som ett bra drag då jag ville prioritera mitt språkinlärande. Om du vill göra det med så börja prata franska direkt med de du lär känna för senare är det svårt att byta vilket språk ni kommunicerar på. 

Även om vi inte fick någon större introduktion av universitetet vad som fanns för föreningar och aktiviteter upplevde jag det inte alls svårt att hitta sammanhang, aktiviteter och vänner. Särskilt bland andra Erasmusstudenter är det väldigt lätt att få kontakt eftersom de är i samma sits som du, utanför sin vanliga vardag och sociala krets. Vi bildade en grupp med de 4 andra Erasmus läkarstudenter som vi träffat vår första dag och följdes åt och vidgade gruppen under hela utbytet. 

Det fanns många aktiviteter som ordnades för utbytesstudenter, bland annat av en förening som heter InteGre. Det innefattade fester, barkvällar, språkkaféer osv. Jag gick på några av dem men hittade snart andra sammanhang. 

Det finns bra studenterbjudanden för att åka skidor med bussresor till backarna varje helg. Det var värt att skaffa ett specifikt studentkort för detta som kallades U-glisse, som möjliggjorde rabatter för resor och skipass. 

De franska läkarstudenterna var absolut trevliga, och jag blev vän med några, men de har ont om tid att visa runt eller hitta på saker på fritiden. 

Jag var mycket aktiv i en studentförening med "Club Rock" en typ av bugg, som var mycket trevlig och väldigt billig, 5 euro för ett år. Den arrangerades av injengörsstudenter men var öppen för alla. Det var en ny aktivitet för mig. Det kan jag rekommendera på utbytet att testa något helt nytt för det kan bli en ny passion. Det var roligt att vara del av ett sammanhang som inte var till för endast utbytesstudenter med. 

Jag hittade också en kyrka som jag gick till, där jag fick väldigt bra kontakt med lokala människor. Det är ju mer relevant för mig som troende så kanske inget för alla, men det var ett väldigt bra sammanhang för social kontakt och för språkinlärning. 

Det som jag tyckte allra bäst om med Grenoble var parkhänget, att ha med en boll, ta med picknick och bjuda in folk jag kände. Det var ett avslappnat och trevligt sätt att njuta av staden och att vara med vänner. Även ett lätt sätt för vännerna att bjuda med fler så man lärde känna nya. 

Min utbytestermin har varit den bästa på hela läkarprogrammet. Jag skulle definitivt göra om det om jag visste hur det skulle bli. Det har varit en del jobbiga situationer, allt från långdragna ansökningsprocesser till förvirring och oförståelse på plats, men de positiva sidorna väger så mycket tyngre. Jag tror att man måste ha ett intresse för kultur för att det ska bli roligt, och man måste vara öppensinnad och inte gå in med inställning på krav man har utan ta in och lära sig av varje nya händelse istället. 

Jag tror att det här utbytet kommer att hjälpa mig att bli en mer förstående läkare, och mindre svart-vit. Jag vet att jag har utvecklats och mognat på många olika områden under utbytet och att jag också vågar ta för mig mer nu. Att göra något man inte vet innan om man klarar det får en att växa enormt som person. Med tanke på språkfärdighet så har jag mycket bättre chans att klara av att jobba i ett fransktalande land i framtiden, vilket jag gärna skulle vilja göra. 

Sammanfattningsvis så rekommenderar jag starkt att göra ett utbyte. Du får lärdom för livet och en erfarenhet som du ser tillbaka på med leende.