Jag visste redan när jag började tandläkarprogrammet på Karolinska att jag ville söka till utbytesstudier under termin 8. Därför träffade jag internationella koordinatorn redan under termin 1 för att få reda på vad som krävdes från mig som student för att få en plats och vad de olika utbytesstudierna hade att erbjuda. Jag läste även på pingpong då det fanns mer information om utbytesstudier och utbytersorterna specifikt för ens utbildningsprogram. 

Många vill söka till utbytesstudier, särskilt när man fråga dem i början av studierna men i slutändan var det långt ifrån alla som sökte. Anledningarna till att man söker kan vara många och den viktigaste är nog att man söker för att man verkligen vill och det känns rätt för en. Vill man söka till en väldigt populär utbytesort är det bra att engagera sig i studentkåren eller på andra sätt. Men även här gäller det att man gör det för att man tycker att det är kul. Jag engagerade mig bland annat i studentkåren delvis för att få extra meriter till den dagen jag skulle söka utbyte men fram för allt för att jag tyckte det var kul och det skulle ge mig chansen att samla erfarenheter, utmana mig själv och träffa nya människor. 

Anledningen till att söka till utbyte var ungefär desamma och många fler. Jag gillar att resa och träffa nya människor med olika bakgrund, kultur och språk. Men att resa i ett annat land är inte samma sak som att bo och/eller studera eller jobba i ett annat land. Jag ville gärna prova på att vara tandläkarstudent på en annan skola i ett annat land med andra rutiner och metoder. 

Att välja utbytesort var inte lätt särskilt då de alla har så mycket att erbjuda och alla har sina för- och nackdelar. Internationella koordinatorns tips var att bestämma sig för vad man ville få ut av utbytet då vissa har mycket att erbjuda skolmässigt med mycket praktik och på vissa orter har man mindre praktik men mer möjlighet till fritidsaktiviteter. Jag ville gärna ha mer praktik och valde därför Wien då tandläkarstudenterna endast har praktik de sista två åren av sina studier och praktiserar eller auskulterar under den tiden på studentkliniken och på olika avdelningar tillhörande de olika odontologiska specialiteterna. 

Samarbetet mellan Karolinska institutet och Medicinska universitet i Wien var nytt för i år och därför fanns det inte mycket information inför utbytet. Det var en extra utmaning för mig men också chans till att kunna skapa mitt eget schema under utbytet. Universitet i Wien tillhandahöll dessutom en informationsbroschyr med lite allmän information för utbytesstudenter. Det krävdes inga särskilda vaccinationer eller intyg.

Enligt rekommendationer från Medicinska universitet i Wien ska man med fördel komma en vecka innan kursstart. Detta är dock flexibelt och kan anpassas efter schemat från Ki. Jag valde att åka efter sluttentan i Cariologi vilket rekommenderades till oss från internationella koordinatorn från Ki. Jag var i kontakt med internationella koordinatorn och ansvarige klinikchefen från Wien redan i ett tidigt skede och hade kommit överens om min ankomst och kursstart. 

Första dagen vid ankomst bör det administrativa fixas som att gå till Student Office för att betala 12 € i studentavgiften för att få studentkortet. Vid Internationnella Office får man träffa internationella koordinatorn som ger lite information och en liten välkomst present. Vid studentadministrationen fick jag träffa student sekreteraren som hjälpte mig att få ut mina klinikkläder och en väska med material för protetik vilket man betalar 350 € pant för och får tillbaka vid slutet när allt lämnas tillbaka. Till slut presenterade jag mig för den ansvarige klinikchefen och kom överens om när jag skulle börja. Tanken var att jag till att börja med skulle assistera andra tandläkarstudenter och sedan så småningom får egna patienter och auskultera både på pedodonti och ortodonti. 

Under de första veckorna organiserade studentkåren några event som man kunde delta i. Jag uppskattade särskilt mycket att de erbjöd ett ”buddy-program” som de informerade om via mejl i förväg. Jag anmälde mig till det och fick en snäll medicin student som fadder som hälsade mig välkommen samma kväll som jag landade i Wien. Hon kunde jag vända mig till vid frågor och vi höll kontakt under tiden och träffades några gånger.

Skola: Obligatoriska utgifter för skolan är studentavgiften 12 € och pant 350 € för klinikkläder och verktyg. Panten får man tillbaka när man lämnar tillbaka allt så det är ingenting att oroa sig för. Eventuell skulle man kunna prata med student sekreteraren om att bara betala pant för kläderna och inte verktygen då de ändå inte kommer behövas. 

Boendet kan variera väldigt mycket och det är bra att jämföra då man även centralt kan hitta prisvärda rum. Månadshyran kan vara allt mellan 350€ och 650 €, men väljer man att dela lägenhet, vilket är väldigt vanligt, borde hyran inte överskrida 550 €. 

Transport: Det är fördelaktigt att köpa månadskort för kommunal trafiken för hela Wien. Beroende på hur länge man stannar kan billigaste alternativet vara att köpa en studentbiljett för hela terminen, månadskort eller årskort. Årskortet kan även vara bra att köpa om man stannar kortare tid då det kan ges tillbaka i slutet av varje månad mot en liten avgift och så får man tillbaka pengarna för resterande månaderna. Priserna ligger mellan 30 till 50 € beroende på tidsperiod och alternativ man väljer. Billigaste alternativ är dock att cykla. Det finns stadscyklar (citybikewien.at) man kan hyra gratis för en timme efter att ha registrerat sig för 1€. 

Mat: Att handla mat i mataffären är mycket billigare än i Sverige. Billigare mataffärer är Lidl, Penny och Höfer medan Billa och Spa är dyrare. De finns lite överallt i Wien så det är bara att googla fram närmaste butik. I mataffärerna kan man även köpa alkohol vilket också är mycket billigare än i Sverige. Viktigt att tänka på är att butikerna är stängda på söndagar med undantag från några mindre turkiska mataffärer och enstaka mataffärer vid tågstationer och i centrum, men de är ofta dyrare. Att äta ute är också mycket billigare, men det finns såklart dyra restauranger i Wien med. 

Shopping: I centrum finns det dyra märkes butiker men för studenter är det kanske roligare att bege sig till Mariahilfer Straße som är den shoppinggatan i Wien där det finns massor med butiker. Här finns de stora prisvärda kedjorna men även några mindre butiker på sidogatorna. Dessutom finns det förstrött över hela staden massa Second Hand butiker som är väldigt populära. 

Aktiviteter: Wien har många gratis event som lätt kan hittas på Facebook och ”events.at”. I övrigt kostar konserter, inträde till museer, gymkort och andra typer av aktiviteter ungefär som i Sverige.

Boende får man ordna själv, men det är lätt att hitta och det annonseras rum på olika plattformar. Problemet är dock att utbytet för tandläkarstudenter är bara tre månader vilket gör sökandet lite svårare men det gäller att ha is i magen. 

Det är mycket vanligt i Wien att studenter och även vuxna delar lägenhet vilket kallas för ”Wohngemeinschaft”, förkortad WG. Jag kan varmt rekommendera ”wg-gesucht.de” men det finns även en del Facebook grupper, bl.a. ” WG-Zimmer in Wien Gesucht!”, “WG & Wohnung Wien gesucht”, “Wohnungen in Wien privat zur Vermietung”. AirBnB kan jag inte rekommendera då folk kräver mycket mer pengar där än på de andra sidorna. På alla de här hemsidorna kan man nog också hitta hela lägenheter om man skulle föredra det. 

Det finns även studentbostäder vilka dock ofta kräver att man bor där i minst sex månader. Stannar man en kortare tid kan man dock hitta studentbostäder på ” housing.oead.at/en”. Bland studentbostäderna finns det också möjlighet till att bo i en delad lägenhet eller ha eget rum eller lägenhet. 

Rummen och lägenheterna kan variera lite i standard men är överlag bra och man kan nog hitta ett rätt bra rum i en WG för mellan 400 till 550€. Om man vill bo centralt eller ej, får man avgöra beroende på om man föredrar grönska eller närhet till centrum och skolan. Men lokaltrafiken i Wien är väldigt bra och det är lätt att ta sig runt med tunnelbana, spårvagn och buss.

Tandläkarprogrammet i Österrike skiljer sig en del från studierna i Sverige. De första fyra åren har man teori och de sista två åren har man praktik. I och med att man på utbytet bara deltar på praktiken är det detta jag ska försöka beskriva lite kort. Praktiken kallas för ”72-Stunden-Praktikum” och utförs till största delen på studentkliniken då studenterna behandlar patienter. Under den tiden auskulterar studenterna också på andra avdelningar, bl.a. pedodontin, ortdontin, tandakuten, käkkirurgin, och i sjukhuset då mer komplexa fall behandlas. Över lag kan man säga att de österrikiska studenter har mer praktik då de har mer behandlingstid, fler patienter och fler kurskrav. På studentkliniken är det flera studenter som delar bås och tiden fördelas sinsemellan. 

Kliniskt har de generellt mycket bättre färdigheter än Ki:s studenter, vilket är förståeligt då de i minst två år har klinik från kl 8-15, ibland 17 och de utför mycket fler behandlingar. Exempelvis måste Ki studenter utföra 4 rotfyllningar vilket motsvarar cirka 8 till 12 rotkanaler. I Wien däremot måste studenterna göra 35 kanaler. Jag upplevde dock bristande kunskaper i hygien, endodontisk aseptik och karies registrering. Dessutom kunde jag ibland uppleva att studenterna hade mindre koll på teorin och jag personligen tycker att det är att föredra att ha praktiken parallellt med teorin så som i Sverige. 

Viktigt att nämna är också att studenterna själva fördelar behandlingstiderna sinsemellan vilket i mina ögon kan leda till orättvisa. Ett problem med det kan också vara att studenterna inte tar pauser vilket är mycket krävande. Jag som utbytesstudent hade dock tur att få fasta behandlingstider av ansvarige lärare men jag hade ofta inga pauser då jag utöver mina behandlingar också behövde assistera de andra studenterna. 

Lärarrelationen kan variera mycket mellan de olika sektionerna på studentkliniken. På min sektion var relationen varmare och mer avslappnad och man kunde säga du till de flesta lärarna som presenterade sig med sitt förnamn. I övrigt är det dock mycket vanligt att man tilltala lärarna med efternamnet och säger ”Sie” som är motsvarande ni. Dessutom kan titlar för vissa lärare och professorer vara av större betydelse. 

Patienterna tilltalar man i vanliga fall med efternamnet men vissa kan också kräva att man även använder deras titel. Patienter som är yngre, i samma ålder eller som man är nära med erbjuder dock ofta att man kan tilltala de med du och deras förnamn.

För utbytet i Wien är det krav att man är flytande i Tyska då undervisningsspråket är Tyska. All kommunikation med personalen, patienterna och journalanteckningarna är på Tyska. Mitt modersmål är tyska så jag har inte haft några problem med det men även jag behövde lära mig några fackord och vänja mig vid ”tandläkarspråket”. I informationsbroschyren jag fick från skolan i Wien erbjöds det språkkurser på Wiens universitet som man kan hitta under länken ” https://sprachenzentrum.univie.ac.at/”. Jag frågade den ansvarige läraren om det framöver skulle vara möjligt att ta emot studenter från Ki som bara kan engelska men han nekade det då det skulle försvåra kommunikationen med personalen och patienterna. 

Den österrikiska kulturen är lik den tyska kulturen och var därmed inte ny för mig. Det är mer formellt mellan lärarna och studenterna men inte så strikt som man skulle tro. På min avdelning var det generellt en mer familjär stämning. Det är inte så att man måste tilltalar alla med ni, titel och efternamn men till vissa lärare får man säga du och förnamnet. Det kan ibland vara lite förvirrande och svårt att komma ihåg och det kan vara hjälpsamt att göra en notering för sig själv hur folk vill bli tilltalade. 

I min första månad hade min grupp en hejdå fest för både en lärare och en annan Erasmus student vilket gav mig möjligheten att träffa några lärare och kurskamrater utanför skolan. Det var en mycket trevlig stämning. 

I generellt är det lätt att prata med folk då österrikare är, skulle jag säga, mer öppna och lite mindre reserverade än svenskar. I början när jag fortfarande hade Kis klinikkläder på mig var det många studenter som kom och hälsade vilket var trevligt. Dock är studenterna de sista åren väldigt upptagna med skolan och därför var det inte så många som ville hitta på något efter skolan. Men jag blev snabbt vän med mina rumskamrater från den lägenhet jag delade och de hittade på väldigt mycket med mig och sina vänner. Studentkåren hade också anordnat några välkommens event i början av terminen då man fick chansen att träffa andra Erasmus studenter som alla ville hitta på saker.

I början av terminen arrangerades det en mingelkväll och en guidad tour på ett ölbryggeri i Wien av studentkåren. Jag gick på båda eventen då det var främst utbytesstudenter men också några studenter från universitet. Erasmus studenterna höll kontakt via whatsapp och facebook och hittade på en hel del aktiviteter under terminen. 

Wien är en vacker stad med många sevärdheter och nära till grönskan. Jag kan varmt rekommendera att strosa runt i de olika stadsdelarna och sätta sig på något café som finns vid nästan varje hörn. Café kulturen är stor och utbudet av olika kakor och tårtor är överväldigande. Vid bra väder är det alltid trevligt att gå till Schloss Schönbrunn som har en stor slottspark med bra utsikt över staden. Vill man bada kan man göra det gratis vid ”Alte Donau” och ”Neue Donau”. Dessutom är det väldigt trevligt att vandra upp för Wiens vinberg där det finns flera ”Heurige” som är restauranger med österrikisk mat och vin. 

Under skoltiden har man inte så mycket tid för fritid, idrott och det finns inte heller mycket studentliv. Hade man en paus så träffades man i skolans café eller restaurang. Sedan finns det en mycket trevlig innegård på campus som kallas för ”Altes AKH” där det finns en park, restauranger och barer där studenterna gärna träffas efter skolan.

De tre månaderna i Wien har varit mycket intressanta och lärorika. Jag har fått träffa många fler patienter än jag skulle ha gjort på Ki. Jag hade fler behandlingar och fick jobba i ett högre tempo vilket var utmanande men har gett mig mer självsäkerhet. Jag tror att det kan underlätta inträdet i arbetslivet något. I och med att arbetssätten var snarlika men patientgruppen skiljde sig någorlunda fick jag lära mig nya saker och reflektera över och jämföra olika behandlingsalternativ.

Jag kan verkligen rekommendera att åka på utbyte då man får samla många nya erfarenheter och skaffa kunskaper om en annan kultur och andra behandlingssätt. Det var roligt att kunna bo och uppleva en annan stad som en ortsbo. Ibland kunde det vara lite tufft att följa både studierna från Ki och värdsuniversitet men det kan också vara en bra erfarenhet och hjälpa en att strukturera sina studier ännu bättre. Man får vara beredd på att behöva ordna och organisera sina utlandsstudier själv vilket kräver mycket självständighet och ansvar. Det kommer vara spännande att komma tillbaka till Ki och sista året men det är också lite tråkigt att utbytet gick över så fort.