Min resekompis H frågade mig om jag hade valt att åka till Chicago om jag visste hur jobbigt allt runt omkring skulle vara. Ja, sa jag utan att fundera, för det var verkligen värt det och H höll med. Flera gånger tänkte jag ”tänk att vi får uppleva/lära oss detta”. 

Innan jag började studera till fysioterapeut arbetade jag en del utomlands med olika tv-produktioner och jag känner mig berikad av de oförglömliga möten, minnen och kulturkrockar jag fått vara med om. Därför visste jag redan innan jag började på KI att jag ville ta vara på möjligheten att åka utomlands, både för att lära mig mer, få se hur andra jobbar men också för att knyta kontakter. 

Våra programkoordinatorer hade ett möte för alla som var intresserade av utlandsstudier där de presenterade vilka skolor/länder som var möjliga att söka under T5 och T6. Det går ju att hitta samarbetsuniversitet på hemsidan men det var väldigt bra att få information om vilka utbyten som var aktuella vid tidpunkten eftersom detta varierar lite. 

University of Illinois i Chicago (UIC) var mitt förstahandsval och till min stora glädje sökte även min klasskompis H utlandsstudier med Chicago som förstahandsval. Vi hade gått i samma klass och umgåtts i samma kretsar i två år men aldrig nämnt att vi båda sedan start bestämt oss för att söka utlandsstudier. Vi valde Chicago dels på grund av språket men också för att det var en längre praktik och skola i samma placering. ”Lite som ett smörgårdsbord” sa vår dåvarande koordinator. 

Steg 1- Ansökan till KI 

För att göra ett utbyte till Chicago bör man ha en hel del tålamod och inte vara rädd för pappersarbete på engelska, mycket väntan och olika turer fram och tillbaka. Med lite is i magen, en stark vilja att komma iväg, prestigelöshet och flexibilitet kommer det att gå bra. Skriv ansökan i god tid och fundera på vilka egenskaper och erfarenheter du varit med om som gör att du är en kandidat som kan hantera, inte bara en resa till Chicago utan all administration runt omkring. Det var mycket arbete innan, men som sagt- det var värt det. 

Steg 2- Intervju med koordinator på KI 

Intervjun var ett samtal där man pratar om och svarar på frågor om sin ansökan. Tänk igenom vad du skrivit i din ansökan och varför just du ska få åka. Om du missade att skriva något i ansökan som du tror kan belysa de egenskaper som efterfrågas- se till att du får med det på intervjun. 

Steg 3- Nominering 

Den 26:e mars fick vi mail om att KI hade nominerat oss till University of Illinois i Chicago, faktiskt precis på dagen ett år innan vi satt på planet. Glädjen att få åka och dessutom tillsammans var overklig! Detta innebar inte att vi automatiskt hade kommit in på universitet, den ansökan skulle vi också behöva göra, detta innebar att KI godkände att vi sökte och gick i god för oss. 

Hitta information

Samarbetet med Chicago var nytt, vårt utbyte skulle bli det andra som gjordes och vi hade ingenting att luta oss mot. De första var fortfarande i Chicago på utbyte så det fanns inga papper och ingen reseberättelse. Vi började med att boka ett möte med dem när de var tillbaka i Sverige. De gav oss information om var de hade bott, vilka vaccinationer man behövde, hur man tog sig fram i Chicago, hur mycket pengar man behövde, klädkod och såklart om hur praktikplatsen var. 

Vi hade ingen förkunskap eller information sedan innan så det var lite svårt att ställa rätt frågor, men vi fick en god försmak. Det som chockade oss mest var att klädkoden var så formell: finbyxor, finskor och skjorta. 

Steg 4- Ansökan till University of Illinois (UIC) 

Nu var det dags för oss att ansöka till utbytesuniversitet. Vår internationella koordinator i Sverige var den som såg till att vi fick första mailet med information om anmälan. För oss var det många turer innan vi kunde fylla i rätt och mitt i alltihop hade utbytesuniversitetet inte fått vår nominering från KI, vilket innebar att den måste skickas igen och vi var tvungna att vänta. Deadlinen för ansökningen till universitetet hade passerats med flera veckor när vi fick rätt länk och kunde fylla i ansökan på nätet. Det var relativt enkelt att fylla i anmälan men några frågor om vilken typ av utbyte och liknande gjorde att vi hade en frekvent kontakt med universitetet i Chicago. Deras koordinator var fantastisk och svarade snabbt på mail och hjälpte oss så gott hon kunde. 

Mitt tips är att läsa igenom anmälan och maila utbytesuniversitetets koordinator om det är någon fråga som känns det minsta osäker, det är värt mycket att allt blir rätt från början. Vi betalade en anmälningsavgift vid anmälan eftersom vi blev nervösa när det stod att anmälan annars inte skulle vara giltig. Det skulle vi inte ha gjort, men det löste sig och universitetet betalade tillbaka pengarna. När anmälan var inskickad var det bara att vänta och hoppas på att vi skulle bli antagna till universitetet. 

Steg 5- Att erhålla ett DS-2019 

För att sedan få det viktiga underlaget (som i vårt fall hette DS-2019) till visumet behövde vi skicka en hel del andra dokument till den internationella koordinatorn på UIC: 

- Declaration and Certification of Finances (DFC) 

DFC var ett dokument som skickades på mail och som var relativt enkelt att fylla i. 

- Evidence of Funding 

Evidence of Funding var lite klurigare och krävde ett Bank Statement från ens egen bank på engelska, som berättade att man hade minst, i vårt fall 4799 dollar. Se till att det står ”savings and liquid funds” om du har ett Bank Statement med fonder, så att de förstår att fonderna inte är låsta. Jag fick göra om mitt en gång och det var inte smidigt. Be om underskrifter och företagsstämpel. 

- Copy of passport 

Kopia på passet är ju relativt enkelt, så länge det är giltigt även sex månader efter att man kommer hem. 

- Learning Agreement 

Learning Agreement är ett dokument som programkoordinatorn ger dig. Det ska med till UIC sedan och skrivas på av personerna där så att du kan tillgodoräkna dig den eller de kurser du ersätter med utbytet. - Appendix A Appendix A är ett dokument som ska skrivas på av dig, där du godkänner vissa administrativa avgifter i samband med utbytet. För vår del hamnade de kostnaderna på omkring 293 dollar, som betalades efter hemkomst. 

- Official transcripts 

Official transcripts skickas till UIC av den internationella koordinatorn, de ska mailas i ett tidigt skede men det är viktigt att de även skickas fysiskt till skolan, en så kallad ”hard copy”. Detta görs av den internationella koordinatorn och kan med fördel göras tidigt i processen. 

- Copy of Insurance 

Copy of Insurance är ett papper som är otroligt viktigt för att slippa betala skolans egen försäkring som, då vi var där låg på ca 5000 SEK. Vi hade ett stort problem med detta när vi väl kom till skolan eftersom den inte täckte ”Preventive Care” (dvs screenings, vaccinationer osv). Efter några panikartade dygn fick vi hjälp av Kammarkollegiet som har utfärdat försäkringen. (Detaljer på vad som behöver läggas till i den har vi meddelat KI:s programkoordinator). OBS! Ta även med ALLA dessa papper i original till Chicago, vissa visar man och andra inte, det kan säkert variera från gång till gång så det är inte värt att lämna något hemma. 

Skype-intervju 

När alla papper var inlämnade eller någonstans i den processen behöver UICs programkoordinator göra ett Skype-samtal med var och en av oss. Detta görs främst för att programkoordinatorn officiellt ska kunna godkänna ens språkliga kunskaper i engelska, ”to waive the TOEFL requirement” men också för att man ska få ställa frågor. Jag var väldigt nervös inför detta mötet och gjorde inte min bästa intervju, men det gick bra ändå. 

DS-2019- det viktiga pappret! 

Så kom den dagen då vi fick veta att vårt DS-2019 var klart och skulle skickas med UPS till våra hemadresser. Några dagar senare kom mitt hem till mig tillsammans med ”the big envelope”, vi hade blivit antagna till UIC, vilket skedde ungefär en månad innan avresa. Detta papper är förmodligen det viktigaste pappret av alla, tillsammans med visumet. 

Det är viktigt att ”Academic Training” står med på DS-2019, det gjorde det inte på vårt då de hade blivit någon misskommunikation mellan skolan i Chicago och det internationella kontoret i Chicago. Det innebar för oss att vi inte fick ha praktik med vårt visum, vilket var hela anledningen till vårt utbyte. Detta ordnades på plats, men det var också ett stressmoment som kan undvikas om det står med från början. Koordinatiorerna i Chicago är informerade om detta, så det ska inte längre vara ett problem, men är värt att dubbelkolla. 

Steg 6- ansöka om visum 

Så fort DS-2019 har kommit kan man ansöka om visum. Det gör man på amerikanska ambassadens hemsida och där finns all information. Vi sökte ett J1-visa. Man genomför ett väldigt långt frågeformulär, betalar avgiften och bokar en tid för intervju. Observera att det kan vara lång kö till intervjuerna. Det är en del andra papper man ska ha med sig, förutom DS-2019, men det står på ambassadens hemsida. Ett av papperna man ska ha med sig är ett kvitto på att man betalat en SEVIS FEE, som är en avgift för DS-2019 tror jag. Koordinatorn på UIC kommer att ge information om hur det går till, viktigt att ta med kvittot till intervjun. 

Intervjun på ambassaden gick relativt fort och man fick veta om man fick visum direkt på plats vilket var otroligt skönt. Processen innan var något långsammare. Ta exempelvis inte med någon dator till ambassaden, för du kommer inte att komma in med den. Vi fick gå ifrån kön och lämna in den i en kyrka bredvid. 

Efter några dagar fick jag passet budat till min postadress med UPS, EN vecka innan avresa. Vi kunde andas ut. 

Vaccin och andra intyg 

Under tiden allt pappersarbete pågick fanns det även andra papper som skulle skickas för att vi skulle få arbeta i sjukhusmiljö i Chicago. 

- CPR certification och First Aid 

Vi kunde använda de intyg vi fick under sjukhuspraktiken i T3. Det står på svenska, men fungerade ändå. 

- HIPAA/OSHA training 

För oss räckte det att skriva ut ett bevis på att vi hade gått JOBSH-kursen, även om texten var på svenska. 

- MMR (measles, mumps, rubella) 

Vi fick söka våra rötter och försöka kontakta våra vårdcentralen från när vi var små för att få fram bevis på dessa. Bra att börja med i tid då det kan ta en stund att hitta dem. - Hepatitis B (series of three injections) Inga konstigheter, har du inga bevis på att du tagit dem- ta dem. 

- TB test (2-step skin test, Quantiferon gold test or chest x-ray) 

Vi gjorde 2-step skin test, vilket innebar att man sprutade in vätska under huden två gånger under en viss tidsperiod för att avgöra smitta eller ej. Gör detta i tid! 

- Vericella Zoster 

Även detta hade vi intyg på från våra papper från barndomsåren men det går också att ta ett vaccin. 

- Influenza 

Inga konstigheter, vi tog en influensaspruta. Vi samlade ihop alla dessa dokument och betalade för att få dem sammanställda och signerade av en läkare på Vaccin Direkt, de var väldigt hjälpsamma. 

- 10-panel drug screen

Detta test kunde vi inte göra i Sverige utan meddelade vår programkoordinator i Chicago att vi ville göra där, så hon bokade in ett drogtest åt oss. Det kostade omkring 500 SEK. Om man vill veta ungefär hur det gick till så finns det mer information på vår blogg: https://2fysiosichicago.home.blog/page/2/ 

- Criminal background check (or letter from school stating you are students of good character) 

Vi beställde ett hos polisen, på engelska, vilket kostade några hundralappar och tog några dagar att få. 

Mitt tips är att göra alla dessa tester och vaccin så snart man kan för att slippa stressa!

OBS! En del av dessa processer kan ha förändrats- följ de instruktioner ni får av era koordinatorer.

Vi landade ungefär en vecka innan vi började och det var ganska lagom. Vi hann registrera oss, ordna foto-id till vår praktikplats, sova bort lite jetlag, göra vårt drogtest och bekanta oss med staden. Mindre än en vecka innan skulle jag inte rekommendera. Vi fick också kontakt med några ambassadörer i klassen som fick i uppdrag att ta hand om oss lite extra, vilket var toppen. De bjöd med oss på bland annat grillkväll, sportevent och födelsedagskalas. Vi kunde också fråga dem allt vi ville veta om alltifrån deras utbildning till tips på matställen och sevärdigheter.

Vi skaffade ett Ventra Card för att kunna åka obegränsat med L-train och bussar under vår vistelse. Eftersom vi räknas som full time-students fick vi ett kort från skolan i Student Center, även om de där till en början sa att vi inte skulle få det. Stå på er- man får ett sådant kort och oavsett om man hämtar det eller ej får man betala det senare, det ingick i den administrativa avgiften vi betalade vid hemkomst (se Appendix A under "Innan avresa"). För den första veckan innan skolan började köpte vi ett 7-dagarskort. 

De flesta kostnaderna (vaccin, visum, flyg, boende) betalade vi innan vi åkte. Väl på plats gjorde vi matlådor och tog med oss till jobbet varje dag, åt ute en del på helgerna, var på olika sportevents, turistsaker och museum, så vi kanske la 10 000-12 000 SEK tillsammans på allt under resan och räknar bort presenter och sådant. Men det finns ju mycket pengar man kan spendera och vi levde nog relativt snålt, dessutom låg dollarn väldigt högt när vi var där.

Vi bodde på air bnb i en stadsdel som heter California. Vårt boende var inte bra, så kan tyvärr inte rekommendera det, området var däremot helt okej. Vi fick lite gliringar om att det eventuellt låg lite för långt västerut, men det kändes okej och var bara 6 minuters resa med L-train till praktikplatsen. I efterhand hade jag valt att bo där många av de andra studenterna bodde- i Wicker Park, ett hipsterområde lite mer norrut. Det kan vara bra att gå med i någon grupp på ex Facebook med svenskar som bor i Chicago, där man kan fråga vilka områden som kan passa att bo i. Det finns en hel del kriminalitet i Chicago och det finns delar av staden man som turist bör undvika.

Skola

Våra klasskompisar gick andra året på UIC. Upplägget i deras skola är att de har all teori och metodik under de första åren och sista året har det ”clinical rotation” där de gör tre långa praktikplatser inom olika områden innan de tar examen. 

Vi var med på deras neurologilektion en halvdag i veckan. Det var intressant, men ibland väldigt långa och ingående powerpoints. För oss var det framförallt intressant att bara få vara med och att få lära känna klassen lite bättre. Relationen mellan lärare och elever var god, det var ett öppet klimat. Som elev ställde man mycket frågor och det var tyst under föreläsningarna, till skillnad från i Sverige i många fall. Den här dagen blev en bra dag för oss att återhämta oss lite från praktiken och skriva på vårt projektarbete på eftermiddagen. 

Huvuddelen av vårt utbyte var praktik och vi hade två praktikplatser. 

Praktikplats 1: Öppenvårdskliniken 

Tre dagar i veckan hade vi praktik på en öppenvårdsklinik där vi mötte patienter med många olika sorters muskeloskeletala problem. Det var en klinik som bland annat tar emot den vanligaste försäkringen i USA, vilket innebar en blandad patientgrupp. En dag i veckan hade alla studenter på kliniken (vi var totalt 6 st) något som kallades för ”manual therapy”. Det var en timme där en handledare gick igenom någon kroppsdel som vi skulle lära oss mer om och öva på varandra, som en metodiklektion fast i mindre grupp. En vecka fick vi exempelvis lära oss om huvudvärk som misstänks vara orsakad av cervikal påverkan och hur man kunde undersöka och behandla en sådan. 

Praktikplats 2: Cardiac Rehab Några timmar i veckan var vi på hjärtrehabiliteringen. Vår ena handledare var chef på det centret och är bland annat doktor i klinisk träningsfysiologi, vår andra handledare gjorde VO2max-test (max-konditionstest) på de som ska träna på centret. Här pratade man gott om svensk forskning inom området, Åstrand var en stor gud och den svenska träningsmonarken stod stolt i träningssalen. Under träningarna tog man sedan blodtryck x flera, vilket vi inte var så vana vid hemifrån. Vi tog inte bara blodtryck i vila, utan även i rörelse på olika konditionsmaskiner och svårast av allt- the ultimate test- att ta blodtryck på en person som springer på ett löpband. Man följer sedan personernas träning via en monitor med EKG-mätning, puls, RPE-uppföljning och blodtryck.

I Sverige lär vi oss alla anatomiska namn på latin, i USA gör man det inte, även om deras ord säkerligen har samma ursprung. Vi säger exempelvis FTA-ligament (Ligamentum Fibulotalare Anterior) och de säger TFA (Talofobular Anterior Ligament), väldigt lika men ändå svårt att förstå. Vi fick alltså i vårt huvud översätta från engelska-latin-svenska, vilket ibland gjorde processen något långsam. 

De använder också väldigt många ”abbreviations” (förkortningar) i sina journaler. Vi fick ett häfte med många av dem för att kunna tyda journalerna i början, exempelvis kan BLE betyda "bilateral lower extremity" men man kunde också förkorta en av cyklarna med samma förkortning. Vissa hittade även på egna abbreviations vilket gjorde det ännu svårare. 

Det var svårt med fackuttryck på engelska i början (ex. vad heter rumplyft på engelska?) och en del patienter pratade snabbt och med mycket slang. Men efter ett tag kom vi in i det. Jag och H pratade bara svenska på lunchrasten med varandra, annars höll vi oss till engelska även om vi bara pratade med varandra för att ingen skulle tro att vi pratade illa om någon. 

Kulturen var väldigt välkomnande, man var snabb med att bjuda med till olika events, delade frikostigt med sig av sin kunskap och engagerade sig i den man pratade med. Överlag var fysioterapeuterna lite mer personliga med sina klienter än vad vi är i Sverige. Man åt sin lunch (som kunde bestå av chips och kakor) vid skrivbordet på vår klinik, jag och H åt dock vår mat i det lilla lilla personalköket. De jobbade samtidigt som de åt, det gjorde inte vi. 

En annan stor skillnad är ju försäkringssystemet, att alla patienter inte får samma vård utan att det beror på vilken försäkring man har. Vår praktikplats tog emot de lägsta försäkringarna, men det finns såklart även personer som inte ens har de försäkringarna och de har bara akuten och ambulansen att vända sig till. Av den anledningen är ambulanserna många och akuten väldigt full. 

Ps. Rumplyft heter Bridges.