Det har länge varit min dröm att åka till ett fransktalande land för att få möjligheten att utveckla min franska. Jag har alltid haft ett stort intresse för språk, med franskan högt på listan. När jag väl såg chansen tidigt i livet så samlade jag mitt mod och tog den. Utav erfarenhet visste jag att det var det bästa sättet att lära sig ett språk och förväntade mig att ha nytta av det hela mitt yrkesverksamma liv. Sedan länge har jag varit intresserad av volontärarbete i Afrika. Flytande franska skulle inte vara dumt att ha i bagaget under en framtida resa som tandläkare utan gränser.  

Jag reflekterande inte mycket över Universitet jag skulle göra mitt utbyte på då jag var redo att göra det bästa utav min utbytesperiod trots det goda och det onda jag hört från tidigare utbytesstudenter. Tillsammans med min kurskamrat blev jag placerad i Hopital Louis Mourrier, ett statligt sjukhus i kommunen Colombes, belägen lite utanför Paris. Tips är att tidigt ta reda på vilket sjukhus man ska praktisera på, för att öka möjligheterna att utefter det välja bostad. 

Gott om information gällande utbytesstudier hittar man på KI:s och OF:s hemsida. Har man bestämt vart man vill åka kan det vara lättare att prata med någon som gjort utbyte i samma land, så varför inte luncha med en äldreterminare? Gå gärna på inspirationsdagarna som arrangeras av skolan och OF för att få veta lite mer. Min klinikpartner på ped-avdelningen var utbytesstudent från Paris. Hon var mycket trevlig och försökte svara på mina frågor, vilket var en fördel. Nackdelen var att hon inte visste något om kliniken som jag hade blivit tilldelad. 

Långt innan avresa gäller det att vara organiserad och disciplinerad för att checka av så mycket som möjligt i skolan. Tänkt på att avsluta dina patientbehandlingar i god tid. Har du en kariesaktiv patient som behöver vård kan du försöka hitta en kurskamrat som du kan skicka behandlingsbegäran till. Ett annat tips är att ha alla viktiga dokument inklusive ditt inskannade pass sparat online.

Jag åkte till Paris dagen innan utbytesperioden skulle börja. För egen skull är det bra att vara framme någon dag innan skolstart för att vila ut sig, utforska närmiljön samt bekanta sig med kollektivtrafiken som kan vara rätt klurig i början. Vid ankomst är det enklaste resealternativet att ta en Uber eller taxi från flygplatsen. Min första resa med kollektivtrafiken gjorde jag med en enkelbiljett för att sedan köpa månadskort från metrostationen i Les Halles. Alla stationer säljer inte periodbiljetter, så testa de mer centrala anläggningarna. 

På mitt ”letter of acceptance” stod datum och tid för mötet med den internationella koordinatorn i fakulteten. På plats meddelade jag min ankomst för receptionisten som ringde till handläggaren. Punktlighet är inte så viktigt i Frankrike fick jag lära mig då jag suttit och väntat i mer än en halvtimme för att bli upphämtad. (Man kunde utan bekymmer vara försenad 15 minuter eller mer, och detta fick jag bekräftat flertal gånger under min vistelse i Paris.) Efter ett kort besök som givit föga nytta gick jag därifrån utan att ens ha erbjudits någon rundvandring. Veckan därpå återkallades jag för registrering och informerades om att jag behövde vara på kliniken onsdagen. 

Ingen introduktionskurs erbjöds på kliniken och fadderorganisation saknades. Vi skulle vara där onsdagar och fredagar. Det hade känts tryggt att ha en ansvarsfull erasmushandledare på plats de dagar vi var på kliniken. Det fanns tyvärr inget särskilt intresse för omhändertagande av utbytesstudenter. Vi orienterade oss själva fram för att lära oss systemet. En användningsmanual hade underlättat stort då det franska journalsystemet redan var tillräckligt komplicerat. Men istället hade jag de mycket trevliga studenterna att tacka för all hjälp och vägledning jag fått. Utan de hade jag inte klarat mig. I april fick vi äntligen börja behandla våra egna patienter i ett bås som jag och min vän fick dela på fredagar. På onsdagarna fick vi observera/assistera såsom vi fått göra under vår första månad.

Det gäller att ha en del i sparbössan då Paris är en dyr stad att leva i. Tips är att göra en uppskattning av alla förväntade utgifter där man räknar med bland annat boende-, mat-, transport-, shopping- och resekostnader. Väljer man att bo i studentbostad kan man behöva betala deposition och även kommande månadens hyra i förväg. Äger man studentbostad i Sverige kan det vara bra att hyra ut den så man slipper betala två hyror. 

Månadsbiljetten som laddas på Navigo-kortet, motsvarigheten till SL-kort kostade ca 75€. Har man möjlighet till CSN är det en stor fördel då man tillsammans med första Erasmus stipendiet faktiskt kan klara sig ganska bra! Annars gäller det att ha sparat lite för den efterlängtade resan, särskilt om man planerat att shoppa loss och turista i Paris. 

Att äta på klinikens cafeteria som var för studenter och personal kostade ca 1-3€ per måltid men betalning krävde att man hade ett särskilt ”cantine” kort som man endast kunde skaffa om man hade ett franskt bankkonto. För det mesta hade jag med mig egen matlåda eller också köpte jag från snabbmatskedjor och matbutiker i närheten. Jag hade sån tur som bodde en spårvagnsstation iväg från kliniken. Det tog mig 15-20min att ta mig fram. 

Sjukhuset lämnar ut bidrag till studenterna på ca 200€/månad. Här krävs det också att man har ett franskt bankkonto så sätt igång så fort som möjligt med din ansökan. Blir du eller banken försenad med kontoöppning finns en risk att sjukhuset nekar dig bidragen. 

Viktigt är att man köper till extra bagage i god tid för att slippa betala mer sista minuten för de extra kilona man släpat med sig. Snåla inte med varma kläder! Det kan bli rätt kyligt och regnigt under mars månad, så glöm inte packa ner kappan och regnstövlarna!

Så fort du vet att du ska på utbyte gäller det att sätta igång med bostadsansökan! Kontakta internationella koordinatorn i Paris och be om länk för studentbostadsansökan hos CIUP. Jag blev erbjuden en studio men valde att tacka nej, då jag inte ens fick veta adressen i förväg men ändå förväntades svara inom 4-5 dagar och förväntades binda mig i tre månader för 550€/månad. Vidare kan man ansöka till svenska studenthemmet (om man är intresserad av rum i studentkorridor) eller via Crous hemsida.

Klinikdagarna var långa jämfört med på KI. Vi var på sjukhuset mellan kl. 8.00-18.30. Patientbehandlingarna började kl. 8.30 på förmiddagen och 14.00 på eftermiddagen. Vid ankomst var man tvungen att skriva under närvarolistan som låg hos sekreteraren. Blev man färdig tidigt kunde man gå för dagen tidigast runt 17.30 tiden. 

Avdelningen kallades Service de Médicine bucco-dentaire och var mycket åldrad, både byggnadsmässigt och ur tekniskt perspektiv. Datorer fanns i varje kubikel men man saknade det digitala röntgensystem som vi har på KI. Istället fanns bildplattesystem med 2 datorer placerade centralt i kliniken där alla studenter turades om för att framkalla röntgenbilder. Varje student hade varsin stor och liten bildplatta, som de kvitterade ut. Detta gjorde det väldigt osmidigt och tidskrävande vid röntgenundersökningar, varför som studenter ofta lånade från varandra. Låna aldrig ut din bildplatta om du inte kan garantera att du får tillbaks den. Borttappade bildplattor kostar nämligen ägaren 60€ per styck. Endast ett röntgenbås fanns för normal röntgen, men inga remisser krävdes för panorama/CBCT utan de togs också av studenterna i rummet bredvid. 

Skolan var väldigt noga med ekonomin. Uthämtning av material och instrument skedde genom en lucka efter att man fyllt i vad man behöver och fått signatur av läraren. Bedövningsmedel var de väldigt snåla med. Det kunde man bara få av lärarna. Det blev mycket lärarjagande då inget lärarkösystem finns som på KI. Kliniska handledare tog rast när de ville. Och om de inte var i lärarrummet så visste ingen var de var eller när de skulle komma tillbaka. Hade man fått hjälp av en lärare fick en och samma lärare handleda under behandlingen och ingen annan. Så det gällde att anpassa tidboken utefter lärarens. Annars jobbade studenterna mer självständigt och kallade endast på hjälp när de hade fastnat. Man konsulterade oftare kursare och äldreterminare.

Utbildningen i Frankrike är 6 år lång. Första året är gemensamt för blivande tandläkar- och läkarstudenter. Konkurrensen är stor och hundratals studenter tvingas hoppa av eller gå om det första året. År 3 börjar tandläkarstudenterna assistera äldreterminare. Jämfört med Sverige får de mycket mer klinisk träning. Studenterna har upp till 3 patienter per för-/eftermiddag och lär sig tävla med tiden redan då. På vår klinik fanns en blandning av studenter från de olika årskurserna. Redan från årskurs 4 tillåts man ta emot akutpatienter så jag och min kurskamrat fick utföra akutvård. Tandhälsan är generellt sämre i Paris, men särskilt i förorten som vi praktiserade på var detta mycket påtagligt. Studenterna fick skriva ut mycket antibiotika och utföra många extraktioner. På onsdagar var det många barnpatienter och behandlingarna gjordes i par. Eftersom ingen preventiv vård finns i Frankrike och revisionsundersökningar saknas söker man ofta tandvård när det blivit för sent. Detta i sin tur kräver större ingrepp vilket bidrar till en utvecklad tandvårdsrädsla. Ingen onsdag gick utan att man slapp höra barnskrik och fick se förskolebarn hållas fast på stolen för att möjliggöra behandling. 

Årskurs 5 i Paris motsvarade år 4 här i Sverige, men trots detta kunde man se att årskurs 4 i Paris hade mer klinisk erfarenhet än oss gällande endo- och protetikbehandlingar. Var social och våga prata franska! Skäms inte för din franska, den kommer utvecklas på nolltid! Glöm inte att du är modig som försöker. Min uppfattning av studenterna som inte vågade tala med oss var att de skämdes för sin engelska som inte var så välutvecklad. Men pratade man franska med dem var de hur goa och öppna som helst! 

Hygienrutinerna var absolut inte jämförbara med de på KI. Studenterna kunde pilla med handskarna på mobilen för att öppna upp röntgenbilder under behandlingens gång. Panoramabilder gick inte att öppna på datorn i båset. Många gånger fick man se att barnpatienterna höll i studenternas mobiltelefoner som distraktion under endobehandlingar. Till skillnad från KI gjordes även operativa extraktioner på de vanliga båsen av studenterna. Man använde kofferdam till de flesta behandlingarna, även när man skulle laga på barn. Men detta var mer i förebyggande syfte än som en del av hygienrutin. Detta förstod man när man såg hur aseptiskt även endolärarna arbetade under rotbehandlingar.

Språkkurs i franska erbjöds på Faculté de médecine – Centre du Langues för de som var intresserade. Det var en 2-timmars lektion i veckan och var i form av ”ateliers” (workshop) som läraren kallade det. Alltså fick man välja eget arbete och läraren var på plats när man behövde hjälp. Ibland blev det diskussioner i grupp och då var bara franska det acceterade språket vilket gjorde det både utmanade och kul! Gruppen bestod av 4-7 personer och var bästa mötesplatsen för att lära känna erasmusstudenter som läser andra program. Jag har tagit franskalektioner sedan årskurs 4 på lågstadiet ända upp till gymnasiet där jag läst upp till franska nivå 4 så jag hade en del franska i bagaget. För att uppfriska minnet är mitt tips att man långt innan avresa börjar repetera sin franska. Grammatik kan vara trist att repetera, men då kan man alltid börja med att se en fransk film på Netflix. Varje steg räknas ma/mon chéri(e)! 

En del kulturskillnader i Sverige och Frankrike är väldigt påtagliga. Till exempel finns en hierarkisk ställning som gör att man tilltalar lärare och okända personer med Monsieur/Madame före titeln eller efternamnet. Det här påverkar också lärar-studentrelationen och man förväntas hysa stor respekt och inte säga emot. Man saknar den relationen man har med sina lärare på KI där läraren känns mer som en erfaren jämlik och inte en överordnad som ser ner på en. 

En kulturkrock som jag upplevde var fransmännens brist på punktlighet och hur bekymmerslösa de var trots förseningen till nästa patientbehandling. Studenterna kunde lätt skicka hem patienter som de inte hann ta emot om de inte heller lyckades hitta en kurskamrat som ville hjälpa till.

Skolan arrangerade inga sociala aktiviteter för utbytesstudenterna. Istället fick man ta eget initiativ och t.ex. följa officiella Erasmus sidor på sociala medier för att ta del av aktiviteterna och lära känna andra erasmusstudenter. 

SUAPS är en idrottsanläggning som tillhör universitetet där man kan registrera sig för olika sporter kostnadsfritt. Jag hade lite otur då det var fullt i alla grenar, men man kan alltid fråga om de har en extraplats för en utbytesstudent! Jag valde att köpa gymkort på Basic-Fit, en helt ny och fräsch anläggning supernära mig som dessutom var riktigt billig. Ett månadskort kostade endast 20€! När det var bra väder joggade jag längs Seine floden. 

Det finns mycket att se och göra i Paris, så passa på och utnyttja tiden! Tips är att göra en lista på alla ställen man vill besöka och all mat man vill prova. Under mars månad var det tråkigt väder som sagt, men så fort körsbärsträden blomstrat ville man kasta sig ut på gatorna. Jag fick många nya vänner utanför skolan men också från kliniken som jag umgicks med. 

På lördagarna var ”les gillets jaunes” ute och protesterade på gatorna vid Champs Elysées, så vissa metrolinjer var avstängda, vilket är bra att veta i förhand. Jag rekommenderar starkt RATP appen, motsvarigheten till SL appen som jag fick stor användning av. Och kom ihåg: ingen mobil/plånbok i fickan eller ryggsäcken pga den höga stöldrisken!! 

Jag bodde en kvart från La Défense, en kontorsstadsdel med ett magiskt shoppingcenter vid namnet Les 4 Temps som verkligen hade allt. Vill man prova på olika franska bakelser till ett bra pris bör man absolut besöka Auchan, en stormarknad med eget bageri. Är man en shoppaholic ska man också åka till Auber, för där ligger den berömda Galleries Lafayettes som säljer märkesvaror. Har du tur kan du åka hissen upp till terrassen med en underbar vy över Paris. 

Är du under 25 år gammal? Passa då på att besöka muséer för det är gratis inträde för EU-medborgare. Jag besökte bland annat Centre George-Pompidou, Musée d’Orsay, le Louvre, Conciergerie och Panthéon (där Marie Curie och Voltaire är begravda). 

10 måsten som jag vill tipsa är; 

1. Eiffeltornet så klart
2. Båttur på Seine floden vid Notre Dame (OCH Shakespear & Company)
3. Sacre Coeur
4. Arc de triomphe/Champs Elysées
5. La Grande Mosquée de Paris
6. Fondation Louis Vuitton
7. Chateau de Versailles
8. Disneyland Paris
9. Le Louvre
10. Terassen till Centre George-Pompidou!

Jag fick inte chansen att checka av kurskraven jag önskat, men jag fick mer i utbyte än bara studier. Jag fick vänner för livet. Viktigast av allt mognade jag som person genom att våga ta steget att flytta utomlands. Samtidigt förverkligades min dröm om att åka till Frankrike och utveckla min franska. 

Jag fick ett nytt perspektiv på livet och detta hade inte hänt så tidigt om inte jag hade köpt min flygbiljett och varit bestämd på att stanna kvar trots de ömmande omständigheterna. Jag lärde mig att uppskatta KI och livet i Sverige mer än vad jag gjort innan. Min franska var långt ifrån perfekt vilket kändes riktigt frustrerande för mig som alltid varit en pratglad person, särskilt eftersom nästintill ingen ville prata engelska där. Tack vare denna upplevelse utvecklade jag en förståelse och sympati för invandrare med språksvårigheter och fick se en sämre tandhälsa som präglades av matkulturen och tandvårdssystemet i Frankrike. Detta anser jag är en guld värd erfarenhet som jag hoppas utvecklat mig som individ och som blivande tandläkare. Nu kan jag i framtiden tänka mig att jobba utomlands, mycket tack vare att jag fångat chansen till att åka på utbytesstudier…