Exchange Report

Utbytet till Tokyo var något som jag har varit intresserad utav redan innan jag fick beskedet att jag blivit antagen till fysioterapeutprogrammet. Jag har alltid funnit japansk kultur intressant då det bl.a. finns en helt annan hierarki än i Sverige. Denna hierarki märks till och med av i hur personerna tilltalar varandra och i språkets struktur. Kombinationen av att Tokyo var så tekniskt utvecklat men att seder och traditioner ändå var så pass framträdande, tyckte jag var väldigt lockande och spännande. Exempel på detta är den massiva mängd shinto tempel som fanns spridda över hela staden.

Dock kan jag inte säga att jag tänkte ansöka om utbytet till en början. Detta för att man hört från äldrekursare hur liten chansen är att få åka på utbyte om man inte engagerat sig i skolan som t.ex. en tutor eller som en medlem från ett utskott, vilket jag inte varit pga deltidsjobb, idrott i kombination med att försöka klara mina kurser. Men några månader innan sista ansökningsdag bestämde jag mig för att skriva en ansökan, och nu sitter jag här och skriver min reseberättelse! Så mitt första tips i denna reseberättelse är att ansöka. Skriv en ordentlig ansökan enligt instruktionerna och testa att ansöka för man vet aldrig vad som kan hända. Jag är glad att jag inte missade min chans till ett utbyta pga att jag trodde att jag hade en nästintill nollprocentig chans till bli nominerad.

Svaret vilka som blivit antagna till utbytet kom dock väldigt sent för oss fysioterapeutstudenter vilket gjorde ansökningstiden för det stipendium jag skulle ansöka för hann passera.

Skillnaden mellan utbytet till Tokyo mellan det andra utbytesplatserna till andra länder var att vi inte var tvungna att ansöka om en plats till universitetet när vi var nominerade. Vi var redan garanterade en plats i kursen. Dock behövdes några papper fyllas i och skickas till personer som var ansvariga för kursen i Tokyo. Jag ansökte även om resebidrag. Ett learning agreement behövdes även fyllas i utav mig samt ansvarig lärare för utbytet från fysioterapeutprogrammet. Detta papper var viktigt att få med sig ifrån Japan med underskrift från ansvarig lärare i Japan för att man senare skulle kunna få kursen tillgodoräknad.

Inget visum behövde man ansöka om då vi skulle vistas i Japan i mindre än tre månader. Dock blev vi rekommenderade att ta med oss välkomstbrevet från Tokyo Metropolitan University (TMU) och ha det nära till hands när vi flög dit ifall det skulle bli några frågetecken på flygplatsen.

Inga vaccinationer var ett måste under resans gång, men det var rekommenderat att vi hade våra grundvaccinationer verkande. Efter att ha tagit kontakt med Svea vaccin rekommenderade vaccin mot hepatit A och B. De rekommenderade även vaccin mot japansk encefalit om man skulle resa ut på landsbygden där det fanns mycket myggor. Jag valde att ta samtliga vaccin som de rekommenderade, då jag skulle vilja åka till mindre städer i Japan vid ett annat tillfälle. I efterhand och flertalet myggbett senare är jag glad att jag tog de vaccin jag blev rekommenderad.

Vi fysioterapeutstudenter valde att anlända i Tokyo fem dagar innan kursstart för att återhämta oss från jetlag, lära oss hur den massiva kollektivtrafiken fungerade samt hinna utforska staden lite innan kursen började. När jag ser tillbaka var det bra att vi var där så pass i förväg då man hann vänja sig med föregående punkter samt med den enorma mängd människor och uttryck man blev bomberad med varje dag.

Flyg

Flygbiljetterna kostade ca 6000 kr tur-och-retur. Vi flög med det polska flygbolaget LOT. Flygningen var på ett byte, där vi först flög till Polen i 1,5 timmar, mellanlandade i ca 2,5 timmar och flög sedan sista biten till Tokyo i ca 10 timmar.

Boende

Att hyra boende i Tokyo var ganska dyrt och kostade oss ca 30 000 kr för 44 dagar på en relativt liten yta. Dock var det bra att vi valde att bo alla tre studenter från fysioterapeutprogrammet som skulle gå kursen tillsammans för att få dela på priset en aning.

Mat

Det var billigare att äta ute i Japan än vad det är i Sverige vilket gjorde att vi åt lunch och middag ute mycket under vistelsen. Det fanns även gott om färdiga maträtter i affären till ett rimligt pris. Så om man inte hade det bästa köket var det inte ett problem! Ett tips som man vill få maten till ett lite billigare pris när man handlar är att vänta med att handla tills lite senare på kvällen, då brukar de sätta ner priset på vissa varor.

Kollektivtrafiken

För att ta sig runt i kollektivtrafiken kan man köpa att Suica-eller Pasmo-kort som man kan använda för att åka buss och tunnelbana. Dessa kort finns att köpa i automat på nästan alla tunnelbanestationer och även på flygplatsen. Suica-kortet som jag köpte kostade 500 yen (mindre än 50 kr) och behövde fyllas på med pengar för att man ska kunna åka. Det finns inte vecko-/månadskort som i Sverige. Olika linjer kostar olika beroende på om den är statlig (som är billigare) eller privat, kostnaden för ens resa ökade även för varje station man åkte. I slutändan spenderade jag flera tusen kronor endast på kollektivtrafiken under de sex veckorna jag var i Tokyo. Ett tips för att dra ner på kostnaderna är att gå så mycket som möjligt om det är korta sträckor man ska resa.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att Tokyo var lite billigare än Sverige gällande shopping och att äta ute, dock var att hyra en lägenhet och resa i kollektivtrafiken i Tokyo en aning dyrare än i Sverige.

Efter att ha blivit antagen tillsammand med två av mina kurskamrater började vi genast titta efter boende tillsammans. För att hitta ett boende sökte via alla rekommenderade sidor som vi fick av skolan. Efter flera timmars sökande fann vi tillslut ett boende på den sida som vi ansåg bäst och mest lätt förståelig: AirBnB.

Vi valde att bosätta oss i Taito-ku. Det var ett lugnt område en bit från den stora innerstaden som var Shinjuku. Dock var det inte svårtillgängligt att ta sig till Shinjuku och de mer centrerade områdena då det endast tog ca 30-40 minuter med tunnelbanan. Att ta sig till campus från bostaden tog ca 40 minuter med gångtiden inräknad.

Lägenheten kostade ca 30 000 kr för 44 dagar. Lägenheten hade en liten kokvrå, en liten balkong, tvättmaskin, ett badrum med toalett, badkar och dusch. Vi som på ett traditionellt japanskt vis på futon-madrasser. Det är tunna madrasser som man viker ut på golvet och sover på. Det var en intressant upplevelse som jag nog inte skulle välja att sova på igen under en sådan lång tid. Till boendet ingick även ett portabelt wi-fi som man kunde ta med sig ut ur lägenheten. Så istället för att samtal, sms och mobildata skulle kosta en skjortan kunde jag använda mig utav Skype för att ringa, Messenger eller andra appar som endast kräver internet för att kommunicera med andra. Annars fanns det förbetalda SIM-kort som man kunde hyra eller köpa.

Mottagandet vi fick av TMU var bra. Vi fick inloggning till bl.a. universitetets studentportal och wi-fi. Vi fick även en mapp med papper med information om allt vi behövde veta om studentportalen och hur man senare skulle ladda upp sina uppgifter. Det anordnades även en välkomstfest för oss utbytesstudenter där det fanns mat, dricka och uppträdanden från de japanska studenterna.

Skillnaden från tidigare år är att arbetsterapeutstudenter från Temple University i Philadelphia gick på lektionerna med oss.

Skillnaderna som jag upptäckte mellan fysioterapeututbildningen på KI och TMU är bl.a. att:

utbildningen på TMU är fyra år medan KI är tre år
praktiken och patientkontakten kommer senare i utbildningen på TMU
TMU har ett stort slutprov på allt de lärt sig i slutet av sin utbildning istället för att skriva ett examensarbete

Kurser motsvarande termin 6 på KI

Kursen vi läste hette "Advanced Health sciences and technology in Japan" och bestod utav 7,5 hp. En stor del utav kursen handlade om interprofessionellt arbete och utbildning och såklart teknologi och det japanska sjukvårdssystemet. Kursen var väldigt "luftig" och vi hade oftast halvdagar när vi var i skolan. Detta gav oss gott om möjligheter att utforska staden, kulturen samt arbeta på våra uppgifter. I kursen hade vi ett antal studiebesök som bl.a. bestod av ett besök till ett rehabiliteringssjukhus och en protesklinik. Förutom studiebesöken bestod kursen utav föreläsningar och lektioner med praktiska moment. I de praktiska momenten fick vi t.ex. testa olika hjälpmedel, testa muskelstyrka på äldre, tillverka ett säkerhetsalarm samt montera och testa gå med en benprotes. Eftersom vi fysioterapeutstudenter, arbetsterapeutstudenter och sjuksköterskestudenter gick på samma lektioner fick man även lära sig mer om de andra professionerna och hur de andra jobbade och inte bara om min egna profession. Vi betygsattes genom våra individuella reflektionsuppgifter och våra gruppuppgifter och gruppresentationer av ett patientfall.

Det som var mindre bra med kursen var en del lärare inte hade den bästa engelskan vilket kunde göra det svårt att ställa frågor då de i många fall inte kunde förstå eller svara på dem. Dock var det bra när det fanns en översättare under en av studiebesöken. Många japanska studenter var även hjälpsamma och försökte översätta åt oss.

3,5 hp kunde tillgodoräknas för kursen. De 3,5 hp som tillgodoräknades motsvarade en del av kursen: "Tema professionell utveckling - Fysioterapeuten i yrkeslivet" som heter "Fysioterapeutiska perspektiv på global hälsa" som äger rum i termin sex.

Som jag tidigare nämnt var engelskan inte den bästa bland lärarna och allmänt märkte man att engelskan även brast bland den många i den allmänna populationen i Japan. Dock kunde man ta sig ganska långt med några engelska och japanska ord med lite handgester och kroppsspråk. Det fanns även det händiga redskapet Google translate-appen. Där man kan trycka på konversations-knappen och därmed göra det lättare att kommunicera med den andra personen. Dock fick man ha i åtanke att översättningarna inte alltid blev helt korrekta.

I Tokyo blev jag förvånad över hur trevliga och hjälpsamma folk var. I vårt försök att hitta vårt boende när vi anlände till staden frågade flertalet människor om vi behövde hjälp då vi irrade runt på Tokyos gator. Många försökte hjälpa oss trots deras brist på engelska. De frågade även andra om de inte visste och följde även med oss för att visa vägen.

Det som verkligen chockade mig, trots att jag sedan tidigare hört att Tokyo är en av de säkrare storstäderna gällande brottslighet, var faktiskt hur trygg och säker man faktiskt kände sig. Ett exempel på detta är hur personer kunde lämna sina paraplyer utanför t.ex. butiken när de var och handlade utan minsta oro för att de skulle bli stulet. En student som jag träffade i Tokyo menade även att studenter till och med kan lämna sina värdesaker i universitetets bibliotek helt obevakat utan att något skulle bli stulet. Detta är något som jag tyvärr inte skulle våga göra i biblioteket hemma i Sverige.

Mycket av ens fritid spenderade man genom att utforska staden och dess olika områden och sevärdheter. Vi valde att delta i en free walking tour. Det var ett bra sätt att lära sig mer om den japanska kulturen, lite om normer och de olika stadsdelarna. På slutet av en sådan tour får man även betala den summa som man ansåg touren var värd.

Jag deltog även i en tennisträning samt en vandring uppför berget Takao tillsammans med andra utbytesstudenter. Vandringen var jätterolig och något som jag aldrig gjort tidigare. Vandringslederna fanns i olika svårighetsgrader vilket att man kunde anpassa vandringen för lite mindre erfarna vandrare som mig. Vandringen upp för Takao var ett bra substitut för Fuji, vars vandringsleder tyvärr inte var öppna under den tid vi spenderade i Japan.

Några japanska studenter bjöd även alla svenska och amerikanska studenter att följa med och kolla på fyrverkerierna i Arakawa på en av de större fyrverkerifestivalerna som äger rum i Tokyo under sommaren. Under sommaren fanns det gott om olika aktiviteter och festivaler som man kunde roa sig med.

Takao

Jag har under min utbytesstudieperiod fått en större förståelse för hur mycket tradition och kultur kan avgöra vilken åtgärd man väljer att ta för att behandla ens patienter. I Japan upplevde jag genom vissa patientfall vi fick, hur vissa traditioner och seder kan utgöra ett stort hinder för hur man ibland skulle vilja behandla en patient. Detta gör att man måste tänka utanför ramarna och tänka mer kreativt för att lösa problemet. Det tankesättet att tänka mer kreativt och se fler lösningar till samma problem är något som jag vill fortsätta att utveckla under min studietid på KI och i min kommande yrkesroll som fysioterapeut.

Sammanfattningsvis så var utbytet till Tokyo en av de roligaste upplevelserna jag varit med om! Jag har träffat massor av nya människor med olika nationaliteter och professioner och tagit del av deras erfarenheter och åsikter. Jag har upplevt och lärt mig mer om en kultur väldigt skild från den svenska och testat på saker jag aldrig gjort tidigare. Utbytet till Tokyo är något som jag alltid kommer se tillbaka på och minnas som en väldigt bra upplevelse.

Fyrverkerier i Arakawa

Innan avresa

Ankomst och registrering

Ekonomi

Boende

Studier allmänt

Kurser under utbytet

Språk och kultur

Fritid och sociala aktivteter

Sammanfattning