När jag var sexton år åkte jag utomlands ett år till mellanvästern i USA. Jag hamnade i en liten by på cirka 1500 personer, komplett med täta majsfält, neonprydda matbutiker och slingrande lervägar. Mellanvästern är inte alltid en vacker del av USA; det är platt, rektangulärt och öde. Där det en gång växte tjocka mattor av präriegräs i vitt, blått och rosa, sprider det nu ut sig mer traditionella grödor så som rasp, bönor och majs. Träden är få, städerna färre och vägarna långa band av rak asfalt som sträcker sig i tusentals kilometer i alla väderstreck. Trots detta finns det en i mellanvästerns ensamhet. Under våren blir himlen grå och tung av åska, ett regn av blixtar ritar vita sicksacksträck längs med horisonten. På vintern blåser snö in i böjande slöjor över motorvägarna. Under varma sommarnätter hör man prärievargar yla mot månen. Men bäst av allt var att få träffa och lära känna en grupp människor som var helt annorlunda från mig och vars liv, synsätt och övertygelser jag fick dela. 

Det året var otroligt viktigt för mig och för min egen känsla av vem jag är, och sådde även i mig en vilja att upptäcka nya platser och träffa nya människor. Universitat de Valencia (UV) var för mig en möjlighet att få uppleva den där mystiska och underbara känslan av att leva i en annan värld och lära känna nya människor igen. Jag hade aldrig heller varit på fastlandet i Spanien innan jag reste till Valencia, och jag har även familj från min mammas sida av släkten som bor i södra Spanien. Allt sammantaget var UV ett helt perfekt val för mig. 

Lite tips innan resan: 

I Spanien (och i Valencia) är det alltid bra att ha ID-foton tillgängliga. Skriv gärna ut ett dussintal och ha med dig när du åker iväg. Skulle man glömma detta finns det finns fullt med passfotoautomater ibland annat tunnelbaneuppgångarna men också hundratals små utskriftsställen där man kan framkalla foton. Både skolan och olika myndigheter, hyresvärdar och diverse andra vill gärna att man kan uppvisa foto. Det är också bra att ta några kopior av passet och ladda ner WhatsApp om man inte redan har den på mobilen. I Spanien och resten av Europa är det WhatsApp som gäller när det kommer till kommunikation och så fort du träffar en Erasmusstudent eller en tvättäkta spanjor så kommer de fråga om ditt nummer och vilja lägga till dig i WhatsApp!

UV vill att man gärna är på plats ca. en vecka innan kursstart, vilket passar finfint eftersom det tillåter en att hinna hitta fotfästet, inreda studentlyan och knyta an till andra Erasmusstudenter innan terminen börjar. UV anordnar några små introduktionsträffar för utbytesstudenter med kulturtrivia, lekar och generell information om lokaltrafik, bra dansställen, roliga resmål och diverse annat. Universitetet har även en introduktionsdag första terminsdagen med mer specifik information om kurser, skollokaler och lärare. Elever i en övre årskurs agerar faddrar åt nykomna elever och visar runt på skolan och ger tips om matställen, klubbar och roliga aktiviteter.

I Valencia är mat och dryck billig, i alla fall i jämförelse med Sverige. Frågar du en grek är situationen omvänd: Valencia är en lyxstad med hutlösa priser. Lokaltrafiken är billigare än Stockholm och Valencia har även uthyrning av cyklar som kostar ca. 30 euro per år (och är en bra investering!). En bussbiljett ligger på 1,5 euro men ett kort med 10 resor kan köpas för åtta euro i tunnelbanan, i tobaksbutiker eller i små gröna kiosker som är utplacerade lite varstans i Valencia. Samtidigt har UV har inga specifika avgifter för kårmedlemskap eller liknande. Endast vissa nattklubbar har inträde och många har inget inträde förrän efter 01.00. En öl brukar kosta mellan 60 cent och fyra euro beroende på var man är.

Boendesituationen i Valencia är god. Det finns gott om lägenheter att dela på med andra Erasmusstudenter och dessa kan man finna genom facebookgrupper eller uthyrningsföretag vars nivå av professionalitet varierar. UV erbjuder studentboendet Damiá Bonet på Tarongers universitetsområde (ca. 1 min från Centre d’Idiomes och 20 min gång från psykologisektionen). Området är trevligt med många studentkrogar och ett aktivt nattliv. Dock är kostnaden hög för Valencia, en egen liten lägenhet kostar ca. 6300kr i månaden men standarden är hög och varmvattnet oändligt. Dock skulle jag inte rekommendera att dela en lägenhet i Damiá Bonet, detta innebär att man delar ett rum och kostnaden är nästan den samma som att man bodde helt själv. Studentboendet medför också en viss nivå av övervakning som man som vuxen kanske inte känner sig helt och hållet sugen på. Exempelvis är receptionen är bemannad dygnet runt och övernattningsgäster tillåts ej. 

Min rekommendation är att hitta ett boende genom facebook eller helst genom någon man känner eller haft kontakt med, och bo i en delad lägenhet med andra studenter. Standard kan variera beroende på hyra och läge. De finaste områderna i Valencia (centrala Valencia, nära Ciutat Vella (gamla stan) och Ruzafa (tänk söder)) har högsta hyrorna men garanterar också mysigaste kvarteren. Benimaclet är en gammal medeltidsby som sväljts upp av Valencias växande stadskärna och kantas av små poesicaféer och secondhandbutiker. Här är hyran lite lägre och läget fenomenalt. Benimaclet, Ruzafa och Ciutat Vella ligger alla nära psykolgisektionen och stadens mittpunkt. Ett rum i något av dessa områden ligger ofta på mellan 200 - 450 euro. I Spanien läggs även ofta el- och vattenkostnader till på totalhyran så det kan vara bra att ha koll på detta när man skriver på hyreskontraktet (och mentalt lägga på en 30 - 50 euro på hyran). Hyresvärden har också ibland möjligheten att välja hur mycket el och hur snabb elen ska vara i lägenheten. Detta kan innebära att ett tvättprogram på en vanlig tvättmaskin kan ta upp till sex timmar om hyresvärden har valt den ”långsamma” elen. Ett tips är att fråga om detta och se till att tvätta på nätter eller helger.

I Valencia är klassrummen små och liknar mer högstadiet än universitet. Läraren föreläser mindre och det är vanligt att man jobbar i par eller i grupp. Slutbetyget utgörs av mindre uppgifter under terminens gång och en stor tentamen i slutet (alla sluttentor görs samtidigt så man kan behöva planera sin studietid lite i förväg så man hinner med att plugga till alla kurser). 

UV använder sig av en egen studentplattform som får PingPong att kännas fräsch och modern. Här läggs information upp om betyg, uppgifter och inlämningar. Även en inhemsk mejlplattform finns tillgänglig (även om man önskar att den inte gjorde det), där skolledningen och lärare skickar relevanta och mindre relevant mejl (ibland på engelska men oftast på katalan). 

Organisationen i Spanien är lite sisådär; man kan inte var säker på att man vet vilket klassrum man ska infinna sig i för tentamen exempelvis. Det kan därför vara lite frustrerande som svensk att inte få en plan för terminens upplägg och om man frågar om för många detaljer uppmanas man att lugna ner sig (tranquila!). Men som mycket i Spanien ordnar sig allting alltid tillslut. 

Min upplevelse av lärarna på UV var god. Eftersom klasserna är små så känner läraren ofta till varje elevs namn och vet varifrån man kommer och om man är utbytesstudent. I mitt fall var alla lärare mycket hjälpsamma och erbjöd exempelvis oss Erasmusstudenter att examineras online om vi inte klarade första tentan. I Valencia har man två omgångar av examinering, ett första tillfälle och ett uppsamlingstillfälle om man var sjuk eller inte klarade sig vid första tillfället. Det andra tentatillfället ligger ofta sent på sommaren (juli eller augusti) så många internationella studenter har då hunnit åka hem redan.

Som tidigare nämnt var undervisningen på engelska emellanåt lite svårförstådd. Generellt sett är spanjorer inte speciellt bra på engelska och man kan inte räkna med att någon talar engelska varken inom lokaltrafik, skola eller hos de man hyr bostad av. Trots detta går allting liksom bra ändå – handgester och charader får ta över när man misslyckas i den verbala kommunikationen. 

Vill man läsa spanska så erbjuds 45 timmar lektioner för 60 euro på Centre d’Idiomessom ligger ungefär en 20 min från psykologsektionen. Lektioner i katalan (eller valencianosom det heter i Valencia) erbjuds gratis genom universitetet för den som är intresserad.

Förutom små skillnader, som att man måste vinka till sig bussen när man väntar på bushållsplatsen eller att en lunch tar två timmar, så upplevde jag inga större kulturkrockar i Valencia. Den största skillnaden mellan det svenska och spanska samhället ligger i hur mycket gemenskap är en viktig del i det spanska livet i jämförelse med det svenska. Helst ska alla vara med på allting. Mormor och pappa men också den tjuriga tonåringen och den yngsta kusinen på tre år ska vara med på middag (ofta så sent som till 12 slaget) och på festival. I mars förvandlas nämligen Valencia från en historisk utpost för socialism och antifascism (Valencia har haft äran att vara huvudstad i det fria Spanien under det spanska inbördeskriget) med vackra sengotiska byggnader och marmorslipade torggolv, till Spaniens största feststad. Smällare, från de små gnistrande cigarretuin vi har här även i Sverige, till den enorma mascletan (en smällare som vars oväsen skallrar fönsterglasen och vars rök ligger som en vit dimma över stadsgården i centrala Valencia), är konstanta inslag under stadens största festfirande, Fallas.

Under Fallas byggs enorma, utsirade skulpturer, s.k. ninots, av kändisar, monument (bl.a. Frihetsgudinnan, Sfinxen i Giza och Mount Rushmore med utbytta presidenthuvuden), sagomonster och Disneyfigurer som med stolthet ställs ut i varje gatuhörn. På Plaza de Ayuntamiento i Valencias stadskärna byggs också en huvudninot i gigantiska proportioner. Det slutgiltiga ödet för dessa statyer är att sättas i eld under Fallas sista dag, då tusentals människor, varav många är spanjorer från närliggande städer, samlas för att dansa, dricka och hylla St. Josef. I röken och askan från brinnande ninots, arrangeras utekonserter med reggaeton, rock och Valenciansk livemusik. Gatorna fylls av ungdomar, och när natten faller på, är staden ett hav av dansande kroppar, neonljus och sprakande smällareld. Under en veckas tid ställer Valencia också till med fyrverkerishow av svårslagen karaktär. Över en bro i mittersta Turia, anordnas ett fantastiskt skådespel av krut och stoft, himlen lyser och ljudet blir så överväldigande att man tappar andan för ett ögonblick, fångad i något överjordiskt.

UV anordnar små språkträffar några gånger i månaden, s.k. ”språkkaféer” där man får chansen att träffa andra Erasmuselever och spanjorer för att öva på spanska eller valfritt annat språk. Fikat består av vad man tar med sig och billigt rött vin. Om man vill göra en sport (dans, gymträning, kajakpaddling, klättring eller windsurf) så bekostar man detta själv men till ett väldigt bra pris genom UV. Tio windsurfinglektioner går för 50 euro exempelvis. Universitet erbjuder också till en billig penning resor till utbytesstudenter till omnejd Valencia I dessa ingår resan (ofta en stor buss), lunch med dryck (en lunch i Spanien är tre rätter) och en guidad tur (nästan uteslutande på spanska). 

Utöver detta finns det en mängd av olika Erasmusorganisationer som anordnar resor till olika spanska resmål men även till Portugal och Marocko till oslagbara priser. Den organisation jag reste med heter HappyErasmus (https://www.erasmusvalencia.com/) och kan rekommenderas. Resorna är oftast i buss och boendet består av vandrarhem där frukosten inkluderas. 

Det är lätt att få kontakt och bygga relationer med andra Erasmusstudenter i Valencia. Ofta är man i samma situation (nya i ett nytt land) och vill gärna knyta an till andra likasinnade. Det finns även gott om arrangemang för just Erasmusstudenter där man kan träffas och umgås. Spanjorer är det inte lika lätt att lära känna men detta beror till stor del på språkbarriären. Jag hade inga problem att umgås och prata med de elever som delade mina klasser eftersom de alla pratade i alla fall begriplig engelska. Överlag är spanska studenter öppna, glada och ivriga att träffa elever från utlandet. 

Vad gäller Valencia så är det en gammal stad som andas bohem med vida gågator kantade av låga apelsinträd tyngda av frukt. Som en grön pulsåder genom staden snirklar sig Turia, som en gång varit en flod med källa i bergstrakterna Teurel och mynning i Medelhavet. Idag är Turia en lång, bred stadspark komplett med mystiska konstverk, utegym, fotbollsplaner och picknickstråk. På mornar och sena eftermiddagar när solen försvunnit bakom horisonten packas de prydliga gångstigarna av färgglada led av joggare. Att springa ensam är ingen stor grej i Spanien, gärna ska man vara en samlad trupp av likasinnade och löpa i gemytlig, om skränig, gemenskap. 

Valencia är också en cykelstad i sann benämning, och de kommunägda Valenbisicyklarna finns tillgängliga lite överallt. Ibland försvinner cykelvägar ut i täta trafikleder (ofta lite överraskande, som precis efter en sväng) men i stort är cykeln ett säkert kort i Valencias trafik. Både buss och metro går halvdant på nätterna och staden är platt som en pannkaka med vida trottoarer som blir som tomma så fort de sista middagsgästerna drar sig hem. Det finns även viss underbar surrealism i att cykla ensam genom ett nattens Valencia, med sammetsblå himmel och vitt stjärntinder, och byggnaderna som öde palats runtomkring en. Turia på natten är en skuggstad av svarta träd och surrande insekter, och på cykeln känner man sig som en observatör från en annan värld. 

Längs vattenlinjen i Valencia drar ett vitt stråk av sand fram som i söder övergår i ett frodigt vattendelta med krumma tallar och tjock murgröna som omhuldar sjön Albufera, som även ingår i ett naturreservat. Här kan man för fem euro åka båt och se på solnedgången.

Utan tvekan kommer mitt utbyte till Valencia att påverka mig och mina studier vid KI. Alla resor är som att öppna upp dörr för nya intryck, upplevelser och känslor. När dörren väl har öppnats kan man inte räkna med att stänga igen den och förvänta sig att vara likadan som innan. 

Jag tycker att jag fått bättre kunskap om dagens moderna psykologi, dess styrkor och svagheter, en ökad förståelse för etiska och moraliska problem inom psykiatrin och en större insikt i hur mångsidiga och komplexa utmaningar inom skolväsendet kan vara. Men mycket av vad jag lärt är också av en mer personlig än professionell natur; jag har exempelvis fått en större förståelse för hur andra personer tänker och resonerar om sin omvärld, hur viktigt närhet och gemenskap är för att skapa starka relationer, hur oumbärligt vänskap är oavsett anstånd. 

Sammanfattningsvis var min resa till Valencia otroligt givande, spännande och rolig. Så, om du får chansen att åka till Valencia, gör det!