Jag och Mathilda åkte ner måndagen den 25 februari 2019. Vi landade sent på kvällen och tog oss dagen efter till Cesena (det tar ca 1 timme med tåg från Bologna Central) för att registrera oss på det internationella kontoret. De var jättegulliga och hjälpsamma, men vi fick där reda på att en av kurserna som vi på förhand valt ut inte längre skulle ges inom samma tidsintervall som tidigare år utan skulle börja först i mitten av juni (när vi åkt hem). Detta skapade lite oro och irritation eftersom vi då inte längre skulle få ihop rätt antal högskolepoäng. Något tiden i Italien lärt mig är dock att allt ordnar sig, trots att det ofta kändes som ett stort kaos. För att vi skulle få ihop 22,5 HP fick vi hoppa in två veckor sent i en kurs som redan börjat och de skräddarsydde även en kort liten kurs i psykometri enbart för oss ERASMUS-studenter.

Det finns ingen officiell fadderorganisation och inte heller någon introduktion för nyanlända studenter, men det finns två (kanske fler) ideella organisationer som är till för oss ERASMUS-studenter. ESEG (kallas även ERASMUS-land) och ESN. De är dock inte verksamma i Cesena men har massor av resor och aktiviteter i Bologna. Jag gick till ESEG's kontor i Bologna samma dag som vi gjorde registreringen och blev medlem samt köpte en biljett till deras resa till Rom som gick av stapeln samma helg. Jag kan verkligen rekommendera att hänga på någon av deras resor eller aktiviteter, både för att se och upptäcka Italien billigt samt träffa andra utbytesstudenter från hela världen.

Hyrorna är tyvärr skyhöga i Bologna, vilket många av studenterna jag pratade med upplevde som det enda negativa med att studera där. Även tågbiljetten är ganska dyr för att pendla mellan Bologna och Cesena. Båda dessa kostnader hade såklart blivit mycket mindre om vi valt att bo i Cesena, men jag ångrar absolut inte mitt val trots att det innebar extra kostnader och längre resväg. Tåget är för övrigt ett väldigt bra sätt att ta sig runt till andra städer såsom Florens, Ravenna eller Verona. Bologna är en väldigt bra knytpunkt.

Maten är uppskattningsvis något billigare än i Stockholm om en äter på restaurang men priserna i mataffärerna är likvärdiga som här hemma om inte högre. I Cesena finns det några guldställen för att äta billig lunch som vi blev stammisar på. Kebabstället mitt emot tågstationen säljer falafel för 3,5 euro som är jättegod. Det finns även ett kombinerat café och asiatiskt ställe som har stekt ris med ägg och grönsaker för 3,5 euro samt "studentmenyer". Det finns inga mikrotorg eller  liknande på campus så det är inte så smidigt att ha med matlåda. Vi tog därför med smörgåsar och minimorötter vid några tillfällen som vi oftast åt ute i solen framför universitetet.

Vill ni ut på kvällarna finns det mycket billiga drinkställen i Bologna. Alkohol är väldigt billigt överallt, men t.ex. baren "Lupulus" är ett typiskt studenthak där de säljer Aperol-Spritz för 2 euro. Jag vill även passa på att tipsa om att köpa ost, t.ex. burrata eller pecorino, i mataffären. Det är billigare än hemma och helt magiskt gott. 

Jag betalade en "kåravgift" till ESEG (10 euro) som gjorde att jag fick delta i alla deras aktiviteter och åka med på alla deras resor. De har ett stort utbud av resor som alla var väldigt billiga. Jag åkte med på en helgresa till Rom, en heldag till San Marino och Rimini samt en heldag till Cinque Terre. Rekommenderas!

Vi fick tips från tidigare studenter att gå med i facebookgruppen "ERASMUS Bologna 18/19", där andra studenter lägger ut annonser och tips. Det är en mycket bra väg att gå, men SE UPP (!) för lurendrejare. De är många i den gruppen. Jag fick kontakt med en kvinna som skickade ett seriöst hyreskontrakt via mejl, men när jag bad om ett Skypemöte upphörde kontakten omedelbart. Som tur är hann jag aldrig betala någon deposit. Så var uppmärksamma! Jag träffade många studenter som hade hittat boende via den gruppen så det är absolut en bra väg att gå bara man är lite vaksam och skeptisk.

Efter lureriet blev både jag och Mathilda väldigt rädda för att hamna i något liknande, så vi hyrde en lägenhet via AirBnB under hela perioden. Min del av hyran låg på ca 7500 kronor per månad, vilket är väldigt mycket, men vi lyckades inte hitta något billigare och vågade inte åka dit utan att ha ett boende på förhand. Bortsett från den dyra hyran var boendet jättebra och centralt belagt i Bologna. Hyresvärden var väldigt tillmötesgående och hjälpsam.

Vi valde att bo i Bologna vilket jag rekommenderar varmt. Det är en väldigt kulturrik stad med massor av trevliga torg, kyrkor, restauranger och en väldigt fin stor park. Många av de som vi pluggade med i Cesena bodde där. Vissa var nöjda med det, medan andra ångrade att de inte valt att bo i Bologna. Cesena är en liten stad, ganska tråkig helt ärligt, men mysig.

Luca, som jag blev vän med våren 2017 under hans utbyte på KI, bor i Bologna och tipsade mig om "bussolacasa.it" och "saisaccomodation.it". Hans vän som hade jobbat med studentboenden rådde oss att leta boende var för sig, då det kan vara enklare.

Jag tycker att det jag tidigare beskrev gällande vårt byte av kurser och hela den processen är ganska talande för det italienska utbildningssystemet och hur saker och ting går till. Det finns ingen tydlighet eller "mall" för hur en ska gå till väga men allting löser sig. Frustrerande ibland, men accepterar man att det är så finns det liksom inget att blir irriterad på. Allt ordnar sig.

Tempot på undervisningen var i regel annorlunda jämfört med KI. Jag upplevde att tempot var långsammare vilket ibland gjorde att jag zoomade ut lite under föreläsningarna. Det blev en kontrast till vad jag är van vid. Jag skulle även säga att det är mer auktoritärt om än väldigt vänligt. Detta beror även mycket på vilken lärare som undervisar. Jag skulle säga att den största skillnaden mellan UniBo och KI är att det inte finns några tydliga betygskriterier eller kunskapskrav, utan det är upp till varje professor att sätta sådana kriterier vilket enligt min åsikt blir väldigt godtyckligt. Betygsskalan är 0-30, där allt över 18 är godkänt och allt över 28 är som ett MVG. Ungefär så. Även detta varierar beroende på vilken professor som sätter betyget. Jag hade svårt att få grepp om hur det faktiskt funkar... men det spelar inte så stor roll för oss utbytesstudenter, så länge tentorna och alla uppgifter blir godkända. Något jag uppskattade väldigt mycket är att många professorer gav val på hur examinationen för kursen skulle gå till. I flera kurser fick vi välja på att skriva en omfattande tenta eller göra en kort tenta, uppsats samt en presentation. Det fanns även möjlighet att välja flera olika datum för att skriva tenta, vilket gjorde att det blev lättare att planera eftersom kurserna gick parallellt med varandra.

All undervisning hölls på engelska och jag har aldrig varit mer tacksam för mina engelskakunskaper. Som svensk har man verkligen fördel och är inte sällan mycket bättre på engelska än vad professorerna är. Det var inga problem alls att hänga med i undervisningen och det gick även bra att hålla muntliga presentationer.

Det hålls språkkurser, både via universitetet och ESEG. Vi kom dock ner när terminen redan startat i Italien vilket resulterade i att alla nybörjarklasser var fulla. Jag använde appen Duolingo som gav lite hjälpsamma fraser och ord. Jag har sedan tidigare studerat spanska och den plockade jag fram ganska många gånger, då icke-engelsktalande italienare förstår spanska lika väl som vi svenskar förstår norska. 

Vad gäller kulturkrockar upplevde jag ganska många. Jag minns framför allt första gången jag handlade i mataffären som låg på samma gata. Jag stod med min korg i kön för att betala. En kö som bara växte och växte. Trots att vi blev över 15 personer i kön öppnades det ingen ytterligare kassa. En enda kassa var öppen och expediten småpratade med alla kunder, skrattade och tog lång tid för varje kund. Jag, som jobbat åtta somrar i en ICA-butik, vet att den viktigaste regeln som finns är att jobba bort köerna. Jag blev så stressad. Stressad och irriterad. HUR KAN DE INTE SE DEN VÄXANDE KÖN? HALLÅ?! VARFÖR RINGER INGEN PÅ EN TILL KASSA? Jag märker hur jag står och stampar i marken. Så frustrerad. Tills jag inser något. Jag har ju faktiskt inte bråttom. Jag är bara på väg hem och har ingen tid att passa. Jag ser mig omkring på de andra kunderna i kön. Alla är kolugna. Några småpratar med varandra. Först då kan jag slappna av, tänker att det får väl ta den tid det tar... Efter många minuter blir det äntligen min tur att betala. Kassören ler, frågar om jag behöver en kasse, frågar hur min dag varit och vart jag kommer ifrån. Vi pratar lite, jag betalar och går sedan hemåt med en helt annan puls och sinnesstämning än jag hade när jag först stod i kön. Jag handlade i den där affären många gånger efter det och lärde mig att till och med tycka om den helt ostressade atmosfären. Jag tycker att det är lite talande för hur det är i Bologna. Allt är i ett helt annat tempo och människor pratar med varandra på ett helt annat sätt än hemma. Med främlingar alltså. Det finns en annan värme och en mer "hakuna matata"-mentalitet.

Italien är ett väldigt katolskt land med otaliga vackra kyrkor. Detta stämmer även för Bologna där det känns som att det ligger kyrkor runt varje hörn. Jag hittade en fantastiskt vacker kyrka av en slump när jag var ute och gick under min tredje dag i Bologna och jag besökte den sedan flera flera gånger, antingen när jag var ute på promenad eller så smet jag in bara en sväng när jag ändå var på väg någonstans. Då satte mig en stund på en kyrkbänk och ibland tände jag ett ljus. Ibland var kyrkan full av turister men oftast var det några enstaka italienare som liksom jag bara kikade in en stund mitt i deras vardag. Det blev för mig en liten paus för reflektion och tankar och kanske en kort bön. Men oavsett om man är troende eller inte tror jag att många söker sig in i Bolognas kyrkor för att få en liten paus att andas och njuta av den vackra och lugna atmosfären.

Jag och Mathilda träffade även Luca några gånger (som tidigare varit utbytesstudent på KI) som visade oss runt i stan och tog med oss på lokala restauranger och upp till en vacker utsiktsplats. Jag uppskattade hans hjälp och umgänge jättemycket och är så glad att jag tog chansen att lära känna honom när han var i Sverige. Han var en guldgruva av tips och info!

Som jag tidigare nämnt är ESEG en superbra organisation för oss som är på utbyte. De ordnar resor, aktiviteter och event under hela året. Det fanns ett event varje kväll så som språkkafé, karaokebar, tävlingskvällar etc. Jag åkte med på ett flertal resor vilket var ett jättebra sätt att träffa andra utbytesstudenter. Tack vare resan till Rom som jag gjorde i början av min utbytesperiod träffade jag ett stort gäng från Nederländerna och några från Tyskland som jag sedan umgicks med extremt mycket. Jag träffade även en finsk tjej i Rom som var på utbyte i Florens. Det resulterade i att jag åkte till Florens en helg och bodde hos henne vilket var toppen. Så jag rekommenderar varmt att åka med på någon av deras resor, gärna i början! Under ett av ESEG's event träffade jag och Mathilda även ett gäng från Mexiko och Chile som sedan bjöd in oss på "Mexikansk afton" med tacos och tequila och allt som hör Mexiko till, på äkta Mexikanskt vis.

Det var svårare att få kontakt med de Italienska studenterna. Utbytesstudenter är i regel mer framåt och öppna och vill träffa andra studenter. Det är iallafall min upplevelse. Jag hängde som sagt en del med Luca, som var och förblir min enda italienska vän. Den kontakten är jag väldigt glad för eftersom han bott i Bologna hela livet och därmed bidrog med mycket, som jag beskrev tidigare.

Det finns två nattklubbar där det mest hänger utbytesstudenter. Qubo (som drivs av ESEG) och Millenial (som drivs av ESN). Jag tyckte dock att stämningen på de klubbarna var sådär kul. Det spelas enbart reaggeton och är ganska sliskigt. Det fanns dock två klubbar som jag tyckte om och kan rekommendera. "Cassero LGBT Center", en gayklubb med stor uteterass med ljusslingor och supermysig stämning, samt "Brexit" som har lite Berlinkänsla och där det hänger mycket kulturprofiler och icke-studenter. På båda dessa klubbar var det alltid bra musik och stämning - perfekt för nån som jag som gillar att dansa.

Innan jag sammanfattar vill jag även skriva något om Mathilda. Vi var klasskompisar i två och ett halvt år innan vi åkte till Italien tillsammans. Vi kände inte varandra innan, trots att det kom fram att vi "gillat varandra i smyg", men bestämde oss ändå för att bo tillsammans. Hon har varit en otrolig trygghet under hela resan och jag är så glad att jag valde att inte bo själv. Vi hjälptes åt med allt praktiskt och kunde plugga tillsammans. Det gjorde hela tillvaron så mycket enklare. Vi hade både en separat och en gemensam vardag på något vis. Gjorde saker på egen hand och även tillsammans. Det är ju inte alls någon självklarhet att man klickar med de andra som åker från KI, men jag är otroligt tacksam för att funkade så bra tillsammans och byggde en så stark vänskap. Det är en stor bonus jag fått med mig hem!

Sammanfattningsvis har jag lärt mig mycket om hur jag fungerar i en ny miljö. Jag känner mig lätt skräckslagen i början innan jag vet vart närmsta busshållplats ligger, vart det går att köpa god pizza eller vart jag ska köpa tågbiljett. När allt det lägger sig och det skapats en sorts ny vardag trivs jag dock så otroligt bra och den lite långa startsträckan är som bortblåst. Jag uppskattar att lära mig om nya kulturer och att anpassa mig efter den.

Studiemässigt uppskattar jag det svenska utbildningssystemet som är mycket mer strukturerat och förutsägbart jämför med Italien. Jag har insett att KI kommer att göra mig till en fantastiskt bra psykolog, då nivån och tempot på utbildningen är något högre och psykiatrin generellt verkar fungera mycket bättre än det jag fick se i Italien.

Jag är så tacksam för att tiden i Bologna blev ett välbehövligt miljöombyte, en slags break från min något gråa vardag i Stockholm, och jag tycker mig komma hem från utbytet med många nya erfarenheter, vänner och upplevelser.

Stor kram från Hanna